Signumbloggen  tar upp en artikel i SvD av  journalisten Tomas Lundin  ”Påven lämnar skandalimperium”  och skriver

”Som ett komplement till de kategorier som Tomas Lundin använder för att se på världen, kan de vara värt att läsa Joel Halldorfs ledare i tidningen Sändaren. Joel Halldorf, doktor i teologi vid Teologiska högskolan i Stockholm, hävdar i sin text bland annat att: ”Analyser präglade av politiska och ekonomiska kategorier döljer mer än de uppenbarar. Den som är intresserad av hur kyrkan framträder i världen måste respektera hennes särart och integritet, och rikta uppmärksamheten mot kyrkans liv.”

Personligen tyckte  jag det kunde vara värt att skriva ett svar till Joel Halldorf.  Då kommentatorsfältet är begränsat i Sändaren  skriver jag svaret här och ger länken i Sändaren.

*****************************************************************************************************

Hej Joel

Under rubrik  ”Att hantera Vatikanstaten ”  skriver du ”Den som är intresserad av hur kyrkan framträder i världen måste respektera hennes särart och integritet, och rikta uppmärksamheten mot kyrkans liv.”

En  av katolska kyrkans största ”särart”  är  att hon  är både  stat och  kyrka samtidigt.   I denna dubbelhet  får hon allt finna sig i att utstå kritik också utifrån ”sekulära medias  politiska termer”.   Det går inte att göra anspråk på att att vara  en stat  bland andra stater med bla statliga finanser, observatörsstatus i FN mm  och  samtidigt  kräva   insynsskydd  från media  och hävda ”integritet” som  skäl att slippa saklig världssamfundskritik .

Riktas ”uppmärksamhten mot kyrkans liv ”  är  ett iögonfallande  fenomen att encyklikor och katolsk hierarki  gärna predikar  rättvisa,  solidaridet  och  samvetets överhöghet  för omvärlden  medan  hierarkin inomkyrkligt  tillämpar motsatsen.  Traditionen av kristen   institutionaliserad över-och underordning mellan män och kvinnor  har  brutits  inom många kyrkor och samfund  men dock ej inom katolska kyrkan vilket  i sig utgör en berättigad måltavla  för  såväl inom- som utomkyrklig kritik.

Det stämmer att påven Benedikt  låtit  ”även kristna utanför den Katolska kyrkan  uppleva  en värme och omtanke”  men då bör även framhållas  att det enbart rör sig om sådana kristna som i tidens brännande frågor  har identisk uppfattning som påven själv.

Katolska företrädare  som  utifrån sitt samvetes  överhöghet   känt  sig  föranlåtna att i ord och handling offentligt ge uttryck för  uppfattningar  som inte gått  hand i hand med påvens uppfattning  har  fått uppleva motsatsen till ”värme och omtanke ”  dvs  uteslutning  från sin ämbetsuppgift såväl som från gemenskapen i kyrkans sakrament.

Med vänlig hälsning

// Irène

PS  Som ett ”komplement”  till din artikel   ”Att hantera Vatikanstaten”  går det att läsa min artikel på Dagens Seglora

Har Jesus instiftat Vatikanen?