Nancy Pelosi – ledamot i USA representanthus – förbjuds ta emot kommunion enligt beslut av ärkebiskop Salvatore Cordileone.

https://www.americamagazine.org/politics-society/2022/05/20/cordileone-pelosi-abortion-communion-243038

Nancy Pelosi svarar och säger att hon respekterar pro-life rörelsens åsikter men vill inte påtvinga dem på andra.

https://www.as mericamagazine.org/faith/2022/05/24/nancy-pelosi-archbishop-cordileone-abortion-communion-243051?

NCR

”Cordileone skadar kyrkan mer än Pelosi” ” ”Att Cordilene påstår att hans beslut enbart är pastoralt och inte politiskt är skrattretande.”

https://www.ncronline.org/news/opinion/his-communion-ban-cordileone-harms-church-more-pelosi-does?fbclid=IwAR2eucbKayNcubm0v_5Qe5Zkqz9Hb0_x75mNmF7CgNNyu-o1LTRfSK8yugo

Signum refererar till nyheten

”På grund av sin inställning till abortfrågan kommer Nancy Pelosi, som är ledamot i USA:s representanthus, hädanefter inte att få ta emot kommunionen, detta efter ett beslut av San Franciscos ärkebiskop Salvatore Cordileone. Han uppmanade alla präster i sitt stift att inte låta Pelosi ta del av kommunionen. ”

https://signum.se/pelosi-utesluts-fran-kommunionen/?fbclid=IwAR3uAlRCSpoqMNnRZx3d8s_-sLrSjE0mu8M3lzUO6eqLZ7junv5OywLv9Uc

// Irène

PS Synd att diskussionen på Signums Fb sida istället vinklas till att istället handla om abortfrågan. Jag påpekar det för Thomas Idergard som svarar.

Irene Nordgren  Apropå ”sakfrågan” så handlar den i fallet Pelosi om politisering av eucharistin – inte primärt om abort! Påven är emot att kommunionen politiseras och därmed går ärkebiskop Cordilione mot påven och så gör även du ! Påven har sagt att han själv aldrig nekat någon kommunion! Varför uppviglar du katoliker i Stockholms katolska Stift att gå mot påven genom att du hyllar en ärkebiskop som sätter sig upp mot påven ? https://www.americamagazine.org/…/nancy-pelosi…

Thomas Idergard SJ Kära, kära Irene. Du vill alltid diskutera andra saker. Ingen går emot påven och påven går heller inte emot kyrkolagens p. 915 som han ju är satt att vaka över och implementera – i detta fall just genom biskoparna. För vi vill väl inte ha en centraliserad kyrka där påven fattar alla beslut? Det är de som stoltserar med att vara katoliker men stöder abort fram till nionde månaden och s k partial birth-aborter när barnet redan börjat födas men ska dödas (har du googlat på metoderna?) som politiserar tron. Ärkebiskopen agerar i enlighet med kyrkolagen och ger av stor, stor kärlek Pelosi möjligheten till omvändelse och hemkomst. Har vi så lite kärlek att vi inte kan glädjas över denna hennes möjlighet? Var det inte barmhärtiga vi skulle vara?PS Tycker du att dåvarande biskopen av New Orleans som använde samma förfarande mot katolska politiker som öppet motsatte sig integration i skolan (dvs var segregationister och rasister) också ”politiserade eukaristin”? Så klart han inte gjorde – helt nödvändigt då, helt nödvändigt nu.

Irene Nordgren Det råder delade meningar om tingens katolska ordning i den universella katolska kyrkan inklusive frågan att använda kommunion som ett VAPEN ! Det vore tacknämligt om du inte ständigt lät som att JUST du har tolkningsföreträde i Stockholms katolska stift !

Thomas Idergard SJ Jag måste Irene göra dig besviken och säga att det nu återigen inte handlar om mig (även om min fåfänga sida hoppas att du i din vilja att lyfta fram mig ger mig en ny egen artikel i ”Katolsk Vision” efter detta inlägg). Vi har en ärkebiskop som agerar så som han kan enligt kyrkolagen och han utgår från Kyrkans lära. Precis som biskopen som gjorde samma sak mot de segregationistiska ”katolska” politikerna i New Orleans. Du har ännu inte svarat på om också det faktumet är ett tecken på att ”jag” använder mitt tolkningsföreträde? Öppna annars ögonen och se att Kyrkan och världen är större än just p. Thomas. Allt gott!

Irene Nordgren  Önskar du att frånskilda omgifta katoliker och samkönade par ska kunna nekas kommunion framme vid kommunionbänken ?

Thomas Idergard SJ Jag önskar allas omvändelse till Herren, också din, och allas vilja att komma till Hans Heliga Katolska kyrka (konvertera om man inte redan är där!) och där växa in i tron och gärningarna som frälser. Med hjälp av den nåd som de sju sakramenten och förkunnelsen förmedlar. Även om det kan ta ett helt liv och vara en resa med två steg framåt och ett steg bakåt. Men alltid hjälpta av trogna herdar som utan tanke på egen popularitet visar Guds väg och förkunnar kärleken och sanningen i Kristus. Det är vad jag önskar och ber för varje dag – vill du önska och be med mig för det också? Och nu för sista gången: tycker du att biskopen som agerade på likartat sätt mot de segregationistiska ”katolska” politikerna gjorde fel och att det är en produkt av mitt ”tolkningsföreträde”? Varför behöver du aldrig svara på frågor i våra dialoger?PS Visst ger du mig en ny egen artikel nu? DS

Irene Nordgren  ”Öppna annars ögonen och se att Kyrkan och världen är större än just p. Thomas.” Problemet är att i Stockholms katolska Stift är du den enda jesuiten (och nästan enda katolska präst) som har tid och lust att debattera i sociala media och det är därför lätt för läsare att tro att du är språkrör för katolska kyrkan i Sverige !

Irene Nordgren Du refererar till vissa biskopar – jag kan referera till andra katolska biskopar som inte håller med dina referenter. Du som jesuit har ordensbröder som inte håller med dig. Varför menar du att vi katoliker i Stockholms katolska Stift måste förlita oss på vad just du som jesuit anser om tingens katolska ordning !

Läs hela diskussionen där även andra personer medverkar !

https://www.facebook.com/125363287540281/posts/5168240139919212/?d=n

Även SIGNUM uppmärksammar som tidigare nämnts påvens brev till James Martin SJ

https://signum.se/paven-till-hbtq-personer-gud-stoter-inte-bort-nagot-av-sina-barn/

Signumartikeln lades även upp på Facebooksidan Tidskriften Signum där Thomas Idergard SJ gav sin kommentar vilket föranledde nedanstående dialog

https://www.facebook.com/tidskriftensignum/posts/5127722070637686?cft

Thomas Idergard SJ Det är klart att Gud inte stöter bort någon. Gud vill genom Kristus och den Katolska kyrkan som Kristus grundar och ger alla medel för frälsningen nå alla skingrade människor på jorden. Och en person som ber om Guds nåd att kunna följa den väg som Gud genom Kyrkan lär är vägen till helighet, kommer också att få det – dvs den hbtq-person som ber om nåden att kunna leva enligt den gudomliga viljan med sexualiteten och därmed alltså avstå från sexuella aktiviteter och relationer, kommer också att få den nåden och därmed om han eller hon vill samarbeta, i ett korsbärande, kunna leva mer efter Guds vilja än efter världens, ideologiernas och läggningarnas vilja. Det lär oss konciliet i Trient så tydligt – möjligheten att leva efter Kristi bud, också på sexualitetens område, ges oss av Guds egen nåd. Om vi samverkar. Så stöter inte Gud bort, utan samlar, i och med nåden, för livet alltmer efter hans vilja och vägar.

Irene Nordgren Det är inte bara VAD påven säger utan VAR och till VEM dvs i vilken kontext påven talar som är talande…….Att påven bjöd in James Martin till Världsfamiljmötet i Dublin 2018 talar också sitt tydliga språk! Undrar när du ska förstå och erkänna att det pågår en inomkatolsk förändringsprocess därute i den universella katolska kyrkan i synen på HBTQ personer och att det finns inomkatolska företrädare som har som målsättning att KKK måste omformuleras i synen på sex och samlevnad och HBTQ frågor.

 Irene Nordgren    Det behövs ett nytt katolskt mindset i synen på HBTQ personer! http://www.katolskvision.se/blog/?p=30018

Thomas Idergard SJ      Och som vanligt handlar det inte om vissas åsikter mot andras åsikter. Det är första regeln för ett katolska mindset, att fråga vad som är sant – dels genom naturens ordning (naturrätten), dels genom nådens, som bygger på naturen och fullkomnar den. Vill du ha andra mindset finns de i parti och minut, överallt du vänder dig, utan ansträngning – bara inte i tron och läran i den Kyrka som Kristus har grundat. Därför ger de heller inte helgelse och frälsning. Men det påven säger är ju precis detta – Gud välkomnar alla som vill låta sig omvandlas av nåden och i kärlek vägledas till allt större gemenskap med honom. Lära och tro, ingen åsikt.

Thomas Idergard SJ Men du lever i en drömvärld om du tror att Petrus efterträdare är en allierad i din och några andras, hur många eller få ni än är och var ni än är, ambition att förklara att det som är sant enligt både skapelseordningen och uppenbarelsen (Bibeln och traditionen) faktiskt inte är sant. Att Gud har ändrat sig för att du och ni tycker det. Som sagt, med ett katolskt mindset riskerar du aldrig att ens komma dit.

Irene Nordgren Nu förstår jag inte ……vad är det jag riskerar ?

Thomas Idergard SJ Utan ett katolskt mindset riskerar du sanningen.

Irene Nordgren Förstår jag dig rätt att du anser dina ordensbröder jag nämner som inte varande katoliker ?

Thomas Idergard SJ Märklig fråga. Det är ditt katolska mindset jag har pratat om här – men jag kanske har fel: du kanske inte längre är katolik?

Irene Nordgren Jag anser mig ha samma mindset i HBTQ frågor som tex Klaus Mertes SJ, James Martin SJ och sr Jeannine Gramick med många fler som anser att det är nu dags att revidera det katolska mindset i HBTQ frågor som de och vi alla ”födda” katoliker inkulturerats med sedan barnsben. Ifrågasätter du att jag är katolik betyder i klartext att du också ifrågasätter att dina ordensbröder är katoliker! Gör du det ?

Thomas Idergard SJ Fast nu går allt i cirkel igen, Irene. Det katolska mindsetet säger oss en tydlig sak: frågan om sanningen är inte beroende av våra åsikter. Du kan i din totala klerikalism, den du ofta faller tillbaka till, räkna upp präster, prelater, kardinaler och biskopar vars åsikter du tycker stämmer med dina (ofta har du dragit dem ganska hårt men det är en annan sak). Det är tyvärr en ointressant information. Jag upprepar: HELT ointressant. För sanningsfrågan – vem Gud är, vem människan är, vem var och en av oss är kallad att bli, hur vi därvidlag ska handskas med Guds gåvor i oss som t ex sexualiteten – är inte beroende av ens hela världens klerkers åsikter. Den förklaras i Kyrkans oföränderliga lära och den har vi som katoliker, prelater eller icke prelater, att alltmer omfamna. Kan vi det inte bör vi be om ödmjukhetens och lydnadens nåd. Mer än vad vi gör ngt annat. Allt gott!

Irene Nordgren Om jag vore katolik i tex Tyskland så vore det ovidkommande för min del hur Thomas Idergard SJ i Stockholms katolska Stift resonerar om sanning, katolsk lära, HBTQ osv. Men nu råkar jag vara katolik i samma stift som du är den mest högljudda präst i och eftersom jag är extremt trosmässigt engagerad i tidens katolska kontroversiella frågor så säger mig mitt katolska samvete att jag måste stå upp för den sanning i tex HBTQ frågor som mitt samvete bjuder. Den Gud jag tror på som skapat människan till sin avbild skulle aldrig i livet kräva att vissa människor under en hel livstid aldrig skulle få utöva den sexualitet som är nedlagd i dem. Det du som – sedan 4,5 år – katolsk präst behöver komma underfund med vad sanning beträffar är att katolska kyrkans lära inte är jämförbar med matematikens eviga sanningar. ”To live is to change, and to be perfect is to have changed often.” Detta sagt av ett helgon – den helige kardinal Newman! By the way skrev jag om kardinal Newman i DAGEN efter hans helgonförklaring 13 okt 2019. https://www.dagen.se/…/irene-nordgren-katolsk-media…/ PS Den nu pågående världsvida processen Synodala Vägen ser jag som ett led i kardinal Newmans anda ! Allt  gott !

Thomas Idergard SJ Som sagt, det är inte längden på prästtiden som avgör sanningshalten i det som en präst förkunnar, för i så fall skulle väl t ex f. Ratzinger vinna mot ganska många andra, inkl prästtiden för många av dina ”favoritklerker” tillsammans? Det är sanningen i sig, inte enligt ditt eller dina favoritklerkers åsikter, utan i Kyrkans oföränderliga lära som avgör. Självklar är det att ändras att leva i Kristus – ändras så att man alltmer omfattar hans Kyrkans oföränderliga tro och låter den prägla ens liv (som att man lever i celibat och allt bättre klarar detta om man inte kan leva i ett oupplösligt äktenskap mellan en man och en kvinna – så det är projektet att förändras till och av!) Newman är tydlig på att dogmutveckling aldrig handlar om ändrad dogm, vilket väl står på första sidorna i hans bok. Så återigen – lämna din klerikalism och din åsiktskatolicism och kom till sanningens friska luft och se din frihet i dess ljus: friheten att allt bättre omfamna den och låta den prägla ditt liv!

Irene Nordgren Jag tror tyvärr inte att ämnet dogmer / dogmutveckling hör till din bästa gren. Handen på hjärtat är det inte så för oss alla människor att vi helst refererar till auktoriteter som tycker som vi själva tycker ? Eftersom du och jag tycker så olika om tingens katolska ordning så refererar vi också till olika auktoriteter. Nu tycks vi dock båda referera till samma auktoritet – kardinal Newman vars teologi vi dock tycks tolka olika! John Sjögren – som jag inte alls alltid är överens med – talar dock om Newman och tradition och förnyelse i en ledare i KM på ett sätt som tilltalar mig.  ”Här någonstans finns den paradox som är nyckeln till att förstå hur kyrkans tradition fungerar. Det är endast genom förnyelse som hon kan hållas levande. Det är endast genom fördjupande förändring som hon förblir den hon alltid har varit. Eller som kompositören Gustav Mahler uttryckt saken: ”Tradition är inte att dyrka askan, utan att hålla elden vid liv.”

Om jag tar Mahler på orden så ser det ut som att du föredrar att sitta med en urna med aska i knät medan jag vill värma mig vid en levande eld ! Allt gott ! 

https://www.katolsktmagasin.se/…/gasetledare-tradition…

Thomas Idergard SJ Som sagt kommer vi som vanligt inte längre då ditt mindset är individuellt tyckande och åsikter medan det katolska är ngt annat. Jag ber för att du också ska bejaka det katolska eller finna ett hem där du utan att få mothugg kan följa ditt tyckandes väg vart den nu än må leda i full frid över att du själv äger sanningen.

Irene Nordgren Bara för att få sista ordet så vill jag tacka dig så mycket för samtalet och passa på att påminna om att Jesus inte var romersk katolik något du ständigt försöker göra honom till ! Jag håller med dig att ”vi som vanligt inte kommer längre ” Men fortsätt du att sitta med en urna med aska i knät så fortsätter jag att värma mig vid en levande eld !

Sammanställning av synodsvar från föreningen Vi är kyrka, Sverige

från föreningen Vi är kyrka Sverige, VäkS

1. Personer och grupper som lämnas utanför, är marginaliserade eller osynliggjorda är de som inte ingår i de grupper som har inflytande i församlingen, fysiskt och psykiskt sjuka, personer med funktionshinder och deras anhöriga, äldre som inte kan ta sig till kyrkan och ”inte vill besvära”, hbtq+ personer och derasfamiljer, frånskilda omgifta, kvinnor som känner kallelse att vara diakon eller präst, de som inte alltid håller med prästen. Alla döpta har samma hemortsrätt i kyrkan.

2. Lyssnande och lyhördhet saknas. Kyrkliga företrädare måste lyssna på allvar, våga lyssna och ta lärdom av personer med olika erfarenhet, vara öppet lyssnande och ge möjlighet till samtal och diskussion. Många präster tycks inte förstå vilka vardagsproblem som människor sliter med. Alla döpta bör ha samma möjligheter att ta emot alla sakrament.

Kyrkan måste organiseras på ett sätt som gör att alla medlemmar kan bli hörda.

3 Det är viktigt att höja taket och sluta betrakta vissa ämnen som ”färdigdiskuterade”. Det finns en stark ångest för att ” den rätta tron” ska gå förlorad om folk får framföra synpunkter och åsikter som inte är”korrekta” Att tillåta mer reflektion och ifrågasättande skulle fördjupa tron och gemenskapen. Det finns personer som känner sig förtryckt av ”självrättfärdiga” katoliker så att de inte kan andas och leva i kyrkan.Det stora problemet är att folk ger upp att ”komma till tals” eftersom vissa åsikter upplevs som tabu. Yttrandefriheten inom kyrkan måste säkras. Den demokratiska processen måste bli vars och ens ansvar.
Det är därför viktigt att alla medlemmar kan tala i kyrkans olika organ, vid gudstjänster och i medier, i en anda utan fördömande. Bättre utbildning måste organiseras för alla kyrkliga företrädare, för att göra det möjligt för dem att förvärva de attityder och färdigheter som krävs för att utöva dialog i ömsesidig respekt och för att hantera konflikter.

4. Välkomna alla döpta till eukaristin. Kvinnor och män ska ha samman möjligheter till alla ämbeten. Lyssna på kvinnor som har diakon och prästkallelse. Mer involvering av lekfolket inklusive kvinnor, i gudstjänstfirandet. Förklara meningen av eukaristin och dess liturgi i ljuset av de senaste resultaten av teologisk, historisk och exegetisk forskning. Eukaristin behöver inte ledas av celibatära män. Mötet med Jesus Kristus och med bröder och systrar i gudstjänsten ska ge näring åt förmågan att svara på Jesus kallelse att leva i enlighet med evangeliet och vittna om det.

5. Kyrkliga företrädare behöver sätta större fokus på att vi lever vår tro utanför kyrkans väggar. Personer som engageras till tjänster måste ha utbildning, kunskap och karisma som krävs för att utföra tjänsten. De måste utses bland medlemmarna i den gemenskap de ska tjäna eller kallas av den gemenskapen.

6. För närvarande finns liten plats för dialog i kyrkan. Hierarkin i allmänhet tänker att de har alla svar. Engagemanget för fred, rättvisa och skapelsens integritet är ett verkligt ”kyrkligt engagemang” och inte en accessoar eller valfri aktivitet för en katolik. Detta måste integreras i utbildningen av prästerskap och lekfolk.

7. Kyrkan måste ta konkreta och tydliga steg i samverkan, samarbete med syskonkyrkorna. Församlingarna måste mer aktivt arbeta för religionsdialog, ekumenik, motverka polarisering och nätmobbning. Ekumeniken har blivit eftersatt i många församlingar och de ekumeniska imperativ som framfördes när påven var på besök har försummats.

8. Öppna för lekfolkets deltagande i beslutsfattande. Den patriarkala normen är alltför dominerande. Även om det finns pastoralråd är det kyrkoherden som beslutar eller bestämmer vilka beslut som genomförs. All makt bör inte längre ligga i händerna på en person. Myndighetsutövningen i kyrkan kräver en åtskillnad mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt.

9 – 10 I vårt svenska stift behöver präst/diakonkandidater utbildas i och diskutera jämlikhet, bemötande, respekt, oliktänkande och tro under eget ansvar. Det är viktigt att det finns organ som gör det möjligt för hela kyrkan, alla döpta kvinnor och män, att delta i frågor och beslutsfattande som rör dem.

https://www.viarkyrkasverige.com/utblick-synod?fbclid=IwAR3wcgWRLpXyF50kEBJ8HTgI-V9iJ4iVqsWBxVI5h8S7ZFoBSTZIdwJkxIo

https://static.s123-cdn-static-d.com/uploads/5868221/normal_627cd1efd9fdc.pdf

Sammanställning förtjänstfullt gjord av Kerstin Persson

Varmt tack Kerstin !

Påven har 9 maj 2022 publicerat ett svarsbrev till James Martin SJ på den katolska internetplattformen  OUTREACH  i vilket påven besvarar några frågor av James Martin och ger honom sitt stöd i hans arbete för och med HBTQ personer. 

https://outreach.faith/2022/05/pope-francis-speaks-to-lgbtq-catholics/

James Martin presenterar OUTREACH här 

https://www.youtube.com/watch?v=NfsrSeboTxg

Redan 2016 förkunnade Klaus Mertes SJ att katolska kyrkan måste ändra sitt mindset vad homosexualitet beträffar !

https://www.newwaysministry.org/2016/06/05/church-must-change-deficient-mindset-on-homosexuality-says-german-jesuit/

New Ways Ministry 6 maj 2022 sr Jeannine Grammick uttrycker hopp om HBTQ äktenskap

https://www.newwaysministry.org/2022/05/06/sister-jeannine-gramick-expresses-hope-for-queer-sacramental-marriages-in-church/?fbclid=IwAR1fnnFWSRo7Xff-VdBS5WS5M0mnoMAmHsac5oFywKwXdjNPLNRKgOlvF84

// Irène

PS Även Signum uppmärksammar Franciskus brev

https://signum.se/paven-till-hbtq-personer-gud-stoter-inte-bort-nagot-av-sina-barn/

Thomas Idergard SJ kommenterar brevet på Tidskriften Signums Fb sida där Thomas Idergard sin vana trogen vill passa på att fortsätta förespråka status quo dvs livslångt celibat för HBTQ personer.

Till Thomas Idergard SJ vill jag säga att jag litar betydligt mer på Thomas Idergards ordensbröder Klaus Mertes, James Martin och Franciskus som förespråkar ett nytt mindset i synen på HBTQ personer !

https://www.facebook.com/tidskriftensignum/posts/5127722070637686?cft

Suddenly

As I had always known
he would come, unannounced,
remarkable merely for the absence
of clamour. So truth must appear
to the thinker; so, at a stage
of the experiment, the answer
must quietly emerge. I looked
at him, not with the eye
only, but with the whole
of my being, overflowing with
him as a chalice would
with the sea. Yet was he
no more there than before,
his area occupied
by the unhaloed presences.
You could put your hand
in him without consciousness
of his wounds. The gamblers
at the foot of the unnoticed
cross went on with
their dicing; yet the invisible
garment for which they played
was no longer at stake, but worn
by him in this risen existence.

R.S. Thomas (1913–2000)

Reuters 

Sammanfattning 

Söndag 3 april 2022 firade patriark Kirill i ”Väpnade styrkors katedral” (bild ovan) den gudomliga liturgin för ryska soldater där han uppmanade dem att försvara sitt land ”så som bara ryssar kan”. 

Patriark Kirill utryckte också att ”Ryssland var ett fredsälskande land som lidit mycket av krig.”

”Vi eftersträvar absolut inte krig eller gör något som kan skada någon. Men vi har genom hela vår historia uppfostrats att älska vårt fädernesland och vi är beredda att försvara det som bara ryssar kan försvara sitt land.” 

Kirill 75 år har tidigare gjort uttalanden som försvarar Moskvas handlingar i Ukraina. Kirill ser kriget som ett försvar mot västs liberala kultur som han betecknar som dekadent särskilt i accepterandet av homosexualitet. 

Patriark Kirill uttryckte under sin predikan också att han kände sig bekymrad över alla som drabbats av den väpnade konflikten. ”Alla dessa människor tillhör det Heliga Ryssland. De är våra bröder och systrar.”

https://www.reuters.com/world/europe/patriarch-urges-soldiers-defend-peace-loving-russia-amid-ukraine-campaign-2022-04-03/

https://orthodoxtimes.com/kirill-calls-on-soldiers-to-defend-their-country-as-only-russians-can/

// Irène

PS ”Väpnade styrkors katedral” – en av världens största ortodoxa kyrkor- 1 timmes bilfärd utanför Moskva invigdes 22 juni 2020. The Moskow Times rapporterade från invigningen

https://www.themoscowtimes.com/2020/06/15/russia-inaugurates-grandiose-armed-forces-cathedral-a70567

The Guardian okt 2020

”Cathedral of the Armed Forces blends militarism, patriotism and Orthodox Christianity to controversial effect”

”Angels and artillery: a cathedral to Russia’s new national identity”

https://www.theguardian.com/world/2020/oct/20/orthodox-cathedral-of-the-armed-force-russian-national-identity-military-disneyland

Nedanstående brev är en översättning av biskop Bätzings svar den 28 mars 2022 till Nordiska Biskopskonferensen

https://www.dbk.de/fileadmin/redaktion/diverse_downloads/presse_2022/2022-03-28_Antwortbrief-Bi.-Baetzing-an-NBK.pdf

Eminens, excellenser kära medbröder, kära syster Mirijam.

Tack så mycket för Ert brev från den 9. Mars 2022, där ni uttrycker er solidaritet med katolikerna i Tyskland.  Också vi tyska biskopar vet att vi är sammanlänkade som syskon med katolikerna i Norden. Samtidigt kommer Era bekymmer angående den synodala vägen i Katolska kyrkan i Tyskland till uttryck i Ert brev. Även om jag uppskattar Er omsorg så skulle jag vilja komma med ett lugnande och befriande ord. Det tycks mig som att de faror Ni yttrar och antyder inte motsvarar de faktiska möten, diskussioner och beslut i vår synodala väg som Er ordförande biskop Czeslaw Kozon åtminstone delvis själv bevittnat och vars synodalförsamling han nu riktat ordet till. I vilket fall som helst är den synodala vägen något mycket mer än sammankomsterna med synoddelegaterna. I fora och hearings och inte minst genom införandet av förändringsförslag på internetplattformen ”Antragsgrün” pågår intensivt utbyte och vrids och vänds på tankar. 

Betraktar man de texter som dessa intensiva möten givit upphov till – och särskilt den teologiska orienteringstexten som synodalförsamlingen nu antagit- framgår tydligt att den Synodala Vägen just är ett synodalt sökande efter kyrkans idag livgivande kraft och verk – något som Ni själva säger att påve Franciskus uppmanar hela kyrkan till.   Genom att utgå från de verkligen katastrofala och djupt skamliga sexuella övergreppen och mörkandet av dessa mitt i kyrkan, söker de tyska katolikerna med stor omsorg och välgrundad teologisk återkoppling efter nya vägar i kyrklig praxis. Målsättningen med alla dessa överläggningar och möten är att ge evangeliet plats i kyrkans liv och att åter obehindrat kunna vara medarbetare för Guds Rikes ankomst och på så vis skaffa oss underlag för att kunna stå till svars för grunden till vårt hopp åt alla dem som efterfrågar detta.  Inte bara kyrkans misslyckande med att förhindra missbruk utan också det aktiva samtalet med de troende i bl.a. de tidigare synodala processerna har visat att ”business as usual ” förstör kyrkan. Vi måste vända om och orientera oss på nytt.  Att det då gäller att oförminskat tillägna sig Depositum fidei /Trons skatt som kyrkan förmedlar betvivlas ingalunda av dem som på allvar engagerar sig i den synodala vägen. För den synodala vägen gäller med all dess tankefrihet och i alla dess gemensamma överläggningar: ”Denna frihet kallar oss samtidigt till vårt gemensamma ansvar för den tro som överlämnats åt oss” (Orienteringstext nr 9)

Men jag vill också här klargöra att det oföränderliga och oumbärliga i Depositum fidei / Trons skatt inte får förstås som att varje kyrklig praxis och förordning och varje social utformning av kyrkan– som under historiens gång utvecklats under alldeles särskilda tidsförhållanden – av sig självt genast representerar denna oföränderliga Depositum fidei / Trons skatt.  Många organisatoriska aspekter, strukturer och även befogenheter i kyrkan har utvecklats utifrån konkreta historiska allmänna villkor och måste därför också kunna vara föremål för förändring och förnyelse om de på grund av förändrade krav visar sig vara obsoleta eller till och med hindrar evangeliets förkunnelse. Kyrkans sakramentala Mysterium berörs dock inte av detta utan för kyrkan gäller detta samtidigt: ”Hon är helig, men samtidigt behöver hon alltid renas, hon går ständigt botens och förnyelsens väg.” (LG 8) Den synodala vägen handlar om dessa förändringar och i sökandet efter nya vägar i denna anda inriktar den sig på trons centrala bekännelsekällor: Skriften och traditionen, läroämbetet och teologin såväl som de troendes känsla för tron och tidens tecken. I samspelet mellan dessa bekännelsekällor stärks säkerheten i trosutsagorna.

 Att titta på tidens tecken låter oss naturligtvis även tänka på Er uppmaning  att inte ”ge efter” för tidsandan. Jag vill gärna försäkra Er om att den synodala vägen ständigt har denna uppmaning i beaktande.  Ingen kan ha för avsikt att lättsinnigt anpassa kyrkans handlande till det rådande modet.  Likväl utgår den synodala vägens överläggningar – i god kyrklig tradition och i nära förbindelse med Andra Vatikankonciliets utsagor – från att Gud som skapare och uppehållare av världen också uppenbarar sig om och om igen i denna värld och i mänsklighetens historia och att hans verk och hans väsen i förtätat form också kan kännas igen  i historiska händelser. Naturligtvis passar inte alla historiska händelser och utvecklingar på samma sätt till att vara ”Guds fingervisningar”. Därför betonar ju också det Andra Vatikankonciliet att sådana ”tidens tecken” måste tydas i evangeliets ljus. Tidens tecken ska alltså betraktas utifrån kanon från de andra bekännelsekällorna om tron. Utifrån detta kan dessa därför vara äkta källor för trosreflektion.  Det är inte enbart utifrån skriften, traditionen, teologin, läroämbetet och de troendes trosanda som Guds vilja för människorna och hans kyrka kan erfaras utan Guds vilja kan också erfaras genom tidshändelser och tidens utveckling i historien som Guds folk är på pilgrimsfärd genom. 

”För att kunna utföra detta uppdrag måste kyrkan ständigt rannsaka tidens tecken och tolka dem i ljuset av evangeliet. Endast så kan hon på ett sätt som är avpassat efter varje generation besvara människans eviga frågor om livets mening i både nutid och framtid och om den inbördes relationen som finns mellan nutid och framtid.” (GS4) Att tyda tidens tecken har alltså inget att göra med att ge efter för tidsandan. 

Sist men inte minst skulle jag vilja bemöta oron över att katoliker i Tyskland försummar sin förbindelse med den universella kyrkans gemenskap eller till och med går sina egna vägar bort från denna gemenskap.  Angående detta kan jag försäkra att den Synodala Vägens överläggningar och beslut mycket noggrant skiljer mellan vilka förändringar och reformer som kan genomföras på stiftsnivå av Tyska Biskopskonferensens medlemmar   och vilka frågor, angelägenheter och reformönskningar som måste föras vidare till världskyrkans kontext och särskilt till världskyrkans synodala väg. Det är därför med stora förhoppningar som Tysklands katoliker kommer att delta i världskyrkans synodala väg och lägga fram sina erfarenheter men också ge röst åt sina problem och bekymmer i denna process.  Jag behöver ju inte förklara för Er hur nära förbunden den katolska kyrkan i Tyskland känner sig med den enda katolska kyrkan över hela världen och hur starkt denna kyrka är en hjärteangelägenhet för katoliker i Tyskland.

I denna bemärkelse hoppas jag åtminstone lite kunna lindra Era bekymmer. Gärna vill vi fortsätta att samtala med Er och ytterligare öka och intensifiera vår kontakt. Särskilt gläder vi oss åt att också framöver få hälsa biskop Czeslaw Kozon välkommen till våra synodalförsamlingar. Dessutom skulle det glädja mig om det kunde finnas tillfälle till en direkt kontakt när Ni till hösten har Ert plenarmöte i Hildesheim.

 Låt oss tillsammans arbeta för en kyrka som genom sin förbundenhet med Kristus är öppen och nära människor så att det för Kristi lärjungar ”inget äkta mänskligt (finns) som inte väcker genklang i deras hjärtan” (GS 1)!

Låt oss också förbli förbundna i bön.

Med hjärtliga hälsningar och välsignelser

Er

Biskop dr. Georg Bätzing 

Övers Irène Nordgren och Kerstin Persson 

_________________________________________________________________________________________________________________

Nordiska Biskopskonferensens brev till biskop Bätzing 9 mars 2022

https://www.katolskakyrkan.se/media/5420/offener-brief-bischof-batzing-overs.pdf

VÄKS / Vi är kyrka Sverige brev till Biskop Bätzing

http://www.katolskvision.se/blog/?p=29931

Brevet på tyska

https://static.s123-cdn-static-d.com/uploads/5868221/normal_6247eebeb3c79.pdf

Katolskt Magasin

http://www.katolskvision.se/blog/?p=29950

Katolskt Magasin uppmärksammar VäKS brev till biskop Bätzing !

https://www.katolsktmagasin.se/2022/04/05/stod-till-den-synodala-vagen-i-tyskland-fran-vi-ar-kyrka-sverige/

// Irène

PS Tack Helena D’Arcy !

Med anledning av Nordiska Biskopskonferensens brev till biskop Bätzing den 9 mars 2022 har VÄKS – Vi är Kyrka Sverige – skrivit följande brev

Sehr geehrter Herr Bischof,

wir, die Ihnen schreiben sind Vertreter von Katholiken, die engagiert sind in Fragen der Reform der Kirche, unter anderem in der Bewegung „Wir sind Kirche“.

Läs hela brevet

https://static.s123-cdn-static-d.com/uploads/5868221/normal_6247eebeb3c79.pdf

Brevet på svenska med kopia till Nordiska Biskopskonferensen och biskop Anders Arborelius

Den 31 mars 2022

Kära biskop Bätzing

Vi som skriver till Er är representanter för katoliker som är engagerade i reformfrågor, som drivs bl.a. av We are Church och vi har förfärats över det brev som den Nordiska Biskopskonferensen skrivit till Er.
Brevet aktualiserar åter frågan om hur katoliker, katolska präster och biskopar idag förhåller sig till Andra Vatikankonciliets budskap om ”Aggiornamento”. ”Aggiornamento” är något som Nordiska Biskopskonferensen tycks reducera till att handla om ”eftergift åt tidsandan.”
Vi finner det oerhört sorgligt att Nordiska Biskopskonferensen mitt i den nu pågående synodala processen inom världskyrkan väljer att inta en hållning av att veta bäst kring tingens katolska ordning. De reformsträvanden som formulerats världen över- men tydligast i Tyskland och tyskspråkiga länder – har tyvärr i mycket ringa grad översatts till svenska eller andra nordiska språk, vilket inneburit att många katoliker i Skandinavien överlag är dåligt informerade, eller felinformerade, om de tyska reformförslag som också ligger inom Wir sind Kirches intresseområden – som inte att förglömma uppkom redan för drygt 25 år sedan och alltsedan dess diskuterats och intensifierats. Vi tror som Ni att reformer NU är nödvändiga om kyrkan ska vara relevant i dagens samhälle och för att förhindra att katoliker fortsätter att lämna våra kyrkliga sammanhang.
Katoliker i Skandinavien och runt om i den universella katolska kyrkan kämpar med precis samma frågor som Ni i Tyskland.
I Nordiska Biskopskonferensens områden är dock klyftan stor mellan hur många, vanliga katolska lekmän ser på sin tro och sin kyrka och hur biskoparna och en stor del av prästerskapet förhåller sig till samma kyrka.

Vi vill vara kvar i vår kyrka och ser med intresse och hopp på den synodala vägen i Tyskland och önskar och ber att ni får gehör.

Representanter
för styrelse och arbetsgrupp i Vi är kyrka-Sverige, samt andra reformorienterade katoliker:

Elisabet Finné (ordförande), Cecil de Rosario (kassör), Kerstin Persson(sekreterare),
Irene Nordgren, sr Madeleine Fredell OP, Hans Reiland, Ulla Westanmo, Carin Zetterlund, Else-Britt Löfdahl, Erik Westerberg, Ewa Winiarski, Berit Nordlinder, Örjan Ekman, Charlotte Åkerlind, Margareta Strömberg, Jacques Öhlund, Pehr Thorell, Frans Josef Meyer (Danmark)

_____________________________________________________________________________________________________________

PS

Har Nordiska Biskopskonferensen bättre reda på tingens katolska ordning än Tyska Biskopskonferensen?

”Nordiska biskoparnas öppna kritik av den Synodala vägen en förolämpning ”