Katolsk Vision

Vänner,

biskop Anders har publicerat ett nytt uttalande om den våldtagna nioåringen.  Så vitt jag kan se har han låtit sig inspireras av den norske biskopen Bernt Eidsvig och det är alldeles utmärkt.

Men när jag läser Anders inlägg kan jag inte förstå annat än att han finner exkomuniceringen av läkarna som utförde aborten samt av flickans mamma i sin ordning. Anders ger visserligen utttryck för stort medkännande, men så skriver han:

”Katoliker som uppriktigt ångrar att de varit inblandade i en abort, kan genom biktens sakrament få förlåtelse för den synd de begått. I vårt stift kan varje präst lösa från denna exkommunikation i samband med bikt och avlösning. ”

De som räddade flickans liv skall alltså ”söka förlåtelse för den synd de begått”.

Om jag förstått biskop Anders rätt så kan jag inte förstå annat än att han försöker inta två motstridiga ståndpunkter samtidigt. De som räddade flickans liv gjorde rätt fast fel och skall be om kyrkans avlösning. Varför det  om de gjorde rätt?

Det finns anledning för biskop Anders att återkomma och klarlägga vilken ståndpunkt han intar. Läs gärna Anders brev i sin helhet nedan.

Gert Gelotte

PRESSMEDDELANDE

Stockholms katolska stift

090313

Biskop Anders om Brasilienfallet

Det är med sorg bedrövelse som jag tagit del av de hemska trauman som den nio-åariga brasilianska flickan har råkat ut för. Jag vill betona att den Katolska kyrkan i Sverige har inte någon förstahandskunskap om det tragiska fallet. Men förutsatt att medias rapportering stämmer med fakta, kan jag inte se att det detta fall kan vara fråga om en automatisk exkommunikation. Det skedda handlar snarare om nödvärnsrätten, när läkarna slagit fast att den mycket unga gravida flickan inte kommer att klara av en tvillinggraviditet. Det är en central princip i moralteologin att vi alla har rätt att försvara sitt liv. Vidare kan man diskutera om och hävda att detta fall är ”en handling med dubbel verkan” liknande det vid cancer i livmodern, som kan avlägsnas även om fostret kommer att dö som följd.

Det är helt riktigt att den Katolska kyrkans lära säger att de som genomför eller på något sätt bidrar till att en abort utförs, med automatik är exkommunicerade (exkommunikation latae sententiae). Skälet till det är att Kyrkan vill skydda de absolut svagaste och försvarslösa människorna, de ofödda barnen. Därför betraktar Kyrkan abort som något ond, och som präst och biskop kan jag aldrig godkänna att abort utförs. Katoliker som uppriktigt ångrar att de varit inblandade i en abort, kan genom biktens sakrament få förlåtelse för den synd de begått. I vårt stift kan varje präst lösa från denna exkommunikation i samband med bikt och avlösning.

I sådana extrema fall, som här när det gäller en så ung flicka som riskerar att dö om graviditeten fullföljs, måste Kyrkan i första hand ha pastoral omsorg om den våldtagna flickan och hennes förtvivlade mor, och ge dem tröst och lindring. Kyrkan får inte utesluta sig själv från möjligheten till att erbjuda dem detta. Det är obegripligt att ärkebiskop Sobrinho gett offentlighet åt denna exkommunikation. Liknande tragiska fall skall lösas i samband med bikt och själavård, inte inför hela världen ögon. Man kan föreställa sig vilket lidande en redan hårt drabbad mor och dotter utsatts för genom att fallet fått en sådan offentlighet.

I koppling till detta vill jag säga att det är svårt att se att flickans mor kan klandras för att ha följt läkarnas råd. Det finns tillfällen i livet när vi tvingas välja mellan två onda ting. I sådana ytterst svåra situationer är det omöjligt att finna en lösning där inte någon blir lidande.

Många upprörs över att mannen som förgripit sig på flickan, och som bär skulden till den uppkomna situationen, inte har blivit exkommunicerad. Det innebär INTE att han inte dragit på sig ett kyrklig straff. Alla som begår sådana här fruktansvärt allvarliga synder, ställer sig i kraft av sitt agerande utanför kyrkans sakramentala gemenskap. Detta straff varar till dess att den skyldige visar uppriktig och äkta ånger för den synd som begåtts och är villig att ta ansvar för det som skett och så uppsöker Kyrkan för att söka försoning genom biktens sakrament. Att vissa synder är förenade med direkt exkommunikation innebär inte att de med nödvändighet är mer allvarliga än andra. Missbruk av barn är en gav de allra allvarliaste synderna och beskrivs i den Katolska kyrkans katekes som en dubbelsynd, och är följdriktigt något som kyrkans starkt fördömer. Styvfadern har gjort sig skyldig till ett fruktansvärt brott som måste

straffas strängt- och vållat sina anhöriga ett omänskligt lidande.

För min egen del råder ingen tvekan om vem som bär skulden i det här fallet, och det är förgriparen.

Avslutningsvis vill jag säga att vi måste be om Guds hjälp för dottern och modern så att de får kraft att gå vidare – och om omvändelsens nåd för förövaren.

+ Anders Arborelius OCD

Stockholm 090313

Maria Hasselgren

Pressansvarig

Stockholms katolska stift

08-462 66 27/070-252 19 30

maria.hasselgren@katolskakyrkan.se

I morse satt åter Maria Hasselgren i Gomorron Sveriges morgonsoffa med anledning av fallet med den 9 åriga brasilianska flickan vars mamma exkommunicerats för att hon låtit flickan genomgå en abort sedan flickan blivit gravid med tvillingar. Även läkaren som utfört aborten har exkommunicerats. Däremot ej styvfadern som våldtagit sin 9 åriga styvdotter.
Med i studion är riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson från folkpartiet som nu kräver protest till Den Heliga stolen. ”Rött kort till Vatikanen.”

På frågan varför Maria Hasselgren vägrar ställa upp på debatt med Birgitta Ohlsson svarar MH följande

– För att det piskas upp en hatstämning. Ges en onyanserad bild av katolska kyrkan generellt och kanske inte minst i vårt land som har en lång tradition av antikatolicism. Vi är inte ovilliga att att debattera frågan som sådan. Vi har ju också sagt saker på vår hemsida.

(Noterar att MH denna gång motstår frestelsen att gå in på sitt favoritämne ”rättvis jordfördelning”)

-När det gäller den här frågan är det ju EN biskop i Brasilien ……

– Just den här biskopen har själv tagit initiativ och gått ut i media så det har kommit ut…..

-Han är en väldigt kontroversiell person och han har också brutit ned ett omfattande och fint arbete som hans företrädare dom Helder Camera gjorde i det Stiftet.

Låt mig stanna här och fokusera på vad MH säger när hon pekar ut Jose Cardoso Sobrinho som den skyldige till den nu aktuella exkommunikationen och som sabotör till sin föregångares dom Helder Cameras ”fina arbete”.

Det var väl magstarkt.

Sanningen är ju den att dom Helder Camera sågs med mycket oblida ögon av den dåvarande påven Johannes Paulus II. Dom Helder Camera var befrielseteolog och var den som myntade ”När jag ger mat till de fattiga blir jag kallad helgon men när jag frågar varför de fattiga inte har mat blir jag kallad kommunist.”

Dom Helder Camera var en närmast helgonlik människa som älskades av sitt folk men inte på något sätt fick uppskattning ”uppifrån”.
Befrielseteologin som alltså var grunden till det ”fina arbete” som Maria Hasselgren nu åberopar AVSKYDDES av den förre påven och av dåvarande prefekten för troskongregationen kardinal Ratzinger, vår nuvarande påve. Allt som heter befrielseteologi ÄR OCH VAR ett rött skynke för Vatikanen. SSPX och Opus Dei är dess raka motsats skulle man lite förenklat kunna säga.

När dom Helder Camera drog sig tillbaka 1985 utnämnde Johannes Paulus II just den nuvarande biskopen Jose Cardoso Sobrinho i syfte att STÄLLA SAKER OCH TING TILL RÄTTA. Med sorg fick dom Helder Camera se sitt ”fina arbete” slås sönder av sin efterträdare tills han avled vid 90 års ålder 1999.

Och här vi problemet i ett nötskal. Centraliseringen inom katolska kyrkan och påvens allmakt att utnämna biskopar mot en lokalbefolknings önskemål. Som jag tidigare skrivit bedrev den förre påven en ”etnisk rensning” på biskopar och präster i LatinAmerika som var ”befrielseteologer” och ersatte dem med konservativa företrädare som ofta var Opus dei. Den nu omtalade biskop Jose Cardoso Sobrinho tillhör dock karmelitorden.

Vatikanen har alltså en gång just utvalt Jose Cardoso Sobrinho till biskop för dennes LUST att försvara katolska kyrkans KONSERVATIVA åsikter.

Att det överhuvudtaget kan uppstå en fråga / en tvekan om en 9 årig våldtagen flicka har rätt till abort är kännetecknande för katolsk moralteologi som inte har sin hemvist i det sunda förnuftets upplysta domäner.
Katolsk moralteologi kan tolkas antingen med tonvikt utifrån HJÄRTAT eller HJÄRNAN. För den som vill bli biskop eller kardinal eller få en ledande befattning inom katolska kyrkan är det det senare som rekommenderas som den smidigaste vägen tiil framgång.

Här lägger Opus dei grunden till sin allt större makt genom att tillhandahålla ”bra och rätt personer ”. Upphävandet av exkommuniseringen av SSPX är också ett led i att så att säga bredda rekryteringen för ”rätt personer”.
Menar Maria Hasselgren på allvar att dom Helder Camera gjorde ett ”fint arbete” i Brasilien bör hon överväga att byta arbete som pressansvarig för katolska kyrkan i Sverige.

// Irène

Nedanstående brev har skickats till biskop Anders

Jag är katolik, kateket och dessutom medlem i Sankta Eugenias församlingsråd och börjar undra om det kanske är så att jag hamnat i alldeles, alldeles fel sammanhang? Jag är alltså en del av ett STIFT som menar att jag som mamma ska tvinga min våldtagna nioåring att avstå från skola och fritidshem och gå igenom en riskgraviditet, för att sedan offra min lilla flicka när hennes nioåriga kropp föder fram två förhoppningsvis friska barn.

Det måste ha skett en nyordning i vårt stift. Som kateket, och även som religionslärare på gymnasiet undervisar jag utifrån ett dokument från 1998, skrivet av samtalsgruppen mellan Stockholms katolska stift och Sv Missionskyrkan. ”Råd gällande pastoral hållning i samtal om abort” heter dokumentet. Ett dokument med en helt annan ton. Helt annan! Vi var en större grupp katoliker som diskuterade det utomordentligt väl genomtänkta dokumentet med pater Dartman 1998 – men nu gäller alltså något annat?

Hittills har jag trott att vår kyrka lär att det levande livet går före det icke födda? Det är med vämjelse och bestörtning jag finner att vårt stift ställer sig lojalt till bannlysningen av modern och läkarna. Biskop Anders hade alltså gjort precis likadant som hans kollega i Brasilien? Och stiftets officiella hållning är alltså att en nioårig flicka ska tvingas föda fram barn med risk för eget liv? Eller är det kanske bara i den fattiga delen av världen som de redan våldtagna ska skuldbeläggas och dubbelt bestraffas?

Det var inte en präst som våldtog denna gång – det var en styvfar. MEN det är samma andas män som bannlyser en redan utsatt flickas mamma, som skyddar präster som våldtar småbarn….kvarnsten

arna räcker inte! HUR kan vi bara stå ut med en kyrka som rekryterar så fruktansvärt sjuka präster, och som skyddar våldtäktsmän i decennier, och som bannlyser en mamma – en mamma som älskar sin dotter och vill vara en sann kärleksfull mamma – en sådan mamma förvägrar kyrkan sakramenten – men för våldtäktsmännen – även prästvigda sådana – står nattvardsbordet dukat! Det är en SKAM att vara katolik i dessa dagar. SKAM! När ska kyrkan värna om de levande barnens rätt? Alltför många små flickor och pojkar har våldtagits av sjuka präster som skyddats av Vatikanen. OCH det är alltså korrekt att vår kyrka – också vårt stift – förväntar sig att en redan sargad nioårings flickkropp ska bära fram och föda två spädbarn, med risk för sitt eget liv?

Som katolik med stort engagemang för barns rättigheter hoppas jag på ett nytt uttalande från stiftet som andas mer av empati än det kyliga uttalande vi kan läsa på hemsidan.

Jag önskar svar vad gäller skriften ”Pastorala råd…” – vill inte gärna sprida katolska irrläror i undervisningen. Gäller dokumentet från 1998 eller var det kanske bara något som pater Stefan Dartman tyckte var bra?

Jag älskar min kyrka och har alltid varit stolt över att vara katolik, och lycklig över att få leva efter evangeliet. Men det här…kyrkans människosyn går över mitt förstånd. Var finns finns modet och kärleken i vårt stift som bekräftar det utsatta barnet? Modet som uttrycker stöd för en mor som älskar sitt barn – en mor som gjort precis det alla andra kärleksfulla mödrar skulle ha gjort i hennes ställe!

Det är i det närmaste outhärdligt att inse hur fullständigt rättslösa många barn varit i vår kyrka. Fullständigt rättslösa! Vatikanens tondövhet och kyla drabbar just nu en fattig flicka i Brasilien  precis som det drabbar de våldtagna dövstumma vuxna som våldtagits som barn på katolskt barnhem i Verona….Jag hoppas att mitt stift bär fram deras röster mot Vatikanens maktfullkomliga herrar, som uppenbarligen alldeles har glömt vad det är att vara ett litet sårbart barn.Glömt bort Kristus. FRÄLS oss ifrån ondo!

Eva Winiarski
Sankta Eugenia

Nu duggar det tätt mellan skandalerna. Inflation hotar när det gäller  exkommunikation och suspenderade präster 

http://rentapriest.blogspot.com/2009/03/pope-benedict-xvi-defrocks-st.html

 Är  den nya katolska kyrkan den som kommer att UPPSTÅ och i grunden bestå   av alla de suveräna,  modiga förelöparna, präster och teologer som exkommunicerats  eller fråntagits undervisningsmöjligheter men som inte gett  sig och inte ger sig ? Dit hör också de katolska kvinnliga prästerna som inte heller ger sig.  

 Alla dessa tycks nu få vind i seglen av Den Helige Andes stormvind som sveper  fram i den  sk sekulära världen som nu också protesterar och gör gemensam sak med redan tidigare protesterande katolska lekmän och ”olydiga”  präster och systrar och som gör att kyrkans män  där uppe på toppen  måste ta betäckning.  ”Kardinalshattarna”  håller på att blåsa av  i stormen.

// Irène

Vänner,

Stockholms katolska stift har publicerat ett officiellt uttalande med anledning av att de som tillåtit och medverkat till att en nioårig våldtagen flicka i Brasilien fått abort blivit exkomunicerade. Klicka på länken nedan för hela texten.

http://www.katolskakyrkan.se/Turnpike.aspx?id=1137

Stiftet kritiserar visserligen våldtäktsmannen, men tar inte avstånd från exkomuniceringen av läkarna och mamman. I stället tycks stiftet ställa sig bakom dessa. Slutklämmen i detta officiella uttalande är med tanke på omständigheterna närmast obscen:

”Katolska kyrkan förlåter alla som begått allvarliga synder endast om de
uppriktigt ångrar sig, går till bikt och gör bot, eftersom hon till sin
natur är kärlek, barmhärtighet och förlåtelse.”

 Gert Gelotte

Vänner,

och när vi ändå är inne på ämnet exkomunicering så har alltså en nioårig våldtagen flicka i Brasilien fått abort. Enligt läkarna var det för att rädda flickans liv. Den lokale biskopen Jose Cardoso Sobrinho har exkomunicerat läkarna som utförde aborten samt flickans mamma. Exkomuniceringarna bekräftas och får stöd av kuriekardinalen Giovanni Battista Re i Vatikanen.

– Livet måste alltid skyddas, säger kardinal Re till den italienska tidningen la Stampa.

Uppenbarligen gäller inte detta våldtagna nioåringar.

Gert Gelotte

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2563129.svd

 http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/7930380.stm

Vänner,

Luiz Couto, brasiliansk katolsk präst har, enligt BBC, suspenderats för att han försvarat homosexuellas rättigheter samt bruket av preventivmedel. Den skyldige till detta övergrepp och denna dumhetens triumf är ärkebiskop Aldo Pagotto.

Luiz Couto är en känd förkämpe för mänskliga rättigheter i det bottenlöst fattiga och våldsplågade nordöstra Brasilien. Han säger att han tänker fortsätta att fira mässan i goda vänners sällskap. Det hoppas jag verkligen att han gör – och att han har många vänner.

Klicka på länken nedan.

Gert Gelotte

 http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/7913981.stm

” Vad händer i vår kyrka ?”

”En kväll om den senaste tidens händelser kring katolska kyrkan och Vatikanen och SSPX

Maria Hasselgren, pressansvarig för katolska kyrkan och msgr Jorge de Salas
jur dr i kanonisk rätt och biskopsvikarie för kyrkorättsliga frågor
hjälper oss att reda ut den senaste tidens händelser. ”

Föreställningen var ”utsåld” i stora församlingssalen i Sankta Eugenia 5 mars kl 1900.

För det första varför presenteras inte Jorge de Salas som det han OCKSÅ är ? Opus Dei.
Det är en mycket viktig detalj i detta sammanhang när SSPX är på tapeten.

Halva kvällen gick åt Maria Hasselgrens information av händelseförloppet sett ur biskopsämbetets perspektiv. Där framkom tex att biskopen inte fick bekräftat besked från Vatikanen (via nuntiaturen? ) om att exkommuniceringen av SSPX skulle hävas förrän på morgonen samma dag det skedde.
Hur kan en biskop i katolska kyrkan (och ett helt katolskt stift) finna sig i denna bristande kollegialitet som bla får som konsekvens att samma biskop måste framstå som ett frågetecken i massmedia ?
Det var bara en av många frågor som väcktes hos mig under kvällen.

En annan fråga var att ingen bland kvällens åhörare reagerade på Jorge de Salas enbart positiva syn på själva upphävandet av exkommuniceringen i sig. Det enda problematiska för Jorge de Salas var den dåliga timingen från Vatikanens sida. Och den enda kritik Jorge de Salas hade mot Vatikanen var dess klantighet (mitt uttryck) i själva handläggningen. Annars ser Jorge de Salas fram emot den kommande ”enhetsprocessen” och han beskrev upphävnadet som ett ”väldigt modigt beslut av påven”
Katolsk fromhet som går hand i hand med naivitet är Gefundenes Fressen för SSPX liksom det är för Opus Dei. Det stod i alla fall klart för mig efter denna kväll och att nu gäller först och främst att allt ståhej kring Williamson ska lägga sig.

En ung flicka – SSPX sympatisör – frågade lågmält fromt och troskyldigt varför katolska kyrkan upplåter sina kyrkor på andra håll i världen men inte i Sverige ? ”Det är upp till den lokala biskopen att bestämma” svarade Jorge de Salas. Och …. som ungdomar brukar säga. Nej det kom ingen följdfråga på vad detta teoretiska svar i praktiken månne kunna betyda för oss i Sverige.

SSPX har fått betala ett mycket högt pris för sitt indiskreta sätt att saluföra en del av sin ”högerideologi”. Diskretion kommer att bli en hederssak framöver. Jorge de Salas – tränad av och inom Opus Dei – kan bli en utmärkt handledare i denna ädla konst.

SSPX präster/ biskopar är giltiga men olagliga Valid but illecit. Det olagliga SSPX-brödraskapet lever dock ett välordnat och välorganiserat liv, parallellt med den lagliga katolska kyrkan på olika håll i världen.

Det är nog bara en tidsfråga tills SSPX blir en laglig personalprelatur precis som Opus Dei.
Det finns för mig inget tvivel efter Eugeniakvällen och den entusiastiske Jorge de Salas att det för Sveriges del bara är en tidsfråga när även svenska katoliker som väntar på detta, precis som på andra håll också kommer att beredas möjlighet at kunna välja om de så att säga vill delta i olagligheter dessförinnan.

”Det är en komplicerad juridisk situation ” sa den kyrkorättskunnige Jorge de Salas i en ton som om det juridiska vore den ENDA komplikationen.
Ty för Jorge de Salas verkar det överhuvudtaget inte finnas några andra komplikationer. Den insikten borde ju ha utgjort en komplikation i sig för åhörarna i Sankta Eugenia. Att så inte var fallet måste ha utgjort en lättnad för Jorge de Salas, vars Opus Dei grundare, den helige Josemaría Escriva de Balaguer ( död 1975) blev saligförklarad på rekordtid bara 17 år efter sin död och helgonförklarad efter ytterligare bara 10 år 2002.

Lika bråttom har inte Vatikanen haft när det gäller Oscar Romero som mördades av en högerextremist 1980. Ännu 29 år efter mordet är den påbörjade saligförklaringen inte klar. Jag har som katolik levt i den föreställningen att det är en merit ur helgonsynpunkt att våga sitt liv, att bli mördad. Men verkligheten talar ju sitt eget språk, så jag kan inte dra någon annan slutsats än att det är skillnad på folk och fä i Vatikanen.
Att Vatikanen är ”högerhänt ” kan ju också konstateras efter den ”etniska rensningen” av befrielseteologiska biskopar och präster i Latinamerika som skett och som ersatts med just Opus Dei företrädare. Opus Dei lär ha runt 80-87000 medlemmar i världen exklusive sympatisörer.

Att det dock inte enbart är enhet som driver Benedikt XVI avspeglas i dennes totalt bristande intresse att överhuvudtaget tala med en rörelse som ”We are church” som räknar med ca 2 milj anhängare i 40 länder.

För att inte tala om den växande bomben giltiga men illegala kvinnliga präster inom katolska kyrkan.

Vatikanen har däremot ett väldokumenterat stort tålamod och utomordentligt god vilja när det gäller att leta efter bortsprungna ”bruna får”.
Prästbrödraskapet SSPX lär ha ca 4-500 präster, 150 prästkanditater. En miljon sympatiserande lekmän nämndes.

Katolska kyrkan i Sverige har tilldragit sig stort mediaintresse sedan SVT Uppdrag Granskning sändes 21 jan. Progammet var enligt Maria Hasselgren ”SVT största scoop någonsin ”.
I Gomorron Sverige dagen efter satt därför Maria Hasselgren och Gert Gelotte och svarade på reporterfrågor om SSPX och katolska kyrkan.
– Har kyrkan blivit mer konservativ frågar reportern
– Nej det skulle jag inte säga, svarar Maria Hasselgren utan att blinka och vill istället tala om bla ”rättvis jordfördelning” mm
Reportern ger sig inte. Tar sats igen och frågar om man inte ändå kan säga att ”det blåser en konservativ vind över kyrkan?”
I det pressade läget svarar Maria Hasselgren
-Kanske, men……. och så vill hon snabbt återgå till favoritämnet ”rättvis jordfördelning” som hon tycks ha laddat upp med inför programmet.
Reportern var måttligt intresserad och frågade istället Gert Gelotte
– Håller det på att ske en kantring ?
– Ja det är glasklart och helt uppenbart svarar Gert Gelotte,  också utan att blinka och fortsätter
– Det finns ingen jämförelse med hur kyrkan såg ut på Johannes XXIII tid och hur kyrkan ser ut idag med Benedikt XVI. Kyrkans ledning idag är oerhört konservativ, reaktionär, klerikal och auktoritär på ett helt annat sätt .

// Irène

Söndagen 15 febr var jag på Katharinastiftelsen i Stockholm för att lyssna på sr Madeleine Fredell OP , Christina Grenholm, präst, professor Karlstads universitet och Rebecca Söderblom, präst, doktorand Uppsala universitet när de talade över temat

”Var Maria feminist?”

Jag tänkte att det vore spännande att få fortsätta att samtala med sr Madeleine om Maria och bestämde mig därför att fråga henne om hon kunde tänka sig att ställa upp på ett samtal på Katolsk Visions hemsida, till vilket jag även ville invitera Gert Gelotte som skrivit artikeln ”Hej Maria skulle du vilja hjälpa mig?” i Kyrkans Tidning med anledning av den nu pågående utställningen ”Maria – drömmen om kvinnan” på Historiska muséet.

Både sr Madeleine och Gert Gelotte tackade ja till min förfrågan.

Läs samtalet som påbörjats och fortsätter på Forum / Pastorala scenen.

http://forum.katolskvision.se/index.php?topic=121

// Irène

Vänner! 

Se så de älskar varandra, lär ”hedningarna” ha sagt om de första kristna, enligt Tertullianus. Det skulle dagens ”hedningar” knappast säga. De kristna älskar inte varandra. Mindre grupper av kristna älskar varandra. Men det är en annan sak. Mindre grupper av människor som delar en mera exakt ideologi tenderar alltid att älska varandra – oavsett om det är en religiös eller sekulär övertygelse de delar.

Varför älskar inte kristna varandra? Det är ju, noga räknat, den enda uppgift vi har: att älska varandra för att kunna älska andra. Ingenting tycks kunna skapa en sådan ilska och aggressivitet i människor som Gud. Varför det?

Frågan är på tok för stor. Ändå skulle jag vilja pröva några tankar om ett möjligt svar.

För att kunna tala om Gud måste vi första skapa Gud – i betydelsen göra oss en föreställning om Gud. Det gäller oavsett om Gud finns eller inte, oavsett om vi tror på Gud eller inte, oavsett om Gud talar till oss eller inte.

Vi måste ha en inre bild av Gud är för att kunna tala om Gud. Utan gudsbild kan vi inte ens tänka Gud. Det ligger då nära till hands att vi formar Gud efter våra behov. Gud blir den Gud vi behöver.

De som behöver en sträng Gud skapar en sträng Gud.

De som behöver en tillåtande Gud skapar en tillåtande Gud.

Några människor har ett kaos inom sig och behöver en Gud som ser till att världen är ordnad och förutsägbar. Allt, inklusive alla andra människor, måste ha sin givna och förutbestämda plats.

Andra människor har i stället ett slags ordning inom sig. De behöver en Gud som inte detaljreglerar livet utan litar på människors förmåga att göra det goda på många olika sätt.

Jag förenklar. Men förenklingar hjälper oss att se det komplicerade.

När människor som behöver en sträng Gud i en strikt ordnad tillvaro möter människor som behöver en tillåtande Gud i en värld där mycket är möjligt uppstår en explosiv blandning.

De som behöver ordning omkring sig känner marken gunga under fötterna. De som behöver frihetens vind i ansiktet känner sig utsatta för ett kvävningsförsök. Alltså älskar de inte varandra

En lösning är förstås att säga: Se på Jesus! Som han var, så är Gud. Närmare Gud kommer vi inte. Det har många sagt och det har inte hjälpt.

En annan lösning är att säga: Eftersom vi inte vet vem Gud är kan vi hålla många möjligheter öppna. Fast det fungerar ju bara för frihetsälskarna.

Kanske återstår oss bara att se vilka behov som ligger bakom den Gud vi själva skapar för att på så vis förstå varför andra skapar sig en så annorlunda Gud.

Gert Gelotte