Vänner,
Delstaten Washington blev den sjunde i USA som tillåter vigsel av homosexuella par. Den åttonde om man räknar med huvudstaden Washington DC.
– Detta är ett mycket stolt ögonblick, sa guvenören, demokraten och katoliken Christine Gregoire när hon undertecknade lagen.
Just så. Ett mycket stolt ögonblick!
Gert Gelotte
Gert,
Ja, verkligen ett stolt ögonblick! Och också över hur guvernören så klart resonerat, tycker jag.
Se hennes resonemang på Bengts Blogg eller direkt här.
Krister
Jag har läst en artikel i ämnet av Marianne Duddy Burke, på Huffington Post. Hon är själv lesbisk, gift, mor till två barn och dessutom faktiskt anställd i en katolsk organisation.
Hon tar frågan om samkönade äktenskap från teori och abstraktion till en påtaglig verklighet.
Hur har homosexuella, som är öppna med sina förhållanden, det i samhället och i Katolska kyrkan idag? Inte helt lätt visar det sig. Som homosexuell katolik i USA riskerar man att bli avskedad om man gifter sig och arbetar i kyrkan.
Min reflektion är att det inte längre så mycket är en fråga om Katolska kyrkan kan acceptera homosexuella par, de finns redan. Utan snarare hur de och deras barn ska kunna känna sig välkomna i kyrkan. Vilket jag skrivit en blogg om.
http://katolskareformvanner.blogspot.com/2012/02/homosexuell-gift-och-anstalld-i.html
Även frågan om hur lekfolket ofta, som i det här fallet, går före kyrkans ledning har jag skrivit om. Men då framförallt om synen på preventivmedel, i en jämförelse med kyrkans syn på lån genom historien. Men det är tillämpbart även på den här aktuella frågan.
http://katolskareformvanner.blogspot.com/2012/02/man-kan-alltid-andra-sig-katolska-u.html
Anneli
Var inte det här den lösning som Biskop Arborelius m. fl. föreslåg för några år sedan. Nämligen att den kyrkliga vigseln inte blir juridisk bindande. För att få en civilrättslig status på sin förening måste man genomgå en borgelig vigseln. På så sätt separerade man den civilrättslig kontraktet från den sakramentala cermonin. Riksdagen bestämmer vilka som får eller inte får vigas borgligt och kyrkan bestämmer över den sakramentala vigseln.
Så har man det i Tyskland t. ex.
Som sagt var, detta föreslog Biskop Arborelius för några år sedan.
Ulf L
Jo, jag vill minnas att det var så och jag tyckte då att det var den minst konfliktskapande lösningen.
Men nu är jag tveksam, många präster och pastorer viger gärna samkönade par och dessa får nu en kyrklig vigsel som de annars kanske inte fått tillgång till. Vilket säkert är lika betydelsefullt för en troende homosexuell som en dito heterosexuell.
Förhoppningsvis leder det till att även katolska ledare tänker mer på hur man kan inkludera samkönade par i gemenskapen.
Anneli
Ulf
”Så har man det i Tyskland t. ex.
Som sagt var, detta föreslog Biskop Arborelius för några år sedan.”
Att separera civilt och sakramentalt äktenskap är en gångbar modell för heterosexuella och att katolska politiker driver igenom civilt äktenskap även för homosexuella är utmärkt.
Ur CIVIL likställdhetssynpunkt. Toppen.
För troende homosexuella katoliker som är angelägna om ett sakramentalt eukaristiskt liv och vill följa katolska kyrkans lära om att inte ha UTOMÄKTENSKAPLIGA sexuella förbindelser kvarstår ett problem.
Civilt gifta homosexuella som har sex lever i synd ur kyrklig synpunkt och eftersom de förmodligen inte ångrar detta kan de inte gå till kommunion.
Men så länge de inte är kyrkligt gifta får de inte ha ett sexuellt samliv om de vill leva katolskt. Och kyrkligt OGIFTA kommer de att förbli……….
Alltså innebär ”som sagt var” biskop Anders förslag underförstått att homosexuella som bara är civilt gifta får leva i ett VITT civilt äktenskap om de ska få gå till kommunion.
Det låter förträffligt bra ” som sagt var.”
Jag har framfört nedanstående på Bengts Blogg som han dock av förståeliga skäl avstår att svara på eftersom han inte vill bekräfta progressiva katolska prästers outtalade PRAXIS.
Jag citerar mig själv
”Katolska kyrkan framstår därför smått löjlig i sitt försök att rita en fyrkantig cirkel:
”Äktenskapet är till för man och kvinna men vi diskriminerar absolut inte homosexuella.”
Nej katolska kyrkan håller fanan högt och har egen patentlösning. Allt i enlighet med katolska kyrkans outtalade motto ”Det som inte syns det finns inte.”
Progressiva katolska präster ger under diskreta former välsignelse bakom lykta dörrar till homosexuellas utomäktenskapliga sexliv på villkor att detta inte demonstreras i vederbörandes hemförsamlingar.
Och som tack för hjälpen är ”en hel del katolska homosexuella ” -som du refererar till – offentligt med på att ”äktenskapet är mellan man och kvinna”.
Dvs det är förklaringen till att katolska homosexuella praktiskt taget aldrig hörs i den offentliga debatten om homosexuellas likaberättigande.
Min känsla när jag talar med katolska homosexuella är att de befinner sig som frivillig gisslan hos förstående katolska själasörjare.
De försvårar dock genom detta att många av deras katolska homosexuella trosfränder som INTE har tillgång till en förstående katolsk präst kanske får gå genom livet och utstå helt ONÖDIGT lidande.”
// Irène
Vänner,
ett juridiskt klargörande. I Sverige är endast den civila vigseln rättsligt bindande. Dock kan religiösa samfund ansöka om och få tillstånd att viga på delegation. Vilken teologi som därvidlag åberopas och vilka ceremonier som används är irelevant. Det är den civilrättsliga delen av den kyrliga vigseln som har rättsverkan.
Jag tycker det är en utmärkt ordning. Staten diskriminerar inte homosexuella och det räcker med en vigsel.
I religiösa samfund som har rätt att viga på delegation tvingas ingen präst att mot sitt samvete viga homosexuella par. Det är en rimlig kompromiss mellan samvetsfrihet och rätten till likabehandling.
Vad en del kyrkor och samfund krävde var obligatorisk borgerlig vigsel. Det är något annat. Därmed skulle det alltid ha krävts två vigslar för den som vill gifta sig i kyrkan.
Moralkonservativa kyrkor och samfund skulle då ha lyckats blockera juridiskt giltiga vigslar i andra kyrkor och samfund – vilket hade varit alldeles orimligt.
Gert Gelotte
Gert,
Det är lite grand en fråga om hur man ser på saken.
En vigsel är praktiskt och det är förstås förskräckligt om de samfund som talat för två vigslar gjort det bara för att försäkra sig om att samkönade par inte kan bli vigda i någon kyrka eller samfund!
Å andra sidan, de tyskar jag känner har sett den borgerliga vigseln som juridiskt bindande. Ceremoni nummer två utformade de helt fritt efter eget tycke, just för att den inte behövde se ut på ett visst sätt.
Biskop Anders och de som delade hans åsikt tog också risk. Vem vet hur många par som skulle nöja sig med en borgerlig vigsel?
Hur som helst är det är lite sorgligt om önskan att utestänga några var drivkraften, som dessutom kunnat få konsekvensen att det blev färre kyrkliga vigslar.
Anneli
Gert,
Ja, verkligen ett stolt ögonblick! Och också över hur guvernören så klart resonerat, tycker jag.
Se hennes resonemang på Bengts Blogg eller direkt här.
Krister
Jag har läst en artikel i ämnet av Marianne Duddy Burke, på Huffington Post. Hon är själv lesbisk, gift, mor till två barn och dessutom faktiskt anställd i en katolsk organisation.
Hon tar frågan om samkönade äktenskap från teori och abstraktion till en påtaglig verklighet.
Hur har homosexuella, som är öppna med sina förhållanden, det i samhället och i Katolska kyrkan idag? Inte helt lätt visar det sig. Som homosexuell katolik i USA riskerar man att bli avskedad om man gifter sig och arbetar i kyrkan.
Min reflektion är att det inte längre så mycket är en fråga om Katolska kyrkan kan acceptera homosexuella par, de finns redan. Utan snarare hur de och deras barn ska kunna känna sig välkomna i kyrkan. Vilket jag skrivit en blogg om.
http://katolskareformvanner.blogspot.com/2012/02/homosexuell-gift-och-anstalld-i.html
Även frågan om hur lekfolket ofta, som i det här fallet, går före kyrkans ledning har jag skrivit om. Men då framförallt om synen på preventivmedel, i en jämförelse med kyrkans syn på lån genom historien. Men det är tillämpbart även på den här aktuella frågan.
http://katolskareformvanner.blogspot.com/2012/02/man-kan-alltid-andra-sig-katolska-u.html
Anneli
Var inte det här den lösning som Biskop Arborelius m. fl. föreslåg för några år sedan. Nämligen att den kyrkliga vigseln inte blir juridisk bindande. För att få en civilrättslig status på sin förening måste man genomgå en borgelig vigseln. På så sätt separerade man den civilrättslig kontraktet från den sakramentala cermonin. Riksdagen bestämmer vilka som får eller inte får vigas borgligt och kyrkan bestämmer över den sakramentala vigseln.
Så har man det i Tyskland t. ex.
Som sagt var, detta föreslog Biskop Arborelius för några år sedan.
Ulf L
Jo, jag vill minnas att det var så och jag tyckte då att det var den minst konfliktskapande lösningen.
Men nu är jag tveksam, många präster och pastorer viger gärna samkönade par och dessa får nu en kyrklig vigsel som de annars kanske inte fått tillgång till. Vilket säkert är lika betydelsefullt för en troende homosexuell som en dito heterosexuell.
Förhoppningsvis leder det till att även katolska ledare tänker mer på hur man kan inkludera samkönade par i gemenskapen.
Anneli
Ulf
”Så har man det i Tyskland t. ex.
Som sagt var, detta föreslog Biskop Arborelius för några år sedan.”
Att separera civilt och sakramentalt äktenskap är en gångbar modell för heterosexuella och att katolska politiker driver igenom civilt äktenskap även för homosexuella är utmärkt.
Ur CIVIL likställdhetssynpunkt. Toppen.
För troende homosexuella katoliker som är angelägna om ett sakramentalt eukaristiskt liv och vill följa katolska kyrkans lära om att inte ha UTOMÄKTENSKAPLIGA sexuella förbindelser kvarstår ett problem.
Civilt gifta homosexuella som har sex lever i synd ur kyrklig synpunkt och eftersom de förmodligen inte ångrar detta kan de inte gå till kommunion.
Men så länge de inte är kyrkligt gifta får de inte ha ett sexuellt samliv om de vill leva katolskt. Och kyrkligt OGIFTA kommer de att förbli……….
Alltså innebär ”som sagt var” biskop Anders förslag underförstått att homosexuella som bara är civilt gifta får leva i ett VITT civilt äktenskap om de ska få gå till kommunion.
Det låter förträffligt bra ” som sagt var.”
Jag har framfört nedanstående på Bengts Blogg som han dock av förståeliga skäl avstår att svara på eftersom han inte vill bekräfta progressiva katolska prästers outtalade PRAXIS.
Jag citerar mig själv
”Katolska kyrkan framstår därför smått löjlig i sitt försök att rita en fyrkantig cirkel:
”Äktenskapet är till för man och kvinna men vi diskriminerar absolut inte homosexuella.”
Nej katolska kyrkan håller fanan högt och har egen patentlösning. Allt i enlighet med katolska kyrkans outtalade motto ”Det som inte syns det finns inte.”
Progressiva katolska präster ger under diskreta former välsignelse bakom lykta dörrar till homosexuellas utomäktenskapliga sexliv på villkor att detta inte demonstreras i vederbörandes hemförsamlingar.
Och som tack för hjälpen är ”en hel del katolska homosexuella ” -som du refererar till – offentligt med på att ”äktenskapet är mellan man och kvinna”.
Dvs det är förklaringen till att katolska homosexuella praktiskt taget aldrig hörs i den offentliga debatten om homosexuellas likaberättigande.
Min känsla när jag talar med katolska homosexuella är att de befinner sig som frivillig gisslan hos förstående katolska själasörjare.
De försvårar dock genom detta att många av deras katolska homosexuella trosfränder som INTE har tillgång till en förstående katolsk präst kanske får gå genom livet och utstå helt ONÖDIGT lidande.”
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2012/02/15/skiljer-p-229-civil-228-ktenskap-och-sakramentalt-228-ktenskap.aspx#comments
// Irène
Vänner,
ett juridiskt klargörande. I Sverige är endast den civila vigseln rättsligt bindande. Dock kan religiösa samfund ansöka om och få tillstånd att viga på delegation. Vilken teologi som därvidlag åberopas och vilka ceremonier som används är irelevant. Det är den civilrättsliga delen av den kyrliga vigseln som har rättsverkan.
Jag tycker det är en utmärkt ordning. Staten diskriminerar inte homosexuella och det räcker med en vigsel.
I religiösa samfund som har rätt att viga på delegation tvingas ingen präst att mot sitt samvete viga homosexuella par. Det är en rimlig kompromiss mellan samvetsfrihet och rätten till likabehandling.
Vad en del kyrkor och samfund krävde var obligatorisk borgerlig vigsel. Det är något annat. Därmed skulle det alltid ha krävts två vigslar för den som vill gifta sig i kyrkan.
Moralkonservativa kyrkor och samfund skulle då ha lyckats blockera juridiskt giltiga vigslar i andra kyrkor och samfund – vilket hade varit alldeles orimligt.
Gert Gelotte
Gert,
Det är lite grand en fråga om hur man ser på saken.
En vigsel är praktiskt och det är förstås förskräckligt om de samfund som talat för två vigslar gjort det bara för att försäkra sig om att samkönade par inte kan bli vigda i någon kyrka eller samfund!
Å andra sidan, de tyskar jag känner har sett den borgerliga vigseln som juridiskt bindande. Ceremoni nummer två utformade de helt fritt efter eget tycke, just för att den inte behövde se ut på ett visst sätt.
Biskop Anders och de som delade hans åsikt tog också risk. Vem vet hur många par som skulle nöja sig med en borgerlig vigsel?
Hur som helst är det är lite sorgligt om önskan att utestänga några var drivkraften, som dessutom kunnat få konsekvensen att det blev färre kyrkliga vigslar.
Anneli