Kyrkotillhörighet och identitet

Vänner,

nyligen fick jag anledning att hastigt begrunda min kyrkotillhörighet. Utan att vara tillfrågad blev jag nominerad till en förtroendepost i Svenska kyrkan. Det var en av prästerna i församlingen som messade och frågade om jag stod till förfogande samt om jag var tillhörig svenska kyrkan. Om inte kan du ju bli, skrev han och avslutade med en smiley.

Vi är goda bekanta och han vet förstås att jag är katolik. Men är jag nominerad är det hans skyldighet att fråga och min att svara. Jag tackade för förtroendet men svarade nej med motiveringen att jag är katolik. Jag har visserligen snuddat vid tanken att bli medlem i Svenska kyrkan, i så fall utan att gå ur katolska kyrkan, men jag finner det olämligt att bli lutheran utan att vara lutheran. Jag förblir katolik. Det är min identitet på samma sätt som jag är svensk.

Men att jag är svensk innebär inte att jag inte kan känna mig hemma även i andra länder. Jag känner mig hemmastadd i både Danmark och Tyskland. Att vara europé är en realitet för mig.

Analogt känner jag mig hemma i såväl Svenska kyrkan som Ekumeniakyrkan. Teologiska skillnader och skillnader i tradition och liv finner jag intressanta, ibland lite udda, men aldrig helt främmande.

Jag ekumeniskt kristen med katolskt ursprung, slutade jag mitt svar. Det låter rimligt, replikerade min vän den lutherske prästen.

Jag har inte tänkt så tidigare, inte så explicit. Men så är det nog, ekumeniskt kristen med katolskt ursprung och identitet.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 svar på Kyrkotillhörighet och identitet

  1. Irène Nordgren skriver:

    Gert

    Mina tankar går så här.

    I ekumenikens tidevarv ser jag numera på mig själv som TVÄRKYRKLIG katolik.

    I ekumenikens tidevarv tror jag många kristna inte så sällan känner KOINONIA mer tvärkyrkligt än inomkyrkligt.

    Dvs det finns olika KRISTNA sätt att se på vår tids kontroversiella frågeställningar typ kvinnliga ämbetsbärare, homosexuellas likaberättigande, sex-och samlevnadsfrågor och interkommunion. Dessa frågor utgör ett slags TVÄRKYRKLIGA vattendelare i samtidens kristendom…….

    // Irène

  2. Inge skriver:

    Gert!
    Att du har katolskt ursprung kan du knappast personligen rå för, troligen var även dina föräldrar döpta som spädbarn likt dej i ett katolskt sammanhang, om jag får ge mej på en enkel gissning?

    Att bli en troende katolik, protestant eller kanske bli medlem i Equmeniakyrkan kan ske med automatik genom spädbarns dopet och senare en konfirmation.

    Däremot en bekännande troende Kristen blir du först när du med din mun bekänner din synd och erkänner Jesus Kristus som din Herre och Frälsare, ja då är du frälst enligt Guds Ord. Rom 1:9

    Jag har tagit del av en del statistik över beräknat antal kristna i världen. Katoliker hävdar gärna att antalet katoliker nu närmar sig 1,3 Miljarder, jag funderar då på hur många av dessa verkligen är troende Kristna enligt. Rom 1:9?
    Visst bara Gud vet, men i alla fall.
    Bibeln nämner inget om varken katoliker, protestanter, eller andra kyrkotillhörigheter, utan endast att de ”troendes” skara ökade för var dag. Apg. 2:47

    Mvh. Inge

  3. Gert Gelotte skriver:

    Inge,

    det är vådligt att gissa om andras tro. Jag blev en bekännande kristen genom att bli katolik, så det kan jag i hög grad rå för. Jag var då 19 år och är nu 68 år. Så jag har hållit på rätt länge.

    Gert

  4. Inge skriver:

    Hej Gert, du har säkert helt rätt i att det är vådligt att gissa om andras tro.
    Glädjande att höra att du blev en bekännande Kristen redan vid 19 års ålder och att du bevarat din tro. Men är det inte ganska unikt att bli katolik först vid 19års ålder?

    Du missade möjligen min poäng ovan när du skriver ”Jag blev bekännande Kristen genom att bli katolik,”?
    Min poäng var ju att man troligen kan bli/vara katolik eller protestant utan att vara bekännande Kristen, tack vare spädbarnsdopet med automatisk upptagning i kyrkan!

  5. Gert Gelotte skriver:

    Inge,

    om det är unikt vet jag inte och varför är du så bekymrad över andras tro? Jag tror du gör klokt i att ägna dig åt din egen i stället för att misstänkliggöra andras.
    Jag brukar inte använda bibelord som tillhyggen men du kanske kan ha glädje av att begrunda Rom 15:7 ”Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.”

  6. Inge skriver:

    Gert jag är inte ute efter att misstänkligöra varken dej eller någon annan, ville bara belysa att hjärtats tro på Jesus Kristus är helt avgörande, inte vilken kyrkotillhörihet eller vilken identitet vi råkat hamna i.

  7. Gert Gelotte skriver:

    Inge,

    jag tycker vi skall avhålla oss från att ha synpunkter på vad som är ”helt avgörande”. Det tillkommer ingen av oss att fatta beslut å Guds vägnar.

  8. Inge skriver:

    Gert du har rätt i det du säger.

    Däremot ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar”

    God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla.

  9. Gert Gelotte skriver:

    Inge,

    jag önskar även dig en god jul och ett gott nytt år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *