-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: oktober 6, 2021
Är celibatet värt det mänskliga priset?
Rapporten att minst 216 000 barn fallit offer för 2 900 till 3 200 pedofiler de senaste 70 åren i den franska katolska kyrkan har slagit ner som en bomb. Tyvärr är rapporten långt ifrån unik. Det är nu drygt … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
3 kommentarer
3 svar till ”Är celibatet värt det mänskliga priset?”
[…] utmärkt bakgrund till hur det kunnat bli så illa och skriver något om vad som bör göras i en blogg på Katolsk […]
Tack för ett intressant och klokt inlägg. En frivillighet vad avser celibatet måste nog komma tillsammans med en rad andra åtgärder i kyrkan. Den kvinnliga representationen bör skyndsamt ökas innan kyrkan förlorat kvinnorna. Också förhoppningsvis snart kvinnliga präster måste leva i ett frivilligt celibat. Inga tvingande sexuella celibatspålagor tack!
Tack, Gert, i senaste numret av The Tablet gör en brittisk katolsk präst som själv lever i celibat en liknande analys som den du gör. Naturligtvis inte alla som frivilligt eller ofrivilligt vaot att leva ogifta men skribenten i The Tablet ser en analogi mellan katolsk klerikalism och den misogyni som uttrycks bland Incels idag. Sambandet ligger enligt skribenten i själva tanken på ”en ontologisk rättighet” som i prästens fall ska skydda den naturgivna klerikala överordningsrelationen. Naturligtvis ingår då inte sexuella övergrepp i nomalfallet av naturgiven underordning, men är högst förlåtligt i ljuset av mannens fallna natur. Incels har också i egna ögon samma ontologiska rätt att ”få ligga” i samma naturgivna underordning och övergrepp kan då också omfattas av en liknande absolution från den egna gruppen.
Har själv levt sjutton år i ett självvalt och tidvist miserabelt celibat. Jag har gjort andra vuxna illa under denna tid men är också medveten om präster som levt goda och djupt empatiska och kärleksfulla liv med samma livsval. Så visst måste vi våga klarspråk om denna den latinska kyrkans krav på ett obligatoriskt celibat för de flesta nyvigda präster. När vi gjort detta måste vi dock vara medveten den långa väg som ännu återstår innan den specifikt romerska klerikalismen släpper sitt grepp och tillåter rättslig insyn i klerikala hierarkier. Trots att påven själv uppenbarligen vill häva den s.k. påvliga sekretessen vet vi att den klerikala tystnadskulturen är kompakt, i församlingar, i stift, i ordnar och i romerska dikasterier. De offer som orkar överleva förnedrande och trivialserande utfrågningar samt alla förseningsprocesser från kyrklig bondinkvisition är naturligtvis vardagshjältar som förtjänar allt stöd. Samtidigt får vi nog nu vänja oss vid att den ”kämpande kyrkan” kommer att kämpa till sista dollarn, euron och pundet till dess kollekthovarna är helt tömda. Sen går väl den hierarkiska kyrkan i konkurs och i allafall bildligt hamnar på det evangeliska havets botten med en kvarnsten om halsen?