-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: januari 2, 2021
Människor och Tro – Inkulturation och kroppslighetens mystik
Människor och Tro idag 2 jan kl 1700 Repris från 2019 ”Tänk om Gud är kvinna ?” ”Dagens Människor och tro handlar idag om Gud som kvinna. Hur skulle det påverka oss existentiellt, i vardagen och framför allt vårt samhälle. … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
4 kommentarer
4 svar till ”Människor och Tro – Inkulturation och kroppslighetens mystik”
Hej!
Jag har inte kommenterat här förut. Men jag har läst då och då. Ibland kan jag stämma in i ”kören” som frågar: Varför kallar du/ni er för katoliker när det ter sig som om ni har mycket mer gemensamt med Svenska kyrkan i en rad frågor? Vad är det som är KATOLSKT (och därmed inte lutherskt-evangeliskt/protestantiskt/svenskkyrkligt i ert synsätt?
Handlar det alls om tro? Eller handlar det om ”kulturell tillhörighet” och att man känner sig hemma inom en viss kyrka och inte vill behöva lämna den, även om man på ett teoretiskt plan sympatiserar mer med andra samfund?
Det sista är inte alls en anklagelse utan en fråga. Jag själv tycker att det hela är ytterligt svårt. Vad TROR jag egentligen och när det gäller trosinriktning: vad handlar snarare om mitt behov av tillhörighet, gemensamhet med andra inom samma kyrka som jag (dvs Svenska kyrkan) och anknytning till mitt ursprung än min tro?
Hej Anna
Jag anser mig höra till den Universella katolska kyrkan snarare än den svensk-katolska kyrkan som jag inte anser är representativ för den världsvida katolska kyrkan. Den svensk-katolska kyrkans alltmer inskränkta synsätt på tingens katolska ordning fjärmar sig alltmer från den öppenhet som katolska präster och biskopar ger uttryck för på kontinenten. Därigenom känns svensk-katolska kyrkan alltmer sektliknande. Genom att svensk-katolska media typ Signum och Katolsk Magasin konsekvent – genom sitt berömda BULLERBYFILTER- filtrerar bort all internationell information som har med katolska kyrkans reformutveckling att göra, så lyckas Stockholms katolska Stift hålla sina medlemmar i önskvärd okunnighet om vad som pågår utanför det egna Stiftet. Det blir ju bekvämast så för Biskopsämbetet att få svenska katoliker att betrakta Katolsk Visions och Vi är Kyrkas anhängare som extremister. Biskopsämbetet älskar när personer ställer de frågor som du nu gör ! Då har BÄ uppnått sitt syfte med att utmåla oss som icke-certifierade katoliker eftersom katolska kyrkan i Sverige anser sig ha tolkningsföreträde och mandat att utfärda katolska certifikat.
Mvh
Irène
PS En sak du bör ha klart för dig när du hör vissa svenska jesuiter – sittande på sina höga hästar – uttala sig om tingens katolska ordning är att de skulle komma till korta – så det viner om det- om de konfronterades med sina jesuitkollegor från tex kontinenten och USA.
Tack Irene för ditt svar, förstår lite mer nu vilken din utgångspunkt är.
(Ang vissa jesuitiska präster och ”katolska samtalsforum” på Facebook så har även jag ganska dåliga erfarenheter, vilka jag skrivit om på min blogg.)
Men egentligen är jag ju en ”utomstående” då jag inte är katolik. Men liksom en hel svenskkyrkliga hyser jag en fascination och attraktion till den katolska kyrkan – kanske har det att göra med att den för många utomstående har ett slags ”romantiskt skimmer”, att mystiken för att inte säga heligheten, framstår som klarare hos er än inom SvK?
Men när jag försöker närma mig katolicismen upptäcker jag dock att jag i de flesta fall är ”luthersk” (Luther var ju för övrigt katolik innan han blev utsparkad) och inte katolsk i mitt synsätt:
Jag kan inte se att Jesus instiftade något påveämbete (även om jag inte misstycker till en högsta ledare och samlande kraft inom kristenheten). Jag ser inte ens att Jesus anbefallde prästvigningen, som alltså därmed inte heller är ett sakrament enligt den kyrka jag tillhör.
Jag tycker att väldigt många helgonförklaringar är minst sagt skumma och att man lite ”desperat” försöker hitta på mirakel som ska ha uppkommit genom helgonen.
Dogmen (för det är väl en dogm?) ”Semper Virgo” tycker jag är totalt absurd. Varför i hela friden skulle Maria inte kunnat ha haft ett normalt äktenskapligt liv efter att hon födde Jesus?
Men om man anser att Gud ”vägledde” dessa män som beslutade detta om Maria, och därmed genom historien vägledde Kyrkan, så är det kanske rimligt.
Det finns många fler saker, men jag inser inte minst p g a ovan nämnda att jag inte kan bli katolik, trots min ”attraktion” och vilja att vi alla ska tillhöra samma kyrka, vilket jag vet att jag delar med ganska många inom Svenska kyrkan.
Min frågeställning gällde nog om du/ni också har problem med det jag nämner ovan, vilket skulle göra er ”trosmässigt” mer tillhörande Svenska kyrkan.
Man kan också formulera det så här: Om er Vision för katolska kyrkan blir inte bara en vision, utan verklighet, kommer den då att skilja sig från Svenska kyrkan och på vilket sätt i så fall?
I vilket fall, ursäkta kommentar som inte höll sig till inlägget. Det var funderingar som kan passa under flera inlägg men kanske inte detta speciellt. Samtidigt som man inte behöver stå till svars för hur mycket man håller med sin kyrka i alla andra frågor, sanningen är väl att man gräver (eller vill gräva) där man står och i den kyrka man tillhör, oavsett vad andra samfund gör.