En kristens

första skyldighet

är att förhålla sig fri

till all vantro,

till blinda förbudsregler

religiös konvenans,

ja verkligen fri

från varje form

av tom lagiskhet.

(Thomas Merton)

VÄNNER,

 Det pågår en aktiv debatt på vårt Forum. Länken ser ni på denna sida.

Ni som var registrerade medlemmar på gamla Forumet ska veta att ni på intet sätt blivit utmanövrerade när vi skapade det nya Forumet. Vi kom bara inte åt era adresser. Välkomna tillbaka!

Idag är det många som följer debatten på Forumet. Dagligen kommer det in nya läsare i allt större antal. Idag, när detta skrives är 587 samtida besökare största antalet men den sammanlagda summan/ dygn tordes vara tre eller fyrdubbelt. Tyvärr är det få som vågar skriva och detta i en värld där bloggosfären  erbjuder en fantastisk möjlighet till yttrandefrihet. Använd er av pseudonym om ni känner att det känns tryggt och bäst så.

Slutligen, återigen… vi som skriver på Forum och Blogg och i dagspress/tv gör det som privatpersoner. Om undertecknarna av Manifestet och deras vänner bestämmer sig för att uttala sig som Katolsk Vision är detta en framtida sak. Det enda som finns idag är ett manifest och ett forum för fri debatt och med det dess undertecknare, deltagare och intresserade.

Välkomna

Kristus är uppstånden!

Ja, han är sannerligen uppstånden!

KV och den internationella katolska reformrörelsen We Are Church uppmärksammar att den kände teologen Hans Küng fyllt 80 år den 19 mars.

Se notisen.

Det finns mycket ytterligare att säga om Hans Küng, jag nöjer mig här att hänvisa till svenska Wikipedia, där några referenser finns:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_K%C3%BCng

Krister Janzon

Vänner,

På påskaftonen levererade den Vatikanen närstående nyhetsbyrån Zenit en artikel där den brittiske katolske militärbiskopen Tom M. Burns diskuterar Irak-kriget. Han säger bland annat:

“Our service people do their duty and they have a right to expect us to support them in return. This relationship is at the heart of the military covenant. I fear that the commitment we make to the Services is becoming dangerously frayed.”

Biskopen hyllar ockupationsmaktens goda vilja och negligerar fullkomligt det lidande som den irakiska civilbefolkningen åsamkas. Ståndpunkten att allt liv är heligt lyser intensivt med sin frånvaro.

 Det går att läsa Burns artikel i sin helhet på vårt Forum under rubriken Etiska frågor. Diskutera den gärna här - eller där.

Gert Gelotte

Inför långfredagen har Svenska Dagbladet en intressant understreckare - Rättegången mot Jesus en juridisk härva  -  skriven av en advokat, Thorulf Arwidson, om den mest intressanta rättegången någonsin, den mot Jesus för 2000 år sedan.

Som jurist försöker Thorulf Arwidson på ett intressant sätt bena upp de komplicerade juridiska romersk-judiska mellanhavandena. Intressant att olika historiker och teologer under tidernas lopp flätat in olika “maktaspekter” i det hela. Maktaspekter som bla legat till grund för kristnas oförlåtliga judeförföljelser som än till denna dag påverkar hela vår värld.

Thorulf Arwidson antyder att översteprästen Kajfas kan ha provocerat fram den “hädelse” som han visste det var dödsstraff på.

“Ur processrättslig synpunkt har det diskuterats mycket om Kaifas direkta fråga var opartiskt formulerad, vilken straffprocessrätten förmodligen förutsatte. Var den där­emot formulerad som en suggestiv snara för den tilltalade stred den mot objektivitetens grundsats. Detta skulle i så fall ha varit ett allvarligt fel i processledningen. ”

Det ligger nära till hands att tro att översteprästen Kaifas känt sin personliga makt hotad av Jesus. Har sedan Kaifas och Stora Rådet- Sanhedrin - allierat sig med fienden Rom- Pontius Pilatus och gjort gemensam sak för att få bort den gemensamme fienden Jesus?

Och hur har i så fall denna fula maktkamp och intrigmakeri från den judiska tempelelitens sida urartat till att det judiska folket fått bära skulden för Jesu död ?

Läs om den spännande rättegången nedan

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_1000419.svd

// Irène Nordgren

Vänner! 

I skärtorsdagens nummer av Kyrkans Tidning ställer Irène Nordgren och Gert Gelotte några frågor till Enhetens vänner:

2008-03-19 06:00

Ekumenisk rörelse som väcker frågor

En ny ekumenisk rörelse har sett dagens ljus. ”Med namnet Enhetens vänner vill rörelsen fokusera på den gemenskap man känner över samfundsgränserna, där människor i såväl Svenska kyrkan som frikyrkorna, Katolska  kyrkan och de ortodoxa kyrkorna finner en gemenskap och en insikt att de delar samma tro” skriver Kyrkans Tidning 10/08.

Den mest grundläggande ekumeniken är den mellan män och kvinnor. En ekumenik som inte utgår från jämställdhet mellan könen, eller åtminstone är öppen för detta, är från början dömd att misslyckas. Den blir en tillflyktsort, inte en bro mellan kyrkor och samfund.

Enhetsskapande över kristna samfundsgränser är enbart gott. Varför kan vi då inte frigöra oss från tanken att den ”lustgård” som nu planteras är till för att bli en tillflyktsort för kvinnoprästmotståndare inom olika samfund. Dylikt vore illa och vi förblir helst optimister. Att ersätta sprickorna mellan kyrkor med sprickor genom kyrkor kan ju inte locka någon – hoppas vi.
Vilket tidens tecken är Enhetens vänner? Förebådar denna vänkrets en ny ekumenisk vår efter en lång period av frost? I så fall ser vi fram emot ett modigt granskande av vår tids kyrkoskiljande frågor. De mest angelägna förutom kyrkans syn på manligt och kvinnligt är inställningen till homosexuella. Men för dem som skyr så jordnära frågor finns också nyckelproblem som samvetsfrihet kontra auktoritetstro och tolkningsföreträde kontra vetenskaplig frihet i bibelforskning.

Misstänksamhet är ingen dygd. Därför försöker vi bortse från varje tecken på att Enhetens vänner möjligen kan ses som ett svenskt svar på det som nu sker i USA och på kontinenten. Där sluter sig konservativa och fundamentalistiska kyrkofalanger samman och bildar ny frontlinje mot ”den nya ateismen” och mot liberala tvärkyrkliga grupperingar.
Men för säkerhets skull vill vi gärna fråga: När Enhetens vänner samlas till interkommunion, kommer då homosexuella som lever i partnerskap och frånskilda som valt att göra ytterligare ett ärligt försök att leva i äktenskap att välkomnas?
 Ekumenik är per definition ömsesidighet. Vi gläder oss åt att vår katolske biskop tycks beredd att bevilja Enhetens vänner dispens för interkommunion. Är vännerna beredda att begära samma dispens från en kvinnlig biskop i Svenska kyrkan?  
 Enhetens yttersta lackmustest. Biskoparna Bertil Gärtner och  Anders Arborelius,  tar emot nattvard tillsammans med Mark Levengood och Jonas Gardell av biskop Caroline Krook?

Gert Gelotte
Irène Nordgren

På Forumet ligger ett inlägg om Ann Heberleins artikel i Sydsvenskan.

Välkomna dit under ämnet “Homosexuella”

Här är länken till sydsvenskan:

http://sydsvenskan.se/kultur/annheberlein/article308717.ece

Läs Gert Gelottes krönika i Göteborgsposten idag 17 mars

“På Internationella kvinnodagen publicerade Svenska Dagbladet en märklig artikel i den till synes eviga kvinnopräststriden i Svenska kyrkan. Kyrkopolitikern Ann Lång målade där ut “feministteologerna” som de verkliga förtryckarna. ”

 ”Effektivast blir förvandlingen av svart till vitt när en representant för de förtryckta fås att försvara förtryckarnas sak. När kvinnorna i Appenzell Innerrhoden 1990, efter folkomröstning, blev de sista som fick kantonal rösträtt i Schweiz fanns kvinnor på nej-sidan. Minns jag rätt intervjuades åtminstone en i svensk tv. Hon förklarade att hon minsann inte ville bli påtvingad någon rösträtt eftersom hon hade så mycket större politiskt inflytande via sin man. “ 

“Men att det finns individer som trivs i underordning är inte ett motiv för systematisk underordning. Och att den som vill diskriminera inte får diskriminera är faktiskt inte diskriminering.”

Läs krönikan i sin helhet

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=408374

// Irène Nordgren

Vänner,

Ni som läser detta minns förmodligen vilken uppståndelse Katolsk Visions manifest väckte i stiftet. Nyss läste jag texten - för första gången på nästan ett år. Jag blev förvånad. Vad är egentligen så kontroversiellt?

Gör ett tankeexperiment. Tänk er att allt det som står i manifestet förverkligades. Skulle det innebära att kyrkan upphörde att vara kyrkan? Knappast.

Så varför all denna uppståndelse. Vad var det vi utmanade? Och vad är det vi utmanar? Vems tår trampar vi på?

Gert Gelotte