Thomas Reese SJ skriver om ”Eucharistins judiska rötter”
”To understand the Eucharist, we must remember that Jesus and his first disciples were all Jews. We might even say the first Christians were Jewish heretics because, unlike their fellow Jews, they believed Jesus was the Christ, the Messiah.
After Pentecost, the Jewish Christians continued to go to the temple to pray. If they were outside of Jerusalem, they would go to the synagogue on the Sabbath and on Sunday they would gather for a meal, imitating the Last Supper celebrated by Jesus.
Because they kept talking about Jesus as the Messiah, their fellow Jews finally got fed up and kicked them out of the synagogue.”
Med tanke på den ensidigt negativa och ofta missvisande bild av Synodensom förmedlas i Stockholms katolska Stift – och nu senast av p Ulf Jonsson SJ i hans ledare i Signum under rubrik ”Synod på villovägar ” och i Signumpodden – kan det vara på sin plats att sprida positiv, hoppingivande och mer korrekt information från We Are Church International som idag höll presskonferens på Zoom inför European Continental Assembly of the Synodi Prag 5-12 febr 2023
De olika inläggen finns att läsa här
> Christian Weisner (We are Church Germany, Moderator): Towards a new togetherness in the Church
> Colm Holmes(Chair We are Church International, Ireland): EQUALITY at Synod > Ludovica Eugenio(#italychurchtoo, Italy): Sexual and spiritual abuse and the need for reform > Dr Luca Badini Confalonieri (Wijngards Institute, England): A Constitution for the RC Church
> Sophie Rudge(Co-president andante-europa.net,England): CWC/Andante – Equality for Women
> Sr Philippa Rath OSB(delegate at Synodal Path in Germany): The German approach for Reform
Benedictine nun of the Abbey of Saint Hildegard in Ruedesheim‐Eibingen, member of the Central Committee of German Catholics and delegate of the religious orders in the Synodal Way:
1)We have succeeded in developing a new culture of interacting, based very much on the centuries‐old practice of religious orders: lay people, priests, bishops, members of religious communities; men and women; young and old truly working together. In Germany we are united in our determination to root out the systemic causes of violence and abuse – as identified in various studies. And we are very much united by a shared concern about the future of our faith and church.
2) Spiritual renewal is an integral part of our synodal pathway – by rediscovering the central message of Jesus who – without exception – met people without prejudice, who did not rule, but served, who called everyone equally to be his disciples. 3) Despite some opposition seminal texts have been promulgated in all thematic fields of the synodal pathway, notably concerning „Power and its Sharing“ and „Women in Church Ministries“. Some German dioceses have started the implementation of those texts that outline future practice standards, other texts ‐ those that concern the Church worldwide – will serve as preparation for the world synod and will be discussed in Prague.
4)We see ourselves as providing impulses for the Church worldwide – and we are encouraged by the fact that our ideas for reform are shared ‐ of course with different nuances ‐ on the agenda of churches all over the world ‐ as is impressively evidenced, e.g., by the working document for the continental synod Enlarging the Tent.
5)We share the conviction with Pope Francis that there is no way back on our chosen path towards a synodal Church. There is still a lot to do and a lot to learn, e.g. a sober culture of arguing. But it is worth the effort, even though the path is pretty rough. We members of religious communities can vouch for that, based on our experience. Only if all the baptized and confirmed are consulted and given an equal vote, it will be possible to keep our Church alive and future proof.
> Miroslav Maťavka (SIGNUM, EF and GNRC, Slovakia): Equality for LGBTIQ+
For visible and valued participation of LGBT+ Catholics in the Synod and the life of the Church
Even in 21st century Europe LGBT+ Catholics still experience discrimination. Historically Church representatives have often been the spreaders of negative attitudes towards LGBT+ persons. In recent years, local churches in some, especially Western European countries, have gone through self‐ reflection. Some bishops even expressed apologies or made steps towards LGBT+ inclusive pastorate.
Open recognition of the situation and subsequent efforts to remove prejudices brought fruits of the Holy Spirit for all involved. Pastoral offers specifically aimed at LGBT+ Catholics in some dioceses had a positive impact on the understanding of inclusivity and equality throughout the Church. They became the mustard seed for the further shift of the Catholic understanding of human sexuality and gender identity in relation to a fulfilled life of a person in Christ Jesus.
However, especially in Eastern Europe, LGBT+ Catholics still encounter prejudices that have long been disproved scientifically. Some local churches even still push recommendations for the treatment of homosexuality or various offers to suppress gender identity. A common phenomenon in these countries is the attempt to polarize and use LGBT+ persons as a tool for agitating against developmental changes in society. Efforts to create a conflict between the West and the East can be observed both in secular society and in the Church.
Hence current synod of the Church is an important tool for building a Church, which should be a real home for all the baptized. During the first phase of the synod, some individuals or groups of LGBT+ Catholics made themselves heard and others really have been included in synodal activities in their dioceses. Their diverse experiences were summarized in the statement of the RCC WG of the EF from August 10, 2022, which also lists recommendations for the synod. These will be shared with delegates of the synod assembly in Prague and encouraged for implementation throughout the synod.
PS Sr Philippa Rath OSB i klostret Abtei St. Hildegard / Benedictine Abbey of St. Hildegard i Rüdesheim i Tyskland har ”samlat vittnesbörd från 150 kvinnor som känner sig kallade till diakon eller präst” i en bok som heter ”Weil Gott es so will” (Därför att Gud vill ha det så) och som kom ut 1 febr 2021 på Herders förlag. Boken presenteras av förlaget så här :Läs forts
Senaste numret av KM 1/2023 är bla ägnat som ett minnesnummer över ”Joseph Ratzinger 1927-2002” Chefredaktören Helena D’Arcy skriver ledaren under rubrik ”Nyhetsredaktioner utövar makt i hur man rapporterar – eller inte rapporterar.”
Håller helt med och hoppas att Helena D’Arcy genom detta statement även inkluderar KM redaktion.
Ledaren ondgör sig bla över hur ”Benedikts livsgärning som public-servicekanalen valde att kabla ut rimmade synnerligen illa med kravet på opartiskhet och saklighet som ingår i SVT :s sändningstillstånd.”
Om det är något som präglar KM rapportering i minnesnumret om Ratzinger / Benedikt så är det hur KM utövar sin makt genom att kontrollera att enbart skönmålningar dvs retuscherade bilder av Ratzinger / Benedikt presenteras i KM numret. Detta görs på ett smidigt sätt genom att uteslutande åberopa sig av GARANTERAT partiska röster i beskrivningen av Ratzingers / Benedikts livsgärning.
Ordet går därför främst till ärkebiskop Georg Gänswein – Benedikt XVI privatsekreterare – och Charlotta Smeds – redaktionschef på Vatican News-två personer vilka KM i förväg vet har ENBART oerhört mycket positivt och kärleksfullt att förtälja om Ratzinger /Benedikt.
För att kunna bibehålla denna ensidigt positiva bild av Ratzinger / Benedikt utövar KM vidare sin redaktionella makt genom att tex INTE referera till eller ge ordet till Thomas Reese SJ – fd chefredaktör för jesuiternas tidskrift America i USA – som kanske tydligast personifierar och åskådliggör Ratzingers / Benedikts förtryck. Thomas Reese SJ ”Benedikt XVI en tysk professor som behandlade andra teologer inte som jämställda utan som sina elever som behövde korrigeras närdenne ansåg att de hade fel. Prefekten för Troskongregationen kardinal Ratzinger tystade andra teologer och fråntog dem möjlighet att publicera sig. Tragiskt för kyrkan.”
Och inte heller vill KM rapportera och referera till omdömet från inhemsk katolik och känd journalist som Carl Otto Werkelid – fd bla chef för Svd kulturrredaktion – som i Aftonbladet i samband med att Benedikt valde att avgå som påve 2013 vågade påstå ”Kardinalfelet – påven borde inte blivit påve”och som skriver: ”Ratzingers regemente var hårdfört; medan han i personliga samtal kunde visa värme och förståelse var han oftast oblidkelig i sin ämbetsutövning, något många bittert fått erfara. Inofficiellt gick han stundtals under namnet ”Inkvisitorn”, ibland ”Rottweilern”, och det är ingen tvekan om att han kom att förstärka den polske påven Johannes Paulus II:s djupgående konservatism.”
När det specifikt kommer till utvärderingen av hur Ratzinger / Benedikt ”handskades med de prästerliga övergreppsskandaler som har skakat katolska kyrkan under de tre senaste decennierna” ger KM ordet till John L. Allen – chefredaktör för Crux – som i sin tur helt åberopar sig på ärkebiskop Charles Scicluna under rubrik ”Joseph Ratzinger banade väg för kyrkans nolltolerans.”
NärCharles Scicluna – ”i praktiken kyrkans högste åklagare i övergreppsärenden från 2002-2012”utvärderar Ratzinger så utvärderar Scicluna i praktiken sig själv. Det verkar John Allen inte ha några synpunkter på – vilket KM i sin tur inte heller har några synpunker på.
Som vanligt när det gäller beskrivning av hur Ratzingers / Benedikt ”handskades med de prästerliga övergreppsskandalerna” inleder även John Allen sin historiebeskrivning i samband med att ”övergreppsskandalerna i USA exploderade” runt 2001 och hur Ratzinger då agerade dvs under galgen.
I sin redaktionella maktutövning väljer KM att inte tala om eller beskriva vad som hänt dessförinnan.
Här kommer därför lite kompletterande information från olika media ute i världen utifrån att Ratzinger hela tiden – alltsedan han 1981 blev prefekt för Troskongregationen – varit den absolut mest välinformerade personen inom katolska kyrkanvad katolska prästers övergrepp på minderåriga beträffar.
I Newyorker 8 dec 2015 finns intressant artikel av Sarah Larson som beskriver hur allt handlade om sekretess och åter sekretess och om att skydda kyrkans rykte. En intressant beskrivning av en process hur katolska kyrkans syn på prästers övergrepp på minderåriga sågs som ”en synd som prästen hade biktat och fått förlåtelse för. Ingen förståelse för att det rörde sig om kriminella handlingar som ständigt upprepades.”
”Not anywhere. It was all about protecting the reputation of the Church, and then, in parens, keeping it secret. It was always about the secrecy. If the crimes of the priest were mentioned, they were often referred to as ‘sins,’ for which the priest had repented and been forgiven. With no sophisticated understanding, at a time when there clearly should have been, that these were A) criminal acts and B) criminal acts of a type that recur again and again.””
”Hon kritiserar att jag utan invändningar relaterar Benedikt/Ratzingers förklaring till det katolska läroämbetets nej till homosexualitet och kvinnliga präster och upprörs över att jag inte nämnde att det pågår en synodal process i Katolska kyrkan där just dessa lärosatser på vissa håll ifrågasatts.”
”Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att också Franciskus avvisat kraven på kvinnliga präster och könsneutrala äktenskap, och att han avfärdat de reformförslag i denna riktning som framförts inom ramen för den synodala processen i Tyskland som oförenliga med kyrkans lära.”
”Vidare kontrasterar Nordgren den “tystnadskultur” som hon menar rådde under påve Benedikt, mot den “frimodighet” som hon anser att hans efterträdare representerar.”
PSOroväckande att Yvonne Maria Werner som professor inte ser skillnaden mellan att Franciskus tillåter att frågor som ”homosexualitet och kvinnliga präster” öppet får diskuteras UTAN SANKTIONER och Ratzingers / Benedikts FÖRBUD att överhuvudtaget få ifrågasatta läran om dessa ämnen utan bestraffning !
Vad som hände tex Roy Bourgeois (nr 93 på nedanstående lista) kanske kan vara ett talande exempel.
Maryknoll Father Roy Bourgeois stands with other supporters of women’s ordination at the gates of St. Peter’s Square during a demonstration in Rome Oct. 17. The U.S. priest, who faces possible dismissal from his order and the priesthood for support of women’s ordination, was detained briefly by Italian police outside the square. (CNS photo/Paul Haring) (Oct. 17, 2011) See WOMEN-ORDINATION Oct. 17, 2011.
98 ytterligare exempel på straffade präster och teologer finns bla i Mattew Fox (nr 22 på listan) bok från 2012. Matthew Fox tidigare medlem i Dominikanorden. ”Why Ratzinger’s crusade has emperiled the church and how it can be saved”
Jon Sobrino, S.J (El Salvador, born in Spain)
Bernard Haring, CSsR (Germany)
Sr. Lavinia Byrne, IBVM (UK)
Jacques Dupres, SJ (France)
Thomas Reese, SJ (USA)
Professor Michael Buckley (USA )
Fr. Philip S. Keane, SS (USA)
Fr. John McNeil, SJ (USA)
David Hollenbach, SJ (USA)
Anthony de Mello, SJ (Indian Goan priest)
Michael Morwood (Victoria, Australia)
Bishop Thomas Gumbleton (Detroit, USA)
Archbishop Paulo Evaristo Arns (Sao Paulo, Brazil)
Att Ulf Jonsson SJ – chefredaktör för Signum – inte hör till de mest reformförespråkande prästerna i Stockholms Katolska Stift åskådliggör han åter i sin senaste ledare i Signum och när Ulf Jonsson SJ intervjuas av John Sjögren i Signumpodden– ”Synod på villovägar”.https://signumpodden.podbean.com/e/synod-pa-villovagar/
På Signums hemsida i artikeln ”Konflikt mellan Vatikanen och synodala vägen” 24 jan berörs i förbigående biskop Bätzings svar igår 24 janistället för mer utförlig redogörelse av biskop Bätzings syn på saken.
Som vanligt behandlas katoliker i Sverige av Signum och Ulf Jonsson SJ som minderåriga barn till vilka information måste filtreras genom ett Bullerbyfilter.
Jag översätter och citerar direkt ett stycke ur biskop Bätzings brev där han ger sin kommentar till Vatikanens kritik och bla säger att ” inga samtal – utifrån mötena i det Ständiga Rådet – överhuvudtaget ännu har kunnat föras med Rom vad beträffar innehåll och målsättning för synodala möten på alla nivåer i kyrkan i Tyskland.Heliga Stolen ser en fara i att biskopsämbetet försvagas – jag upplever faktiskt att biskopsämbetet stärks. Vad synodalitet beträffar så handlar det inte i förta hand om dogmatiska frågor utan om en levande synodal kultur i gemensamma möten och beslut. Ingen har ifrågasatt biskopsämbetets auktoritet.Dokumentet från Rom får för oss i Tyskland till följd att vi än mer intensivt kommer att reflektera över formerna och möjligheterna av synodala möten och beslut i syfte att utveckla en synodal kultur”
Noterar att Ulf Jonsson SJ i Signumpodden också bla beskriver den oerhört rika katolska kyrkan i Tyskland utan att låtsas om det stora ekonomiska stöd som katolska kyrkan i Tyskland genom Bonfatiuswerk också ger katolska kyrkan i Sverige där bla Ulf Jonsson SJ är katolsk präst och nu mycket högljudd ger sig tolkningsföreträde och ensamrätt att utifrån sin roll som chefredaktör för jesuiterna i Sveriges tidskrift Signum kommentera och ensidigt kritisera den Synodala Vägen i Tyskland.
Att Ulf Jonsson SJ inte hör till de mest ivriga reformsträvande prästerna i Stockholms katolska stift visade han redan 2009 – långt före den Synodala vägen – i sin ledare i Signum ”I men inte av världen” där han passade på att raljera över Katolsk Vision – föregångare till Vi är kyrka Sverige.
Cardinal George Pell of Sydney, Australia, looks on as Pope Benedict XVI waves to pilgrims during a ceremony welcoming the pontiff to World Youth Day in Sydney in this July 17, 2008, file photo. Cardinal Pell, former prefect of the Vatican’s Secretariat for the Economy, died Jan. 10 in Rome at age 81. Benedict died Dec. 31 at 95. (CNS/Paul Haring)
NCR18 jan
Utmärkt artikel av Phyllis Zagano som beskriver hur den pågående Synodens målsättning – att göra såväl manliga som kvinnliga lekmän mer delaktiga i kyrkan – var något som Benedikt i varje detalj motarbetade genom att se till att katolska kyrkans Kanoniska Lag juridiskt höll kyrkans styrelse och ämbetsutövning inom det klerikala kastsystemet.
”Not long ago, Sr. Nathalie Becquart, undersecretary of the General Secretariat of the Synod, said the current synod would lead ”to a new reception of the Second Vatican Council,” allowing the reforms of the mid-1960s to finally take hold. A small but vocal cadre of Catholics fears that precise possibility, which they caricature as a church overrun with bad liturgy, bad moral theology and guitar music.”
”In 1997, Benedict, still Cardinal Josef Ratzinger, refused to sign a 1997 International Theological Commission document allowing for women deacons and instead put then-professor-now-Cardinal Gerhard L. Mueller to the task of rewriting crucial passages, allowing John Paul II and later Benedict to ignore the issue. ”
Tyvärr fick jag inte välja ovanstående rubrik till den replik jag idag 11 jan i DAGEN skrivertill en artikel av professor Yvonne Maria Werner.
”Fem dagar efter att påve emeritus Benedikt XVI avled på nyårsafton 2022 ger professor Yvonne Maria Werner i Dagen (sidan 3 i dagens tidning, reds anm.) sin syn på kardinal Ratzinger/Benedikts drygt tre decennier långa ämbetsperiod. Av en professor i historia som specialiserat sig på att forska om Katolska kyrkan förväntar jag mig dock betydligt mer än en apologetisk partsinlaga som lika gärna kunnat skrivas av vilken som helst hängiven lekman tillhörande Ratzingers/Benedikts fanklubb.Noterar att professor Yvonne Maria Werner utan betänkligheter stödjer Ratzingers syn på ”det kyrkliga läroämbetets nej till homosexualitet och kvinnliga präster” som vore det tal om att dessa frågor hör till kategorin naturlagar – typ tyngdlagen – som var och en borde förstå inte med bästa vilja går att ändra på.”
”Vidare hyllar Yvonne Maria Werner Ratzingers arbeten av ”djuplodande teologisk-filosofisk analys” utan att poängtera att inget av dessa ”djuplodande” arbeten dock varit så djuplodande att de nått ned till barnets perspektiv på tillvaron i utsattheten för Guds tjänares övergrepp, eller så djupt ned så att Ratzinger/Benedikt skulle kunna nå insikt och förståelse för betydelsen av interreligiös dialog.”
Jag avslutar med orden ”För mig personligen som ”född” katolik höll Ratzinger/Benedikt på att bli vägen ut ur Katolska kyrkan. Jag stannar dock som reformkatolik kvar hos påve Franciskus.”
Yvonne Maria Werner skriver i DAGEN 5 jan under rubrik ”Benedikt såg inomkyrklig kritik som en följd av sekulariseringen”
”Vid sidan av sitt ämbete fortsatte Ratzinger att arbeta som privatteolog, och han gav under denna tid ut en rad arbeten. I dem förenar han djuplodande teologisk-filosofisk analys med reflexion över kyrkans och den kristna trons ställning i det moderna samhället och alla de problem som kristenheten ställs inför världen över.”
”En påves främsta uppgift är därför att värna och förmedla kyrkans tro och att se till att den nödvändiga anpassningen till tidens krav sker inom dess ramar. Exempel på detta är det kyrkliga läroämbetets nej till homosexualitet och kvinnliga präster.”
”Denna hållning beror, förklarade han, inte på att kyrkans ledning inte vill utan att helt enkelt inte kan ändra på dessa lärosatser. Den inomkyrkliga kritiken såg han främst som ett didaktiskt problem och som en konsekvens av ett sekulariserat tänkande. ”
Yvonne Maria Werner avslutar med orden ”För mig personligen öppnade hans teologiska författarskap vägen till den katolska tron.”
PS I dagens DAGEN 11 jan Thomas Idergard SJ gästkrönikör som tar tillfället i akt att skriva en hyllningskrönika under rubrik ”Det här kan förre påven Benedikt lära alla kristna”
Till sist en liten inblick från ca 2008 från en dag i påve Benedikts privata vardagsliv i sitt privata hem i Vatikanen. Noterar särskilt hur fint kvinnor komplementerar påven i vardagslivet.
Jag sammanfattar en intervju med f Thomas Reese SJ i samband med att Benedikt XVI avled på nyårsafton 2022.
Thomas Reese SJ var chefredaktör för jesuiternas tidskrift America när kardinal Ratzinger var prefekt för Troskongregationen. Thomas Reese berättar hur han hade som ambition att främja en öppen debatt på tidskriften genom att låta olika teologers uppfattningar i kontroversiella frågor komma till tals i America. Detta var något som kardinal Ratzinger starkt ogillade och därför bestämde att Thomas Reese måste avgå. Thomas Reese berättar att han inte ville att det skrevs protester mot beslutet men i samband med att kardinal Ratzinger blev vald till påve 2005 valde Thomas Reese att avgå som chefredaktör för America.
Här ger Thomas Reese en mycket bra och nyanserad bild av kardinal Ratzinger / påve emeritus Benedikt XVI i samband med att denne avled på nyårsafton 2022. Thomas Reese menar att i grund och botten var Benedikt XVI en tysk professor som behandlade andra teologer inte som jämställda utan som sina elever som behövde korrigeras närdenne ansåg att de hade fel. Prefekten för Troskongregatinen kardinal Ratzinger tystade andra teologer och fråntog dem möjlighet att publicera sig. Tragiskt för kyrkan. Den teologiska diskussion förtrycktes under eran med Johannes Paulus II och kardinal Ratzinger. Thomas Reese kommenterar dock på ett positivt påve Benedikt XVI teologi och hans beslut att avgå som påve och hans ”förlitande på den Helige Ande att hitta en ny person att bli påve.”
Också bra sammanfattning av kardinal Ratzinger / påve Benedikt XVI i Frankfurter Allgemeine. Fastnade särskilt för en mening : ”I Rom dröjde det fram till 2001 innan han tog på sig ansvaret för straffrättsliga åtgärder för vigda ämbetsmäns sexuella övergrepp” Dvs som jag tidigare påpekat – omvändelse under galgen i samband med att media i USA börjat avslöja mörkandena !
Här en intervju från EWTN med ärkebiskop monsignor Georg Gänswein – Benedikt XVI privatsekreterare och prefekt för det Påvliga Hushållet.
// Irène
PSEgna kommentarer från tidigare
Dagens Seglora 1 mars 2013 ”Som man bäddar får man ligga”
”Som prefekt för Troskongregationen var det kardinal Ratzinger som under nästan ett kvarts sekel satte sin prägel på den kyrka som han sedan kom att bli påve för i april 2005. 2001 undertecknade Ratzinger ett dokument där det framkommer att grova brott som tex sexuella övergrepp som begåtts av kyrkliga ämbetsbärare ska hanteras inomkyrkligt dvs främst av Troskongregationen dvs av kardinal Ratzinger själv. Inte ett ljud om att blanda in civila myndigheter. Tvärtom! Ett tidigare dokument från 1962 som Ratzinger åberopar säger att sexuella brott begångna av präster ska omfattas av kyrkolagens strängaste ”påvliga sekretess ” och att den som bryter sekretessen blir exkommunicerad.”
Dagens Seglora 25 april 2019 ”Benedikt saknade offerperspektivet”
”Trots med facit i hand av kyrkans mörkande av sexövergrepp lyser sexoffrens perspektiv med sin frånvaro i Benedikts skrivelse. Den sekulariserade tidsandans framhållande av barnperspektivet och barns rättigheter är något som den gudstroende Benedikt aldrig prioriterat i sina texter.”
