Amerikanska National Catholic Reporter publicerar flera intressanta artiklar i sin senaste webbupplaga. Inte minst är ledaren för 25 juli uppseendeväckande tydlig. Botanisera på DAILY NEWS and more…

från NCR’s hemsida (bl a John L Allens The Pope vs. the Pill )

Gert Gelotte

“Ett femtiotal katolska grupper ber i ett öppet brev påven Benedictus XVI att häva kyrkans förbud mot preventivmedel. Företrädare för Vatikanen kallar uppmaningen “betald propaganda”.

“I en halvsidesannons i fredagens nummer av den italienska dagstidningen Corriere della Sera hävdas att förbudet mot preventivmedel har haft “katastrofala effekter”, särskilt i kampen mot spridningen av aids. Initiativet kommer från den USA-baserade organisationen Catholics for Choice, men uppropet är undertecknat av ett femtiotal katolska grupper i USA och Europa.”

Läs hela den glädjande nyheten i Kyrkans tidning

Läs uppropet i original från Catholics for choice där särskilt de katastrofala följderna i tredje världen betonas.

“The impact of the ban has been particularly disastrous in the global south where, because the Catholic hierarchy holds significant sway over many national family planning policies, it obstructs the implementation of good public health policies on family planning and HIV prevention.”

Läs biskop Anders kommentar om Humanae Vitae. Tröttsamt att gång på gång få det att låta som att artficiella preventivmedel på något sätt skulle stå i motsatsställning till “vördnaden av naturen.”

Och inte bara tröttsamt utan UPPRÖRANDE att kyrkliga företrädare i den VÄLMÅENDE västvärlden ständigt glömmer att NFP- Naturlig familjeplanering - bygger på SEXUELL OCH SAMHÄLLELIG jämställdhet mellan man och kvinna. Ska det vara så omöjligt att begripa?

Varför inte låta människor själva få välja vilka preventiva medel de vill använda för att begränsa barnantalet?

Biskop Anders skriver:  “I vår egen tid börjar man mer och mer respektera naturen och dess ordning. Det vore mycket underligt om denna vördnad för naturen och dess inneboende skönhet inte också skulle gälla sexualitet och fortplantning. Den naturliga familjeplaneringen är för många en väl bevarad hemlighet. Det är min förhoppning att många skall upptäcka och uppskatta den naturens egen vishet som denna metod vill förmedla. (NFP Naturlig Familje Planering står i samklang med och följer kvinnans naturliga fertilitetsrytm och tvingar henne inte till att manipulera den med konstgjorda hormoner).”

Har de nordiska biskoparna efter ett gemensamt herdabrev fått tillsägelse uppifrån att strama upp sina uttalanden om samvetets röst i sammanhanget? Man undrar.

Ty biskop Anders skriver:

“Biskoparna betonade visserligen samvetets roll, men samvete i kristen mening får inte tolkas enbart subjektivt som om man bara följer sin egen vilja och stundens nycker. ”

Läs också hur Vatikanens talesman Federico Lombardi betecknar uppropet som “betald propaganda”. Sorgligt.

Ladda ned Humanae Vitae på svenska via Respekts hemsida

// Irène

Joan Chittister, benediktinsyster och krönikör i amerikanska magasinet National Catholic Reporter, har skrivit en mycket bra krönika om syster Louise Lears, som nyligen exkomunicerades för att hon varit närvarande vid en prästvigning av kvinnor. Chittister ställer den intressanta frågan varför kyrkans ledning är så mycket mer upprörd över kvinnors prästvigning än över dödsstraff och kärnvapen.

Här är några smakprov ur krönikan (min översättning). Klicka på länken så kan du läsa hela texten på engelska. Det är värt den lilla extra mödan.

“Exempelvis exkomunicerar vi kvinnor som stöder prästvigning av kvinnor, men vi exkomunicerar varken officerare eller fältpräster som stöder användandet av kärnvapen … Vi är med andra ord farligt nära att se allvarligare på kvinnor som ställer teologiska frågor angående kvinnors roll i kyrkan är vi ser på något annat moraliskt problem i samhället. Och den situationen är inte ny. På 1600-talet exkomunicerades Mary Ward därför att hon ville starta en andlig orden för kvinnor som inte levde i kloster. I vår egen tid, i Indiana, exkomunicerades M. Theodore Guerin, för att hon statade skolor utan biskopens tillstånd. Hon helgonförklarades 2006. År 1871 exkomunicerades Mary MacKillop i Australien för att hon försökte göra samma sak. Hon saligförklarades 1995. Kyrkans företrädare exkomunicerade Jeanne D´Arc - och brände henne på bål - därför att hon vägrade att sätta kyrkans röster omkring henne över Guds röst, som hon hörde i sitt hjärta. Men de exkomunicerar inte pedofilpräster som utnyttjar barn eller militärdiktatorer som använder folkmord eller etnisk rensning som politiska verktyg mot andra och massakrer som verktyg mot den egna befolkningen. Nej, vi exkomunicerar bara dem som ifrågasätter hur kyrkan fungerar.”

http://ncrcafe.org/node/2004

Gert Gelotte 

Nedan en komprimerad snabböversättning av pressmeddelande 16 juli 2008

// Irène

“Pressmeddelande från Wir sind Kirche inför 40 årsdagen 25 juli av encyklikan Humanae Vitae

Inför 40-årsdagen av encyklikan Humanae Vitaes offentliggörande 25 juli 1968 tillkännager den kyrkliga folkrörelsen Wir sind Kirche att den romersk-katolska kyrkan är i behov av en ny ångestfri, kärleksfull och människovänlig syn på sexualiteten som en livgivande kraft som skapats av Gud och som bejakar människan.

Kyrkans läroämbete borde inte längre barrikadera sig bakom månghundraårigt gamla murar och inte heller fortsätta att ignorera humanvetenskapernas kunskap om mänsklig sexualitet och sexualetik. Den katolska reformrörelsen beklagar att målet med encyklikan - det äktenskapliga partnerskapets kärlek- inte kan tas på allvar av de troende på grund av det skyms av budskapet om att befrukning bara får undvikas på “naturligt” sätt.

Detta har nu till på köpet utan omsvep bekräftats av påve Benedikt XVI.

Det är viktigt att inte glömma bort att påven Paul VI i denna fråga inte följde det resultat som den kommission som tillsatts av påven Johannes XXIII kom fram till.

Grundvalarna för en framtida kristen ansvarsmedveten sexualetik borde enligt Wir sind Kirche ta hänsyn till samhällsutvecklingen i bred bemärkelse - ett kristet sexualetiskt Aggiornamento.

Det är nödvändigt att ta till sig ny vetenskaplig kunskap om mänsklig sexualitet inklusive homosexualitet och ta avstånd från tidigare felaktiga och okunniga utsagor

Man måste ta hänsyn till kvinnors, mäns och familjers förändrade livssituation utifrån global, social, politisk och teknisk utveckling

Det idag akuta problemet med HIV/Aids liksom världens galopperande befolkningsökning kräver mer differensierade svar än strikt kondomförbud eller rekommendation om avhållsamhet

Då skyddet av liv och dess fortbestånd är förankrat inom alla religioner borde man också sikta på att formulera en grundläggande människovärdig sexualetisk princip som är konfessions- och religionsövergripande.”

Aktuellt brev i Australien till påven, bl a utifrån prästbristen och sammanslagna församlingar. Och att 3/4 av det pastorala arbetet görs av kvinnor. 

Catholics appeal to Benedict on ordination of married men, women 

    •    July 12, 2008

MORE than 200 Australian Catholics have written to Pope Benedict, asking him to start a 30-year trial in Australia of training and ordaining married men as priests to help ease the crisis in numbers.

The letters ask the Pope, who arrives in Sydney tomorrow for the week-long World Youth Day festival, to ordain married men immediately and consider ordaining women.

The campaign was organised by Catholics for Ministry, which last year sent a petition from nearly 17,000 Catholics to Australia’s bishops, making similar requests.

“Our church is crumbling before our eyes,” wrote a mother of six who is hosting overseas pilgrims. “We look at our community and see our priests struggling. I look at the anger and concern of tired priests and bishops and also see the real hurt, sadness and even anger of parishioners who are denied the sacraments.”

A South Australian layman wrote: “Holy father, it is very easy to stay behind the walls of the Vatican and ignore what the people of Australia are trying to tell you, as does the emu with its head in the sand. In almost every parish in Australia there are ordained priests sitting in the pews. Their only fault — they got married.”

The letters — written by laymen and women, church workers, people in religious orders, married deacons and priests — ask the Pope to intervene directly. They have been sent to Rome, according to organiser Terry Curtin, because the Pope’s impenetrable security means he cannot be reached in Australia.

The letter writers say Australia does not have enough priests now to celebrate Mass and the sacraments, that parishes are being closed or merged, and that some rural priests must travel more than 600 kilometres every weekend to offer Mass.

The average age of priests is now 61, and too few are being trained to replace those who will soon retire.

The writers ask that the church in Australia be allowed to mount a 30-year experiment in which “carefully selected and thoroughly trained” married men are ordained.

They say that women do three-quarters of the pastoral work in Australia, but are not represented among senior church leadership.

<http://www.theage.com.au/national/catholics-appeal-to-benedict-on-ordination-of-married-men-women-20080711-3dsk.html>

Vänner,

 Amerikanska National Catholic Reporter, http://ncronline3.org/drupal/?q=node/1397 , rapporterar om hur dåvarande ärkebiskop Burke av St Louis lät smygfilma en prästvigning av katolska kvinnor. Enligt NCR har Burke också hotat alla som deltar i en sådan ceremoni med evig fördömmelse. Burke befordrades nyligen till chef för Vatikanens högsta äktenskapsdomstol! Dessförinnan hann han, som vi tidigare rapporterat, exkommunicera syster Louise Lears för att hon varit närvarande vid den smygfilmade prästvigningen.

Det är svårt att inte kommentera det inträffade, inklusive Burkes hotelse, med ett hjärtligt skratt - vore det inte för dem som råkar illa ut. Men ändå: Ju löjligare motståndet mot kvinnliga präster framstår desto bättre.

 Gert Gelotte

“Sent i måndags kväll sade Church of England ja till kvinnliga biskopar. Redan innan beslutet togs hotade 1 300 präster att lämna kyrkan om planerna förverkligades.”

“Rykten om samtal i Vatikanen
Ett rykte cirkulerar också om att de konservativa anglikanska biskoparna har suttit i krissamtal med företrädare för Vatikanen. Men detta vägrar Church of England att vare sig kommentera eller dementera.

Det stora anglikanska kyrkoledarmötet , Lambethkonferensen, som hålls i Canterbury om två veckor, hotar därmed bli ett explosivt möte.”

Läs mer i Kyrkans Tidning

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/anglikanskt_ja_till_kvinnliga_biskopar_0_6090.news.aspx

// Irène

Senaste numret av Hela Jorden har en utmärkt artikel av Jonas Jonson
teol.dr. och biskop emeritus

Jag citerar några rader i början:

Sommaren 1968 höll Kyrkornas Värlsråd sin generalförsamling i Uppsala, ett möte som gav eko världen runt. Jonas Jonson reflekterar över Uppsala 68 och utvecklingen under de senaste fyrtio åren i den ekumeniska rörelsen.

Det har sagts om den svenska ungkyrkorörelsen i början av 1900-talet att den inte rann ut i sanden utan in i kyrkan. Det gäller om alla kyrkliga förnyelserörelser, som lämnat bestående spår. Det kan också sägas om den ekumeniska rörelsen. Dess institutioner åldras och tappar spänst, men ekumeniken lever vidare och fortsätter att förändra kyrkorna på djupet. De kan inte skaka av sig kallelsen till synlig enhet och gemensam tjänst utan att överge de grundläggande kännetecknen enhet, helighet, katolicitet och apostolicitet, som rörelsen aktualiserat.

Den katolska kyrkan låser sig nu i en bokstavstolkning av Andra Vatikankonciliet och upprepar att den är den enda sanna kyrkan. Den ryska ortodoxa kyrkan tar till brösttoner när den hävdar att dess väg är den enda rätta. Reformationskyrkorna svarar med att profilera sitt protestantiska arv, samtidigt som konservativt evangelikala samfund lanserar ett evangelikalt manifest för att klargöra vad de står för. Man kan se detta som markörer av självtillräcklighet och som en reträtt. Somliga menar att den ekumeniska rörelsen har nått vägs ände. Snarare handlar det nog om en utbredd vilsenhet när 1900-talets vägkarta inte längre stämmer med landskapet.

<slut citat>

Under rubriken “Samvetet och den kyrkliga auktoriteten : Om att växa i Bergspredikans anda” skriver Anders Piltz om encyklikan Humanae Vitae i senaste nr 7-8 i Katolskt Magasin.

Anders Piltz illustrerar “spänningen mellan kyrkans moraliska auktoritet och det egna samvetet.”

“What the hell should i do? ” citerar Anders Piltz rorsmannen -ur en litterär scen - där denne mitt i en orkan får motsägelsefulla order från styrmannen respektive kaptenen på det fartyg han befinner sig på.

http://www.katolsktmagasin.se/Specialmappar_inte_i_menyen/Manadens_artiklar/

Anders Piltz vill anvisa den enskilde katoliken att läsa Humanae Vitae ur “Bergspredikans anda”.

En lovvärd rekommendation utan tvekan.

“Samvetet måste lyssna till de instanser som står till buds. En katolsk kristen kan aldrig någonsin strunta i vad läroämbetet säger och ställa upp det egna samvetet som enda instans i moraliska frågor.”

Så sant som det är sagt.

“Inte sällan måste den ena parten böja sig för den andres önskemål, om inte själva äktenskapet ska äventyras”

Själva förutsättningen för ett dyligt resonemang är sexuell jämlikhet mellan man och kvinna. Något som i sin tur förutsätter samhällelig jämlikhet som bla innebär att kunna försörja sig själv som kvinna.

Anders Piltz, FÖRUTSÄTTNINGEN för samhällelig och sexuell jämlikhet i västvärlden har varit möjligheten till barnbegränsning med hjälp av ARTIFICIELLA preventivmedel.

När det gäller frågor som har med sex och samlevnad att göra är det nödvändigt att påminna om att det globalt sett TYVÄRR fortfarande får anses som västerländskt finlir att diskutera i termer av sexuellt äktenskaplig JÄMLIKHET och samförstånd mellan man och kvinna.

Det är å ena sidan ett positivt tecken att Anders Piltz som katolsk präst i en västerländsk kontext underförstått tar detta för givet. Men å andra sidan är det beklagligt att Anders Piltz som katolsk präst i en UNIVERSELL kyrka HELT bortser ifrån att den sexuella äktenskapliga jämlikheten inte på långa vägar har uppnåtts överallt i världen.

Det är därför i detta sammanhang viktigt att påminna om att kvinnan på många håll i världen fortfarande VARKEN har samhällelig ELLER sexuell jämlikhet med mannen i det äktenskap hon är bunden till.

Om hon för det första överhuvudtaget KAN läsa Bergspredikan, så må hon tolka det hur välvilligt som helst. Att till exempel en 10 graviditet skulle äventyra hennes liv och göra hennes 9 barn moderlösa kan för en kvinna i tex Afrika hur lätt som helst MED ELLER UTAN Bergspredikan motivera krav på att hennes man använder kondom (då förmodligen alternativet p-piller inte finns för henne).

Mannens eventuella olust till detta har kvinnan ingen möjlighet att rå på i ett utpräglat patriarkalt samhälle. “Äktenskapet äventyras ” absolut inte av detta i samhällen där kvinnan fortfarande har utpräglad underordnad ställning och aldrig skulle klara sig ekonomiskt på egen hand.

Och på grund av detta måste en kvinna i ett sådant samhälle vara BEREDD TILL ATT BLI GRAVID VARJE ÅR OCH BEREDD ATT FÖRLORA LIVET VID VARJE FÖRNYAD GRAVIDITET.

Den underordnade och underpriviligierade kvinnan har per definition ingen röst i debatten. Därför viktigt att jämställda och priviligierade kvinnor i västvärlden inte glömmer sina medsystrar i tex tredje världen utan för deras talan och låter också deras röst bli hörd. Blir deras språkrör som i bästa fall - om än på avstånd - hörs upp till den manliga celibatära katolska hierarkin.

Hörs upp, högt däruppe, ovan molnen, där encyklikor typ Humanae Vitae kommer till.

En som bedömer Humanae Vitae mer ur global synpunkt - än endast västerländsk sådan - är kardinal Martini i sin nyutkomna bok “Jerusalemer Nachtgespräche” där han apropå kyrkan och Humanae Vitae säger

“Det är ett tecken på storhet och självmedvetande när någon kan erkänna sina fel och sitt tidigare inskränkta synsätt.”

Se min blogg nedan Tecken på storhet eller feg eftergift?

// Irène

Efter sin rundtur i USA har han nu skrivit en reflektion, som samtidigt innebär att han förtydligar vad han menar och svarar på kritiken mot honom. Mig syns det att kritikerna inte förstått Robinsons huvudbudskap.

Artikeln är så mångfacettat till både innehåll och form, jag kan inte ge en intresseväckande sammanfattning. Den är publicerad 3 juli på siten Catholica i Australien.

Läs artikeln och kommentera här eller där. En spännande “sidoreflektion” han gör är att situationen för katolska kyrkan tycks vara mycket annorlunda i USA än i Australien:”It is said that ex-Catholics constitute the second largest religion in the country, and this trend may well continue.”

Krister Janzon