Vänner,

alla av er har kanske inte läst de nederländska dominikanernas debattskrift om kyrkan och ämbetet. Här är en länk till texten i engelsk översättning.

http://rk-kerkplein.org/home/themas/r-k_kerk/andere-onderwerpen-rkkerk/kerk-en-ambt-onderweg-naar-een-kerk-met-toekomst/?language=en

 Gert Gelotte

“Som första svensk prästvigdes på lördagen Håkan Lindström in i det ultrakonservativa katolska brödraskapet SSPX. Han väntas nu bli en ledargestalt inom rörelsen i Sverige.”

Läs DN artikel

“Med anledning av att Sankt Pius X:s prästbrödraskap, SSPX, idag prästviger en svensk till präst, gör Anders Arborelius, den katolske biskopen i Sverige, följande uttalande:

“Jag beklagar att St Pius X:s prästbrödraskap mot påvens uttryckliga vilja beslutat att fortsätta med sina prästvigningar. Benedikt XVI har i ett brev av den 12 mars i år gjort klart att så länge SSPX inte har kanonisk status i den Katolska kyrka, är deras förrättningar, också prästvigningar, inte legitima i den Katolska kyrkans ögon. Med andra ord kommer ingen av dem som prästvigs idag att kunna verka som präst i den Katolska kyrkan. Den svensk som prästvigs kommer alltså inte att kunna tjänstgöra som präst i Stockholms katolska stift.”

Läs här !

// Irène

Vänner!

Bland konservativa kristna i Sverige är det vanligt att skylla sekulariseringen på kyrkor och kristna som inte är tillräckligt tydliga med vad man som kristen skall tro och hur man som kristen skall leva. Rimligen borde i så fall sekularisering inte vara ett stort problem i länder där kyrkan ställer tydliga krav på tro och liv - som i Polen.

Då är det intressant att läsa en artikel i brittiska katolska The Tablet från den 20 juni. Där beskrivs hur den polska katolska kyrkan tar i med hårdhandskarna mot liberala teologer och tendenser. Men det tycks inte hjälpa. Enligt statistik som refereras i artikeln sker nu en snabb sekularisering.

2002 svarade 45 procent av polackerna att de hyste förtroende för den kyrkliga hierarkin. Förra året var andelen förtroendefulla nere under 9 procent.

Sedan 2006 har rekryteringen till Polens 84 katolska prästseminarier fallit med 30 procent. Rekryteringen till de kvinnliga ordnarna minskade enbart förra året med 15 procent.

 Andelen kyrkobesökare föll under 2008 med 4 procent. Tyvärr finns ingen uppgift om från vilken nivå.

Sammantaget tycks alltså en konservativ och principfast kyrka inte klara sekulariseringen bättre än en liberal och tillåtande. Varför kan jag bara spekulera i. Men jag tror man måste börja med att fundera över vad orden kyrka och sekularisering betyder.

Den kyrka som sekulariseras är den traditionella organisationen i den traditionella byggnaden med de traditionella ceremonierna. Det betyder inte med nödvändighet att kyrkan i betydelsen Guds folk sekulariseras. Behovet av andlighet är förmodligen konstant. Men det tar sig olika uttryck och människor slutar inte gå i kyrkobyggnaden för att de blivit ateister utan för att de finner besöket meningslöst. Det som sägs där har tappat kontakten med verkligheten.

Ur detta dilemma ser jag enkelt uttryckt två utvägar.

Den liberala/progressiva där målet är att återknyta kontakten mellan tron och verkligheten i vår tid och vår kultur.

Den konservativa där målet är att upprätta en subkultur, ett slags mentalt getto, med en egen verklighet.

Dessa två vägar delar idag kyrkorna på ett nytt sätt. Liberala katoliker har i viss utsträckning mer gemensamt med liberala protestanter än med konservativa katoliker och vice versa.

Att spekulera i vart detta för oss tror jag är näst intill meningslöst. Vi är bara i början av en process som vi inte kan överblicka.

Gert Gelotte

Inför den massmedialt hårdbevakade vigningen av präster  imorgon 27 juni på SSPX prästseminarium Jesu Hjärta  i Zaitzkofen i Tyskland kommer  generalsuperior Bernard Fellay hålla ett “rundabordssamtal”.

På prästseminariets hemsida kan man  sedan 13 juni läsa om olika minst sagt intressanta förklaringar till  varför SSPX väljer att genomföra de omstridda prästvigningarna.

Tex

“Det handlar om kristendomens vara eller icke vara i Europa. Ska man då skjuta upp vigningen av präster - utbildade i en tradition som bygger på katolska kyrkans fasta grund - som är så nödvändiga för kyrkans fortbestånd.”

SSPX ser sig mot denna bakgrund göra en brandkårsutryckning för att rädda “ett värdefullt hus” att brinna ned men att de hindras av ordningsvakter som hänvisar till “hastighetsbegränsningar.”

Läs här!

// Irène

Glad midsommar alla! Och må livets vatten aldrig fattas er.

 Gert Gelotte

USA biskopskonferens har sammanträtt 17-19 juni.

Läs kommentar av Thomas Reese SJ i Washington Post

Thomas Reese pekar på hur biskopskonferensen håller sig fullt sysselsatt nästan enbart med omröstningar kring olika översättningar av latinska liturgiska böner istället för att ta itu med kyrkans VERKLIGA probem. Hur samverka med president Obama och hur stå till svars för att allt fler katoliker lämnar kyrkan.

“Biskoparna låtsas inte om att befinna sig på ett sjunkande skepp. En tredjedel katoliker har lämnat kyrkan. Varje annan organisation skulle försöka ta reda på vad det beror på och göra en utvecklingsplan i syfte att få tillbaka sina medlemmar eller kunder. Har biskoparna tillsatt en utredning för att undersöka dessa fd katoliker ? Nej. Data räknas inte. ”

” De (biskoparna) skyller flykten från kyrkan på sekularism, konsumism, individualism och synd ”

“Det fundamentala problemet är att biskoparna har förlorat det som John O’Malley SJ betecknar som Andra Vatikankonciliets anda. Denna anda innebar ett nytt sätt att se och tala om saker och ting.”

“The council spoke in a new style, a style different from all previous councils. It eschewed words implying punishment, surveillance, hostility, distrust and coerced behavior-modification that characterized previous councils. It employed words that espoused a new model for Christian behavior–not new, of course, to the Christian tradition as such, but new to council vocabulary. I am referring to words like brothers and sisters, cooperation, partnership, human family, conscience, collegiality and especially dialogue.”

“Är det inte ironiskt ” avslutar fader O’Malley “att det inte är en biskop men president Obama som idag är den främsta talesmannen för den andan. Biskoparna måste återvända till konciliets anda, annars kommer de att bli ledare för en kyrka som fortsätter att tappa medlemmar.”

// Irène

I en intervju 5 april i år på SSPX prästseminarium Saint Aquinas Seminary i USA gav SSPX generalsuperior Bernard Fellay en längre intervju ( se video del 1 och del 2) där han inte gör någon hemlighet av att katolska kyrkan är på helt fel vägar alltsedan andra Vatikankonciliet.

Del 1
http://en.gloria.tv/?media=27430

Del 2
http://gloria.tv/?media=27892

Intervjuaren - en präst inom SSPX - beskriver farhågor hos SSPX prästerskap att Bernard Fellay i kommande förhandlingar med Vatikanen kan komma att tvingas till “kompromisser” vad beträffar andra Vatikankonciliet.

Bernard Fellay lugnar intervjuaren genom att redogöra sin syn på Andra Vatikankonciliets dokument som han menar ingenstans gör anspråk på att vara “ofelbara”.

“Därmed har 2 Vatikankonciliet den lägsta grad av auktoritet i Magisteriets historia. Att någon skulle tvingas erkänna 2 Vatikankonciliet är mycket egendomligt, auktoritärt och tyranniskt och ovanligt inom katolska kyrkan.”

Bernard Fellay menar att påven själv i förförhandlingararna till upphävandet av exkommunikationen av SSPX aldrig har ställt krav på erkännadet av andra Vatikankonciliet.

I samband med Williamsonskandalen uppstod dock “en press på påven att kräva detta “.

Bernard Fellay deklarerar klart och tydligt, helt utan omsvep, att det han kommer att ta upp med påven ang 2 Vatikankonciliet är frågan om kyrkans TRADITION i relation till 2 Vatikankonciliet.
Vad är viktigast ? 2 Vatikankonciliet eller TRADITIONEN från Jesus och apostlarnas tid fram till 2 Vatikankonciliet ?

“Då har vi en ny kyrka” menar Bernard Fellay. Underförstått om betoningen ligger på 2 Vatikankonciliet.

Därför är det SSPX uppgift -också underförstått - att som Bernard Fellay uttrycker det “RESTAURERA” kyrkan till vad den var före konciliet.

Det framkommer också tydligt att SSPX drar nytta av prästbristen inom katolska kyrkan. Bernard Fellay beskriver hur det på vissa håll finns “1 präst på 10 församlingar.”

Hoppas SSPX på att Rom “tager vad man haver” ?

Värt att observera är vidare Bernard Fellays kommentar till Williamsonskandalen.

“När det gäller förintelsen och andra världskriget och Uppenbarelsen så talar vi om 2 olika nivåer som inte har något med varandra att göra. Det spelar ingen roll om det var 6 miljoner som dog eller 11 miljoner eller 20 miljoner. Det förändrar inte Uppenbarelsen”

En sådan uppfattning förklarar varför inte Bernard Felllay i första vändan verkade upprörd över Williamasons ifrågasättande av förintelsen. Underförstått. Om den skett eller inte har ingen betydelse för Uppenbarelsen.

I ljuset av denna uppfattning blir Bernard Fellays brev till SVT också mer förklarligt, där han enbart är upprörd över hur SVT utnyttjar och blandar ihop religiösa och kyrkliga angelägenheter med sekulära.

Dessa har uppenbarligen inget med varandra att göra. Och underförstått varför då detta ståhej ?

Läs SSPX:s brev till SVT.

Se även brevet i originalform.

Anmärkningsvärt är att Rom i lugn och ro nu återupptagit förhandlingarna med SSPX trots att dess biskopar - mot Roms förbud - fortsatt att VIGA präster som är VALID BUT ILLECIT.

Detta ska ses mot bakgrund av att Troskongregationen nyligen exkommunicerat prästen Roy Bourgeois för att denne närvarit då en präst blev VALID BUT ILLECIT vigd.

I detta fall var prästen en kvinna.

Det möte med påven som Bernard Fellay hoppades på i intervjun ägde rum förra veckan 9 juni.

http://rorate-caeli.blogspot.com/2009/06/breaking-fellay-received-in.html

// Irène

I veckan som gått har påven gjort offentligt uttalande om läroämbetets auktoritet i relation till förnuft och sanning.
“Since faith and reason come from the same source — divine wisdom — authority should never contradict truth, according to Benedict XVI.”

http://www.zenit.org/article-26146?l=english

Samtidigt pågår tex i New York en debatt om “same sex marriage” där New Yorks 7 katolska biskopar vänder sig emot guvernörens förslag att legalisera “same sex marriage” genom att hävda att det som talar emot “same sex marriage” är SUNT FÖRNUFT.

“Although Catholic opposition to same-sex “marriage” is frequently cast as solely religion-based, the New York bishops stated that, “Just as importantly, it is based on reason, sound public policy, and plain common sense.” They pointed out that “the state has a compelling legal interest in promoting marriage between men and women in order to create stable families and provide for the safety, health and well being of children.”

http://www.ewtn.com/vnews/getstory.asp?number=95876

// Irène

PS Det låter JÄTTETJUSIGT av påven att säga att läroämbetet inte ska stå i motsatsställning till “sanning” (förnuft) när läroämbetet samtidigt tar sig tolkningsföreträde att definiera vad som är “SANNING” (förnuft).

 ”Obama har så konsekvent fört fram katolskt tänkande  att den ansedde kyrkohistorikern och jesuiten John O’Malley i  förra veckan ansåg att det är Obama snarare än någon biskop som mest effektivt företräder 2 Vatikankonciliets reformanda”.

Läs artikeln i America av James Martin SJ

“Evangelium enligt Barack”

“Obama, on the other hand, can “re-present” such a transcendent civil theology, in part, because he literally embodies it, with DNA from a white mainline mother and an African father raised as a Muslim (and a name reflective of all that), as well as a childhood spent partly in exotic (to us) lands, and a family life today grounded in the experience of black America.”

“Obama also embraces doubt as a theological virtue with the kind of honesty that can disarm even the most ardent neo-atheists. ”

Klicka här!

// Irène

Kyrkans “vi”.

Nedanstående text har vi fått från Anne Helene Utgaard, ordförande i Også vi er kirken i Norge.
AnneHelene har en bakgrund inom pedagogik och moralfilosofi. Fn studerar Anne Helene också teologi,

// Irène

*************************************************************************’

Kirkens vi
Hvordan skal vi forholde oss til følgende tekst av Ratzinger:

“När vi talar om biskoparnas “vi” måste vi emellertid lägga till ytterligare en viktig nivå: detta “vi” gäller inte bara synkront utan också diakront. Det betyder: i kyrkan är ingen generation isolerad. I Kristi kropp gäller inte längre dödens gräns; i den sammanfogas det förflutna, det närvarande och framtiden. Biskopen representerar aldrig bara sig själv och han förkunnar inte sina egna tankar. Han är sändebud och som sådan Jesu Kristi budbärare. Vägvisaren för detta budskap är för honom kyrkans “vi”, nämligen kyrkans “vi” under alla tider. Om vid en tidpunkt en majoritet skulle uppstå mot kyrkans tro under alla tider, så vore detta ingen majoritet: kyrkans sanna majoritet är diakron, tidsövergripande, och endast om man lyssnar på denna absoluta majoritet förblir man i detta apostoliska “vi”. Tron spränger de enskilda nutidernas trendens att sätta sig själva absolut; genom att den öppnar sig mot tron i alla tider befriar den från ideologiska vanföreställningar och håller samtidigt framtiden öppen. Att vara talesman för denna diakrona majoritet, den röst som förenar kyrkan under alla tider, är en av biskopens stora uppdrag som följer av hans ämbetes “vi”- karaktär.”

(Ratzinger, så “Kallad till gemenskap – Att förstå kyrkan idag” Sid 79)

Noen tanker melder seg

Så vidt jeg kan se, må dette blant annet få den konsekvens at hierarkiets syn på kvinner slik det har vært definert i nesten 2000 år, ikke får forandres selv om verden forøvrig har gjennomlevd en kvinnefrigjøring. I kirken vil biskopenes “vi” fortsatt være bundet av forestillingen om kvinnen som mannen underlegen og underordnet. Hun er mer til bry enn til hjelp for mannen. Så sent som i 1930 hevdet Pius XI, i likhet med Vaticanum I, at kjærlighet skal råde i hjemmet og at kvinnen skal underordne seg mannen. (Casti Canubii § 11). Det betyr at Vaticanum II, som slår fast menns og kvinners likestilling i ekteskapet, må være et vederstyggelig brudd på kirkens lære (Gaudeum et Spes §§44-52). Kirken må snarest finne tilbake til den symbolske vold som ikke bare hevder kvinners underlegenhet og underordning, men som også får oss til faktisk å tro at vi er underlegne. Det er kanskje Piusbrødrene som er på rett spor. Kvinnene ut av universitetene snarest!

Det samme må vel da gjelde for dødsstraff og slaveri som kirkens lærere i suverent flertall gjennom tidene har gått god for i nesten like lang tid. Og tidlig abort, også, for uansett hva det står i katekismen, så har dette vært akseptert helt opp mot vår egen tid. Les Augustin og Thomas Aquinas.

Men på et annet område kan det være håp. Det gjelder homofilt samliv. Dette har ikke kirken hatt noe synspunkt på før i den senere tid. Paulus snakker om homofil og heterofil promiskuitet som han avviser. Det gjør også biskopene. Men først i moderne tid er homofili som legning og identitet blitt kjent, så her finnes ingen tusenårig tradisjon for å nekte. Og her er mange fra hierarkiet på glid, selv om de tydeligvis ikke har lett for å innrømme det før de blir så gamle at de er blitt usårbare. Les for eksempel kardinal Carlo Maria Martini, som forøvrig er en av heltene fra Vaticanum II og som lenge var papabel.

Med andre ord, her kan det fort bli et kirkelig flertall for aksept av homofiles rett til ett fullverdig liv. Selv om det neppe blir før etter Ratzinger …

Når det gjelder opphevelsen av sølibatet, har vi kirkens første 1000 år med flertall for gifte prester, tror jeg, og nå er det mange tusen som slutter seg til disse. Her kan det med andre ord også være håp. Ja, ja …
Beste hilsen

Anne Helene