 Postat: tis maj 08, 2007 1:25 pm Rubrik: |
|
| Käre gäst,
Om du menar här under Övrigt kan jag intyga att jag faktiskt som moderator aldrig sett detta (skickade du i såna fall in på fel sätt?). Och skulle aldrig censurera den. Än så länge har i alla fall inte jag censurerat något (mer än mig själv en gång då jag skämdes dagen efter) och gör jag det kommer det att bero på att någon är stygg. Tack för din viktiga text! ps: jag undrar vad du menar- i - inom klammer vid frågan om censur. Språkligt förstår jag inte.ds /Agneta |
|
| Postat: tis maj 08, 2007 1:00 pm Rubrik: |
|
| För att vrida diskussionen om hotellbiblar något - och höra en röst utifrån -skulle jag gärna vilja hävisa till vad Jonas Thente sa på sin kulturblogg ( DN) redan på långfredagen.
(Jag har redan en gång hänvisat till den men av någon anledning visades den aldrig på katolsk visions blogg - jag vågar fortfarande tro att det [i]inte rör sig om censur). Thente skriver den 6 april "Predikan på långfredagen På radion intervjuas en triumfatorisk man. Han företräder någon sorts klubb som kallar sig ”humanisterna” och han har på egen hand fått en stor hotellkedja att sluta lägga biblar på rummen. Det är synd och skam, menar han, att vidmakthålla denna hjärntvättande sedvänja. Och varför bara Bibeln i så fall? Varför inte också Koranen, Konfucius, L Ron Hubbards verk? Humanisterna har med andra ord vunnit en delseger i kriget mot irrläror och vidskepelse. Jag är inte kristen, mer än att jag unnar dem som anser att Jesus torterades till döds för deras synders skull att tro det. Jag erkänner Bibeln som den kulturhistoriskt, filosofiskt, konsthistoriskt etc absolut viktigaste antologi som existerar i vår kultur – men jag är inte kristen. Döpt innan jag hade fri vilja, icke-konfirmerad sedan jag tillskansat mig en. Så jag är väl en av dem som borde jubla åt den här humanistens seger, klappa honom humanistiskt på axeln och säga snyggt jobbat. När jag var nattportier på ett stort hotell hände det sig ibland att gäster tog livet av sig. Det var ofta ganska unga män, men också äldre. Det fanns inget av hastverk över deras beslut. De hade bestämt sig, bokat ett rum i en stad långt bort ifrån den plats där de bodde, packat en väska och rest. De var på sätt och vis humanister, i det att de inte ville bli hittade av familjen, någon vän eller grannen. Deras hänsyn gällde också hotellet. De satte en lapp på dörren till badrummet, så att inte städerskan skulle få en chock. ”OBS självmord”, kunde det stå. De betalade rummet i förskott. Inga samtal fanns debiterade på telefonen. Ett hotellrum kan vara bas för en skön semester eller station längs ett äventyr. Ett hotellrum kan vara en tråkig rutin eller en utökad garderob för konferenskläderna. Ett rum av last och lust eller en nödbostad när nyckeln är borttappad. För några – kanske många – är ett hotellrum en plats vars blotta anonymitet väcker andar. Det förflutnas, nuets och framtidens andar som virvlar omkring mellan byxpressen och hötorgsverket ovanför sängen. Kanske var de redan nedpackade i kappsäcken och följde med gästen in. Kanske låg de och lurade på en oförberedd gäst. I Bibeln finns de scener och tänkespråk som följt oss hela livet, vare sig vi vill eller ej. Här finns dopen, bröllopen och begravningarna, resorna man gjort och konstverken man har sett. Här finns minnet av människor man mött och urformen av de tankar man fått i remixad form i romaner, filmer och skådespel. Bibeln är en bok som binder de flesta svenska hotellgäster samman, vare sig de är kristna, agnostiker eller ateister. Jag kan tänka mig att en hotellgäst som för sista gången tar av sig skorna kan behöva känna att det trots allt finns en sorts gemenskap i det liv som verkar vara förspillt. Jag tror inte att den gemenskapen finns i hotelltevekanalernas hysteriska flabbande. Bibeln är en tystare, oföränderlig reflektionsyta för det som kan komma att bli en människas sista tankar. Och sen? Ismaskinen rasslar till. Jag vet inte vad som händer sen. Någon dör eller någon beslutar sig för att ge det ett försök till. Jag tror inte att Bibeln omvänder någon till papismen, men jag tror att de humanistiska upplysningstankarnas rationalitet är ett sedan länge passerat stadium för en hotellgäst som vill sluta sitt liv. Så, nej jag jublar inte med den där ”humanisten”. Han befinner sig alldeles för långt borta från de tysta hotellrum där handskrivna lappar med vänliga hälsningar sitter på dörren till badrummet och där spökena äntligen har fått " |
|
| Postat: tis maj 08, 2007 8:17 am Rubrik: |
|
| I Finland får Biblar ju stanna i hoteller - även Scandic här har sagt så...
Gideons biblar i Finska hoteller är på tre spåk: Finska, svenska och engelska. |
|
| Postat: lör maj 05, 2007 10:15 pm Rubrik: |
|
| Absolut!
Gert |
|
| Postat: lör maj 05, 2007 10:12 pm Rubrik: |
|
| Båda aspekterna (hängivenhet contra möjlighet) är intressanta att fundera vidare på, anser jag. | |
| Postat: lör maj 05, 2007 8:15 pm Rubrik: |
|
| Agneta,
Visst, men det skall ju fungera också, på en arbetsplats med arbetskramrater. Är det min tur att arbeta på långfredag, så är det min tur. Jag skulle aldrig drömma om att sno en ledig dag från någon annan - som skulle få jobba i mitt ställe om jag åberopade "religiösa rättigheter". I ett land med många uppfattningar får man jämka, komma överens och ta hänsyn. Anser man det nödvändigt att be fem gånger om dagen, så kanske man inte skall köra tåg. Anser man att söndagsmässan går före varje annan förpliktelse, så går det inte att ta jobb med helgpass. Det är långt mellan att inte dölja sin tro och att göra ett förevisningsnummer av den, för att inte tala om att utsätta andra för följderna av den. Gert |
|
| Postat: lör maj 05, 2007 7:06 pm Rubrik: |
|
| Julius,
Det låter redigt, mycket europeiskt men när man är i ett arabiskt land ex. på flygplatsen och ser hur muslimska kvinnor och män en kort stund drar fram gemensamt sina små bönemattor mitt bland alla solbrända män i skjorts och kvinnor där bröst nästan faller ut, med bags fyllda av vodka, stå och glo förvånat på deras hängivenhet...då tänker i alla fall jag till. För en kort stund FEM HELA MINUTER stannar tiden av och man funderar på vad gudstro är. Att människor är hängivna sin tro att de praktiserar den... ger "de andra" något viktigt att åtminstone minnas. Biskop Arborelius sa sist härförledes något väsentligt i sin predikan i Lund där jag bor "att muslimska skolbarn glatt talar om sin tro på Allah till skillnad från katolska skolbarn" och jag hävdar att vi har något att lära oss av muslimer som inte ger vika. Att de skulle be FEM HELA MINUTER (vilket är tillåten tid per timme till paus enligt vad jag kollat) på Volvogolvet, i ett hörn av personalrummet på sjukhuset, på bankens personalrum skulle göra mig glad. Jag skulle knäppa mina händer bredvid dem och be till "min" Gud. Vår gud. Abrahams Gud. Och jag skulle hoppas på att det kommer en tid då kristna kan be lika spontant och hängivet som våra muslimska syskon. Jag ger fullständigt fasen i vad a-kassa, sossar, KDSare, skitförnämt katolska typ (kanske) Calle Bildtare säger! Tid är dyrbar. Gud är dyrbarare än några arbetslagar tillkomnna under en kort stund på jorden/Agneta |
|
| Postat: lör maj 05, 2007 4:30 pm Rubrik: |
|
| Ja den som tar ett arbete måste ju kunna utföra det. Bönepauser på betald arbetstid kan inte verka vettigt. Vad säger man då om någon bildar en ny kyrka och säger att deras tro kräver tre timmars sådan paus per dag ? Och tänk t.ex. på en lokförare - skulle han stoppa tåget mitt ute på linjen för att det var hans bönestund ? Nej när man tar ett arbete får man väl väga in om det av någon anledning inte går att kombinera med ens tro, gör det inte det får man leta efter ett annat.
Vad det gäller slöjor så beror det ju på arbetets art och vilken typ av slöja det gäller. Heltäckande ansiktsslöjor är omöjliga i de flesta arbetssituationer, det går inte att utföra ett vettigt arbete och det kan vara en stor säkerhetsrisk. Inte kan man väl t.ex. få lov att köra bil med heltäckande slöja ? Inom industrin finns ju dessutom andra risker: man får inte ha några kläder som hänger löst så att de kan fastna i maskiner eller liknande. Sadan tror jag att det enbart skulle vara negativt för muslimerna själva om de hade sådana specialrättigheter som att t.ex. ta bönestund på betald arbetstid eller att kräva att produktionen anpassas till deras bönestunder. Dels för att det skulle bidra till att hetsa upp negativa stämningar mot dem, dels för att det skulle göra det ännu svårare än idag för dem att komma in på arbetsmarknaden. De flesta arbetsgivare skulle i så fall tänka sig för ytterst noga innan de skulle anställa folk på de villkoren. |
|
| Postat: fre maj 04, 2007 4:59 pm Rubrik: |
|
| Agneta,
Om det produktionstekniskt är möjligt att på en arbetsplats låta muslimerna gå ifrån fem gånger om dagen för att be, så tycker jag detta är mer angeläget än att tillåta motsvarande rökpauser. Men jag tycker inte att arbetsgivare skall ha en generell skyldighet att godta betald frånvaro från arbetet av religiösa skäl - eller obetald om det allvarligt stör produktionen. Den som tar ett jobb bör ställa sig själv frågan om han eller hon kan sköta det. Gert |
|
| Postat: fre maj 04, 2007 3:23 pm Rubrik: |
|
| Men att jämföra rökpaus med muslimernas plikt att be fem ggr om dagen är väl inte tecken på tolerans? | |
| Postat: fre maj 04, 2007 3:01 pm Rubrik: |
|
| Agneta,
Det beror på vad du menar med slöjor. Huvudduk är nog i allmänhet inget problem. Burka däremot är ett problem. För att ta ett exempel. Vill du ha a-kassa måste du stå till arbetsmarknadens förfogande. Kan man säga att en kvinna som kräver att få bära burka står till arbetsmarknadens förfogande? Tveksamt. Vad gäller bön på arbetstid gäller att arbetsgivaren betalar för att arbetstagaren arbetar. Bönepauser, rökpauser med mera måste man alltså komma överens om. Gert |
|
| Postat: fre maj 04, 2007 10:08 am Rubrik: |
|
| Gläd dig Gert, denna gång!
I Metro idag stod det att Scandic pga av högljudda kristna protester lägger tillbaka biblar i skrivbordslådorna med tillägg att att andra religiösa urkunder finns i receptionen att låna. Ok även för mig men jag tycker nog att ditt argument haltar i dagens Sverige. Inte ditt kanske men toleransen inför "småsaker". Slöjor är ett exempel som vållat bekymmer. Ett annat som slår mig i skrivandets stund och som jag inte vet något om men som jag ställer som fråga. Hur är det med muslimers rätt att be under arbetstid? Frågan borde ligga under innterreligion men vi får nog acceptera att dialoger för tankar vidare och att även det bör vara o.k. Ang bönerätt. Vet du det? Någon?/Agneta |
|
| Postat: sön apr 29, 2007 8:56 pm Rubrik: |
|
| Agneta,
Även hotell är privat mark. Det är frivilligt att bo där. Men var går gränserna för vad som är rimligt? Min frihet begränsas av din. När din frihet inskränks av att jag utövar min frihet, så är det dags för kompromiss. Jag skulle förstå om "humanisterna" kände sig provocerade av ett stort krucifix över hotellsängen, men en bibel i en skrivbordslåda? Nej, det är bara en förevändning för att få något att bråka om. Demokrati bygger på tolerans. Och tolerans innebär att vi inte söker anledningar att bli provocerade. Gert |
|
| Postat: sön apr 29, 2007 8:14 pm Rubrik: |
|
| Kyrkor står på privat ägd mark köpt av kyrka och utformad som kyrka.
Moské likaså. Hotell är hotell köpt av hotell. Om något inte är ok där bör stadsarkitekt säga ifrån. Men suck... vad göra med klockringning? Så vackert för oss. Och en framtida suck... vad göra med minareters böneutrop? För mig kan allt låta. Och det finns en skillnad. Det ena sker i det offentliga rummet/utomhus och det andra (Bibel på hotell) i ett sovrum. Å andra sidan: om en humanist bor bredvid kyrkklockan eller minareten och störs i sin sömn lär humanisten säga ifrån och där går min gräns. Hans gräns gentemot min. Du talar ofta om demokrati med all rätt: hur ser du på detta?/Agneta |
|
| Postat: sön apr 29, 2007 5:23 pm Rubrik: |
|
| Agneta,
Jag tycker också det är nyttigt för oss att bli utmanade "direkt på rödbetan". Hedenius gjorde kristenheten en stor tjänst. Men jag gillar inte "humanisternas" arroganta fundamentalism. Och detta av samma skäl som jag ogillar "kristen" bokstavstro inom protestantismen eller den läroämbetesfundamentalism som finns inom vår egen kyrka. Fundamentalism är fördummande. Fundamentalister skall hållas kort, annars växer de snabbt till sig och blir ett slags andliga terrorister. Om en bibel i en skrivbordslåda på ett hotellrum är förkastligt får det då finnas (och byggas) kyrkor som tydligt ser ut som kyrkor? Får vi använda kyrkklockor? Får det finnas några som helst kristna symboler synligt på platser där "humanister" kan riskera att se dem? Jag tycker att tolerans handlar om att vara öppen för andras världar, inte att kräva att allt som jag själv inte tror på måste döljas för mig. Gert |
|
