“Den tyske jesuiten och professorn i Nya testamentets exegetik Ansgar Wucherpfennig i Frankfurt am Main svarar på några av de vanligaste frågorna kring Nya testamentets texter om Jesu födelse.”

“W: Det gäller här att finna en väg mellan fundamentalism och rationalism.  Fundamentalism innebär att man betraktar bibeltexten som ett förhörsprotokoll, och att det kommer an på att varje detalj i barndomsberättelserna motsvarar exakt vad som faktiskt historiskt skedde. Rationalism, å andra sidan, innebär att man helt bortser från sådana historiska antaganden om texterna. ”

“TP: Men hur skiljer man då mellan symboliska uttryck och historiska fakta? Var går gränsen mellan dem på detaljnivå?”

Läs intervjun på Signumbloggen

http://signumbloggen.wordpress.com/2009/12/26/jesu-fodelse-och-evangeliernas-forestallningsvarld/

//Irène

Från oss alla till er alla

EN RIKTIGT GOD JUL!

Julen är inte gullig.

Herdarna och deras får. Rensa skallen från alla pastorala idyller med lummiga parklandskap och ulliga, kritvita lamm som skuttande leker med den väna herdinnan medan herden spelar på sin flöjt.

Tänk först ett nästan halvökenområde med klippig, otillgänglig terräng försänkt i djupaste nattmörker. Tänk sedan en liten eld, inte en stor som kostar en massa ved. Runt de fyra till åtta män i grova yllekläder. En eller två är vakna och har vakten. Lyssnar efter ljud son inte hör natten eller fåren till. Det finns säkert varg i trakten, han river får, skingrar hjorden men är ofarlig för människor, Och lejon, de är farliga för både få och  folk. Ett skadat lejon är en av de svåraste motståndare som finns. Idag rekommenderas en bössa i kaliber .400 eller grövre. Och så hotades herdarna av rövare, värst av allt, Det var desperata män som bara hade döden att se fram emot. I strid om de hade tur,  korsfästa ifall de hade otur.

Låt oss så ta en titt på herdarna. Grova yllekläder och skägg. Varierande ålder och ett informellt, funktionellt ledarskap där den som har mest kunskap och erfarenhet erkänns som stundens ledare när en så’n behövs. De har inte mycket prylar med sig, det har man inte när man följer en fårskock till fots i bergsterräng. En stav, mycket användbar som stöd, ramför allt om det bär utför i stenskravel och bäckel;används för att fösa får i önskad riktning; ett mycket bra vapen som blir ännu effektivare med en spets i ena ändan så att staven blir ett spjut. Var sin kniv, man är prisgiven i markerna utan den; slungor och kanske några pilbågar. Det är i vart fall nga veklingar som vaktar får om natten i Judéens bergsbygd, då skulle de förlorat både djuren och livet.

Fåre själva år förmodligen grå, seniga djur. Inte det minsta dumma men varska och beredda att fly så fort faran anas. Härdiga djur som kan klara sig i ett torrt och kargt land. Vill du se får idag som liknar NT:s skall du söka upp en flock gutefår eller norsk villsau. Det är väl värt besväret, för det är vackra djur. Och den som har en skock gutefår bufflande runt benen har gjort en tidsresa upp till 11.000 år tillbaka i tiden. Till herdenomadismens första tid.

Nästgårds våra herdar är det dags för en ung flicka att föda. Hon har tvingats ut på vägarna, höggravid, av kejsarens påbud om skattskrivning, för hennes trolovade är av Davids hus och då måste de skrivas på Davids stad, Betlehem, stamhemmanet på svensk bondska. De kommer till härbärget men där är der knökfullt av folk i dessa dagar då kejsarens guldtörst drivit ut folk på vägarna, gästgivarna tjänar storkovan. Det var staten och kapitalet redan då. Till sist får de en plats i stallet och Maria kan föda.

Fröjda dig, Guds Moder
ty genom dig går glädjen upp över världen.

Och en ängel, ”Han gör eldslågor till sina sändebud ” kommer för att proklamera att Messias, Herren, är född i Davids stad. Men denne ängel lämnar inte sitt bud i kung Herodes palats, inte hos översteprästen  eller till Stora Rådet utan till herdarna som vaktar får om natten, till Gudsfolket. Till dem som ingenting är i maktens ögon. Till herdar i grova kläder med vapen till skydd får hjorden och sig själva kom Herrens ängel med budet att Messias var född, att folkets längtan var slut, att den gryning som stundade var den första att gå upp över det slutliga, eviga jubelåret, att profetiornas tid var till ända och uppfyllelsens tid hade börjat. Så medan de mäktiga sov eller festade och hängav sig åt dulgadåd lyste Guds den Högstes härlighet över herdarna, folket och ord ur den himmelska liturgin hördes på en undanskymd plats i Judéens bergsbygd.

Barnet som föddes den natten kan ses genom en av hans egna liknelser, den om senapskornet, Liten, skrynklig och hjälplös men han växte upp och blev dödens besegrare . I den natten blev Gud människa för vår gudomliggörelses skull. Gud och människa återförenas i detta nyfödda barn och som sann människa måste han födas av en kvinna. Maria, Guds Moder, Gudaföderskan.

                      Fröjda dig, du som rymmer honom
som himlarnas himmel ej kan rymma.
Fröjda dig, du port till den Treeniges mysterium.

Att Gud blev människa är ett mysterium, på en gång totalt obegripligt och otroligt enkelt. ”Ty för Gud är ingenting omöjligt.” är ängelns raka och okomplicerade förklaring till att den ofruktsamma Elisabet blivit havande och att Maria själv skall föda en son utan att ha legat med en man. Och Marias svar är lika enkelt rakt på sak: ”Må det ske med mig som du har sagt.” Fast tösabiten borde var’t vettskrämd., Trolovad med Josef och på smällen, men inte med honom. Ändå visar hon ett lugn och ett mod som överglänser hennes fader Davids vid mötet med Goliat. Vapenlös, skyddslös sveper hon sig i Herren Sebaot, härskarornas Gud som i en mantel och svarar: ”Må det ske med mig som du har sagt.”

Marias möte med Gabriel är en av dessa förunderliga stunder då historien byter riktning. Då Gud satsar allt på ett kort och tar hem spelet. För Maria hade kunnat säga NEJ.

                      Fröjda dig, ty skapelsen förnyas
och Herren, han som skapat allt
har utvalt dig och gjort dig till sin brud.

Men det gjorde hon inte och vi vet hur det gick. Hon sade, frivilligt och medvetet JA  till Gud och därför prisar vi henne salig. (Här i Tito Collianders praktfulla översättning).

Härförerska i strid för oss
dig Gudamoder bringar vi
ditt från ofärd frälsta folk
tacksamma segersånger.

Jörgen Thorhard, Stöllet

Häromveckan arrangerade Brottsoffermyndigheten i Umeå en temadag om hatbrott mot HBT-personer. En av föreläsarna var Svante Norrhem, professor vid Umeå universitets institution för idé- och samhällsstudier, föreläste.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att lyssna, men enligt Västerbottens Folkblad gav Norrhem flera exempel på att synen på kön och könstillhörighet har varierat genom historien:

I Nordamerika fanns en tid då “tvåsjälade” människor, dvs transpersoner, hade hög status och ansågs ha styrkor som inte bara
individen utan även samhället hade stor nytta av.

I Kanada ansågs nyfödda barn ärva den senast döda personens egenskaper, oavsett vilket kön den nyfödde och den nyss döde hade.

I Afrika betraktades alltid det först födda barnet som en flicka, en “gammjänta” som skulle ta hand om sina föräldrar.

I Sibirien har funnits folkslag som laborerat med sju könstillhörigheter i stället för två.

– Det här är bra att tänka på när man hör människor säga “jamen, biologin kan man inte kompromissa med”, sade Svante Norrhem

Lärare i publiken undrade hur skolan bör hantera homfobi/homohat. Svante Norrhems förslag var att jobba med jämställdhetsfrågor. Enligt Norrhem visar undersökningar att unga män som är särskilt fientligt inställda till HBT-personer också är starka motståndare till jämställdhetsarbete.

Berit Bylund i Umeå

Små förändringar i kanoniska lagen med kanske stora konsekvenser  ?

I de nya formuleringarna i kanoniska lagen  betonas att endast präster och biskopar verkar ”in persona Christi”. Dvs endast präster och biskopar verkar fortsättningsvis i  Gudsmannen Jesu ställe.

När det gäller diakoner betonas andra aspekter. Tex att  tjäna Gudsfolket men tydligen bara utifrån sin egen person. Det lämnar ju fältet fritt………..

“The current Code of Canon Law, promulgated by Pope John Paul II in 1984, spoke of three grades of the sacrament of orders — the episcopate, the presbyterate and the diaconate — by which ministers fulfill “the functions of teaching, sanctifying and governing,” each according to his grade.

The new wording introduced by Pope Benedict mirrors the explanation of the roles of the church’s ordained ministers presented in the Catechism of the Catholic Church, which says that the task of governing on behalf of Christ, the head of the church, is proper only to bishops and priests.

The new version adds the phrase: “Those who are constituted in the order of the episcopate or the presbyterate receive the mission and faculty to act in the person of Christ the head, while deacons are enabled to serve the people of God in the diaconate of the liturgy, the word and charity.”

http://ncronline.org/news/vatican/canon-law-changes-deacons-some-marriages

http://212.77.1.245/news_services/press/vis/dinamiche/b2_en.htm

// Irène

Vänner,

Den katolska kyrkan i Uganda stöder införandet av dödsstraff för homosexuella handlingar. I NCR förklarar John L Allen varför http://ncronline.org/blogs/future-church/why-catholics-arent-speaking-uganda-about-anti-gay-bill

Det skulle alltså röra sig om en protest mot västerländsk inblandning. Som förklaring kanske det duger, men verkligen inte som ursäkt. Förtryck uppstår aldrig ur tomma intet. Och även om Vatikanen i försiktiga ordalag tar avstånd från utvecklingen i Uganda. så bidrar man också till den genom att förespråka mildare diskriminering av homosexuella.

Allt annat än mycket högljudda och kraftfulla protester från kyrkans ledning kan tyvärr uppfattas som ett tyst medgivande. Av att det finns andra intressen som är viktigare för Rom att bevaka än några homosexuella afrikaners liv.

 Gert Gelotte

”Hur ser den västerländska religiösa myten ut och hur förhåller den sig till samtidens hot mot miljö och klimat?”

2 dagars seminarium med Bernard Durel OP om ”Miljökrisen en religiös fråga ” i S:a Eugenia församling 14 -15 dec.

Bernard Durel dominikanmunk från Lund,  tillika zenlärare tillhör också MID Monastical Interreligious Dialogue som grundades av Thomas Merton.

http://monasticdialog.com/mid.php?id=14

I ”botten ” är Bernard Durel civilingenjör. Sammantaget en perfekt mix för att bli ”väckelsepredikant” för ekosofirörelsen såväl utomlands som  i Sverige där Bernard Durel också undervisar på Karlstads Universitet i ämnet ekosofi.

Allt hör ihop. Allt är en helhet.  Om  hur människan skövlat och skändat Moder jord. Om hur det krävs ett paradigmskifte i ekonomiskt tänkande som  går ut på  att istället för vinstmaximering minimera resursanvändning  i enlighet med  “buddhistisk ekonomi”  och den kände ekonomen E F Schumachers budskap i hans  banbrytande bok ”Small i is beautiful ” som kom ut 1973.

Det krävs analys och åtgärder på 3 nivåer 

 1 Tekniskt-vetenskaplig

2 Politisk

3 Mytisk-  poetisk    

Alla 3 nivåerna måste till för att få till stånd varaktig  förändring. Det räcker inte med de åtgärder som står på agendan för den just nu pågående klimatkonferensen i Köpenhamn. 

När ska människan handla ? Och när ska människan avstå från handling?

Ibland  är icke-handling - wuwei - rätt handling.

För att rädda moder jord krävs att kunna ha ett ”mångfaldsseende” och krävs ”compassion” som Bernard Durel med sin förankring inom zen buddhism  bla talade mycket om.

Det gripande talet av indianhövdingen Seattle 1854  blev en illustration på den vite mannens brist på compassion och avsaknad av känsla för det heliga,  när han vill åt jorden som tillhör ett annat folk.

“To us the ashes of our ancestors are sacred and their resting place is hallowed ground. You wander far from the graves of your ancestors and seemingly without regret. Your religion was written upon tablets of stone by the iron finger of your God so that you could not forget. The Red Man could never comprehend or remember it. Our religion is the traditions of our ancestors — the dreams of our old men, given them in solemn hours of the night by the Great Spirit; and the visions of our sachems, and is written in the hearts of our people.”

http://www.halcyon.com/arborhts/chiefsea.html

Psaltarpsalmen 104 ”den vackraste skapelseberättelsen” ingår som ett stående moment i all undervisning som Bernard Durel har.

Lova Herren min själ!

Mäktig är du, Herre, min Gud,

i  höghet och härlighet är du klädd,

du sveper dig i ljus som i en mantel.

Läs hela  psaltarpsalmen

http://swe.scripturetext.com/psalms/104.htm

Om broder Sol och syster Måne, syster Vatten och broder Eld dvs om ekosofins ”skyddshelgon” den helige Franciskus handlar det också om när Bernard Durel talar.

Och om  Eukaristins plats i ekosofin – om brödet och vinet- om Jesu kropp för människan utgiven.

// Irène

PS  Tack broder Bernard för ett viktigt “väckelsemöte” !

 Läs  Svd 15 dec

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/spirande-rorelse-nobbar-tillvaxt_3936975.svd

 The Tablet

http://www.thetablet.co.uk/article/13992

 Bernard Durel OP  förenar på ett förunderligt sätt det bästa av många världar.

Med rötter i fransk katolicism  och i den bästa påven Johannes XXIII  anda har Bernard Durel byggt broar över till Asien där han bla i Japan tagit till sig zenbuddhism.

Inspirerad av Arne Naess ekosofi för Bernard Durel som lärare nu själv vidare kunskapen om oikos “att hushålla” och sofia “vishet”. Kunskapen om att  ”Allt levande utgör en helhet”.

Men för att se helheter krävs UPPMÄRKSAMHET,  NÄRVARO och barnets FÖRUNDRAN och det var temata  som Bernard Durel utvecklade under helgens meditationsreträtt på Marielund.

Som hjälp på vägen har  Bernard Durel alltid med sig en skattkista som han öser ur av berättelser och citat från olika vishetslärare inom olika traditioner som tex Thomas Merton, olika asiatiska zenmästare , den indiske jesuiten Anthony de Mello mfl.

Från den senare lånade Bernard Durel som avslutning nedanstående berättelse

Den stora skatten

Den vandrande asketen hade kommit till utkanten av en by och slagit sig ner för natten under ett träd. Då kom en av byborna springande och ropade:

-Stenen, stenen! Ge mig den dyrbara stenen!

-Vilken sten ? frågade asketen.

- I natt kom Herren Shiva till mig i en dröm och sade, att om jag gick hit till utkanten av byn i skymningen så skulle en helig man ge mig en dyrbar sten som skulle göra mig rik i alla mina dagar.

Asketen grävde i sin ränsel och tog fram en sten.

-Han menade säkert den här, sade han och överräckte en sten till bybon. Jag fann den för några dagar sedan på en stig i skogen. Du får den.

Mannen stirrade häpen på stenen. Det var en diamant. Antagligen den största diamanten i världen, för den var stor som ett manshuvud.

Han tog diamanten och gick sin väg. Men hela natten låg han och vred sig i sin säng,utan att kunna sova. Tidigt i gryningen nästa dag steg han upp, gick till asketen,väckte honom och sade:

- Ge mig nu också den skatt som gör det möjligt för dig att med sådan lätthet ge bort en diamant.

// Irène

PS  Bernard Durel OP hör nog i mitt tycke till bland det bästa katolska kyrkan har att erbjuda idag i Sverige.

Från Bernard Durels söndagspredikan fastnade dessa ord “Guds rike är mer än regler och lagar”.

Ang Anthony de Mello SJ.  Det slår aldrig fel. Även denne har  kardinal Ratzinger - som prefekt för Troskongregationen - med sin känsliga näsa för profeter ”prickat” med en Notification 1998.

Läs om Bernard Durel ”Min resa till Gud”

http://www.ekosofi.se/durel/sidor/min%20resa%20till%20Gud.htm

”Den roll som medlidandet spelar i ekologin

Hur man finner vägen berättas i en välkänd judisk historia. En dag, så lyder den, frågade Rabbi Pinchas sina lärjungar:”När kan man säga att natten är över och dagen har börjat?” ”Är det när det är möjligt att se skillnad på en hund och ett får”? frågade en av dem.” Nej”, svarade rabbin.” Är det när det är möjligt att se skillnad på ett dadelträd och ett fikonträd?” frågade en annan. ”Nej”, sa rabbin.”När är det då?” frågade lärjungarna. Han svarade: ”Det är när man ser ansiktet på en annan människa och känner igen sin syster eller broder. Ända fram tills detta händer är det fortfarande natt i vår värld”.

http://www.ekosofi.se/durel/medlidandet%20och%20ekologin.pdf

”Krig och inre fred Föredrag i fastan 1992”

Solsjenitsyn:

 ”Litet i sänder upptäckte jag att skiljelinjen mellan det goda och det onda varken åtskiljer stater, samhällsklasser, eller partier utan den går genom varje människas hjärta och genom hela mänskligheten. Denna linje är rörlig, den fluktuerar inom oss allteftersom åren går. I ett hjärta invaderat av det onda bevarar den en bastion av det goda. I de bästa av hjärtan finns ett hörn där det onda aldrig dragits upp med roten.”

http://www.ekosofi.se/durel/Krig%20och%20inre%20fred%20Bernard%20Durel.pdf

Enligt The Tablets senaste nummer har påven varnat  biskopar från Brasilien på deras femårs ad limina-besök “that liberation theology was “creating great suffering and a serious loss of vital force in  [their] diocesan communities”. Befrielseteologin i Sydamerika har under de senaste tjugofem åren fått stark ekumenisk prägling. En luthersk teolog säger enligt The Tablet: “But Dr Altmann said the core of liberation theology had never been Marxist. “It is rather the compassionate identification with the poor and their struggle for justice, inspired by the life and teachings of Jesus himself, which is at its heart,” he said.”

Läs hela artikeln Liberation theology ‘is still a danger’ här.

Krister Janzon