Biblar på hotellrum

[Gäst]

För att vrida diskussionen om hotellbiblar något - och höra en röst utifrån -skulle jag gärna vilja hävisa till vad Jonas Thente sa på sin kulturblogg ( DN) redan på långfredagen.

(Jag har redan en gång hänvisat till den men av någon anledning visades den aldrig på katolsk visions blogg - jag vågar fortfarande tro att det [i]inte rör sig om censur).

Thente skriver den 6 april

"Predikan på långfredagen
På radion intervjuas en triumfatorisk man. Han företräder någon sorts klubb som kallar sig ”humanisterna” och han har på egen hand fått en stor hotellkedja att sluta lägga biblar på rummen. Det är synd och skam, menar han, att vidmakthålla denna hjärntvättande sedvänja. Och varför bara Bibeln i så fall? Varför inte också Koranen, Konfucius, L Ron Hubbards verk?
Humanisterna har med andra ord vunnit en delseger i kriget mot irrläror och vidskepelse.
Jag är inte kristen, mer än att jag unnar dem som anser att Jesus torterades till döds för deras synders skull att tro det. Jag erkänner Bibeln som den kulturhistoriskt, filosofiskt, konsthistoriskt etc absolut viktigaste antologi som existerar i vår kultur – men jag är inte kristen. Döpt innan jag hade fri vilja, icke-konfirmerad sedan jag tillskansat mig en.
Så jag är väl en av dem som borde jubla åt den här humanistens seger, klappa honom humanistiskt på axeln och säga snyggt jobbat.

När jag var nattportier på ett stort hotell hände det sig ibland att gäster tog livet av sig. Det var ofta ganska unga män, men också äldre. Det fanns inget av hastverk över deras beslut. De hade bestämt sig, bokat ett rum i en stad långt bort ifrån den plats där de bodde, packat en väska och rest. De var på sätt och vis humanister, i det att de inte ville bli hittade av familjen, någon vän eller grannen.
Deras hänsyn gällde också hotellet. De satte en lapp på dörren till badrummet, så att inte städerskan skulle få en chock. ”OBS självmord”, kunde det stå.
De betalade rummet i förskott. Inga samtal fanns debiterade på telefonen.

Ett hotellrum kan vara bas för en skön semester eller station längs ett äventyr. Ett hotellrum kan vara en tråkig rutin eller en utökad garderob för konferenskläderna. Ett rum av last och lust eller en nödbostad när nyckeln är borttappad.
För några – kanske många – är ett hotellrum en plats vars blotta anonymitet väcker andar. Det förflutnas, nuets och framtidens andar som virvlar omkring mellan byxpressen och hötorgsverket ovanför sängen. Kanske var de redan nedpackade i kappsäcken och följde med gästen in. Kanske låg de och lurade på en oförberedd gäst.
I Bibeln finns de scener och tänkespråk som följt oss hela livet, vare sig vi vill eller ej. Här finns dopen, bröllopen och begravningarna, resorna man gjort och konstverken man har sett. Här finns minnet av människor man mött och urformen av de tankar man fått i remixad form i romaner, filmer och skådespel. Bibeln är en bok som binder de flesta svenska hotellgäster samman, vare sig de är kristna, agnostiker eller ateister.
Jag kan tänka mig att en hotellgäst som för sista gången tar av sig skorna kan behöva känna att det trots allt finns en sorts gemenskap i det liv som verkar vara förspillt. Jag tror inte att den gemenskapen finns i hotelltevekanalernas hysteriska flabbande. Bibeln är en tystare, oföränderlig reflektionsyta för det som kan komma att bli en människas sista tankar.
Och sen?
Ismaskinen rasslar till.

Jag vet inte vad som händer sen. Någon dör eller någon beslutar sig för att ge det ett försök till. Jag tror inte att Bibeln omvänder någon till papismen, men jag tror att de humanistiska upplysningstankarnas rationalitet är ett sedan länge passerat stadium för en hotellgäst som vill sluta sitt liv.
Så, nej jag jublar inte med den där ”humanisten”. Han befinner sig alldeles för långt borta från de tysta hotellrum där handskrivna lappar med vänliga hälsningar sitter på dörren till badrummet och där spökena äntligen har fått "

[Agneta]

Käre gäst,

Om du menar här under Övrigt kan jag intyga att jag faktiskt som moderator aldrig sett detta (skickade du i såna fall in på fel sätt?). Och skulle aldrig censurera den. Än så länge har i alla fall inte jag censurerat något (mer än mig själv en gång då jag skämdes dagen efter) och gör jag det kommer det att bero på att någon är stygg. Tack för din viktiga text!

ps: jag undrar vad du menar- i - inom klammer vid frågan om censur. Språkligt förstår jag inte.ds
/Agneta