”Evolution som Guds utvecklande och slutgiltiga möte med sig själv ”

Samuel

Du ställer den eviga  frågan

”Vad innebär det att vara människa?”

Att vara människa innebär för mig bla förmågan till språk och tänkande.  I synnerhet abstrakt tänkande där det bla ingår att kunna föreställa sig sin egen död.  Och kanske ligger den  avgörande skillnaden mellan att tro och icke tro  inte främst i synen på  livet FÖRE döden utan  i synen på livet EFTER  döden. 

Vad innebär det att vara människa …….efter döden skulle jag vilja tillägga ?

Hur människan svarar på den frågan avgör hur hon ser på frågan om livets uppkomst mm.

Jag tror  att  vad som är det viktigaste i en personlig tro kan variera mellan troende.  

Inom alla religioner tar  troende fasta på olika saker.

Håller vi oss för enkelheten till kristendomen så gäller samma sak. 

Utifrån kristendomens grundare Jesus tar vi kristna  fasta på olika aspekter i hans person, i hans liv  och i hans uttalanden.  Och även ett och samma uttalande tolkar vi olika.

Jag har mer gemensamt med Christer Sturmark i frågor som rör etik än med kristna fundamentalister men den stora skillnaden ligger i min och hans syn på Jesus  och underförstått i synen på  om det finns något / någon som vi kallar Gud .

Sturmark beskriver vid ett tillfälle hur han diskuterat med ”matematikprofessorn John Lennox i Stockholm.”

 Sturmark  uttrycker sin häpnad

”Han tror på fullt allvar att Jesus gick på vatten, förvandlande vatten till vin och återuppstod från de döda. En man med vetenskaplig bildning tror på detta. Hur är det möjligt i dagens kunskapsrika värld?”

http://www.sturmark.se/?p=348

 HUR  det är möjligt är svårt  att svara på.  ATT det möjligt är desto mer fascinerande.

Jag tror att begreppet Gud  av olika anledningar skrämmer många  ”humanister” .

Kanske skulle det vara lättare att särskilt för dem använda  en synonym för Gud. Tex  utveckling  eller evolution .  

”Evolution som Guds utvecklande och slutgiltiga möte med sig själv ”

http://www.katolskvision.se/blog/?p=63

http://www.svd.se/kultur/litteratur/katolikerna-som-svor-i-kyrkan_793399.svd

// Irène

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 svar på ”Evolution som Guds utvecklande och slutgiltiga möte med sig själv ”

  1. Anneli Magnusson skriver:

    Irène, alla
    Jag undrar om inte humanisterna och de mest regelfrälsta troende möts i en punkt i sin avsaknad av tillit och rädsla för att tappa kontrollen? Det ger nog samma grad av skenbar trygghet att tro sig ha kontroll på Gud och att tro sig ha kontroll på icke-Gud om ni förstår vad jag menar.

    Att jag skriver skenbar trygghet beror på att Gud är så oförutsägbar, de lyckas inte fånga honom hur många påbud och förbud de än skapar. Något jag är övertygad om att de innerst inne vet.
    Anneli

  2. Samuel Johansson skriver:

    Irène, Gert, Anneli, Agneta och Krister.

    First some sheer poetry;-)

    Lars Linder, DN, 2011-10-18:
    Den bästa av alla tänkbara världar.
    En recension av Stephen Hawkings senaste bok ”Den stora planen”.

    ”Desto mer fascinerande att den detroniserade människan i Hawkings och Mlodinows förslag till världsbild åter tycks röra sig in mot världsbildens centrum.

    De betonar nämligen starkt vad kosmologerna kallar den ”den antropiska principen”: att allt i vårt universum tycks peka fram mot livets möjlighet.

    Av alla dessa miljarder möjliga världar råkar just denna vara den enda som passar just oss – minsta rubbning av någon liten naturlag eller fysisk konstant skulle göra människan och hela hennes livssfär otänkbar, alla andra varianter av universum blir antingen för instabila eller för heta, kompakta eller tomma.”

    Bibelns äldsta bok säger:

    Job 26:7
    Gudaboningen har han rest över öde rymder,
    jorden har han hängt över tomma intet.

    Att vara human, naken apa, är att äga förmågan att omfatta allt och välja sin väg, sin identitet, genom detta allt. Ödet har stämt möte med oss envar.

    Inte så att vi vet något alls med garanterad säkerhet, vi är alla troende i fråga om det verkliga, teister som ateister. Vi är av nödvändighet agnostiker.

    Men få ting är så säkra som öde rymder och tomma intet. Vårt rum, universum, expanderar accelererande i tomma rymder.

    Oavsett hur många universa rymden rymmer, tusen triljoner eller något annat ändligt tal, finns plats för oändligt många fler.

    Ty rymden är oändlig i tiden och i rummet; utan början, utan slut breder svarta mörkret ut sig i alla riktningar.

    I detta mörker föds ett hett ljus: dess hetta står i exakt förhållande till dess energi, dess partikulära energikoncentrationer, som frambringar liv, anda och allt.

    Citat ur KV: ”Hans Küng åberopar sig på Jesus och det gör påven också. Hur ska nu en lekman förhålla sig till 2 olika försök till legitimitet.”

    ”Han ska läsa bibeln. Då kommer han att märka vem Jesus är…”

    Med varma hälsningar till er alla, särskilt till Agneta.

    Samuel.

  3. Irene Nordgren skriver:

    Samuel

    ”Att vara human, naken apa, är att äga förmågan att omfatta allt och välja sin väg, sin identitet, genom detta allt. Ödet har stämt möte med oss envar.”

    Inte så att vi vet något alls med garanterad säkerhet, vi är alla troende i fråga om det verkliga, teister som ateister. Vi är av nödvändighet agnostiker.

    Men få ting är så säkra som öde rymder och tomma intet. Vårt rum, universum, expanderar accelererande i tomma rymder. ”

    I poetiska ordalag förordar du att möta livet med öppet sinnelag och utan skygglappar våga språnget med enbart TRO som skyddsnät.

    Jag trycker på GILLA – knappen.

    // Irène

  4. Jozef skriver:

    Jag ser inget fel i att Jesus gick på vatten, är jag då agnostiker?

  5. Irene Nordgren skriver:

    Jozef

    Du bestämmer SJÄLV hur du vill definiera dig SJÄLV

    // Irène

  6. Krister Janzon skriver:

    Jozef,

    Du skriver: ”Jag ser inget fel i att Jesus gick på vatten, är jag då agnostiker?”
    Jag skulle anse dig vara troende, inte agnostiker. Vad tycker du själv?

    Krister

  7. Jozef skriver:

    Visst är jag troende och ser mig som sådan. Men när man skriver

    Vi är av nödvändighet agnostiker

    så hänger jag inte med längre. Därtill är just vetenskap en osäker historia. På 60-talet omväxlande krympte och expanderade universum, ansågs det. Att månen är en del av jorden har accepterats, förkastats och åter kommit på modet bara under min livstid. Vad ska man tro på när man tror på vetenskapen?

  8. Krister Janzon skriver:

    Jozef,

    Du skriver ”Vad ska man tro på när man tror på vetenskapen?”

    En mycket befogad fråga! Det rimligaste svaret är väl ”de för dagen/nutiden förhärskande hypoteserna, som (ännu) inte är falsifierade. T ex fortfarande Einsteins två relativitetsteorier,
    strängteorin.

    Så visst är det mesta vetandet utsatt för ”agnosticism”, när man vill hårddra.

    Krister

    PS Lästips: ”Bortom tro och vetande” recenserad i senaste Signum. Antologin beskriver några års samtal på Sigtunastiftelsen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *