Published by Gert Gelotte on 01 Feb 2010 at 04:47 e m
Stolligt från Uppsala
I senaste numret av Signum skriver Phlip Geister SJ:
“Den katolska kyrkan i Uganda borde ha höjt sin röst och gjort klart att införandet av dödsstraff och andra diskriminerande åtgärder mot homosexuella inte är förenligt med vare sig mänskliga rättigheter eller katolsk tro. Det är djupt beklagligt att ett sådant uttalande inte har kommit.”
Det är lätt att instämma. Att katolska kyrkan i Uganda i höstas inte protesterade mot planerna på att införa dödsstraff för homosexuella övergrepp är verkligen djupt beklagligt - för att inte säga skandalöst och chockerande.
Det var således tur att andra gjorde det. Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson (M) protesterade och satte dessutom kraft bakom orden när hon hotade att dra in svenskt bistånd till Uganda. Sannolikt bidrog hon därmed till att förtrycket av homosexuella i Uganda inte skärptes över alla gränser - vilket katolska kyrkan alltså inte gjorde.
Denna djupt humanistiska räddningsaktion beskriver Philip Geister som “en otillbörlig inblandning medelst ekonomisk utpressning”, som “nykolonialism” och som ett “kolonialistiskt politiskt beteende”.
Således var det enligt Geister fel att katolska kyrkan inte ingrep men snudd på ännu mera fel att Gunilla Carlsson ingrep och dessutom satte kraft bakom protesterna. Det är inte lite stolligt utan mycket.
Geister skriver vidare: “Hur önskvärt det än är med ett samhälle där människor inte diskrimineras på grund av sin sexuella läggning, så kan man inte bortse från att varje kultur måste ha rätt att lösa dessa frågor i sin egen takt och utifrån sina egna historiska utgångspunkter”.
Detta uttalande väcker en fråga. Gällde Philip Geisters omsorg om kulturellt bestingad diskriminering även diskrimineringen av färgade och svarta i Sydafrika? Eller gäller de kulturella hänsynen bara vid förföljelse av homosexuella?
Gert Gelotte
Läs Phlip Geisters artikel här: http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=4011
Irène Nordgren on 01 Feb 2010 at 17:21 #
Gert
Jag fastnade särskilt för nedanstående mening och snusförnuftiga kritik skriven av en präst och jesuit som vet att katolska kyrkan har ett förflutet av att sanktionera beslut att göra slavar av motspänstiga urininvånare och som har en historia av att ha förföljt judar och muslimer och som ännu idag inte drar sig för olika TVÅNGSMETODER för att få sin vilja igenom.
“Man kan inte överföra sina värderingar till andra kulturer genom att utöva tvång. Snarare förstärker man då den andres känsla av att vara oförstådd och nedtryckt av den som äger större rikedom och makt.”
Den meningen kan man som katolik meditera länge över och inse hur psykiska försvarsmekanismer idag spelar företrädare för vår kyrka ett spratt.
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=4011
// Irène
Anneli Magnusson on 01 Feb 2010 at 19:59 #
Gert och Iréne,
Jag undrade just om någon skulle ta upp denna ledare…
Själv blev jag väldigt förbryllad när jag läste den, vad är egentligen budskapet? Eftersom jag känner Philip Geister som en vettig person tolkade jag det efter moget övervägande som att en offentlig katolsk person egentligen inte kan hålla någon linje överhuvudtaget i det han/hon skriver.
Är budskapet att kyrkan i Uganda borde tagit avstånd från straff för homosexuella, inlindat för katolska kyrkan med att man får respektera olika kulturer som inte ser det så? Eller är det så att Philip Geister egentligen tycker att man kan diskriminera homosexuella, men har lindat in det för svenskt bruk med att kyrkan borde ha protesterat mot förslaget om straff? För mig är det inte solklart.
Avsnittet om att man inte ska använda ekonomiska sanktioner mot länder som förtrycker sina innevånare känns olustigt tycker även jag. Ska EU stillatigande se på när homosexuella förföljs eller flickor nekas utbildning för att det hör till landets kultur?
Jag tycker nog sammantaget inte att ledaren är stollig utan jag blir mest illa berörd.
/Anneli
Gert Gelotte on 01 Feb 2010 at 20:15 #
Anneli,
illa berörd blev jag också - och förbryllad. Jag förstår inte den triumfalistiska tonen över att kyrkan växer i tredje världen till skillnad från Europa.
Vad finns det att glädjas över att kyrkan mår bättre i ofta auktoritärt styrda länder med svaga eller inga demokratiska institutioner, obefintlig jämställdhet mellan könen och förtryck av sexuella minoriteter?
Är det inte ett problem att kyrkan inte klarar av mogna demokratier med jämställdhet och respekt för alla människors lika värde?
Gert Gelotte
Irène Nordgren on 01 Feb 2010 at 21:01 #
Anneli och Gert
I motsats till er blev jag inte ett dugg förbryllad.
Jag har som katolik sedan mycket länge insett vikten av det här med KÅRANDA inom katolska kyrkan oavsett det gäller att dölja sexövergrepp eller tala eller skriva nedlåtande om kändisar och politiker som är rakryggade och trogna sitt samvete men vars åsikter inte alltid rimmar med Vatikanens officiella linje.
Att hålla ihop är viktigare bland präster än att söka det som är SANT och RÄTT och då gäller det att lägga lock på sitt samvete och ta på sig APOLOGETROLLEN.
Det ger pluspoäng på det jordiska kontot men minuspoäng på det där andra kontot - ni vet som präster alltid vill påminna oss vanliga lekmän om är det viktigaste.
Gert du skriver
“Är det inte ett problem att kyrkan inte klarar av mogna demokratier med jämställdhet och respekt för alla människors lika värde?”
Ett jätteproblem att kyrkor från olika samfund vill yvas över framgångar bland fattiga analfabeter i länder med politiskt auktoritära regimer.
Philip Geister skriver
“Det är inte överraskande att med det växande antalet medlemmar också självförtroendet växer hos de kristna kyrkorna i Afrika.”
Jag gör jämförelse med en förälder som berömmer sig själv i det lilla barnets stolta färdighetsträningar.
Vad som verkligen gått hem av förälderns uppfostran visar sig ju inte förrän långt senare.
Dvs just det som gått hem i västliga sekulära demokratier.
Varken mer eller mindre.
// Irène
Anneli Magnusson on 02 Feb 2010 at 8:06 #
Gert,
Jag håller med om att både avsnittet om den nigerianske ärkebiskopen som hotar att lämna Anglikanska kyrkan om homoäktenskap tillåts och det om att katolska kyrkan växer i Tredje världen inger oro. Man kan precis som du skriver få intrycket av att Philip Geister och därmed Signums redaktion eftersom det är en ledare, tycker att det är bättre i länder med svaga demokratiska traditioner och där de mänskliga rättigheterna inte står högt i kurs än i Västeuropa. Faktiskt läste jag det först som att kyrkan i princip tänker lämna de besvärliga katolikerna i väst, som propsar på jämlikhet, demokrati osv, till förmån för de mer “lätthanterliga” människorna i t.ex. Uganda. Så landar jag återigen i frågan om katolska kyrkans människosyn.
Iréne,
Kårandan finns ju mer eller mindre i alla grupper. Så länge man inte tvingas göra något man inte kan stå för är det väl okej. Jag undrar dock hur många av katolska kyrkans företrädare som känner sig tvingade att säga och skriva sådant de inte tycker är helt rätt?
/Anneli
Irène Nordgren on 02 Feb 2010 at 11:19 #
Anneli
“Kårandan finns ju mer eller mindre i alla grupper. Så länge man inte tvingas göra något man inte kan stå för är det väl okej.”
Med kårandan inom katolska kyrkan är det oerhört MYCKET MER komplicerat och FARLIGARE än med kåranda bland låt säga läkargrupp eller advokatgrupp.
Det civila samhället i våra moderna demokratier har skydd för medborgarna i form av INSTANSER du kan ÖVERKLAGA om du anser att du utsatts för orättvis behandling och dessutom är maktsfärerna åtskilda.
Det gör att kåranda inom olika yrkesgrupper går att komma åt om det vill sig illa. Även om det också kan vara svårt där.
Inom Vatikanen har ännu inte tanken på att skilja upp olika maktsfärer slagit igenom som det har i västliga demokratier.
I samband med alla pedofilskandaler säger nu en talesman för Vatikanen att misstänkta fall skall utredas och dömas av CIVIL domstol.
Det är en MILSTOLPE i katolskt tänkande kan jag säga år 2009 efter Kristus. Liksom att det nu finns ombudsmän att vända sig till och anmäla misstänkta fall.
Tidigare utreddes, dömdes och verkställdes straff INOMKYRKLIGT av misstänkta pedofilpräster.
Och “straffet” var omplacering till annan församling.
En teolog som anses vara “odogmatisk” har ingenstans att överklaga om han fråntas sin undervisningsrättighet vid ett katolskt universitet.
Den maktfulla kurian i Vatikanen kan jämföras med Kreml och diktaturen i det forntida Sovjetunionen.
Det är alltså mycket farligare att bryta en kåranda inom en diktatur än inom en demokrati och som följd av detta svårare för medborgare att få sina rättigheter tillvaratagna inom en diktatur än inom en demokrati.
Diktaturer utmärks ju bla av brist på yttrandefrihet.
Man behöver ju inte gå längre än till lilla KV för att se hur den katolska maktapparaten fungerar.
Vårt behov som progressiva katolska lekmän att UTTRYCKA oss OFFENTLIGT tolereras men inte mer än så. Vi får ju inte OFFENTLIGT stöd av en enda offentlig katolsk företrädare . Fast “privat” är det ju en del i den”celibatära herrklubben av präster” som ger sitt bifall för att visa att man minsann som katolsk präst VISST kan vara FRAMÅT.
Till sist. När det gäller katolska prästers övergrepp på barn så är det särskilt ÖDESDIGERT.
Katolska barn lär sig tidigt att prästen är någon i “Kristi ställe”. Att då bli utsatt för ett sexuellt övergrepp av i barnets ögon någon i “Kristi ställe” blir traumatiserande på ett oerhört djupt sätt. Det är ju till prästen / Kristus man ska kunna berätta allt.
Sviker prästen finns ingen annan kvar ur barnets synpunkt att få hjälp av.
Prästen står ju till och med över föräldraauktoriteten.
// Irène
Irène Nordgren on 02 Feb 2010 at 13:55 #
Gert
Apropå “Stolligt från Uppsala” .
Det jag överhuvudtaget tycker är mest stolligt av Philip Geister är hans översittarton gentemot Gunilla Carlsson.
Philip Geister glömmer att det civila svenska samhället ser på hans uttalanden i en bredare katolsk kontext än bara Newmaninstitutets /Signums kontext.
Så därför låter det naivt att skriva i lilla trygga Sverige.
“Den katolska kyrkan i Uganda borde ha höjt sin röst och gjort klart att införandet av dödsstraff och andra diskriminerande åtgärder mot homosexuella inte är förenligt med vare sig mänskliga rättigheter eller katolsk tro. Det är djupt beklagligt att ett sådant uttalande inte har kommit.”
Vaddå “borde” ? Philip Geister låtsas som om det är underförstått att Ugandas alla katolska biskopar skulle vara MOT förslaget. Det är ju det som är mest skrämmande att det helt uppenbart finns katolska biskopar i Uganda som är FÖR förslaget.
Vatikanen har i fallet Uganda visat en mycket diskret hållning i relation till landets inhemska biskopar. Ett generellt uttalande att mänskliga rättigheter inte får kränkas är ju vad Vatikanen valt att prestera när det gäller Uganda. Vatikanen har undvikit att peka ut Uganda. Valt att inte ens nämna landet vid namn.
Det är ju en urtydlig signal till Ugandas katolska konservativa hierarki. ” Vi blundar i Vatikanen.”
Jfr med hur oblygt B16 blandar sig i tex USA inrikespolitik. Katolska yrkespolitiker i USA som stödjer kvinnors rätt till legal abort hotas med att inte få ta emot nattvard.
Då är det minsann inte diskretion som gäller.
Det Philip Geister inte VÅGAR är att rikta sin kritik mot B 16 som inte tar biskoparna i Uganda i upptuktelse sin vana trogen från andra sammanhang.
Nej Philip Geister tar istället Gunilla Carlsson i örat.
För det kostar ju honom absolut ingenting. Utan tvärtom. Philip Geister bättrar på sitt rykte som “talför och modig” ur katolsk karriärsynpunkt.
Tala om “stolligt”.
// Irène
Irène Nordgren on 02 Feb 2010 at 23:42 #
America Magazine - Signums systertidskrift i USA - har idag en artikel om kyrkan och Uganda skriven av Michael O’Loughlin som i motsats till Philip Geister lyfter fram Sverige som ett positivt exempel.
“The Ugandan government receives advice and funding for this initiative from some American evangelicals. Several countries and organizations immediately condemned the bill, including representatives in the Anglican Communion, Sweden, and, though less robustly, U.S. Secretary of State Hillary Clinton.”
Jag är dock inte överens med artikelförfattaren i hans enbart positiva syn på uttalandet av Vatikanens ständige observatör i FN ärkebiskop Celestino Migliore.
Det var i mina ögon alldeles för vagt och generellt. Alldeles för otillräckligt. Vi vet ju alla vilka metoder och ordalag Vatikanen brukar tillgripa och använda när Vatikanen verkligen
VILL något.
Det är ju rent befängt från Vatikanen att tro sig kunna skydda homosexuella genom att plädera för “to respect the rights of all persons and to work to promote their inherent dignity and worth” SAMTIDIGT som alla vet att i grunden tycker ju katolska kyrkan att utlevd homosexualitet är något “sjukt, onormalt och syndfullt.”
Hur länge ska det ta innan Vatikanen förstår att man rör sig med 2 inkompatibla synsätt
// Irène
http://www.americamagazine.org/blog/entry.cfm?blog_id=2&id=29271091-3048-741E-5087496469358725