så heter ett samtalsforum på Facebook där jag för ett ögonblick sedan kunde ta del av följande inlägg signerat Gunnar Eriksson:
” jag har inte, Gud vare tack, stött på någon heretiker i stiftets pastoralråd. Gert Gelotte satt väl där en gång men hans heretiska hippiegeneration har nog ingen så utrerat heretisk representant i rådet numera. Tvärt om så verkar ortodoxa katoliker dominera rådet, det finns t.o.m. några traditionalister där vilket sammanlagt bådar gott för de råd som vår gode och fromme biskop Anders kardinal Arborelius får av det allmänna prästadömet!”
Tyvärr är inlägget inte ägnat att förvånas över. Gunnar Eriksson brukar hålla detta tonläge och han är bara en av flera katolska näthatare som kapat ”Katoliker i Sverige.”
Förvånad blir jag däremot när jag noterar att Gunnar Eriksson berättar om sig själv att han ”leder vuxenkatekesstudierna i S:t Andreas församling (där vi i dagarna tagit upp en konvertit, med 2 till i antågande), sitter i församlingens pastoral- och ekonomiråd samt i stiftets pastoralråd.”
S:t Andreas församling är, om jag rätt underrättad, den nordostskånska katolska församlingen med tyngdpunkt i Kristianstad och Hässleholm. Kanske råder där svår brist på omdömesgilla personer, jag vet inte. Men att bristen i stiftet skulle vara så svår att Gunnar Eriksson kan platsa i stiftets högsta lekmannaorgan samtidigt som han sprider hat och förtal på Facebook, jag är ingalunda ensam måltavla, är en gåta. Eller kanske inte.
Stockholms katolska stift är i dag mycket annorlunda än när jag var med om att bilda Pastoralrådet, skrev dess första stadgar och under många år var dess vice ordförande.
Då var katolska kyrkan i Sverige på god väg att bli en uppskattad och respekterade del av det svenska samhället. Utan att på något sätt ge upp sin identitet.
I dag saknar katolska kyrkan i Sverige relevans. Den har blivit en förening för inbördes beundran bland mycket konservativa kristna och sjunker allt djupare in i steril dogmatism. Gunnar Eriksson är i dag mainstream, inte till sitt språkbruk men till åsikterna och ideologin bakom åsikterna. Och han är tyvärr mainstream ända upp bland präster, kyrkoherdar och ordensfolk.
Det är häpnadsväckande att iaktta det mänskliga, teologiska och intellektuella förfallet i Stockholms katolska stift.
Gert Gelotte
Gert
Utmärkt att du illustrerar hur en katolsk förtroendevald person uttrycker sig på sociala media. Gunnar Erikson tycks äga en stämpel med ordet ”tokheretiker” som han brukar stämpla mina blogginlägg med.
// Irène
PS
På Stiftets hemsida finns tumregler för sociala media. Men ingen regel utan undantag brukar det heta. Bla Gunnar Eriksson och Thomas Idergard SJ har undantagstillstånd
Tumregler för god katolsk kommunikation
1. Visa respekt för dina medmänniskor, oavsett vilka åsikter de uttrycker.
2. Använd sakliga argument.
3. Tolka välvilligt och tro den andra om gott.
4. Visa empati och sympati. Försök att känna för och med människor.
5. Avstå från invektiv, nedsättande omdömen och personliga påhopp.
6. Döm inte, fördöm inte.
7. Tänk när du skriver på sociala medier: skulle du formulera dig likadant öga mot öga?
8. Om du vill publicera bilder eller filmer på andra människor i sociala medier: fråga alltid dem som medverkar på materialet om tillstånd.
9. Om du uttrycker dig i egenskap av katolik: tänk på att du då blir en representant för katolska kyrkan.
https://www.katolskakyrkan.se/aktuellt/stiftsnyheter/2017/tumregler-foer-god-katolsk-kommunikation
Pingback: Oroande utveckling i Katolska kyrkan i Sverige | Annelis blogg