Veckans nr av Kyrkans Tidning innehåller en “kärleksbilaga” där bla Werner Jeanrond intervjuas med anledning av sin kommande bok om Kärleksteologi som äntligen väntas komma ut på Verbum lagom till jul. Dessförinnan kan man dock inom kort få ett smakprov i antologin “Kärlekens förändrade landskap.”
Kyrkans Tidnings Barbro Matzols begav sig till Glasgow där Werner Jeanrond verkar som universitetsprofessor i teologi . “Kärlekens urkraft. Vart tog lidelsen, lusten och sexualiteten vägen (i den kristna traditionen)?” står som rubrik för samtalet och svaret ges litet senare
“Maktfrågan spelar en betydande roll eftersom all förändring utmanar de bestående maktkoncentrationerna. Därför har det funnits ett behov att få kontroll över denna urkraft.”
Ett huvudsyfte med den kommande boken är att “befria från allt som ställs i vägen för tankarna om vad kärlek är” menar Werner Jeanrond och verkar ha särskilt Augustinus i åtanke.
“Kärleken är en utmaning att leva och ingen troslära” .
“Kärleken utsätter mig alltid för den andre och som den andre är. På det sättet är kärleken alltid ljuvlig och fruktansvärd. Samtidigt är mötet med den andre också ett möte med mig själv där jag gör mig sårbar och den andre sårbar och blir sårad. I alla de kärleksformer som jag har, blir jag på ett eller annat sätt stigmatiserad.”
“Att älska är att öppna sig för det som man inte ensam kan åstdkomma. Vi får möjligheten att älska i Guds namn och då kan världen förändras. Freden blir möjlig ” säger Werner Jeanrond bland många andra kloka saker i 3 sides reportaget som också har en stor bild på honom kyssandes sin fru Betty. Så GULLIGT och så RÄTT !
Werner Jeanrond figurerar också i Patristica Nordica VII “Eros och Agape. Barmhärtighet , kärlek och mystik i den tidiga kyrkan ” som helt nyligen utkom på Artos förlag. Där handlar WJ bidrag om “Augustinus teologi om kärlek”.
“När Augustinus tänkte på kärlek, tänkte han i första hand på Gud; när vi idag tänker på kärlek tänker vi i första hand på sex. När Augustinus talade om mänsklig kärlek gjorde han det utifrån frågan vad Gud gör i och genom mänsklig kärlek; när vi talar om mänsklig kärlek gör vi det utifrån frågan vad vi kan göra i och genom kärleken. När Augustinus tänkte på sex och sexuellt begär ledde det honom att tänka på synd och död, det vill säga syndafallets följder; när vi tänker på sex och sexuellt begär ser vi en potential för ett meningsfullt liv. ”
Läser jag WJ rätt så kan jag också hos Augustinus tolka in hur katolska kyrkans negativa syn på preventivmdel har sina rötter hos kyrkofadern som levde 354 - 430.
“Sexuellt umgänge utöver fortplantningssyftet hör inte till äktenskapets egentliga väsen” skriver WJ att Augustinus hävdade.
// Irène
PS Synd att det inte går att klona vissa professorer !
Artikeln är lite lurig på det sättet att den egentligen talar om katolska kyrkans syn på kondomer i Aids/ Hiv sammanhang, men ändå genom sin rubrik kan ge sken av att den syftar på katolska kyrkans syn på kondomer rent generellt.
Det är glädjande att katolska kyrkan SENT OMSIDER har börjat luckra upp sitt synsätt på kondomanvändning i samband med HIV /AIDS och NUMERA förespråkar ABC modellen. Det är allmänt omvittnat att Katolska kyrkan dock vaknade upp alltför sent ur sin Törnrosasömn när det gäller FÖREBYGGANDE HIV /AIDS bekämpning. Däremot har katolska kyrkan ALLTID visat barmhärtighet när det gäller att vårda och ta hand om REDAN smittade personer. Det är viktigt att framhålla skillnaden.
Om Ulla Gudmundson skriver att “Jag tror inte avgrunden mellan katoliker och icke-katoliker i praktiken är så djup” så visar det att när det gäller katolska kyrkans syn rent generellt på kondomanvändning, så tycks Ulla Gudmundson behöva förkovra sig en aning.
Jag rekommenderar som vanligt särskilt nr 2366 och nr 2370
“Och så lär kyrkan, som ”tar parti för livet” att ”varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare”.”
“Däremot är ”varje handling som antingen sker före den äktenskapliga akten eller under dess förlopp eller äger rum i utvecklingen av dess naturliga följder och som har som mål eller medel att göra fortplantning omöjlig” i sig själv omoralisk”
Vidare skriver Ulla Gudmundson
“De flesta av oss står ju någonstans mellan extremerna: i ena änden krav på vigselring före sex, i den andra känslo- och ansvarsbefriad promiskuitet à la Stureplansprofilerna. Det borde båda sidor kunna erkänna, också i biståndspolitiken. Men det är förstås alltid roligare att damma på motståndaren än att medge att hon har en poäng.”
Så länge som Katolska kyrkan OFFICIELLT inte går med på att tona ned sin fixering på barnalstringens funktion till förmån för ansvarstagande sexualitet i trofasta kärleksrelationer och ändrar texten i sin katekes (KKK ), så länge fortsätter ORÄTTVISOR.
Dvs i västvärlden kringgås KKK formuleringar genom en välvillig tolkning att preventivmedel är en samvetsfråga. Västvärldens emanciperade kvinnor har en helt annan möjlighet att välja preventivmedelsmetoder och tex ställa krav på sina män att använda kondom än kvinnor i tredje världen, där är saker och ting är mycket annorlunda. Det har vi talat om vid flera tillfällen här på bloggen. I tredje världens länder, där katolska kyrkan har större makt än i västvärldens moderna demokratier, får KKK en helt annan genomslagskraft genom att konservativa präster och biskopar kan utnyttja KKK till att vidmakthålla en under-och överordning mellan män och kvinnor.
Påven går ansvarslösa mäns ärende - särsklilt i sk “machokulturer” - genom att framhålla ett slags IDEAL att inte använda kondom. Och då talar jag inte om män som har riskbeteende eller är HIV smittade, utan om vanliga gifta katolska män och familjefäder. Istället borde påvens budskap till världens män och kvinnor vara att det alltid är människans plikt att kontrollera sin fruktsamhet inom ramen för trofast och ansvarsmedveten sexualitet.
“En känslo-och ansvarsbefriad sexualitet à la Stureplansprofilerna ” ska vi däremot bekämpa tvärkyrkligt i samverkan med det sekulära samhället.
En ändrad attityd till barnalstring inom heterosexulla relationer medför per automatik också en ändrad syn på homosexualitet som jämställd med heterosexualitet.
Bengt Malmgren, en av påvens trognaste undersåtar i katolska bloggvärlden i Sverige, beskriver Ulla Gudmundsons i mitt tycke starkt retuscherade bild av påven med orden
“På ett föredömligt sätt ger hon en saklig och initierad bild. Heder åt kungariket Sverige och diplomatisk saklighet och stringens som inte väljer att falla efter för temporära negativa opinioner utan behåller en långsiktig saklig analys.”
Min bedömning är snararere att trovärdighetsfaktorn i Ulla Gudmundsons “sakliga analys” är ungefär lika hög som när kung Carl Gustav av nämnda kungariket Sverige gav en intervju om envåldshärskaren sultanen av Brunei och prisade dennes öppenhet.
Akademiet Også vi er kirken
Nordisk seminar 8. - 10. mai 2009
Mariaholm
Stedet ligger i naturskjønne omgivelser nær Oslo.
Katolsk moralteologi i dag
Moral har endret seg opp igjennom kirkens historie. Hvordan kan teologi og våre erfaringer hjelpe oss til å orientere oss moralsk i det moderne, sekulariserte samfunnet? Hvordan er forholdet mellom teologi og våre erfaringer? Hvordan kan vi begrunne nyorientering på felter som for eksempel seksualitet, samliv og familie? Hvilke begrunnelser for moral er legitime? Kan katolsk moral tilføre et sekulært samfunn noe?
Sr. Madeleine Fredell OP vil holde foredrag om katolsk antropologi.
Her vil hun legge grunnlaget for en samtale om moralske spørsmål. Hun vil også ta opp spørsmålet om kvinner og menns del i kirkens embete (ministerium, tjeneste).
Hans Magnus Solli vil snakke om “En fornyet katolsk seksualmoral”.
Anne Helene Utgaard - “Hva er moralteologi?”
Prof. dr. theol. Notto Norman Thelle- “Livet i Kristus” Til orientering: I oldkirken var det ingen som snakke om moralteologi. Der snakke de bare om livet i Kristus.
Det blir innledninger til samtale om flere emner innenfor katolsk moralteologi, og det blir god anledning til erfaringsutveksling mellom deltakere fra de nordiske land.
Seminaret åpner fredag kl 18 og avsluttes med lunsj på søndag.
Seminaret er åpent for alle som er interessert i dette viktige temaet
VEL MØTT!DET ER MULIG Å DELTA KUN FRA LØRDAG TIL SØNDAG OGSÅ.
Kostnad: NOK 900 per døgn i dobbeltrom med full pensjon, i alt NOK 1800 for hele seminaret. Noen enkeltrom finnes mot et tillegg på kr 200 per døgn.
kr 75 for ekstra lunsj. Husk å melde inn spesielle matbehov.
Gi beskjed om behov for eventuell henting på Spydeberg stasjon.
Påmelding til
Gudveig Havstad
seminar (at)ogsavierkirken.no
Knuts vei 108
N - 1450 Nesoddtangen
Norge
tlf + 47 66 91 46 28 (telefonsvarer tar påmeldinger)
Påmelding innen 1. mai 2009 Husk det er begrenset med plasser Lørdag 9. mai årsmøte i Også vi er kirken kl. 12.00
Innkallling til årsmøte i OVEK her
PS Jag vet att intresset är stort att fler kommer från Sverige, och plats finns fortfarande.
Så rubriceras en kolumn av Anna Larsson i Svenska Dagbladet idag. En underbar hyllning till den fria lek, som barn är så bra på att skapa - när de befriat sig från den ambitiösa förälderns välplanerade aktivitetsprogram för telningen sin!
Kolumnisten har läst belägg för detta i Scientific American Mind, men jag förmodar att hon bara har den referensen med just för att övertyga mig, sig och andra om det som vi en gång vetat om oss själva, innan den dolda läroplanen i den mesta skolning gjorde oss till i varierande grad lydiga, auktoritära och osjälvständiga kuggar i maskinerna.
Leve Anna Larsson och oss alla, när vi återhittar det lekande barnet i oss!
våra argaste kritiker brukar aldrig försitta ett tillfälle att upplysa omvärlden om hur få och obetydliga vi som står bakom Katolsk Vision är. Dock tycks vi inte vara färre och obetydligare än att en grupp katoliker trampat kyrktorg för att få ihop namn under bifogad artikel, som idag publiceras i Kyrkans Tidning. Av utrymmesbrist publicerar KT bara fyra av namnen. Men för att ingen som deltar i detta “Guds verk” skall känna sig lurad på uppmärksamhet publicerar KV här hela listan på undertecknare.
Gert Gelotte
Undertecknarna är:
Ulf Samuelsson, Ilse Tarsala, Helena D’Arcy, Bitte Assarmo, Andreas Johansson, Denis Searby, Natasja Hovén, Birgitta Gustafsdotter, Kristoffer Mauritzson, Johan Johansson, Robert Talik, Kristina Talik, Gunilla Zomborcsevics, Hélène-Dominique Lindroth, JanSture Neuman, Elisabeth von Waldstein, Erik Kennet Pålsson, Benedicta Lindberg, Sandra Olivera, Annica Skenberg, Per-Olof Elfstrand, Arlette Chene, Ulrika Erlandsson, Bo Hellman
Och här följer artikeln som vi citerar från Kyrkans Tidning:
Debatt
2009-04-23 06:00
Vi är nöjda med vår katolska kyrka
Gert Gelotte och Irène Nordgren tar alla tillfällen i akt att i olika sammanhang saluföra sin, ofta våldsamma, kritik mot Katolska kyrkan, en kyrka de själva tillhör.
replik
Katolska kyrkan
Problemet är att de gärna ger sken av att många av Sveriges katoliker delar deras åsikter.
Det är alltid svårt att säga vad som är många när det gäller antal. Så mycket kan dock konstateras att på den blogg som drivs av en sammanslutning som kallar sig Katolsk Vision, är det i stort sett bara tre personer som skriver inlägg. De som hyser en annan åsikt och ger uttryck för den möts ofta av en hånfull, ironisk och spydig attityd. Svarar man med samma mynt får man ofta sina inlägg raderade eller stängs av från sidan. Med andra ord agerar Gert och Irène precis så maktfullkomligt som de påstår att vår kyrkas ledning gör.
Den nedlåtande attityd som de, i sin artikel i det senaste numret av Kyrkans Tidning, har mot stiftets pressekreterare Maria Hasselgren talar också sitt tydliga språk och öppnar ju inte direkt för debatt.
Vi är många katoliker som inte delar Gelottes och Nordgrens förtjusning över hur vår kyrka eller dess representanter har framställts av en präst i en annan kyrka. Vi uppskattar inte artiklar där förvrängningar och felaktigheter vida överstiger fakta. Vi gillar inte att man framställer våra ledare som djävulens redskap och oss själva som hjälplösa offer för deras sattyg. Vi är redan innerligt trötta på alla frågor som vi får från ”vanliga svenskar” om hemliga sällskap, korrupta präster och blodtörstiga albinomunkar. Vi behöver inte ännu fler plattityder.
Därför delar vi inte Gelottes och Nordgrens entusiasm över den ”hjälp” som Annika Borg hittills har erbjudit. Vi håller helt enkelt inte med Gelotte, Nordgren eller Borg, utan är i det stora hela nöjda med vår kyrka.
Att Gelotte och Nordgren föredrar sin Kyrka à la carte är bara att beklaga. Man kan undra varför, men i en sådan kyrka har man förstås inget behov av några moraliska auktoriteter och då är det kanske inte så konstigt att Påven framstår som besvärlig. Men att antyda att han godtyckligt styr och ställer med kyrkan stämmer inte med verkligheten.
Låt oss ta en av de många skillnaderna mellan oss och Svenska kyrkan. En biskop där gav i ett tv-program nyligen uttryck för sin syn på abort och menade att livet börjar när läkarvetenskapen kan rädda det och innan dess handlar det inte om en människa. Katolska kyrkan däremot – och många renommerade vetenskapsmän – menar att det mänskliga livet börjar vid konceptionen. Vi tror dessutom att vi är skapade till Guds avbild, vilket betyder att livet är heligt och tillhör Gud. Därför kan vi inte acceptera abort vare sig den sker i 14:e eller i 35:e veckan.
Att Gelotte och Nordgren vill ändra en hel del i Katolska kyrkans lära vet vi alla. Men genom att ropa på hjälp från Svenska kyrkan tror vi att de gör både sig själva och Annika Borg en otjänst. I en luthersk nationalkyrka, där teologiska beslut fattas av ett politiskt sammansatt kyrkomöte och där mer än hälften av ledamöterna representerar politiska partier och biskoparna inte ens har rösträtt, lär Annika Borg redan ha fullt upp.
Vad vi förstås önskar är att Gelotte och Nordgren hjälper sig själva genom att anamma den kyrkas tro som de valt att tillhöra.
Ulf Samuelsson
Ilse Tarsala
Helena D’Arcy
Bitte Assarmo
I ett debattinlägg i Dagen 17 april “Saklig och osaklig kritik av påven” är Per Beskow enligt min uppfattning själv inte saklig in sin beskrivning av medierna och deras analys av påven och Vatikanen.
Affären Richard Williamson avfärdar Per Beskow med orden
“Han har nu också marginaliserats av FSSPX och har reducerats till den tokstolle han alltid har varit.”
En användbar förmåga att göra livet lätt för sig är att betrakta händelseförlopp genom glömskans behagliga skimmer.
Det kan vara obehagligt att minnas att om nu Vatikanen helt hade missat att FSSPX hyste en “tokstolle”, så går det aldrig att förneka att “tokstollens” överordnade biskop Fellay försvarade “tokstollen” i ett brev till SVT.
Det var SVT arbetsmetoder det var fel på. Inte Richard Williamson som närmast framställdes som ett oskyldigt offer för en reporters ojusta frågor kring “historical matters” dvs gaskamrar. “Skam ” över SVT ansåg biskop Fellay. Observera inte över “tokstollen”.
En sällan skådad engagerad och samstämd kritisk värlsdsopinon tvingade till slut biskop Fellay att “offra” Richard Williamson som avpolleterades. Tror Per Beskow att Richard Williamson skulle ha “marginaliserats av FSSPX och reducerats till den tokstolle han alltid har varit” utan programmet Uppdrag Granskning och den efterföljande mediestormen ?
Nix är mitt bestämda svar.
Och “tokstollens” försvarare och överordnade är kvar som biskop inom FSSPX som om inget hänt. Vad är det som säger att han inte kan försvara och gömma fler “tokstollar” ?
När det gäller påvens Afrikaresa och kondomuttalande är jag helt enig med Per Beskow “Med tanke på hur medierna fungerar borde han aldrig ha yttrat sig i frågan”
“I allt detta finner man också en besynnerlig oförmåga att skilja mellan påven, Vatikanen och den katolska kyrkan.”
Så besynnerligt är det dock icke eftersom det INOM självaste Vatikanen råder oenighet om hur Vatikanen ska skötas och hur omvärlden ska hanteras.
Fallet med den 9 åriga brasilianska flickan blev en tydlig illustration på denna oenighet.
Kanonisk lag föreskriver att läkaren och modern skulle exkommuniceras “latae sententiae” dvs per automatik, men däremot rådde det delade meningar om hur tydligt detta faktum skulle basuneras ut för omvärlden. Att ärkebiskop Sobrinho valde att offentiggöra exkommunikationen fördömdes av vissa ända upp på Vatikannivå. Men också detta skedde först efter en mediestorm då det officiellt började talas om att “omständigheter måste vägas in “.
Katolska biskopsämbetets officiella hemsida i Sverige ändrade sin beskrivning och bedömning av fallet med den brasilianska flickan åtminstone 3 gånger.
Att det fortfarande råder oenighet angående ärkebiskop Sobrinhos agerande avspeglas i att han i veckan som gått fått en utmärkelse av
Human Life International (HLI) “With this award, we are affirming that Archbishop Cardoso stands solidly with the Church in defense of all innocent human life,”
Noteras kan att även kardinal López Trujillo tidigare belönats av nämnda HLI.
“Påven är en enstaka person, med de svagheter som detta innebär” Jo jag tackar.
Så passar det för dagen att beskriva en av världens enskilt mest mäktiga män. Andra dagar beskrivs samme påve i helt andra ordalag.
Det är till att vara flexibel Per Beskow som också talar om “irrationellt beteende som väcker förvirring och onödiga motsättningar”.
Inte undra på säger jag.
Med så stora inre konflikter och maktstrider som pågår inom Vatikanens murar.
Det känns bekymmersamt att Per Beskow väljer att reducera den senaste tidens skandaler till att huvudsakligen röra sig om ett problem om “Vatikanens förhållande till media. ”
Det är förvisso ett stort problem .
Men att Vatikanen framstår som “klantig och världsfrämmanade ” beror ju ytterst på dess maktfullkomlighet vilket per definition bla innebär bristande lyhördhet och intresse och motivation att vilja ta till sig omvärldskritik INNAN den nått orkanstyrka.
många tycker att bilden av katolska kyrkan är både skev och oskarp i den svenska debatten. Det tycker jag också. Om detta har jag skrivit en gästkrönika åt Seglora smedja. Läs den här: http://www.seglorasmedja.se/
Press release Rome / Madrid / Munich, April 16, 2009
FOR IMMEDIATE RELEASE
Pope Benedict - 4 years on: We are Church calls for urgent and substantial reforms. Hoping for the Holy Spirit and for the Spirit of the Council
The International Movement We are Church takes the opportunity of the 4 year anniversary of the election of Pope Benedict (April 19, 2005) to renew and strengthen its call for the Pope, all Bishops and all believers to remain true to the direction and spirit as laid down by the Second Vatican Council.
The Pope’s problematic attempt to seek reconciliation with the Lefebvrists early this year was a rebuttal to the teachings and the spirit of the Second Vatican Council (1962-65). This Council brought among others a new approach to collegiality, ecumenism and inter-religious dialogue, especially with the Jews, religious freedom, freedom of conscience, also within the Church, and a positive regard for the world, together with a liturgy in which all can participate.
Although presented as an act aiming at reunifying Catholics, Benedict’s autonomous decision in reality was a severe disservice to the Catholic Church as a community of faith and also as an institution in today’s world. In times of severe social, economic, and ecologic problems We are Church deeply regrets that the Roman Catholic Church, a Church with one of the largest memberships in the world, has lost much of its credibility because of the actual crisis within the Church.
This crisis is a crisis of leadership - Pope Benedict’s leadership and that of the Roman Curia. The Pope has insisted on a style of governance of the Church that owes nothing to transparency, accountability and even basic competence. The hope of millions of Christians, based on the Second Vatican Council and on the Pope’s promises shortly after his election for more ecumenical progress and collegiality have not become true so far.
Growing Disappointment About Pastoral Standstill:
By maintaining the rule of compulsory celibacy and forbidding women’s ordination the Pope denies the canonical right of the faithful to have the Sunday Eucharist guaranteed (can. 213 CIC Codex Iuris Canonici) in active communities. All these facts and the extension of the pre-conciliar Tridentine Rite and the changed prayer for the conversion of Jews on Good Friday, are only a few of many indications that Pope Ratzinger has embarked in the direction of a counter-reform against Vatican II.
On his recent visit to Africa the Pope spoke out strongly against corruption, tribalism, women’s oppression, and in favour of good governance and environmental protection. However, instead of focusing on these important issues, his unfortunate remarks on the use of condoms in the prevention of AIDS drowned out all others. The emphasis given to the discussion of abortion, condoms, etc. resulted in the Pontiff losing a vital opportunity to convey the more important messages of justice, peace and of the battle to secure people ‘their daily bread’.
At this point We are Church feel it is important to stress that the Pope should not consider the various criticisms expressed all over the world as hostile towards him, but as an expression of deep concern regarding the welfare of the whole Church - as provided for in can. 212 § 3 CIC: ‘All the Christian faithful … have the right and even at times the duty to manifest to the sacred pastors their opinion on matters which pertain to the good of the Church and to make their opinion known to the rest of the Christian faithful.’
International Petition to be presented at the CDF:
The enormous response to the international petition ‘For the full recognition of the decrees of the Second Vatican Council’ supported by the International Movement We are Church is proof of the concrete desire of numerous theologians, priests, members of congregations, pastoral workers, and many, many of the faithful throughout the world for a renewal of our Church in line with the Second Vatican Council.
The petition (http://www.petition-vaticanum2.org) collected 50.000 qualified signatures by Maundy Thursday. The initiators of this petition now want to present the results to the Congregation for the Doctrine of the Faith (CDF) in Rome as soon as possible.
Background information
The International Movement We Are Church - a grassroots church reform movement of lay persons, priests, and persons in religious orders - was started in Austria and Germany in 1995 and then spread out in Europe and all continents. We Are Church is represented in more than twenty countries and is in touch with other reform movements all over the world. Its goal is to keep continue the process of reform in the Roman Catholic Church, a process which has been opened with Vatican II Council (1962-1965) and came to a standstill in recent years. Website: http://www.we-are-church.org
