Läs Ulla Gudmundsons krönika “Politikens återkomst”  i veckans nr av Kyrkans Tidning

”Vi sover på en vulkan … Ser ni inte att jorden åter darrar? Revolutionens vind blåser, stormen närmar sig …”

” Scenen är den franska deputeradekammaren.”

“Talaren i deputeradekammaren är Alexis de Tocqueville, politiker, en tid fransk utrikesminister och antagligen en av de främsta samhällsforskarna någonsin. ”
“För det Tocqueville egentligen ville undersöka var inte 1830-talets Amerika. Det var demokratins själ, dess bärande principer omsatta i ett konkret samhällsexperiment.”
“Då som nu pressades tid och rum samman av en radikalt ny kommunikationsteknik – järnvägar och telegraf då, internet och mejl nu. Då som nu sprängde de ekonomiska krafterna sina nationella ramar. Finans­kriser och terrorism skakade samhällena då också.”
 ”Men Tocquevilles poäng är att brytpunkter kräver vägval.”

“Och en människa som förlorat sitt jag är, som den israeliske författaren Amos Oz skriver, den idealiska rekryten för fanatiska ideologier och rörelser.”

Ulla Gudmundson
är Sveriges ambassadör vid Den heliga stolen.

http://www.kyrkanstidning.com/kronikor/fasta_kronikorer/politikens_aterkomst-_0_14691.news.aspx?staffname=Ulla Gudmundson

// Irène

PS  “Brytpunkter kräver vägval”. Detta gäller också i högsta grad dagens katolska kyrka där påven  dock ENVÄLDIGT vill bestämma ett sådant  vägval och tar sig frihet att styra  åt höger genom att ensidigt premiera konservatism och traditionalism.

“Tocqueville såg två strömningar framgå ur franska revolutionen – en som ledde till fria politiska institutioner och en som ledde till nya former av absolutism och förtryck  ” skriver Ulla Gudmundson.

Katolska kyrkan räknar 1,17 miljarder medlemmar.

Så oerhört respektlöst och översittaraktigt av en påve, som gärna påstår sig vara en tjänare,  att pådyvla alla  dessa katoliker sitt VÄGVAL. 

Så oerhört förmätet att tro att alla katoliker har samma uppfattning som han när det gäller VÄGVAL .

Det är Gudsfolket som tillsammans ska göra VÄGVAL.

Det kräver dock att påven först lär sig stava till D E M O K R A T I

Vänner

en trist reflektion. Kanske vill den stora majoriteten katoliker inte ha en kyrka som är en angelägen del av sin samtid. Kanske vill man ha en kyrka som tillfredställer vissa specifika behov – ett varuhus som tillhandahåller övergångsriter, ceremonier för dem som inte gitter bli frimurare, gratis psykoterapi, tryggheten i att någon annan bestämmer och tar ansvar, lusten i att lyda och bli sedd.

Det är legitima mänskliga behov – som kan tillfredställas i politiska partier, sekulära föreningar såväl som i kyrkor och samfund.

Gert Gelotte

Signumbloggen skriver

”Vatikanen protesterar mot fransmännens utvisning av romer.”

”Påven uppmanar fransmännen till mer tolerans ”

”Häromdagen protesterade Vatikanens talesperson i flyktingfrågor, biskop Agostino Marchetto, mot Frankrikes utvisning av 700 romer till Rumänien och Bulgarien. Idag vid lunchtid, söndag den 22 augusti, knöt påven Benedictus XVI an till frågan i sitt tal efter Angelusbönen på sitt sommarställe Castel Gandolfo utanför Rom. I den franskspråkiga delen av sitt tal uppmande påven idag invånarna i Frankrike att acceptera ”det legitima i att människor är olika” och han tillade att Jesus är sänd till ”människor av alla nationaliteter och språk”. Påven avslutade sitt franskspråkiga tal med uppmaningen att alla föräldrar bör uppfostra sina barn i en anda av universell medmänsklighet.”

http://signumbloggen.wordpress.com/2010/08/22/paven-uppmanar-fransmannen-till-mer-tolerans/

Påven kräver  att Frankrike ska visa TOLERANS och  acceptera ”det legitima i att människor är olika”.

Jo,  jag tackar.

Det är jättefint att Signum uppmärksammar att påven kritiserar att  Frankrike utvisar romer.

Men ännu finare vore om Signum  en enda gång uppmärksammade påvens egen  INTOLERANS inom sitt eget ”land” KYRKAN som  har sina egna  ”romer” som utvisas (exkommuniceras) och FÖRTRYCKS.

Jag tänker naturligtvis på kvinnor och särskilt de som har en prästkallelse,  på homosexuella och på tex katolska befrielseteologer som Vatikanen skoningslöst ”utvisat.”

Om påven anser det “legitimt att människor är olika” så borde det väl rimligtvis också innefatta katoliker.

Var tid har sina illa ansedda människor och grupper som  förtrycks av det omgivande samhället.

På Jesu tid tex samarier och tullindrivare.

Inte förrän påven först tar ut bjälken ur sitt eget öga kan han räkna med någon respekt när han gör politiska utspel och kritiserar andra för INTOLERANS.

Mycket gärna ”universell medmänsklighet”  men det kräver  överskridande av  dogmatiska katolska gränser.

Det kräver att påven tex först slutar utnämna enbart dogmatiskt KRAVodlade präster till biskopar mm mm

// Irène

Samuel du skriver

”Via Taizé-sajten står jag i daglig förbindelse med den universella kyrkan.”

Du har nämnt Taizé vid flera tillfällen.

Taizé i Frankrike och Bose  ekumeniska kloster i norra Italien är tidens tecken i Europa.

Öppenhet, tankens frihet, enkelhet, gemenskap över samfundsgränser och jämställdhet mellan män och kvinnor är ledmotiv.

Alltså det rakt motsatta som Vatikanen står för.

Där hyllas dogmatisk lydnad,  rigiditet,  revirtänkande och övervakning från övervintrad inkvisition  kallad Troskongregation.

Pompa och ståt är det som gäller med  påven som tronande  kejsare över alla andra.

Över- och underordning mellan män och kvinnor är ett uttalat ideal som vidmakthålls med hjälp av kanoniska paragrafer vars andemening  man låtsas härleda till Jesus.

I Taizé och Bose har man tagit fasta på Jesu ord  i Johannesevangeliet ”Jag kallar er vänner ”

Dessa ord   representeras i ”Vänskapens ikon”  föreställande Jesus som håller armen om abba Menas, avbildad på en  koptisk ikon från  ca 600 – talet.

En kopia av denna ikon finns i Taizé och i Bose säljs miniatyrer  som  dess ”logotyp”.

// Irène

PS Den helige Menas (285- 309) är en av den koptiska kyrkans mest kända och älskade helgon.

Länk till

“Jesus and Abba Minas. A 6th-century icon from the Monastery of Saint Minas in Egypt. It is one of the oldest icons in existence.”

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Menas.jpg

Veckans  Tablet

“The primacy of conscience”

“With the beatification of John Henry Newman nearly at hand, it is timely to recall how he dealt with a Victorian version of this challenge in his famous “Letter to the Duke of Norfolk”, written largely in response to Gladstone’s angry reaction to the definition of papal infallibility. Part of Newman’s reply was to stress the role of conscience, the “universal sense of right and wrong, the consciousness of transgression, the pangs of guilt, and the dread of retribution”. He declared: “If I am obliged to bring religion into after-dinner toasts (which indeed does not seem quite the thing) I shall drink – to the Pope, if you please – still, to Conscience first, and to the Pope afterwards.”

http://www.thetablet.co.uk/article/15133

// Irène

Vänner,

Snart är det dags för påvens besök i Storbritannien. Det planerade huvudevenemanget, John Henry Newmans helgonförklaring, riskerar dock att hamna helt i skuggan av ett försök att åtala påven för mörkläggning av prästers sexuella övergrepp på barn.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3934481

Vad som verkligen händer återstår förstås att se, men att pedofilskandalerna får allt mera djupgående konsekvenser för kyrkan är väl uppenbart?

Gert Gelotte

Vänner,

En reform av kyrkan måste ske både underifrån och uppifrån, från lekmän såväl som från biskopar. NCR har gjort en intressant sammanställning av biskoplig reformvilja.

http://ncronline.org/news/accountability/some-bishops-questioning-clerical-culture

Gert Gelotte

National Catholic Reporter skriver

”Kyrkan mår bra.  Det är inte kyrkan som imploderar utan  snarare  klerikalismen och dess hierarki som tappat kontakt med sitt  kristna huvuduppdrag.”

NCR exemplifierar med  bla fallet Sodano.

“Meanwhile, the world outside this favored culture is beginning to realize that one of the most powerful men within it during Pope John Paul II’s papacy, Cardinal Angelo Sodano, once secretary of state and now dean of the College of Cardinals, took money from the likes of the late Fr. Marcial Maciel Degollado, founder of the Legion of Christ. Maciel was a favorite of the former pope, and a man who abused his young seminarians and is accused of fathering children, including a son, whom he also allegedly repeatedly abused.

Sodano was one of Maciel’s most ardent backers.

That Sodano should be nowhere near any level of control at the Vatican is apparent to most everyone who has given this scandal the slightest thought. But there he is, still posturing, offering paeans to a beleaguered pope during liturgies, and dismissing the growing chorus of charges against fellow bishops as petty gossip.

And when one of those fellow bishops, Cardinal Cristoph Schönborn of Austria, dares to call him out, as someone should, in one of the more rational comments that anyone inside the culture has yet made, Sodano is able to manipulate a meeting with Schönborn and the pope. The world is subsequently informed that such criticism is not to occur cardinal to cardinal. Such power is reserved for the pope alone. The pope remains silent and Sodano remains influential.”

http://ncronline.org/news/vatican/hierarchy-deeply-damaged-within

// Irène

PS  Den katolska  världen  sitter lugnt och fint i sina kyrkbänkar  och tittar på när påven i  godan ro firar mässan assisterad av den  kriminelle Sodano, tillika chef  för kardinalskollegiet och fd statssekreterare / “statsminister” i Vatikanen.

The show must go on.

Vänner,
som så ofta finner man de bästa tankarna i The Tablet. I det senaste numret
skriver den anglikanske biskopen David Stancliffe följande om kommunionen:
“We sometimes treat communion as if it were our possession, that we could
exclude or welcome. But it´s not. I´m only in communion with you because God
invites me and you and the poorest of the poor in Sudan and the Bishop of Rome
to the same heavenly table. Communion is not ours to give or withhold, it is
God´s.”

Kan det sägas bättre?

Gert Gelotte

Katolsk Observatör tillhandahåller en översättning av intervju med Kurt Koch  som bekräftar värsta farhågorna när det gäller ekumeniska frågor och framtiden.

”Gaudium Press har gjort en intressant intervju med ärkebiskop  Kurt Koch, ordföranden för det Påvliga rådet för kristen enhet. Här följer ett avsnitt ur intervjun där monsignor Koch talar om ekumenikens nuvarande tillstånd, om Andra Vatikankonciliet och dess hermeneutik och om den  liturgiska frågan.”

”Och det andra skälet är att det under dessa 40 år kommit fram nya skillnader. I början av dialogen hade vi en del olika sätt att se på tron, på bekännelsen av vår tro. Idag har vi fått nya skillnader, framför allt på det etiska planet. Alla de bioetiska frågorna, och även fenomenet homosexualitet. Det finns en stor kamp på gång inom de reformerade kyrkorna. Vi kan se den hos anglikanerna som är nära en delning av sin kyrka på grund av skiljaktigheten i uppfattning över detta ämne. ”

“Det är alltså i fråga om de etiska ämnena som skillnaderna består, inte i fråga om teologin och trosläran?

Ja.”

http://katobs.se/int_kurtkoch.html

// Irène

PS Något så pinsamt som Kurt Kochs uppfattning om ekumenik år 2010 var det länge sedan jag läste.

”Fenomenet homosexualitet” är det som kommer att vara avgörande när det gäller ”kristen enhet”

Kräftgång har tydligen påven bestämt sig för inom ekumenik genom utnämningen av Kurt Koch som efterträdare till Walter Kasper.

Påvens okollegiala sätt att utöva sitt ämbete är en katastrof  för katolska kyrkan.

“L’église  c’est  moi” skulle passa som valspråk för påven.

Inte undra på att han  avskyr allt vad We are church heter.