Simone Weil och Bernard Durel OP i Rögle kloster

 

http://americanweilsociety.org/about_weil

http://www.ekosofi.se/durel/

Apropå att vara kristen utan kyrka och i efterskalvet av Husbykravallerna.

 

Återkom  igår från  en reträtt i  Rögle kloster utanför Lund utifrån den franska filosofen Simone Weil med Bernard Durel OP  som reträttledare.

http://www.roglekloster.se/gasthem

 Simone Weil har alltsedan hon 1943 dog – endast 34 år gammal – ständigt på nytt blivit uppmärksammad och blivit till inspirationskälla för många filosofer, författare och vanliga människor.

Kanske är det symptomatiskt att Simone Weil på svenska Wikipedia presenteras  på 1 enda rad.

”Simone Weil, född 3 februari 1909 i Paris, död 24 augusti i Ashford i England, var en fransk filosof och mystiker av judisk börd. Weil har fått en krater på Venus uppkallad efter sig.”

http://sv.wikipedia.org/wiki/Simone_Weil

Desto mer finns på engelska Wikipedia.

http://en.wikipedia.org/wiki/Simone_Weil

 Mycket har skrivits och sagts om  den mångfacetterade och komplicerade människan Simone Weil.

I samband med 100-årsdagen av Simone Weils födelse 3 februari 2009  fanns denna understreckare i SvD

http://www.svd.se/kultur/understrecket/filosofi-med-kroppen-som-insats_2412667.svd<!–[if gte mso 9]> 12.00 <![endif]–>

Jag vill här  särskilt lyfta fram hennes  reflexioner  om rotlöshet, sin kallelse att verka för rättvisa och för tankens absoluta frihet samt att vara kristen utanför kyrkan.

Simone Weil talar inte bara om den rotlöshet som drabbar människor som geografiskt blir immigranter i främmande länder utan hon talar även om ”arbetslöshetens rotlöshet som en rotlöshet i dubbel potens.”

Kort före sin död 1943 skiver hon i ”Att slå rot ”

” Att slå rot är kanske det viktigaste och kanske det mest förbisedda av alla människans andliga behov. Det är också ett av de svåraste att definiera. En människa har en rot när hon äger verklig, aktiv och naturlig livsgemenskap med ett kollektiv som värnar om vissa skatter ur det förflutna och vissa aningar om framtiden. Att gemenskapen är naturlig betyder att den är en automatisk följd av sådana faktorer som hemorten, börd, yrke och omgivning. Varje människa behöver många rötter. Hon behöver få ta emot nästan hela sitt moraliska, intellektuella och andliga liv från en omgivning där hon naturligt hör hemma. ”

Det har gått 70 år sedan Simone Weil i samma bok skriver

”Genom krigets inverkan har rotlöshetens sjukdom i hela Europa förvärrats till den grad att man har all orsak att förfäras. ”

Orden har tyvärr fortfarande lika stor aktualitet i dagens Europa men inte förrän den dubbla rotlöshetens sjukdom  även blir synlig i svenska förorter kanske även nu svenska politiker manas att söka botemedel som inte bara tar bort symptomen utan även åtgärdar orsakerna.

Mycket av det  Simone Weil stod för är det lätt att hålla med om och det som mest tilldrar sig mitt intresse  är hennes patos för rättvisa, för den fria tankens rätt att komma till uttryck i ord – om än inte i vilka   handlingar som helst – och hennes val att som kristen formellt inte vilja tillhöra någon kyrklig institution.

För att beskriva RÄTTVISA citerar Simone Weil i boken ”Väntan på Gud” en hinduisk helig skrift

” Rättvisan är härskarnas härskare. Därför finns det ingenting som står över rättvisan. Den som inte har någon makt kan genom rättvisan bli jämbördig med den mäktige, på samma sätt som genom en kunglig förordning.”

Om den fria tanken och om kyrkan – ur samma bok

”Tankens speciella arbetssätt fordrar fullständig frihet, en frihet, som också innebär rätten att förneka vad det vara månde, men ingen maktställning. ”

”Kristendomen bör, eftersom den är katolsk, omfatta alla slags kallelser utan undantag. Således även Kyrkan. I mina ögon är dock kristendomen katolsk principiellt, men inte i praktiken. ”

Enligt Bernard Durel lät Simone Weil döpa sig av en väninna strax före sin död…..

// Irène

PS Jag vill rikta ett varmt tack till alla systrar på Rögle kloster för deras gästfrihet som jag vet betyder oändligt mycket för såväl troende som sökande människor i Sverige.

Jag vill även tacka Sven Volk Jovinge som organiserat reträtten och Bernard Durel som reträttledare som höll i föredrag och meditation.

Att katolska kyrkan är ”katolsk principiellt men inte i praktiken” fick jag dock tyvärr åter bevis för under reträtten om just Simone Weil.

Under de mässor i Rögle katolska kloster som hölls under reträtten med 26 kristna systrar och bröder var det endast de 6 av oss som formellt tillhörde katolska kyrkan som hade ”legal”  möjlighet att gå  till kommunion……..

Dvs övriga systrar och bröder bjöds in till vår I PRINCIP gemensamma nattvardsmåltid genom att först markera ett utanförskap med att lägga höger arm på vänster axel….

Jag tvingades bli vittne och åhörare till hur en för mig tidigare helt okänd kvinnlig präst inom svenska kyrkan efter mässan vänder sig till mig och berättar att detta får bli ”sista gången hon deltar i en katolsk nattvardsgudstjänst. Det är alltför förödmjukande och smärtsamt att utsättas för att nekas nattvard….. ”

Innan jag avreser från Rögle kloster vänder jag mig till den på  samma dag nyutnämnda priorinnan syster Celine för att vidareförmedla den känsla av vanmakt som grep tag i mig av den kvinnliga prästens ord.

Skulle det vara möjligt att inför nästa års tvärkyrkliga reträtt  försöka få dispens av biskop Anders för en tvärkyrklig nattvardsgemenskap ?

Nej och åter nej.

”En sådan dispensansökan låg inte inom ramen för den nya priorinnans första prioritet.”

Detta raljanta sätt att svara  kastar nu en mörk skugga över reträtten …….och kanske riskerar jag att ”inte få plats” på nästa års reträtt ………

Väl hemkommen kommer minnen  över mig  hur jag som katolsk tonåring 1963  deltog i invigningen av det första katolska klostret i Sverige efter reformationen. Att Karmelitklostret  för den kvinnliga grenen av karmelitorden i Glumslöv var en liten sensation i Sverige förstod jag av kommentarerna från bla ortsbefolkning mfl som tilläts rundvandring i klostret i samband med invigningen och där vi några katolska ungdomar uppsnappade spontana reaktioner av förundran, nyfikenhet, intresse men också rädsla.

http://www.karmel.se/nunnorna.htm

Jag är uppvuxen i en tid då jag fått möta många fördomar mot katolicism i Sverige samtidigt som jag i den katolska folkskola där jag gick på 50-talet fick möta oerhört många fördomar mot Luther och den svenska kyrkan. Jag uppfostrades till att att aldrig sätta min fot i en protestantisk kyrka. Luther framställdes som en demon, som den onde själv för oss katolska barn. Ja all protestantism var av ondo som man skulle ta kraftigt avstånd ifrån vilket bla skulle manifesteras genom att aldrig delta i ”protestantiska mässor.” Att delta i svenska kyrkans nattvard var en fullständigt lika absurd som otänkbar tanke.

Mycket har hänt i världen inklusive Sverige under den senaste 50-årsperioden vad beträffar ömsesidig respekt och närmande mellan katolska och protestantiska kyrkor och samfund.

Min vän pater Erwin Bischofberger SJ skriver i ”För att världen skall leva ”

”Tillträdet till Herrens bord förutsätter inte en viss begåvning. Inbjudan går till alla. ”

Jag tolkar hans  ord som att ingen människa med sitt intellekt kan förstå eukaristins mysterium …….

Erwin Bischoberger skriver

”Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda , är vi –fast många – en enda kropp, för alla får vi del  av ett och samma bröd. ”

På annat ställe skriver EB

”Brödet har blivit ett enda utav många korn och är fördenskull en symbol för kyrkans enhet. Även vinet kan betraktas som en bild av enheten : Utav många druvor har vinet blivit till.”

”Efter uppståndelsen upphörde apostlarna att delta i offerkulten i templet. För dem var det omöjligt, templets förlåt hade rämnat, det vill säga templet var tomt. För lärjungarna var det sanna templet inte längre en bestämd byggnad av sten, vilket det förblev för judarna –fram till templets förstörelse några årtionden senare –utan Herren själv framstod som det nya templet. Det var nattvarden som intog templets plats: Kristus är det sanna offret.”

”Fram emot år 100 var skilsmässan ett faktum. Det var inte längre möjligt att i synagogan tolka skrifterna som utsagor om Jesus. Därmed stod synagogan och kyrkan åtskilda bredvid varandra. Kyrkan hade slutgiltigt blivit en självständig enhet.”

Så långt Erwin Bishofberger.

Men mycket återstår samtidigt att arbeta för. Ingen har för mig betytt mer i Sverige för att överbrygga klyftan mellan olika kristna systrar och bröder än  Gunnel Vallquist -en kvinnlig budbärare  i min egen samtid som skriver i ”Vad väntar vi på ?”

 

” Att sitta till bords med Jesus. Jag frapperades också allt starkare av den situation som möter i evangeliet : dels att det var just Jesu måltidsgemenskap med ”utomstående” som fariséer och skriftlärda chockerades av, dels att Jesus själv inte krävde några utförligare renlighetsföreskrifter av människor för att etablera gemenskap med dem. Det föreföll mig otroligt att han skulle ha ”kuggat” några av våra troende kristna idag : vi kan alla gemensamt formulera bra mycket mer om honom än den första kristna församlingen kunde! Vad som därutöver skiljer oss, lär knappast kunna skilja oss från honom. ”

 

När boken kom ut bad jag Gunnel Vallquist att skriva ett bibelord till mig i boken

 

Det blev 2 Kor 3:17

 

”Herren, det är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet .”

Tillsammans med Gert Gelotte skrev jag nedanstående  artikel i Dagen för 5 år sedan som tyvärr ständigt går att återanvända

http://www.dagen.se/opinion/debatt/varfor-inte-nattvard-med-alla-kristna-/


 

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

20 svar på Simone Weil och Bernard Durel OP i Rögle kloster

  1. Bengt Malmgren skriver:

    Irène!

    Jag har förståelse för att inte direkt gå från praktiskt taget ingen interkommunion alls till att helt släppa alla restriktioner. Men att med biskopens dispens praktisera det i samband med konferenser och reträtter av den slag som var i Rögle är ett utmärkt sätt att låta denna angelägna fråga komma ur sin långbänk. På så sätt får man praktisk erfarenhet att utvärdera. Som jag förstår är det inga teologiska hinder för detta, så sker redan idag i vissa fall, det är en fråga om vilja och prioritering. ”Aggiornamento” och ekumenik är enligt mig de viktigaste prioriteringarna för kyrkan idag, precis som för 50 år sedan.

    Bra att du nämner Gunnel Vallquist. Det var hon som kom med den provokativa tanken att Katolska kyrkan skulle införa ett interdikt (avstå från att ta emot Herrens måltid) till dess man löst de ekumeniska skiljaktigheterna så att man kunde göra det gemensamt med alla kristna.

  2. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”det är en fråga om vilja och prioritering”

    Exakt !

    Och just därför valde priorinnan ett onödigt smärtsamt sätt att inför mig som åsiktsmotståndare manifestera sin nya maktposition.

    Det som gjorde mest illa var just att hon som ordenssyster och dessutom priorinna inte brydde sig om att göra en annan medmänniska illa genom att på en seriös förfrågan ge ett raljant svar.

    Problemet var detsamma förra året. Jag skämdes redan då inför mina protestantiska systrar och bröder som deltog i reträtten men uteslöts från nattvardsbordet. Jag trodde i min enfald att systrarna av sig själva skulle förstå att inför årets tvärkyrkliga reträtt ”rätta till ” det hela.

    Det överstiger min fattningsförmåga hur en grupp katolska ordenssystrar kan stå ut med att fira mässa tillsammans med en sluten tvärkyrklig reträttgrupp och medvetet skapa DISTANS och AVSTÅNDSTAGANDE istället för COMMUNIO och KOINONIA.

    ”Koinonia creates a brethren bond which builds trust and, especially when combined with the values of Wisdom, Virtue and Honor, overcomes two of humanity’s deepest fears and insecurities: being betrayed and being demeaned. ”

    ” It implies the spirit of generous sharing or the act of giving as contrasted with selfish getting. When koinonia is present, the spirit of sharing and giving becomes tangible. In most contexts, generosity is not an abstract ideal, but a demonstrable action resulting in a tangible and realistic expression of giving.”

    http://en.wikipedia.org/wiki/Koinonia

    // Irène

  3. Gert Gelotte skriver:

    Vänner,

    i en sådan situation tycker jag att vi katoliker skall avstå från kommunionen som en markering.

    Gert

  4. Agneta Sofiadotter skriver:

    Gert,
    Vad händer om katoliker som känner Jesu budskap annorlunda lägger i solidaritet med de utfrysta (om än icke närvarande) handen på andra sidan bröstet o bara tar välsignelsen?

    Irene,
    strunta i Rögle och om du inte blir inbjuden att deltaga nästa gång så ta det som en komplimang.
    Dessutom borde Durel göra något åt saken…är han en fegis?. Han har ju möjlighet att välja plats för sina reträtter. Man ska inte hålla prelater om ryggen till varje pris.

    Agneta

  5. Gert Gelotte skriver:

    Agneta,

    jag tycker inte man skall spela med på något sätt. Alltså inte acceptera någon välsignelse heller.

    Gert

  6. Irène Nordgren skriver:

    Agneta

    Det blev för mig en helt ofattbar situation att i 3 dagar 26 kristna systrar och bröder fördjupar sig i en person som Simone Weil som i sig så lidelsefullt strävat efter att vara SANN men när det sedan kom till vår egen vardagspraktik så accepterade samtliga att under mässorna – som vore det den naturligaste sak i världen – bara vissa av oss får motta nattvarden.

    Jag vet naturligtvis inte vad de andra katolikerna innerst inne tänkte och kände men jag vet att ingen visade behov att öppet påtala det hela utom jag.

    Men jag är å andra sidan redan så svart som det går i Stiftet så det gör inte så stor skillnad att jag utmärker mig en extra gång. Jag kan inte bli svartare …..

    På vita får syns varje fläck ……….

    Men visst skulle jag bli mycket ledsen om jag nu bojkottas i Rögle………

    Bernard Durel vill jag inte döma då jag inte vet vad han riskerar och dessutom gör vi människor olika bedömingar vad som i varje läge är bäst strategi.

    Jag kan bara svara för mig själv och för mig var det solklart att läget var sådant att någon måste påtala för priorinnan hur fel vi katoliker gjorde då vi sårade och gjorde våra kristna systrar och bröder illa genom att inte erbjuda dem att tillsammans med oss andra dela nattvardens gemenskap.

    Vilken inställning nu än priorinnan på ett dominikanskt kloster hyser ang den uppkomna situationen så kan jag inte tänka mig att Dominikus skulle godkänna det översittarbeteende hon visade gentemot mig genom att vara sarkastisk då jag som hennes medmänniska ger uttryck för en stor vanmaktskänsla. Låt vara att medmänniskan i fråga är känd som ett svart får – som ordenssyster och priorinna borde hon kunnat sätta sig över detta …….

    Jag tror på Gerts förslag att KOLLEKTIVT solidarisera sig genom att avstå från kommunion som katolik kan vara effektivt ……….

    Shalom

    // Irène

  7. Bengt Malmgren skriver:

    Irène!

    Jag sympatiserar med din inställning. Det är en sorg och en smärta när varmt troende kristna från olika samfund är tillsammans och fördjupar sig i tron och andliga ting men inte kan gå till Herrens bord gemensamt. Jag känner samma konflikt och svårighet i liknande ekumeniska sammanhang jag deltagit i, och jag håller med dig om att det går inte att förbigå med tystnad den splittring och smärta som är uppenbar för alla. Kan man inte fira Eukaristin gemensamt, så kräver det i alla fall en kommentar och att man sätter ord på det hela, annars blir det konstigt.

    Det är fint av dig att ha förståelse för att man kan göra olika bedömningar kring läge och strategi och därför inte döma. Men jag betraktar dig absolut inte som ett svart får för att du uttalar det som är uppenbart. Tvärtom, det är nödvändigt, jag tror inte heller jag skulle ha tigit i den situationen.

    Hur var det nu i Bose som du ofta nämner? Har man inte där ständig dispens från biskopen att fira Eukaristin gemensamt med de kristna som är gäster där oberoende av samfundstillhörighet? Det visar ju att det finns öppningar och former för detta i Katolska kyrkan…

  8. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Tack för också ditt stöd.

    Bose är ett känsligt kapitel ……..

    Jo man har den nuvarande lokale biskopens stöd för gemensam Eukaristi – men båda gångerna jag varit i Bose har jag känt att man är ambivalent till att lyfta fram detta stöd – denna ”dispens” – då jag tror – jag vet inte- att om man skulle börja ”skryta” med detta så kan det få motsatt effekt……..?

    Jag visade öppet min stora entusiasm för en av systrarna men jag kände hur hon genast var angelägen att tona ned denna öppna entusiasm ……

    Jag är inte så kanoniskt insatt så jag kan förklara hur det kanoniskt går till att reformerta och katoliker plus en ortodox (nunna) får till det som de fått i Bose…..

    Det jag med egna ögon har bevittnat är att det i PRAKTIKEN fungerar på ett mönstergillt sätt och just därigenom utgör ett levande bevis på en KATOLSK kommunitet.

    För mig är begreppen katolsk och ekumenisk synonyma begrepp……

    Om katolsk betyder allmännelig så blir det i min begreppsvärld detsamma som oikoumene – som berör hela den bebodda världen ……..

    Som du själv påpekat Bengt ”allt är en fråga om vilja och prioritering”…….och just därför har jag döpt Bose till ”Monastero della buona volontà ” ……..

    Och just precis därför träffade mig orden som uttalades av priorinnan på Rögle ”det här har inte första prioritet” extra hårt när jag gjorde mig till språkrör för den så sorgsna kvinnliga prästen och övriga lutherska troende……

    // Irène

  9. Anneli Magnusson skriver:

    Om man ska vara pragmatisk är det på kort sikt kanske bättre att förlägga den här typen av ekumeniska arrangemang på platser som är inkluderande?
    Det ekonomiska bortfallet för dem som inte accepterar interkommunion, kan vara ett bättre sätt att få till en förändring än att man försöker resonera med dem.
    Anneli

  10. Agneta Sofiadotter skriver:

    Gert,

    I agree!

    Agneta

  11. Bengt Malmgren skriver:

    Irène!

    Detta är en känslig sak, det handlar ju om kyrkans hjärta, Jesus själv som vi tar emot i sakramentets gestalt. Kanske vi bäst gagnar denna sak, inte genom demonstrationer och omedelbart krävande av kyrkopolitiska reformer, utan i handfast praktiskt tjänande i gemenskap med våra herdar utan att slå på stora trumman, såsom i Bose eller Taize. När Jesus botade sjuka ville han inte heller att folk skulle tala vitt och brett om det hela.

    Jag tycker att broder Alois från Taize närmar sig denna fråga på ett föredömligt sätt, fylld av kärlek, ödmjukhet och lidelse för saken. Lyssna till hans föredrag från den Eukaristiska kongressen i Dublin 2012. En sammanfattning här:

    http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/12/03/br-alois-en-lidelse-for-kristi-kropps-enhet/

    Lyssna gärna på hela föredraget i videon längst ner på sidan där br Alois särskilt tar upp hur man hanterat detta i den ekumeniska kommuniteten i Taizé (25 min in i föredraget).

  12. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Måste erkänna att jag blev lite paff över ditt i början oförblommerade stöd ……..

    Den tvärvändning du illustrerar i din senaste replik sätter fantasin igång…….tyder detta på att du fått en lektion från någon på BÄ / Stiftet i ”handfast praktiskt tjänande i gemenskap med våra herdar” att vidareförmedla på KV-bloggen …………

    ”Handfast praktiskt tjänande …….” innebär det att offentligt i alla lägen solidarisera sig med katolsk hierarkis översittarmentalitet gentemot andra kristna trosfränder?

    //Irene

  13. Bengt Malmgren skriver:

    Irene!

    ” tyder detta på att du fått en lektion från någon på BÄ / Stiftet i ’handfast praktiskt tjänande i gemenskap med våra herdar’ att vidareförmedla på KV-bloggen?”

    – Nej.

    ” ’Handfast praktiskt tjänande …….’ innebär det att offentligt i alla lägen solidarisera sig med katolsk hierarkis översittarmentalitet gentemot andra kristna trosfränder?”

    – Nej (i den mån översittarmentalitet förekommer), bara att praktiskt förankra hos biskopen sådant som kyrkorättsligt bör förankras hos honom.

  14. irene nordgren skriver:

    Bengt

    ” inte genom demonstrationer och omedelbart krävande av kyrkopolitiska reformer”

    ”bara att praktiskt förankra hos biskopen sådant som kyrkorättsligt bör förankras hos honom.”

    Ordningen är återställd och du låter som vanligt igen sedan du kallibrerat dina tankar med överheten och då insett det olämpliga i att på KV blogg göra dig till språkrör för den ytterst farliga sanningen att ”allt är en fråga om vilja och prioritering.”

    Skulle denna sanning bli till allmängods bland katoliker i Stiftet så skulle biskopen få det hett om öronen……..och inget du vill medverka till……

    // Irène

  15. Bengt Malmgren skriver:

    Irene, så snar du är att lämna sakfrågan och gå in på spekulationer om personen.

    Du vet mycket väl att jag står fast vid lojalitet med påve och biskopar oberoende av deras personliga kvalifikationer. Stabil förnyelse är bara möjlig i gemenskap med läroämbetet. Detta utesluter inte på något sätt kritik.

    Än en gång: Lyssna på br Alois föredrag. Det är föredömligt och upplyftande.

  16. irene nordgren skriver:

    Bengt

    ”Kan man inte fira Eukaristin gemensamt, så kräver det i alla fall en kommentar och att man sätter ord på det hela, annars blir det konstigt.”

    För mig var detta tillräckligt. Jag hade inga andra ambitioner än just att få höra detta efter att jag MISSLYCKATS med att få priorinnan på Rögle kloster att göra ett försök att få biskopens dispens för gemensam nattvard vid nästa års tvärkyrkliga reträtt.

    Så fullkomligt onödigt att du därför börjar PREDIKA för mig

    ” Du vet mycket väl att jag står fast vid lojalitet med påve och biskopar oberoende av deras personliga kvalifikationer. Stabil förnyelse är bara möjlig i gemenskap med läroämbetet.”

    Jag har inte en sekund betvivlat detta eller bett dig avvika från din lojalitet.

    Du ställer en fråga till mig om Bose och eukaristi -jag svarar att detta är ett känsligt ämne.

    Du låtsas inte höra vad jag säger utan kör igång att undervisa mig om Taizé mm

    ”Detta är en känslig sak, det handlar ju om kyrkans hjärta, Jesus själv som vi tar emot i sakramentets gestalt. Kanske vi bäst gagnar denna sak etc etc………”

    Bengt det är först i KONFLIKTSITUATIONER en människas rätta jag visar sig……

    ”Lojalitet med påve och biskopar” säger du. OK men lojalitet med samvetet då ?

    Biskop Anders uppfattning är att ”samvetet har överhöghet kosta vad det kosta vill”.

    Han kanske menar att kostnaden tex kan bli att förlora i prestige inför biskopen ………

    // Irène

  17. Bengt Malmgren skriver:

    Irène!

    Jag vet inte varför det alltid blir tjafs mellan dig och mig. Jag predikar inte för dig, jag bara försöker vara tydlig.

    Jag hör visst vad du säger om Bose, och att det är ett känsligt ämne. Jag förstår mycket väl att man vill tala tyst om det hela för att inte väcka den björn som sover och dra på sig kritik från dem som ev. har invändningar mot ordningen. Inte desto mindre antar jag att man har den lokale biskopens välsignelse i att förfara som man gör.

    Jag är helt ense med dig om att kommunion med andra samfund är en oerhört angelägen fråga som inte får ligga på is. Därför gav jag dig mitt stöd. Detta och flera andra är tydliga exempel på att det finns öppningar i katolsk praxis för kommunion med andra kristna.

    Samtidigt höjs här på bloggen röster för att ta saken i egna händer och i protest förfara med sakramentet utan att vara i enighet med biskopen. Då är enligt min mening ingenting vunnet. Frågan måste föras framåt i bevarad enhet med biskopen. Det måste behandlas med kärlek och ödmjukhet, inte i aggressiv protest. Därför framförde jag br Alois såsom efterföljansvärt exempel på en hållning som är konstruktiv och som jag tror leder framåt.

    Ja, samvetets ”kosta vad det kosta vill” kan också bli att förlora prestige inför biskopen. Om man verkar i profetgåvan och har Guds kallelse att framföra ett budskap och biskopen lyssnar till världens ande och inte Guds Ande, då är det klart att det blir krasch. Alla profeter får bereda sig på att förlora prestige, så har det varit i alla tider.

    Som syster i Herren och katolik ser jag dig verka i profetgåvan. Syftet med den gåvan är inte att förutsäga eller diktera hur det skall vara, utan att väcka hjärtana till omvändelse. En profet kan också gå vilse, och profetian måste prövas i den större gemenskapen. En profet som inte är ödmjuk och inte vill utsätta sig för prövning ser jag med stor skepsis på.

    Du är profet, inte lärare eller apostel. När det gäller de senare tjänstegåvorna litar jag mer till läroämbetet och dem de auktoriserat för detta. Hur rätt du än må ha, och hur maktfullkomliga och tröga påve och biskopar än må vara, så ändras inte min inställning härvid.

  18. Bengt Malmgren skriver:

    Förtydligande: Meningen ”Detta och flera andra är tydliga exempel på att det finns öppningar i katolsk praxis för kommunion med andra kristna.” skulle stå i stycket ovan och syftar på Bose.

  19. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    1.”Jag vet inte varför det alltid blir tjafs mellan dig och mig. Jag predikar inte för dig, jag bara försöker vara tydlig.”

    ”Tjafs ?” Du gillar inte att jag påpekar dina ofta förekommande motsägelser som kommer sig av att du vill sitta på olika stolar i olika samtal.
    Det är mottagaren av ett budskap som har tolkningsföreträde. Upplever jag dig som predikant så gör jag det OAVSETT vad du själv anser.

    2.”Bose” ?

    Det var du som drog in Bose i just detta samtal. Jag svarade endast på din fråga.

    3.”Samtidigt höjs här på bloggen röster för att ta saken i egna händer och i protest förfara med sakramentet utan att vara i enighet med biskopen.”

    Nu är du riktigt taskig tycker jag.

    På din blogg är du ensam skribent. På KV blogg är vi många skribenter. Därför oerhört angeläget att inte i ett samtal med en viss skribent ( i detta fall med mig) plötsligt syfta på vad någon annan skribent sagt i något ANNAT samtal.

    Min poäng i just detta samtal var just att jag bad priorinnan att be biskop Anders om dispens dvs ” i bevarad enhet med biskopen”.

    Vad i detta kan du beskylla mig för att vilja ”ta saken i egna händer” ?

    Jag känner mig väldigt KRÄNKT när du misstänkliggör mig genom att svepande insinuera motsatsen och börja SNACKA om ”aggressiv protest.”

    Jag ogillar starkt din här ojusta argumentering.

    4. ”Därför framförde jag br Alois såsom efterföljansvärt exempel…….”

    Du slår in öppna dörrar genom att framhålla detta.

    5.”Ja, samvetets ”kosta vad det kosta vill” kan också bli att förlora prestige inför biskopen. Om man verkar i profetgåvan ……..”

    Oj, oj, oj så fel det kan bli i bloggvärlden ……

    Det var inte mig jag syftade på med ”kosta vad det kosta vill”.

    Det var dig jag syftade på.

    Jag upplevde ditt stöd som du till en början så spontant UTAN FÖRBEHÅLL gav mig som något positivt och annorlunda.

    Därefter upplevde jag att du drabbades av EFTERTANKENS KRANKA BLEKHET när du insåg att ditt OFÖRBLOMMERADE stöd till Stiftets svartaste får kunde kosta DIG en stor prestigeförlust hos biskopen.

    Jag skulle uppskatta om du slutade att betrakta mig som ”en profet som likt alla profeter får bereda sig på att förlora prestige, så har det varit i alla tider.”

    Du gör det enkelt för dig genom att AVFÄRDA mig som ”profet ” istället för engagerad inomkatolsk kritiker som önskar VETTIGA ARGUMENT istället för profetstämpel som legaliserar att i en viss mening få stå idiotförklarad……..

    Bengt du anar inte hur befriande det är att veta att jag inte har någon prestige att förlora.

    Du kan nämligen inte förlora något du aldrig haft ………

    Du däremot har prestige inför biskopen och hade följaktligen något att förlora men som du säkert lyckades rädda genom dina till slut stolta förkunnelser -med också adress till BÄ

    ”Du vet mycket väl att jag står fast vid lojalitet med påve och biskopar oberoende av deras personliga kvalifikationer.”

    ”Hur rätt du än må ha, och hur maktfullkomliga och tröga påve och biskopar än må vara, så ändras inte min inställning härvid.”

    7. ”Som syster i Herren och katolik ……….”

    Ok om vi ska föreställa syskon så skulle jag uppskatta om du slutade att uppföra dig som en STOREBROR som alltid vet bäst inför sin LILLASYSTER……..

    Shalom

    // Irène

  20. Bengt Malmgren skriver:

    Irène!

    Oj oj, det blev inte så bra. Vill gärna fortsätta dialogen med dig och försöka reda ut. Jag uppfattar att vi för ett samtal här med flera personer inblandade, inte att det bara handlar om den bilaterala dialogen mellan dig och mig, därför refererade jag till hela samtalet. Ursäkta om det blev fel och det framstod som att beskrivningen gällde dig personligen. I det du skrivit här finns inget om att ”ta saken i egna händer”.

    Mitt oreserverade stöd för att du tog upp saken med priorinnan i Rögle kvarstår oförändrat, även i eftertankens ljus. Jag vill inte att det skall fördunklas av det som sagts senare.

    Angående prestige: Ve mig om jag enbart söker prestige i människors ögon.

    Shalom.

    Bengt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *