Gör som Din kollega ärkebiskop Timothy M. Dolan i New York och öppna Din egen blogg på Stiftets officiella hemsida.

Ärkebiskop Dolan skriver på sin blogg som finns tillgänglig på New Yorks Stifts officiella hemsida.

“Welcome to my new blog, The Gospel In The Digital Age. I’m very excited about this new way of communicating, and I hope that it will prove to be an effective way for me to not only share what’s on my mind, but also to hear back from you. “

http://www.archny.org/news-events/columns-and-blogs/blog—the-gospel-in-the-digital-age/

Låt Dina svenska får fritt få  gå på grönbete på Internets globala betesmarker istället för att tvinga dem  stå passiva  i Din trånga fålla som Du anbefaller i Ditt meddelande på Stiftets hemsida 14 oktober.

http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/102/1/?item=art_art-s1/128&group=art_art_grp-s1/1

Öppna fönstret istället för att dra ner rullgardinen !

Med vänliga hälsningar

Irène Nordgren

”Sveriges ambassadör vid den Heliga Stolen, Ulla Gudmundsson, har organiserat ett samtal med titeln “Europas andliga rötter”, under vilket 7 intellektuella möts. Idèsamtalet går av stapeln i Rom måndagen den 2 November i “Biblioteca Angelica”, Augustinerordens bibliotek i Rom. Medverkar gör bland annat orförande i det påvliga kulturrådet, mons. Gianfranco Ravasi och Inge Jonsson, tidigare orförande i i Vitterhetsakademin och rektor på Stockholms universitet.”

Övriga medverkande är

Werner Jeanrond, professor i systematisk teologi Glasgow

Mohammed Fazlhashemi ,  professor i idéhistoria vid Umeå Universitet

Jonna Bornemark, forskare i medeltidens mystik vid Södertörns Högskola

Antje Jackélen, biskop i Lund

Daniel Sperber, rabbin och professor i Jerusalem

http://www.radiovaticana.org/sv1/Articolo.asp?c=326263

// Irène

PS Låter onekligen som ett oerhört spännande samtal.

Lycka till Ulla Gudmundsson !

Vänner,

i den amerikanska delstaten Maine tar hundratals katoliker offentlig ställning för könsneutrala äktenskap. 

 http://ncronline.org/news/politics/maine-same-sex-marriage-catholic-issue

Att så många vågar visa civilkurage är inspirerande. Att de inte är fler är betänkligt. För säkerligen är det många fler som vill sätta stopp för diskrimineringen och förtrycket av homosexuella. 

Gert Gelotte

Jag undrar hur påven ställer sig om nu från den anglikanska kyrkan OCKSÅ  öppet kvinnliga präster och biskopar  knackar på påvens dörr och ber att  få komma in.

Lackmustestet för påvens vilja till ENHET.

// Irène

 Ja man kan  undra utifrån att det tycks som om pressansvarig Maria
Hasselgren har fått utökade arbetsbefogenheter av nedanstående text med
pastoral omsorg om stiftet  att döma.

Kyrkans Tidning nr 43

Kliv in och ta ansvar!
I Gert Gelottes och Irène Nordgrens värld är alla som inte delar deras åsikter
jäviga och inkompetenta. Alla tidningar har en ägare med en viss profil,
idéburen eller kommersiell, som direkt eller indirekt ansvarar för anställning
av journalisterna.

Konsekvensen av Gelottes och Nordgrens resonemang är att det inte någonstans
finns en enda journalist eller redaktion som arbetar självständigt enligt
journalistiska principer. Det är, Gert och Irène, alltid den enklaste utvägen
att stå utanför och kritisera allt och alla, än att kliva in i de befintliga
strukturerna och, i den mån som det behövs, söka förändring inifrån, och
framförallt att ta ansvar.

Maria Hasselgren
pressansvarig
Stockholms katolska stift

http://www.kyrkanstidning.com/ledare_och_debatt/debatt/kliv_in_och_ta_ansvar_0_11842.news.aspx

Slutreplik i dagens Kyrkans Tidning nr 44

Ägaren styr
Nu är vi ju helt överens från att tidigare ha varit  frustrerade över att
Maria Hasselgren fick läsarna att tro att Katolskt Magasin var en ägarlös
tidning.

Vi instämmer helt med Maria Hasselgren när hon apropå Katolskt Magasin nu
medger att “Alla tidningar har en ägare med en viss profil, idéburen eller
kommersiell, som direkt eller indirekt ansvarar för anställning av
journalisterna.”
Det är ju precis så det ligger till.  Men utifrån att “självständig” är ett
adjektiv som går att komparera framhärdar vi i att påstå  att ägaren  dessutom
“direkt eller indirekt” är den som styr graden av självständighet han /hon
önskar råda på en tidningsredaktion.

Irène Nordgren
Gert Gelotte

http://www.kyrkanstidning.com/ledare_och_debatt/debatt/agaren_styr_0_11930.news.aspx

Maria Hasselgren tog initiativ till replikskifte om Katolskt Magasin i Kyrkans
Tidning nr 39

http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/biskopen_bestammer_inte_over_katolskt_magasin_0_11530.news.aspx

http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/hasselgren_part_i_malet_0_11599.news.aspx

Med paralleller till dagens abortdebatt har en oerhört spännande doktorsavhandling 25 april i år lagts fram av Lotta Mejsholm Uppsala universitet, Humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet, Historisk-filosofiska fakulteten, Institutionen för arkeologi och antik historia.

”Konstruktion av tidig barndom och begravningsritual vid tiden för kristnandet i Skandinavien”

”Constructions of Early Childhood and Burial Rituals during the Christianisation in Scandinavia ”

”Gränsdragningen mellan vad som sågs som “foster” och “barn” berördes på ett påtagligt sätt av kristnandets förlopp i Skandinavien under sen vikingatid och medeltid- bland annat genom nya begravningsritualer för späda barn.”

“I sin avhandling visar Lotta Mejsholm hur den tidiga barndomens sociala definitioner påverkades av kristnandeprocessen under sen vikingatid och medeltid i Skandinavien. Undersökningen baseras på medeltida skriftkällor och arkeologiskt material och fokuserar på förkristna och kristna normer kring barnutsättning, passageritualer och begravningstradition. ””- Jag visar att samhälleliga normer kring barnbegränsande handlingar, rituell initiation och hantering av de mänskliga kvarlevorna efter döden i hög grad definierar den kulturella uppfattningen om människovärdet i livets början, säger Lotta Mejsholm.”

Hela doktorsavhandlingen finns på nätet  varur jag saxar

”Förutsättningarna för självständig överlevnad har, och har kanske alltid haft, stor betydelse för hur fostret eller barnet uppfattas. När avbrytandet av en livsprocess kan tillåtas utan alltför stort samhällsmoralisktdilemma är således starkt knutet till stadiet av livsduglighet. Komponenternautgör så att säga två icke-självständiga aspekter av livets börjanmed konkret inverkan på våra handlingsmönster.Men det finns fler sociala praktiker med ofrånkomliga konsekvenser förhur vi uppfattar gränsen mellan liv i vardande och självständigt, okränkbartliv. En sådan praktik är vårt sätt att hantera mänskliga kvarlevor efter det attlivsfunktionerna upphört. Begravningslagen omfattar idag alla dödföddaefter den tjugoandra graviditetsveckan, eller om barnet/fostret andats ellervisat andra livstecken efter födelsen (SFS 2008:208). Dessa uppfattas då somindivider med rätt till begravning med vederbörliga ceremonier på våra gemensammabegravningsplatser. Eftersom tidsgränsen förhåller sig harmoniskttill gränsen för avbrytande av liv och bokföringen av vad som kan definierassom individer, är denna hantering heller inte särskilt kontroversiell.”

http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:173502

// Irène

 Washington Post 25 okt.

“Förändring är påven Benedikts paradoxala mantra”.  

Apropå uppgörelsen med anglikaner.

“The goal is to accommodate traditionalist Anglicans around the globe and conservative Episcopalians in the United States who are upset about the acceptance of openly gay clergy in North America and female bishops in the Church of England, and with what they see as the failure of their leadership to discipline the transgressors. ”

 ”Benedikts påvetid utmärks av den slags dynamik av ständig rörelse och förändring som liberala katoliker och protestanter vanligtvis kritiseras för att kräva. I Benedikts fall tjänar detta  en konservativ agenda.”

“Som skarp kritiker av andra Vatikankonciliets reformer har Ratzinger varit pådrivande för det han kallar “reform av reformen” dvs  att korrigera det han anser vara tidens överdrifter eller missbruk.”

“Under Benedict’s unprecedented arrangement, bishops and whole dioceses and parishes could go Roman, and married clergy could bring their wives along and remain priests. Cardinal William Levada, head of the Congregation for the Doctrine of the Faith — and Rome’s point man in the secret negotiations with disaffected Anglicans that preceded the move — said 20 to 30 Anglican bishops have asked the Vatican about joining up. ”

“En reformerad reform” betyder inte detsamma som att återvända till det förflutna, även om det var målet. Benedikts refomer är på väg att skapa något helt nytt inom katolicism.”

“Det är revolutionerande och oväntat av en påve som Benedikt.” 

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/10/23/AR2009102302403_pf.html  

// Irène

Där här är artikeln som bekräftar våra tidigare iakttagelser om orsakerna till att påven nu tycker tiden är inne att “legalisera”  sina  ”lösa förbindelser” med konservativa “partners” inom olika samfund. Först ut med  konservativa anglikaner enligt principen lika barn leka bäst.

Sakrament, ofelbara dogmer och påvedöme.

Ingenting  är så viktigt för påven Benedikt den XVI som att få bukt med gruppen homosexuella  och kvinnoprästfrågan.

Läs artikeln

”En modern nunnas bekännelser” i senaste numret av America av

 Ilia Delio, O.S.F., of the Franciscan Sisters of Washington, D.C., is professor and chair of the department of spirituality studies at Washington Theological Union.

“Religious life among women is undergoing a massive evolutionary change that can only be described as cataclysmic. The Vatican’s apostolic visitation of congregations of women religious in the United States and the recent investigation of the Leadership Conference of Women Religious indicate that Rome is unhappy with so-called post-Vatican II nuns who have donned secular clothes and abandoned traditional community life.”

Ilia Delio hänvisar till Timothy Radcliffe, O.P. som pekar på 2 olika teologier

“They fall under what Father Radcliffe identifies as the Concilium group, who focus on the Incarnation as the central point of renewal. Members of the Conference of Major Superiors, by contrast, are Communio Catholics, who emphasize communion through proclamation of the faith, a clear Catholic identity and the centrality of the cross.”

Ilia Delio hänvisar också till Teilhard de Chardins tankegångar.

“As Teilhard noted, suffering and sacrifice are part of the evolutionary process. Isolated structures must give way to more complex unions. To live with an evolutionary spirit is to let go of old structures and to engage new structures when the right time comes. The new heaven and earth promised by God will not come about by cutting ourselves off from the world or forming Catholic ghettos. It will not unfold through the triumph of ecclesiastical power. It will come about as we follow the footprints of the crucified one, descending into the darkness of humanity and rising in the power of love. This is the path to a new creation symbolized by Christ.

We believe that what happened between God and the world in Christ points to the future of the cosmos. That future involves a radical transformation of created reality through the unitive power of God’s love. To be a Christbearer is to focus on the inner depth of love. It is love that puts flesh on the face of God, love that makes Christ alive; love is the power of the future and the unfolding of Christ. History will not remember what we wore, where we lived or how we prayed, whether as Concilium or Communio Catholics. In the evening of life we all shall be judged on love alone.”

http://www.americamagazine.org/content/article.cfm?article_id=11905&comments=1#readcomments

// Irène

PS  “Communio eller Concilio” ?

Traditionalisterna som krampaktigt klamrar sig fast vid allt  YTTRE som de anser så oerhört väsentligt. 

 Vi andra som inte tycker det är det väsentligaste i livet.

Och Teilhard de Chardin som menar att det inte spelar någon roll vilken gruppering vi tillhört i livet. 

Communio eller Concilio?  

Spelar ingen roll. 

Till syvende och sist är den kärlek som “LEVANDEGJORT KRISTUS” det enda som kommer att räknas .

“In the evening of life we all shall be judged on love alone.”

En liten tankeställare för oss alla. 

Katolska Biskopsämbetet skriver bla utifrån svenska kyrkans beslut om samkönade äktenskap.

”I våra kyrkor och samfund kommer vi inte att viga samkönade par, eftersom det står i tydlig motsättning till kyrkans tradition och hela vår syn på skapelsen; dess mening och harmoni, människan roll i den, liksom hela vår förståelse av vad ett äktenskap är. Inte heller kan vi betrakta äktenskap mellan två personer av samma kön som ett äktenskap.”

http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/102/1/?item=art_art-s1/184&group=art_art_grp-s1/1

Antingen anser man att homosexuella har RÄTT till ett sexualliv ELLER  inte.

Detta  är HUVUDFRÅGAN som måste besvaras OFFENTLIGT.

Jag har svårt för allt undvikande av denna KÄRNFRÅGA som gärna komoufleras genom att den i BÄSTA  fall sägs vara  en PASTORAL  fråga.

Rätten till ett av samhället stadfäst  sexualliv med en partner är en MÄNSKLIG RÄTTIGHET.

Oavsett sexuell läggning.

Det är inte bara TRAMS  att hävda - i bästa fall - att det är en PASTORAL fråga.

Utan HYCKLERI utan dess like  bland prästfolket i katolska kyrkan - för att hålla mig till den.

Samtidigt som katolska kyrkan anser att sex mellan heterosexuella utanför det sakramentala äktenskapet är SYND så vill - samma präster som motsäger sig sakramentalt  äktenskap för homosexuella - PASTORALT så att säga “göra upp” enskilt med katolska homosexuella i vilket ingår “avtal”  att inte “öppet” gå till nattvard. Dvs “Inte i sin hemförsamling där man  är känd. ”

Det tidigare sk civila partnerskapet för homosexuella som  kat kyrkan stödde - ENBART för att hindra en lag om samkönat äktenskap-  var ett svek och hyckleri av stora mått.

Katolskt sett är partnerskap synd då det är ett FÖRÄKTENSKAPLIGT FÖRHÅLLANDE sett ur sakramental katolsk äktenskapssyn.

Min fråga  är :

Varför vill mer liberala katolska företrädare tvinga katolska homosexuella till att leva i ett livslångt föräktenskapligt förhållande med krystade regler för att kunna gå till kommunion ?

Varför står alternativen för katolska homosexuella mellan att leva i  SYND eller CELIBAT beroende på vilken präst de har tur eller otur att träffa.

Jag vill gärna åter citera  biskop Erik Aurelius i svenska  kyrkan som förordade  samkönat äktenskap.

“När Paulus fördömer homosexualitet, så gällde det inte de varaktiga relationer kyrkan nu har att ta ställning till, utan den antika seden att familjefäder kunde hålla sig med unga älskare. I Bibeln ligger det inte inom horisonten att några procent av alla människor är skapta så att de vill leva i trofasta, livslånga förhållanden med en partner av samma kön

- Nu vet vi detta. Vi bör inte låtsas som om vi inte visste det!”

Exakt.

Sorgligt att hittills aldrig ha fått höra en katolsk företrädare säga detta i det offentliga rummet.

// Irène

PS  Den tjusiga teologiska överbyggnaden i katolska kyrkans krystade inställning till homosexuella för återigen mina tankar till

”Kejsarens nya kläder” i vilken katolska företrädare  framstår som  ”kammarherrarna som gingo och buro på släpet som alls icke fanns.”

Ca 1 vecka  innan de officiella samtalen mellan SSPX och Heliga stolen ska äga rum kan inte SSPX generalsuperior Bernard Fellay hålla sig längre utan bekräftar  under ”ett hemligt  besök  i Chile”  i  en intervju i  dagstidningen “El Mercurio”  att ”Vatikanen överväger möjligheten att omforma  SSPX till en personalprelatur som ett led i diskussionerna för  att uppnå försoning.”  Bernard Fellay sa också enligt intervjun  att han tror att Vatikanen lutar mot ”en lösning med SSPX liknande den för Opus Dei.”

”Kontroversen som utlöstes  genom Richard Williamsons förintelseförnekande var en välplanerad attack inte mot SSPX utan direkt mot påvens Benedikt XVI person i syfte att vanära hans gest ” menade Bernard Fallay.

http://www.catholicnewsagency.com/new.php?n=17463

En  helnöjd Bernard Fellay under ”hemliga besöket”  i Chile

“La secreta visita del líder mundial de los lefebvristas a Chile”

http://www.fotos.emol.com/?F_ID=823480

// Irène

PS Pusselbitarna faller mer och mer på plats.

En världsomfattande konsolidering av  konservativa företrädare från olika kyrkofamiljer som underställs påven tycks vara det  som står överst  på Vatikanens agenda.

Med god vilja går ju som bekant allt att  lösa.  Först en skräddarsydd kanonisk lösning  för anglikanerena som vill tillhöra Rom.  Hinder har setts som  utmaningar och gett upphov till en kanonisk innovation benämnd personalordinariat.

Och nu väntar SSPX på tur att inlemmas som personalprelatur inom katolska kyrkan. Det kommer att gå som smort. Bernard Fellays uttalande i Chile i veckan i  kombination  med upplåtandet av kyrkan i Lourdes nu på söndag 25 okt  pekar mot att de omtalade ”försoningssamtalen” som inleds 26 okt är en ren formalitet för att se lite snyggt ut utåt mot bakgrund av skandalen med Richard Williamson.

Förutseende skrev jag redan för ca 4 månader sedan nedanstående som står sig fint.

“Påven manipulerar för att få sin vilja igenom ”

http://www.katolskvision.se/blog/2009/07/01/paven-manipulerar/

Varför inte en personalprelatur för alla reformkatoliker runt om i världen ?

Så länge  påven inte ens med tång vill ta i reformkatoliker så länge tror jag inte på att det är ENHET som är påvens främsta drivkraft här i livet då det är helt uppenbart att det som påven åstadkommer enbart är att förskjuta sprickbildningen MELLAN  kyrkor och samfund till INOM kyrkor och samfund.