Vår vän Jörgen Thorhard på taigans sydvästligaste utpost har skickat oss nedanstående betraktelse.

Tecknets Gudsmoder.

Den har följt mig i sådär 35 år, min favoritikon, alla kategorier.

Tecknets Gudsmoder. Den målades av en väninna i Lund och sedan dess

har den följt mig landet runt och hängs alltid så att ikonen ser mig

och jag den.

Gudaföderskans ansikte utstrålar en total och värdig frid, ett avspänt

lugn och en allt genomsyrande integritet tillsammans med en

genomskinlig öppenhet. Hon är fullkomnad av Gud, hon gav honom sitt

fria ja och intog sin plats i frälsningshistorien: ”Må det ske med mig

som du har sagt.” Den gången lade Gud allt skapat, hela sin världs

framtid och evighet i händerna på en tonårstös som faktiskt hade

kunnat säga ”Nej,” och då hade det inte blivit någon inkarnation,

inget kors och ingen uppståndelse och bara mörker, död och helvete

återstått. Men hon sade ”Ja.” till Guds vilja och när Sonen fötts i

Betlehem jublar himlens härskara. I Gudaföderskans ikon lyser detta

jubel ännu och gör den transparent så att vi ser rakt in i Gudsrikets

kärnland.

Hon är den första hela människan efter syndafallet och avbildas därför

stående med händerna lyfta i orantställningen, öppna mot himlen för

att ge allt åt Gud och ta emot allt från honom. Hon har överlämnat sin

vilja till Gud och fått den tillbaka från honom. Hon är ett med Gud.

Och Maria ber inte, hon är bön. Hennes person genomströmmas av bönen

både som tilltal till Gud och hans svar och som betraktande av Gud

under djupaste tystnad. Den tystnad som kommer ur den älskades totala

närvaro.

Och så kronan på hennes mänsklighet, på hennes fullkomliga delaktighet

av gudomlig natur. Hon är Kristusbärerska. Hon bar Guds människoblivna

Ord till världen. På ikonen målas det som en vuxen Kristus

Allhärskaren i en medaljong infälld i Guds Moders bröst.

Också här är hon vår förebild, Också vi får frågan om vi vill bära ut

det inkarnerade Ordet i världen. Inte bara symboliskt genom att vår

vilja är förenad med hans, inte bara  funktionellt när vi vittnar om

honom i gärningar och ord, utan i fullt fysisk mening, en  frukt av

att vi kan ta emot hans kropp och blod i eukaristin. Och så underbart

är vi skapta att vårt helt vanliga matsmältning är det verktyg som

genomsyrar hela vår kropp med Kristus.

Tecknets Gudsmoder är en ikon som ger oss en bild av den

gudomliggjorda människan.

Vänner,

ännu en pedofilskandal har uppdagats. Den här gången på jesuiternas Canisiusläroverk i Berlin, där två präster systematiskt förgrep sig på elever under 1970- och 80-talen.

“Det är med djup chock och skam jag har fått kännedom om dessa förfärliga övergrepp, som inte var några isolerade företeelser utan snarare skedde systematiskt under en lång rad av år”, skriver skolans rektor Klaus Mertes i ett uttalande.

De båda utpekade prästerna lämnade skolan och Jesuitorden under 80-talet - vilket inte ursäktar någonting!

Det är bra att ansvariga chefer inom kyrkan ber om ursäkt. Det är bra att uppsikten skärps. Men det krävs mer. Pedofilskandalerna inom kyrkan är så omfattande och så utbredda att frågan om systemfel måste ställas.

Hur påverkar celibatskravet urval och rekrytering till ledande uppdrag inom kyrkan?

Gert Gelotte

se även artikel i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=201047

Läs ett smakprov !

http://www.smakprov.se/smakprov/Karlekens-teologi-Werner-G-Jeanrond_9789152647301

 // Irène

Katolska Kyrkan måste se till att det  äntligen börja röra på sig mer i den ekumeniska frågan angående påveämbetet. Det kräver professorn i Östkyrkliga  studier i Wien och talesman för Kyrkornas Ekumeniska Råd i Österrike Rudolf Prokschi.

Olika uppfattningar om kyrkans struktur och påvens primat är det som fortfarande hindrar enhet.

Prokschi påminner om att ortodoxa erkänner  biskopen av Rom som den främste men första Vatikankonciliets definition av påvens maktfullhet är otänkbart att godta för ortodoxa.

http://religion.orf.at/projekt03/news/1001/ne100127_prokschi_fr.htm

// Irène

PS Just precis.  Påven har ENBART fokuserat på att vara “den främste” men glömt att detta skulle gälla “bland likar”.

  Så länge katolska kyrkans påve tillåts att frångå ursprungskonceptet är det låtsasekumenik vi bevittnar.

“Vatican: Take Abuse Cases to Civilian Courts”

“In order to treat accusations against priest of sexual abuse thoroughly, cases should be turned over to the civil justice system, not just to church authorities, said the head of the Vatican’s Congregation for Clergy. Cardinal Claudio Hummes said instances of sexual abuse by priests are “extremely serious and are criminal facts that the church can never tolerate in any way…. ”

http://www.americamagazine.org/content/signs.cfm?signid=325

// Irène

 PS Äntligen kommer nu också krav inifrån katolska kyrkan att överlämna fall av sexuella övergrepp till civil domstol. Tidigare ansåg  kyrkan att det räckte med att dess egna auktoriteter handlade ärenden med tex präster som förgrep sig sexuellt på minderåriga.

Påföljden - förflyttning till annan församling - har genom massmedia visat sina ödesdigra konsekvenser och bättre sent än aldrig kryper nu Vatikanen till korset.

20 fd katolska präster som är gifta eller som vill gifta sig öppnar eget i Uganda.

“Vi är katoliker men inte romerska katoliker ” 

“Earlier this year, the Vatican summoned African bishops to Rome for a three-week meeting on the church in Africa, and celibacy was a key topic of discussion. The Vatican, however, has remained firm that priests must not marry, although there are exceptions for priests of the Eastern rite and for converts from Anglicanism.”

 http://ncronline.org/news/ugandan-catholics-form-new-church-celibacy-option-clergy

// Irène

PS Jag hör att Vatikanen “ståndaktigt” står på sig när det gäller obligatoriskt celibat och lika “ståndaktigt” ser till att sprickbildningen inom romerska katolska kyrkan ökar.

Vänner,

 en mycket läsvärd artikel från The Washington Post:

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/01/22/AR2010012202919.html?hpid=topnews

Gert Gelotte

Vänner,

ibland är det bra att börja om en debatt i stället för att klyva dess hårstrån i allt smalare strimlor.

Det torde vara uppenbart att kristenheten håller på att formeras om. Konflikterna kring olika sätt att spekulativt beskriva tron i dogmatiska satser håller på att ebba ut. Få är intresserade av huruvida sakramenten är två eller sju eller ett - för att ta ett enda exempel. Till syvende og sist sär det ju bara olika sätt att beskriva samma svårfångade verklighet.

I stället tycks vi på väg mot en ny uppdelning där gränserna mellan olika kristna markeras av verklighetsuppfattningen i stort samt hur inrutat livet är av moral- och andra livsregler. Vilket får mig att tänka på judendomens uppdelning i liberala och ortodoxa riktningar.

Om det är svårt att komma överens om hur tron skall beskrivas, så torde det vara stört omöjligt att enas om vilket liv vi måste leva och vilken verklighetsuppfattning vi måste utgå från för att anses tillräckligt kristna.

Min fråga blir då: Vilka möjligheter finns till samexistens under ömsesidig respekt?

Gert Gelotte

Vänner,

motsatserna bland kristna förbryllar mig. Jag har mött både extremt fria människor och extremt inlåsta människor bland alla de kristna jag umgåtts med under årens lopp. Och ibland ser man vilken kategori en person i kyrkan tillhör på kroppshållningen, anstiktsuttrycket, klädseln, frisyren.

Tron skall befria, sägs det. Men ibland är det mer än uppenbart att det gör den inte, åtminstone långt ifrån alltid. I stället tycks det som om religion drar till sig ett stort antal människor med extremt kontrollbehov.

 Om orsakerna till detta kan man spekulera och det vore intressant att få ta del av era funderingar kring spänningen mellan kontroll och frihet i kyrkan?

Finns det möjligheter till samexistens eller är kontrollbehovet alldeles för exkluderande? Och i så fall, varför?

 Gert Gelotte

Ett tecken som väcker strid …

 Kursen om spänningsfyllda utmaningar i Kyrka och Samhälle i belysning av Andra Vatikankonciliet fortsätter under vårterminen 2010.

Redan i Nya Testamentet strider man om vad som är ”rätt tro”. Idag sker det offentligt, vi vill synas och blir med rätta också synade. Andra Vatikankonciliets dokument utgör tolkningsnycklarna när vi behandlar olika teologiska frågor i denna kurs.

Kursen äger rum 5 torsdagar under vårterminen 2010:

14 januari: Den globaliserade Guden, hur internet, migration och internationell politik påverkar religionerna

11 februari: Tolkning av uppenbarelsen, relativism eller fördjupad insikt?

25 februari: Befrielseteologi, skåpmat eller nyskapande?

15 april: Underordnad vishet eller överordnat förnuft – är Kyrkan dömd till evig genderobalans?

6 maj: Religionsdialog och ekumenik, permafrost eller ny vår?

Till dessa föreläsningar krävs ingen förhandsanmälan.

En extra samtalskväll utifrån deltagarnas frågor under läsåret äger rum torsdag 10 juni med vin och ost. Till denna kväll krävs obligatorisk förhandsanmälan.

Ledare: Sr Madeleine Fredell OP, tel: 08 – 31 81 12; madeleine.fredell@bredband.net

Plats: Västmannagatan 83, Stockholm

Tid: 19.00 – 21.00

Pris: 50:- / gång

************************************************************************************************************************

Första föreläsningen en spännande utflykt ut i vår globaliserade värld med exempel från många olika håll, traditioner och samfund.

Föreläsningen avslutades i följande ord:

“Gud Emanuel, Gud med oss, är en Gud för alla människor. Ingen förfogar över Gud, utan Gud vill beblanda sig med oss, med hela mänskligheten. Det är inte min avsikt att föra fram Tariq Ramadan som en stor profet för dialog, men en av hans franska boktitlar tycker jag ändå kan sammanfatta det här föredraget, nämligen L’autre en nous. Pour une philosophie du pluralisme (2009), ”Den andre i oss, för en pluralismens filosofi”. I boken uppmanar Tariq Ramadan oss att det enda vi behöver för att både lära känna oss själva och vår medmänniska är ödmjukhet, respekt, nyfikenhet och beslutsamhet. Universella värden som frihet, jämlikhet, medmänsklighet, förnuft, minne och tvivel tillhör oss alla och dessa värdens inneboende sanning måste vi dela tillsammans om de ska bli verkligt universella. Vi måste återerövra smaken för och längtan efter det som är komplext och mångfacetterat och lämna bakom oss det förenklade och lättköpta. Tariq Ramadan må vara ifrågasatt, men någon annan väg till fred än att möta den andre på djupet lär vi inte erbjudas. Det är först när jag möter den andre, vem han eller hon än är, som min egen övertygelse och tro kan renas och mogna. Självförståelsen av min tro går med nödvändighet genom den andre.

Sr Madeleine Fredell OP

************************************************************************************************************

Vill gärna rekommendera ovanstående  föreläsningsserie av sr Madeleine Fredell OP hos Dominkansystrarna på Västmannagatan 83 i Stockholm.

Vi har levt i eftervärmen av Vat 2 i flera decennier men oerhört viktigt att Vat 2 andan även fortsättningsvis hålls levande nu när nya generationer av katoliker kommer till som inte verkar  så bekanta med den andan.

Därför glädjande och  viktigt initiativ av sr Madeleine att bidra med kunskap och inspiration nu när takhöjden åter på ett oroande sätt har börjat sänkas  inom katolska kyrkan och som för tankarna till situationen FÖRE Vat 2.

// Irène