GOD ADVENT

Prenumerera på adventskalender från Wir sind Kirche

http://www.wir-sind-kirche.de/advent.php?action=anmelden

// Irène

Katolskt Forum S:a Eugenia kyrkas församlingssal 27 nov.

“Vilken plats har religionen i EU?
Nuvarande ambassadören vid Den Heliga Stolen Ulla Gudmundsson och sr Madeleine Fredell OP”

Ulla Gudmundsson lyfte fram de mest  centrala frågeställningarna  som hon hon också kommenterade och gav synpunkter på.

Hur ska vi hantera det kristna arvet när Europa blir mångkulturellt och mångreligiöst ?
Den stora utmaningen är att lära oss leva med människor med andra värderingar.
Hur ska kontaktytorna se ut mellan stat och kyrka ?

Tjernobylkatastrofen och 11 september viktiga  händelser  för religionens   återkomst.  Bla  anledningen  för Jörgen Habermas att ändra  uppfattning  om  religionens  betydelse  i samhället.

Viktigt att skilja mellan vardagsreligiositet och terrorreligiositet.

Sr Madeleine lyfte fram kristendomens postiva och negativa historiska “bagage”
Hela det judisk- kristna trosarvets betydelse för Europas utveckling på en mängd olika plan.

Dominikanordens  “konstitution”  som faktor för demokratiutveckling  och som  förlaga till Amerikas självständighetsförklaring.
“Varje generation måste återerövra demokratin”
Det negativa “institutionella arvet ” med allt vad det inneburit av kyrklig maktfullkomlighet som lett till stark misstänksamhet mot maktapparaten Kyrkan.
Religionskrig och förföljelse.

Vidare talade sr Madeleine om ekumenikens betydelse och “Assisiandan”

Både UG  och sr M betonade vikten av den sekulära staten . UG framhöll  detta särskilt som en viktig faktor för kvinnors jämställdhet i samhället utifrån  kristendom, judendom och islam som  utpräglat patriarkala religioner.

En oerhört central tanke som Sr M med rätta  lyfte fram var vikten av respekt och rättvisa för olika religioner inom   lagstiftning. Synen på abortfrågan i en sekulär stat måste då jämföras med tex synen på polygami.

Apropå den “aggressiva ateismen ” som brer ut sig mer och mer citerade  sr Madeleine  Henri Lubac  SJ som menade att “kristendomen själv givit upphov till dess argument.   “Teologin har fastnat i läran. ”

Så sant som det är sagt.

Även synen på friskolor och religiösa symboler i klassrummet diskuterades.

Utifrån frågeställningen  om det kristna korset ska tas bort i klassrum i ett sekulärt samhälle pekade UG på faran att det kan uppstå ett farligt vakuum. “Bättre att ha både kors och halvmåne och Davidsstjärna på väggen.”  “Dumt att stryka ut vår historia.”

Kunskapsförmedling oerhört viktigt.  Religiösa “stereotyper”  faller sönder för kunskap.

Utifrån kvällens diskussion om  bla kyrklig makt och maktfullkomlighet fick sr Madeleine sista ordet och valde pricksäkert nedanstående Jesusord

” Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken.  Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare”  (Matt 20:25 -  26)
// Irène

PS Skulle sr Madeleine och Ulla Gudmundssons tankegångar och åsikter få genomslagskraft överallt  skulle Katolsk Vision bli överflödigt.
Fantastiskt upplyftande kväll. Inte ett kommatecken har jag att anmärka på.

Stort tack sr Madeleine och Ulla Gudmundsson. Bättre ambassadör vid den Heliga Stolen kan jag inte tänka mig.

Jesusmanifestationen har varit maj åren 2008 och 2009, nu planeras för år 2010.

Jag blev glad när jag läste att domprosten i Stockholms stift Åke Bonnier på sin blogg har föreslagit att  Svenska kyrkan som helhet skall inbjudas till planeringsgruppen för 2010 års Jesusmanifestation den 22 maj i Stockholm. Och det gör domprosten i den starka önskan att JM skall ses som en allkristen manifestation för hela Sverige. Och för att “Jesus Kristus är vår Herre”. Och inte riktad mot någon annan religion, kristet samfund eller teologi eller praxis.

Det har rått turbulens om JM under de två år den varit. De ortodoxa kyrkorna var med rikt 2008, Katolska kyrkan ordentligt år 2009. Av hänsyn till andra medarrangörer så lämnade Åke Bonnier  arbetsgruppen för JM 2009, men visar ju med sitt förslag nu att han hela tiden önskat alla kristna kyrkors medverkan.

Svenska kyrkans kyrkomöte avslog en motion om medverkan med en av skälen att JM är en lokal Stockholmsangelägenhet; vilket det synbarligen inte varit.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=309934

Jag har varit med bägge åren. Övervägande mycket positiv erfarenhet, och rikt sammansatt. Självfallet kunde jag se vissa uttalanden som mer var präglade av polemisk udd mot någon uppfattning, dvs inte svarade mot syftet med dagen: att vara en manifestation av och för Jesus Kristus. Det senare har klart övervägt är min bedömning, så jag önskar JM bred anslutning både i planering och genomförande!

Bengt Malmgrens blogg har ingående skildrat åtminstone JM 2009.
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2009/05/14/jesusmanifestationen-i-backspegeln.aspx

Här Åke Bonnniers förslag 4 november, samt egen kommentar i senare bloggpost.
http://akebonnier.blogspot.com/2009/11/till-jesusmanifestationens.html
http://akebonnier.blogspot.com/2009/11/jesus-kristus-till-ara.html

Här kan du läsa artiklar om detta i tidningarna Dagen och Kyrkans Tidning .
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=193873
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/-bjud_in_svenska_kyrkan_till_jesusmanifestationen-_0_12184.news.aspx

Krister Janzon

I dagens Dagen har Anders Piltz  också velat bidra med ett alldeles eget avsnitt i följetången om Jonas Gardell

”Den gode Jonas Gardells misslyckande att få filma i Peterskyrkan har blivit en rikssak, vilket väl inte helt miss-hagar honom. Peterskyrkan får varje år hundratals förfrågningar om att få göra filmer inifrån, och nästan alla avslås. Hade Gardell ställt samma fråga i Buckingham Palace eller på Louvren i Paris hade samma sak hänt, men det hade inte kunnat bli material för några debattprogram på tv.”

Till den gode Anders Piltz  skulle jag bara vilja säga en sak. Hade vår sakliga pressekreterare från BÖRJAN -  jag upprepar från allra första början -  för TV producenten använt  den ovan beskrivna omständigheten  som förklaring  “hade det inte kunnat bli material för några debattprogram på tv.”

Men nu var det ju tyvärr inte så.

Jag hänvisar för hundrade gången till stiftets officiella hemsida

“Pressansvarig förklarade att det kunde bli problematiskt eftersom Jonas Gardell återkommande framfört osaklig kritik mot Katolska kyrkan, bland annat i samband med att sagda bok publicerades.”

Det är detta uttalande som avslöjar Stiftets bristande välvilja och som nu också avslöjar att det inte är sanningen som Anders Piltz  i sin krönika känner sig manad att rycka ut för att försvara utan Stiftet.

Jonas Gardell kanske är den författare i landet som gjort mest för att  ”popularisera ” Gud och Jesus.

Alltså motsatsen till ”att tala illa om de kristna” som Anders Piltz  krönika också handlar om.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=194496

// Irène

Vänner,

 Matteusevangeliet avslutas med en känd uppmaning:

“Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: “Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Vad betyder det? Att alla måste bli kristna? Att alla måste bli katoliker? Med en smula kyrkohistoriskt perspektiv har frågan inget självklart svar. Formuleringen “utanför kyrkan ingen frälsning” betyder sedan länge inte vad den vid första påseende tycks betyda. Och efter andra Vatikankonciliet anses inte längre det gamla förbundet upphävt. Ekumeniskt inser fler och fler att kristen enhet innebär något annat än kyrkorättslig enhetlighet under påven.

Detta kan tyckas komplicerat nog. Men i en värld där alla lever tätt på varandra och religionerna blandas måste frågan till Jesu missionsbefallning vidgas ännu mer.

Vilken relation skall den kristna kyrkan ha till Islam - som har samma rötter som judendom och kristendom och samma Gud? Och hur skall vi förhålla oss till andra religioner? Hade Gandhi stått närmare Gud om han låtit döpa sig?

I tusentals år har religionerna kämpat ett nollsummespel med varandra. Din vinst är min förlust och tvärtom. Samma spel pågår mellan olika kristna kyrkor och grupper. Till vilken nytta? Till Guds större ära?

Den katolske teologen Paul Knitter höll nyligen en sällsynt intressant föreläsning om denna fråga - till minne av den lutherske teologen Krister Stendahl - på Centrum för religionsdialog i Stockholm www.centrumforreligionsdialog.se

Klicka på länken nedan så kan du läsa föreläsningen. Kanske kan vi ta upp en diskussion här på KV:s blogg.

http://www.svenskakyrkan.se/Webbplats/System/Filer/b1a6b577-a070-490b-9d85-77e5e35f3eff.pdf

Gert Gelotte

Vänner.

Såhär en söndag kan det inte vara fel att skriva något om Jesus. Om honom har vi läst och lyssnat till i evangelierna så många gånger att vi oftast inte lägre uppfattar vad det är som berättas för oss. De välkända ljuden bara rullar över och förbi oss. Han umgicks med publikaner och syndare, sägs det bland annat.

Om vi översätter till ett modernare språk, så finner vi att Jesus umgicks med, åt tillsammans med och övernattade hos representanter för ockupationsmakten, landsförrädare, terrorister, prostituerade och vanligt folk med blandat mjöl i påsen. Jesus var inte nogräknad.

Vi kristna är Jesu lärjungar. Vi är kallade att göra som han gjorde. Som kyrka är vi hans närvaro i världen. Det bör vi tänka på när någon knackar på dörren

När Jonas Gardell knackade på katolska biskopsämbetets dörr i Stockholm och därefter på Vatikanens dörr var det ingen som sa: välkommen, så roligt att du vill komma hit, kom in, vill du ha något att dricka, vi skall snart äta, vill du äta med oss, kan vi hjälpa dig med något.

Nej, i stället fick Jonas Gardell veta att han inte är välkommen, att han inte är värdig nog. Och ändå är Gardel varken ockupationssoldat, landsförrädare, terrorist eller prostituterad och vad jag vet har han rent mjöl i påsen.

Varför är så många katoliker så upptagna med att hålla förment ovärdiga människor borta från kyrkan? Varifrån kommer denna nit att skydda kyrkan och Gud från “olämpligt sällskap”? Behöver Gud verkligen bevakas - som om kyrkan vore ett andligt vaktbolag?

När skandalen att vi inte bjöd in Jonas Gardell klingat av återstår skammen över att vi glömde evangeliet och skämde ut Jesus vår Herre.

 Gert Gelotte

Nu tar Per Beskow  till orda på Signumbloggen under rubrik

“Jonas Gardell och sanningen.”

“Nu kan det vara dags att sammanfatta de senaste dagarnas mediepådrag angående Jonas Gardells tvist med Vatikanen.”

Per Beskow får det hela att låta som om Stiftet anlitat honom som  försvarsadvokat åt sin pressekreterare - för att rädda henne ur hennes trassligheter - och nu gör Per Beskow  i MYNDIG ton sin slutplädering i målet åt sin klient på Signumbloggen och i sådant sammanhang ska  naturligtvis fakta som talar MOT hans klient undanhållas.

Och Per Beskow tycks tro att i ju mer myndig ton han talar desto sannare blir innehållet i det sagda och desto mindre märks det hur han mörkar.

Så pinsamt.

// Irène

http://signumbloggen.wordpress.com/2009/11/20/jonas-gardell-och-sanningen/

I senaste numret av Signum  skriver Gösta Hallonsten en artikel (tvvärr finns den inte på nätet) under ovanstående rubrik och  visar därmed att den ”katolska feminismen” nu också börjar bli rumsren i det romerska rikets yttersta utpost.

Fortsätter vi ännu längre norrut så är det Barents hav och sedan Svalbard som gäller och där torde  ämnet inte vara aktuellt.

Det är  intresssant att läsa manliga katolska teologer som  succesivt upptäcker den”katolska feminismen ”och skriver ”katolska artiklar” därom som nu tex Gösta Hallonsten.

Alla förändringar ur katolskt - teologiskt perspektiv låter plötsligt hur självklara och naturliga som helst.

Ty inte förrän “traditionella” manliga katolska teologer tar till sig “katolsk feminism” blir den vedertagen sanning och tillåts påverka det allmänna trosmedvetandet / sensus fidelium.  

Hallonstens  artikel bygger främst på  feministteologerna   Tina Beattie,  Sarah Coakley och Janet Martin Soskice och bland annat deras relation till Johannes Paulus II som ofta citeras.

Men det ska framhållas att inte heller alla slutsatser  som dessa feminsttteologer (som duger i katolska sammanhang) kommit fram till är  accepterade inom katolska kyrkan. Tex deras åsikt att det inte föreligger några teologiska hinder för kvinnliga präster.

Hallonsten skriver i sin sammanfattande slutsats

”Först och främst är det viktigt att notera att den katolska kyrkan idag helt och fullt erkänner mäns och kvinnors jämställdhet i samhälle, kultur och kyrka- med det teologiskt motiverade undantaget att inte ordinera kvinnor till prästämbetet. ”

Ur ett katolskt- teologiskt - feministiskt perspektiv är det dock viktigt att påpeka att  påståendet om “katolska kyrkans erkännande av kvinnors jämställdhet” i praktiken har olika giltighet  i olika delar i den  katolska världen.

Och att  Sarah Coakley, vars  teologiska tolkningar Hallonsten för fram i sin artikel,  redan är präst inom anglikanska kyrkan nämns inte men borde ha gjorts.

Och så långt som Tina Beattie går när hon är kritisk mot det maskulint - manliga språkbruket i Treenigheten - som jag skrev om häromdagen - vill inte Gösta Hallonsten sträcka sig utan här stödjer han sig hellre på Sarah Coakley som har en mer traditionell  approach till språk eller  “maskulina metaforer”.

Men Tina Beattie skriver  i en artikel “Femininity within the Trinity” nedanstående som förmodligen  Gösta Hallonsten  inte skulle gå med på.

“There is some truth in the postmodern claim that we do not speak langauge, lanaguage speaks us”.

“The Father/Son image has functioned in an exclusive rather than an inclusive way. It has been used to keep women out of positions of sacramental significance and authority. If the hierarchy wants to reinforce the message that trinitarian language is about relationality rather than masculinity, then one way to do that would be to surrender any literal association between the physical masculinity of the priest and the eucharistic presence of Christ. This would be an eloquent way of affirming that the trinitarian relationship transcends gender, and that God is neither He nor She. The presence of a woman performing the eucharist or the baptismal rite would be a sacramental sign of the mystery of the incarnation and of the redemption of our humanity which includes the totality of who we are.”

The Tablet i mars 2008

http://tina.beattie.googlepages.com/tablet_baptism.pdf

Jag citerar mig själv.

Alltså om kyrkan hävdar att Gud är könlös, att Gud varken är man eller kvinna så blir det motsägelsefullt att teologiskt och sakramentalt  använda sig av ett språkbruk som ensidigt ger associationer åt maskulinitet och manlighet.

Och om TREENIGHETSTANKEN är ett uttryck för något “relationellt” snarare än genus så borde det i grund och botten inte spela någon roll vilken terminologi vi använder för att uttrycka detta med.

Och om Gud skapat människan till sin avbild GENOM att skapa man OCH kvinna så borde det i grund och botten inte spela någon roll om Gud SAKRAMENTALT representeras av en man ELLER kvinna om sakramentstanken är ett uttryck för en slags helig och mystisk relation mellan den i sig “relationella” Guden och hans AVBILD. Dvs mannen OCH kvinnan.

Det vågar nog inte Hallonsten hålla med om ………….än.

// Irène

PS Jag har med egna öron i år  hört både Sarah Coakley och Tina Beattie erbjuda sig att åka till Vatikanen och ta en dialog  direkt med påven Benediktus XVI om argumenten FÖR kvinnliga präster.

Sarah Coakley är Professor of Divinity i Cambridge och  hedersdoktor vid Lunds Universitet

Tina Beattie är  Professor of  of Catholic Studies, Roehampton University, London:

*****************************************************************************************************************

Letar man i Signums arkiv så har  under de senaste 3 årtiondena artiklar om ”katolsk feminism” dykt upp ibland.

Första trevande ansatsen jag hittade i Signums arkiv var redan från 1976

Kyrkan och feminismen
Piltz, Elisabeth

http://www.signum.se/signum/template.php?page=archive&q=feminism&x=9&y=8&cat=free&yy=0&mm=0

En traditionsförnyande ”Kyrkomoder”.
Borresen, Kari Elisabeth 1985

http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=2150

Kvinnan, teologin och ämbetet
Lacugna, Catherine Motory1992

http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1901

Den månggestaltade Sofia
Beskow, Per 1996

http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=116

Edith Stein – feminist och helgon
Hodacs, Anna Maria 1998

http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=288

Feministteologins utveckling
Signums redaktion 1999

http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1901

Troskongregationen om män och kvinnor
Fredell, Madeleine 2004

http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1335

Motsägande uppgifter i stort som smått är legio i denna affär, påminner mig om uttrycket ” Djävulen syns i detaljerna “. Må alla hävade fakta då läggas fram, därför publicerar jag här in extenso  Pressmeddelande 091120 från Stockholms katolska stift.

Krister Janzon

Pressmeddelande
Stockholms katolska stift
091120

Gardells “inspelningstillstånd” var pressackreditering till påvlig audiens -
inte för filmning i Peterskyrkan

Den senaste veckan har Jonas Gardell och tv-teamet bakom SvT:s satstning “Oh
Herregud”, gjort stor affär av att de ska ha stoppats från att filma i
Peterskyrkan i Rom. De anklagar biskop Anders Arborelius för att ha ingripit
så att deras tillstånd dragits tillbaka.

I SvT:s program Debatt på torsdagskvällen deltog Jonas Gardell och visade då
upp en badge som han sa var beviset för att han hade fått tillstånd att
filma i Peterskyrkan och Sixtinska kapellet.

“Det här är tillståndet att filma i Vatikanen som vi fick på lördagen och
som på måndagen drogs tillbaka”, säger han i programet.

Emellertid är det som Jonas Gardell visar upp inte något sådant tillstånd,
utan endast en vanlig pressackreditering till en påveaudiens i Paulus VI:s
audienssal. Datum för pressackrediteringen går inte att se, då Jonas Gardell
håller ett finger för den delen av kortet.

Pressansvarig på biskopsämbetet har idag fredag talat direkt med en av de
högsta ansvariga på Påvliga rådet för social kommunikation, PRSK, det råd
som ufärdar tillstånd att filma i Peterskyrkan, som fastslår att den badge
som Jonas Gardell visar upp i TV endast är en sådan pressackreditering, inte
ett tillstånd att filma inne i Peterskyrkan eller i Sixtinska kapellet.

TV-teamet hade i början av oktober mailkontakt med rådet och fick följande
mailsvar på sin förfrågan om tillstånd att filma i Peterskyrkan:

“Kära Ms Nulty,
detta är ett svar på er epost nyligen med förfrågan om tillstånd att filma
dr Jonas Gardell inne i Peterskyrkan för en TV-serie om religion för
Sveriges televisions räkning.

Vi är ledsna att behöva meddela er att i enlighet med de regler som gäller
för att filma inne i Peterskyrkan, är det inte tillåtet för en
tv-kommentator eller programledare att gå runt och tala inne i kyrkan
samtidigt som det spelas in, detta eftersom det är fråga om en helig plats.
Inspelning i kyrkan, utan kommentarer, är tillåtet, men en särskild
förfrågan för detta måste göras och vi måste få detta i god tid. Om ni är
intresserade, så finns redan professionella videoinspelningar från CTV:s
arkiv, Vatikanens tv-center, +39 06 xxxx, email: vati316@ctv.va

Tack för er förståelse och visat intresse,

Bästa hälsningar,
Angelo Scelzo
Sekreterare
Påvliga rådet för social kommunikation”

Eposten är daterad den 20 oktober, alltså några dagar innan tv-teamet
kontaktade katolska biskopsämbetet för att få en referens från biskop Anders
för att underlätta att kunna få tillstånd att filma i Peterskyrkan. Biskop
Anders sa nej till att ge en sådan referens, och anklagas av tv-teamet för
att ha varit i kontakt med Vatikanen för att ett redan utfärdat tillstånd
dragits tillbaka.

Någon direktkontakt mellan katolska biskopsämbetet i Stockholm och Vatikanen
i detta ärende har emellertid inte förelegat förrän Maria Hasselgren måndag
16 november besökte Påvliga rådet för social kommunikation i Rom. Hon fick
då bekräftat att kontakt mellan tv-teamets producent, Ulrika Nulty, och PRSK
förelegat, men att teamet valt att försöka gå andra vägar via en person som
inte hade befogenhet att utfärda inspelningstillstånd. Däremot har Vatikanen
varit tillmötesgående och utfärdat tillstånd att filma på Petersplatsen.
Något som teamet, enligt PRSK, tacksamt använde sig av och spelade in Jonas
Gardell från Petersplatsen.

Vatikanen får hundratals förfrågningar årligen om att få göra inspelningar
inne i Peterskyrkan och i andra delar av Vatikanen. I princip alla får nej.

Maria Hasselgren
Pressansvarig
Stockholms katolska stift
08-462 66 27/070-252 19 30

Vänner,

för att försöka reda ut vad som egentligen hänt har jag talat med Jonas Gardell och med Ulrika Nulti, producent för det religionsprogram med Gardell som SVT spelar in. Min källa är i huvudsak Nulti som känner till detaljerna.

Först måste vi konstatera att den plastbricka som Gardell visade upp i TV bara gav tv-teamet tillträde till Petersplatsen. Men det fanns ytterligare ett tillstånd.

När det svenska tv-teamet ville filma inne i Peterskyrkan skickades en förfrågan via en italiensk researcher. Från Vatikanen svarade man att filmning där någon går omkring inne i kyrkan och pratar inte är tillåtet. Däremot skulle det gå bra att enbart filma.

Detta var inget större problem, menar Nulti. Det gick ju att lägga på Gardells kommentarer i efterhand. Det svenska tv-teamet accepterade därför villkoren.

- Vi fick ett muntligt löfte från Vatikanen via researchern. Vi skulle få filma i Peterskyrkan, i Sixtinska kapellet samt i Vatikanmuseet. Det var inga problem, säger Ulrika Nulti.

Detta var en lördag. På måndagen gällde inte längre löftet. När teamet kontaktade Vatikanens pressbyrå blev det nej med motiveringen att “Jonas Gardell säger saker som inte är bra för kyrkan”.

I stället fick tv-teamet tillstånd att filma på Petersplatsen. Det var detta tillstånd som Gardell visade upp i tv och som han påstod gällde filmning inne i kyrkan. Till mig säger Gardell att han trodde att plastbrickan hade samma innebörd som det muntliga löftet.

Därmed återstår frågan om Stockholms katolska stift varit inblandad i denna process. Så är utan tvivel fallet.

När SVT:s team först begärde tillstånd att filma inne i Peterskyrkan blev man från Vatikanen uppmanad att skicka samma förfrågan till Stockholms katolska stift.

Så gjorde man. Enligt Ulrika Nulti skedde kontakten med Maria Hasselgren, biskop Anders Arborelius presstalesman.

- Först lät hon positiv när vi sa att vi ville spela in ett religionsprogram. Men när vi talade om att Jonas Gardell skulle vara programledare lät hon inte lika positiv, berättar Nulti.

Vad som hände på biskopsämbetet mellan detta och nästa telefonsamtal vet jag inte. Men det kan säkert Hasselgren berätta.

Emellertid fick tv-teamet besked per telefon av Maria Hasselgren.

- Hon sa att katolska kyrkan inte skulle förorda att vi fick filma samt att anledning till detta var Jonas Gardell, säger Ulrika Nulti

Gert Gelotte