-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: november 20, 2015
Maktkampen om tolkningsföreträdet kring kommunion och interkommunion
Frågan om kommunion till frånskilda och omgifta blev mycket omstridd under biskopssynoden och illustrerade polariseringen mellan olika falanger biskopar. Maktkampen står mellan mer hårdföra och fundamentalistiska biskopar med prefekten för Troskongregationen kardinal Müller som språkrör och mer liberala biskopar med … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
14 kommentarer
14 svar till ”Maktkampen om tolkningsföreträdet kring kommunion och interkommunion”
Irène,
tänk att Sveriges riksdag tvingar oss katoliker att via Skattemyndigheten betala för de Salas tjänster! Vi kan inte vägra. Vi kan inte ändra någonting. Så länge biskop Anders låter de Salas hållas ser Skattemyndigheten till att vi betalar. Detta i ett demokratiskt land!
Det är hög tid att riksdagen ändrar gällande lag så att uttaxering via skattsedeln åtminstone kräver den betalandes skriftliga och uttryckliga medgivande.
Gert
Gert
”Det är hög tid att riksdagen ändrar gällande lag så att uttaxering via skattsedeln åtminstone kräver den betalandes skriftliga och uttryckliga medgivande.”
Jag tolkar det du skriver som att det är den betalande som FÖRST indirekt måste ge biskop Anders skriftligt ”bemyndigande” för ”uttaxering via skattsedeln”……..
Det är otroligt hur en sådan totalt odemokratisk KYRKA som den katolska kan fortsätta att få pengar av sina medlemmar utan att de samtidigt kräver inflytande över olika beslutsprocesser. Jag har själv suttit i ett församligsråd på 60-talet. Så ovidkommade frågor som detta råd sysslade med lärde mig mycket om hur det går till inom den världsvida katolska kyrkan. Självklart kräver katolska lokalförsamlingar organisation i olika former men jag syftar på katolska kyrkans ÖVERGRIPANDE frågor om TRO och MORAL och att välja biskop osv. Som gräsrotskatolik har jag inte ett smack att säga till om i vår totalt klerikaliserade kyrka.
Det som provocerar mig mest som katolik i Stockholms katolska stift är att biskop Anders bara vill vara HERDE för stockkkonservativa katoliker. Sådana har ”BEMYNDIGANDE ” att kalla en hemsida Katolsk Observatör. Där pläderas tex för raka motsatsen för det som nu Anders Piltz pläderar för när det gäller kommunion till frånskilda och omgifta. KO lägger mycket energi på att låta översätta ENBART konservativa texter.
http://katobs.se/art_sandro_omgifta.html
Men Katolsk Vision som redan från början resonerat som nu Anders Piltz resonerar – och som tar sig möda att översätta texter från katolska mer liberalt sinnade företrädare på kontinenten – vi har INTE bemyndigande att kalla vår blogg ”katolsk”.
I Signum går nu Anders Piltz i detaljerat svaromål till Jorge de Salas men han undviker att tala om alla skilsmässor där båda parter är överens om skilsmässa och där alla kriterier varit uppfyllda för ett giltigt sakramentalt äktenskap och där parterna därför varken kan eller vill få sitt första äktenskap annullerat…….
Jag anser inte att min biskop är en god HERDE. En god HERDE ser till HELA sin flock. Den egenskapen saknar biskop Anders. Han bryr sig bara om ja-sägare. Han saknar tyvärr förmåga att se att reformivrare faktiskt kanske bryr sig väldigt mycket om sin kyrka. En god Herde exkluderar inte får ur sin flock.
Ändå betalar jag min kyrkoskatt till Stiftet…..Typiskt FÅRAKTIGT !
// Irène
Irène, vänner,
det är intressant att läsa Anders Piltz genmäle av åtminstone tre anledningar.
För det första därför att det är första gången, så vitt jag kan minnas, som två ledande personer i stiftsledningen offentligen debatterar en viktig fråga.
För det andra därför att Piltz är värd respekt för att han som konservativ teolog ändå finna en mänsklig utväg ur en omänsklig tillämpning av evangeliet.
För det tredje därför att Piltz resonemang visar hur absurt allt blir när någonting skäligen enkelt förvandlas till ett teologiskt spindelnät.
Alltså: Även äktenskap ingångna med de bästa katolska avsikter kan misslyckas. Det är inget konstigt. De flesta som gifter sig gör det i relativt unga år (åtminstone de som försöker följa kyrkans sexualmoral). De har då ingen som helst möjlighet att förstå vad äktenskapet innebär. Till det behövs erfarenhet som fromma katolska ungdomar förutsätts inte ha.
Vad gör man då med ett misslyckande. Tja man kan naturligtvis gräva ner sig i det och bestämma sig för att lida. Till vilken nytta och vems glädje? Det är så mycket bättre att försöka göra något bättre av det som är kvar av livet. De som finner en ny livskamrat är att gratulera.
Det sorgliga, bortsett från att se hur de Salar och Piltz tillsammans gör det kristna livet till ett särdeles klibbigt flugpapper, är att konstatera hur mycket humanare det civila, sekulariserade samhället, hanterar människor.
Gert
Gert
”Det sorgliga, bortsett från att se hur de Salar och Piltz tillsammans gör det kristna livet till ett särdeles klibbigt flugpapper, är att konstatera hur mycket humanare det civila, sekulariserade samhället, hanterar människor.”
Håller med till 100 % men vill tillägga apropå ”det civila sekulariserade samhället”. Våra västliga demokratier utmärks bla av att stat och kyrka är åtskilda. Genom den fiffiga sk personalprelaturen Opus Dei kan katolska kyrkan kringgå denna princip vilket är ytterst allvarligt.
Opus Dei håller på anonymitetsprincipen. Ingen ska veta vem som tillhör denna katolska rörelse med fundamentalistiska åsikter i allt som rör sex-och samlevnad och särskilt kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och samkönade relationer dvs frågor politiskt heta inom tex EU och dess parlament. Där kan katolska kyrkans mest konservativa åsikter politiskt drivas via välutbildade och politiskt vältränade hemliga Opus Dei medlemmar. Värvningsstrategin inom Opus Dei är mycket fokuserad på akademiskt välutbildade personer. Jorge de Salas kompis Opus Dei informationsansvarige professor Denis Searby har på ett naturligt sätt Stockholms Universitet som bra rekryteringsbas……
http://www.katolsktmagasin.se/Arkiv/Denis+kom+till+Sverige+p%C3%A5+en+knuff.b7C_wBbY2F.ips
Opus Dei har pengar och hängivna medlemmar och är mycket välorganiserade i motsats till progressiva katoliker som är sällsamt oorganiserade.
Jag föreställer mig att larmet gått inom Opus Dei såväl i Sverige som ute i världen att mobilisera en motattack mot företrädare som börjat plädera för URSKILLNING vad beträffar möjlighet för frånskilda och omgifta att kunna gå till kommunion. På inga villkors vis ska ”relativismens diktatur” få smyga sig in i katolsk troslära ……
Varken de Salas eller Piltz verkar dock intresserade att diskutera alla de fall – kanske majoriteten- som vägrar att ansöka om annullering eller vars äktenskap inte uppfyller kriterier för annullering.
Uppfattning står mot uppfattning. De Salas skriver triumfatoriskt ”Synodens slutdokument ägnar paragraferna 84-86 under rubriken ”urskiljning och integration” åt dem som lever i ”irreguljära” äktenskapssituationer. Kardinal Kaspers förslag har inte vunnit gehör. ”
Om katoliker som lever i ”irreguljära äktenskapssituationer ” får barn anses då dessa som ”irreguljära” barn ?
Är begreppet ”irreguljär ” ett finare uttryck för ”oäkta”.
Är det trovärdigt av en katolsk kardinal som tex Robert Sarah att påstå att ”gender-ideologi och IS är lika farliga ideologier”. Och vad grundar sig denne kardinal på när han säger att ”Jesus blir förolämpad om frånskilda och omgifta katoliker får gå till kommunion.”
http://thewandererpress.com/featured-today/cardinal-sarah-says-allowing-communion-for-divorced-and-remarried-insults-christ/
// Irène
Irène, vänner,
jag är inte rädd, varken för Opus Dei eller rena stollar som kardinal Sarah. OD är en extrem rörelse som drar till sig människor som trivs med ett strikt reglerat liv. Det är också ett slags frihet. Man kan jämföra med kloster där lydnaden befriar den enskilde munken/nunnan från en massa vardagliga beslut. Originellt nog påminner detta om de svenska socialdemokraternas definition av valfrihet – frihet från val. Därtill är det varmt och ombonat i organisationer som OD. Det finns en stark inre sammanhållning, solidaritet och vänskap parad med en tydlig avgränsning mot omvärlden. Du är innanför eller utanför.
Problem blir det förstås för de OD-medlemmar som så småningom upptäcker att OD:s väg inte längre är deras. Det är svårt att lämna så slutna grupper. Du riskerar att förlora hela ditt sociala sammanhang. Men så är livet. Ingen kommer undan såväl svåra val som svåra konsekvenser.
Jag tror inte man skall överdriva OD:s inflytande och möjligheter. De drar till sig vissa människor, som har rätt till respekt för sitt val, men verklig makt? Nej, inte i ett samhälle där stat och kyrka är åtskilda.
Jag säger som jag brukar. Auktoritära rörelser och ledare har ingen annan makt än den vi beviljar dem. De kan se imponerande ut, men är som såpbubblor. Petar man på dem spricker de.
Gert
Gert
”Auktoritära rörelser och ledare har ingen annan makt än den vi beviljar dem.”
Därför TRANSPARENS A och O så att vi alltid i FÖRVÄG exakt vet vad vi beviljar och inte innan det är för sent …….
”Därtill är det varmt och ombonat i organisationer som OD.”
Om det bara vore mänsklig värme och mys OD eftersträvade skulle jag inte bry mig. Det är OD POLITISKA AGENDA jag vänder mig mot.
Min avsmak för Opus Dei bottnar främst i deras krav på att få vara så anonyma för omvärlden som möjligt samtidigt som Opus Dei har en politisk agenda vars politiska partipreferenser har klar dragning åt extremhögerhåll vilket i klartext bla innebär att OD gör allt vad som politiskt står till buds för att lagmässigt vilja tvinga på människor ”TRONS SKATT” dvs täckmantel för fortsatt LAGMÄSSIGT förtryck av homosexuella och kvinnor och deras sexuella och reproduktiva hälsa.
Varför försöker Opus Dei dölja att organisationen inte officiellt är godkänd i Norge?
Googlar man på Opus Dei Norge så ser det ut så här.
http://opusdei.no/nb-no/section/opus-dei-i-norge/
Under rubrik ”Apostoliske initiativ” står lite diskret
” Det finnes ennå ikke noe Opus Dei-senter i Norge, men siden 1984 har det vært holdt regelmessige aktiviteter, særlig har en av Opus Deis prester holdt retretter i forskjellige kirker som sognepresten har stilt til disposisjon. ”
http://opusdei.no/nb-no/article/apostoliske-initiativ/
”Det finns ännu inte något Opus Dei-center i Norge” är ju en skicklig formulering för att dölja sanningen att katolska kyrkan i Norge – i motsats till Sverige och Danmark – officiellt inte godkänt Opus Dei.
Orsaken till katolska kyrkan i Norges beslut vore intressant att få veta. Kanske du vet ?
// Irène
Irène,
jag vet inte, men tror att OD:s officiella frånvaro i Norge beror på att förre biskopen Grahn sa nej tack. Orsaken känner jag inte närmare till, men OD var då inblandad i skandaler där mycket unga personer värvats till rörelsen.
Ungefär samtidigt sa Sveriges dåvarande biskop Brandenburg ja till OD:s förfrågan om att får verka i stiftet. Det beslutet är jag delaktig i genom att jag satt i Pastoralrådets styrelse på den tiden och rådde Brandenburg att säga ja.
Mitt motiv var inte att jag tyckte om OD. Det gjorde jag inte då och det gör jag ännu mindre nu. Men då som nu anser jag att det skall råda yttrandefrihet i kyrkan. Den frihet jag själv gör anspråk på får jag inte förmena andra. Vi skall behandla andra som vi vill bli behandlade själva. Jag har ett stort behov av frihet i min tro. Andra har ett lika stort behov av regler och föreskrifter. Så länge ingen tvingar sina behov på andra tycker principen bör vara ”live and let live”. Observera ”tvinga”. Självklart är det helt okej att argumentera för sin övertygelse och försöka övertyga andra.
Dessutom tycker jag inte man skall överdriva. OD utgör inget apokalyptiskt hot.
Dock ställer jag mig frågande inför stiftets hemsida där De Salas inte, som alla andra, deklarerar sin organisationstillhörighet.
När OD fick klartecken att verka i stiftet slöts en formell, skriftlig överenskommelse mellan biskopen och OD. Enligt denna överenskommelse lovar OD att verka öppet. Detta vet jag eftersom jag skrev utkastet. Exakt hur biskop Brandenburg formulerade villkoren vet jag inte. Dock sa han till mig att han använt mitt utkast med mina förslag till villkor. Det tror jag han gjorde. Inte minst därför att jag använde de villkor som den dåvarande brittiska ärkebiskopen Basil Hume formulerade.
Om OD inte håller sig till överenskommelsen är det biskop Anders sak att se till att så sker. Det borde också vara i OD:s eget intresse att inte verka på ett sådant sätt att organisationen framstår som konspiratorisk och med dold agenda.
Gert
Gert
”Dessutom tycker jag inte man skall överdriva. OD utgör inget apokalyptiskt hot.”
Om du vill göra gällande att jag tror att OD ”utgör ett apokalyptiskt hot” anser jag att du överdriver.
”Den frihet jag själv gör anspråk på får jag inte förmena andra.”
Problemet uppstår när det gäller att ”förmena” politiska partier, rörelser, organisationer och samfund ETABLERINGSFRIHET i ett samhälle /land som i sin ideologi INTE har detta sympatiska synsätt om de skulle komma i MAKTPOSITION.
// Irène
Irène,
så länge det finns demokratiska möjligheter skall man använda demokratiska medel, tycker jag och det tycker nog du också. Där det inte finns några demokratiska möjligheter får man bedöma situationen från fall till fall. Men att tillämpa maktmedel, som man själv inte vill bli utsatt för, mot andra är en mycket farlig väg att gå – särskilt om man gör det i förebyggande syfte. Det underminerar den egna ståndpunkten. Kanske var det detta Jesus tänkte på när han rådde oss att vända andra kinden till. Men det är förstås en ren spekulation.
Gert
Gert
”så länge det finns demokratiska möjligheter skall man använda demokratiska medel, tycker jag och det tycker nog du också.”
Absolut och så görs ju också om vi ser till den rent politiska sfären i demokratier typ Sverige.
”Där det inte finns några demokratiska möjligheter får man bedöma situationen från fall till fall.”
Que ?
”Där det inte finns några demokratiska möjligheter” ……..som tex inom katolska kyrkan? Vem syftar du på i sådana sammanhang när du skriver ”man”. Kan du ge exempel ?
I länder där katolska kyrkan befinner sig inom världsspråkens område kan katoliker av olika sorter välja katolsk litteratur på sitt modersmål som passar deras smak dvs reformkatoliker i Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, England, Irland, USA osv har tillgång till alla för oss reformkatoliker intressanta författare typ Hans Küng eller kvinnliga teologer som Elizabeth Johnson mfl. Reformkatoliker kan på sitt modersmål läsa i tidningar och tidskrifter om Helmut Schüller, Roy Bourgeos, Tony Flannery mfl
Människor läser ju helst på sitt modersmål och jag tror att en anledning till att KV fått arbeta i sån motvind delvis beror på att svenska katoliker till största delen på sitt modersmål svenska mest har matats med sk from katolsk uppbyggelselitteratur. Det är sån litteratur som översätts till svenska. Tillgång och efterfrågan.
Nu promotar Stiftet Ulf och Birgitta Ekman dvs Stiftet är angeläget att skapa efterfrågan på Ulf Ekman och hans hustrus bok som redan är skriven på svenska.
Stiftet har aldrig varit angeläget att låta översätta och skapa efterfrågan på katolska författare som står för motsatsen till vad konservativ katolicism (typ Opus Dei) står för.
Jag skulle inte protestera över Ulf Ekmans ERIKSGATA runt om i katolska Sverige om tex Helmut Schüller inbjöds till Sverige för att att få göra motsvarande och tex presentera sig och sina tankar om katolska kyrkan, något som Schüller fick göra på sin turné i USA häromåret och som inte med ett ljud nämndes i katolska media typ Signum och Kamratposten.
Stockhoms katolska Stift är hur odemokratiskt som helst och vad jag känner till finns inte en kotte som bryr sig eller för att använda dina ord ”bedömer situationen………”
// Irène
Irène,
”man” är exempelvis du och jag. I avsaknad av demokratiska möjligheter i stiftet idkar vi civil olydnad.
Allt det du beskriver är sant och förskräckligt, men vad kan vi göra utom att protestera och efter bästa förmåga visa att det finns en katolsk värld utanför Stockholms katolska stift? Jag tror med viss framgång. Vi är inte en påle i köttet men väl ett sandkorn i skon.
Jag vet inte vem som håller i paret Ekmans ”Eriksgata”, men jag skulle gissa att det är förlaget. I så fall är det inget konstigt. Förlaget behöver sälja böcker och använder författaren som dragplåster. Vilket förlag handlar inte så?
Att Ulf Ekman till skillnad från Helmut Schüller promotas i svenska katolska media är inte rättvist. Men jag förväntar mig inte den sortens rättvisa. Vårt stift är som helhet djupt konservativt och då är naturligtvis Ekman gefundenes fressen. Dessutom är paret Ekmans konversion en sensation i det kristna Sverige och som sådan god journalistik. Helmut Schüller är inte känd i Sverige utanför en mycket begränsad krets. Sånt påverkar publiciteten.
Du tar åt dig personligen. Det gör inte jag – längre.
Gert
Gert
”Förlaget behöver sälja böcker och använder författaren som dragplåster. Vilket förlag handlar inte så?”
Det är helt naturligt att ett bokförlag vill sälja böcker och därför vill och behöver marknadsföra sig. Som sagt vilket bokförlag vill inte det ? Det har jag full förståelse för och tycker inte är konstigt på något sätt.
Alla bokförlag vill SÄLJA men Stiftet skulle inte stillatigande acceptera att vilket bokförlag som helst får lägga upp en utarbetad säljturné med vilken bok som helst i Stiftets församlingar och lokaler. Vilka författare som helst tillåts inte försäljning och signering av sina nyutkomna böcker i direkt anslutning till mässan ……..den äran tillkommer bara den som äras bör dvs Ulf Ekman med hustru.
Det jag vänder mig mot är STIFTSLEDNINGNINGENS STYRNING och FÖRMYNDERI.
Låt mig påminna om när KV – i samarbete med andra Wir sind Kirche anhängare i och utanför Norden – ville inleda en marknadsföring i Sverige för Wir sind Kirche för ca 10 år sedan och bjöd in Christian Weisner från Tyskland -ledande talesperson för Wir sind Kirche. Vi trodde det var självklart att vi som katoliker skulle få låna VÅR KYRKAS lokaler till att hålla möte med Christian Weisner. Men icke sa Nicke ! Vi fick nobben av jesuiterna både i Stockholm och Uppsala ! Vi förstod intuitivt att det inte ens var lönt att fråga om lov i någon annan församling i Stockholm så vi ordnade en utomkyrklig lokal i Uppsala minns jag.
Att promota eller förbjuda -se där Stiftets differentierade styrmekanismer i Sverige.
Stiftsledningen fungerar som en FÖRMYNDARE för sina katolska BARN här i landet där vissa nyheter och viss information bedöms BARNFÖRBJUDNA och därför varken översätts eller förmedlas varken av Signum eller Kamratposten.
KV blev därför en LÄCKA i det svenska katolska kontrollsystemet och den försökte man därför täppa till så gott det gick genom att den gode HERDEN i Sverige gick emot gängse bibelpraxis för goda herdar och exkluderade oss från sin flock.
Du skriver
”Men jag förväntar mig inte den sortens rättvisa.”
På den punkten skiljer vi oss åt du och jag.
Jag förväntar mig RÄTTVISA av den som säger sig representera Gud och Jesus – ty den Gud jag tror på vill RÄTTVISA. Kyrkliga företrädare som motarbetar STRUKTURELL rättvisa kan i mina ögon inte representera Gud och Jesus.
Opus Dei – med Jorge de Salas i spetsen i Sverige – motarbetar STRUKTURELL rättvisa mellan män och kvinnor, mellan hetero-och homosexuella och är politiskt djupt ANTIDEMOKRATISKA och kyrkligt ANTIEKUMENISKA och därför tar jag som kristen och katolik kraftigt avstånd från denna rörelse. För mig som kristen och katolik räcker det inte med socialt rättvisearbete på INDIVIDPLANET då sådant arbete blir konserverande i längden utan strukturella förändringar.
// Irène
PS Idag läser jag i DAGEN att Marcus Birro går i polemik mot någon Erling Medefjord -som jag inte vet vem det är men som jag spontant håller med. Birro försvarar sin polare Ulf Ekman och dennes nya bok och som icke-katolik vet Birro exakt hur det fungerar inom katolska kyrkan.
http://www.dagen.se/debatt/marcus-birro-se-upp-med-splittringen-1.470575
http://www.dagen.se/debatt/ulf-ekmans-m%C3%A4rkliga-v%C3%A4ndning-1.454961
Jag noterar att bara för att icke-katoliken Birro talat illa om svenska kyrkan och dess ärkebiskop så har han blivit jättepoppis i Stiftet. Han till och med inbjuds offentligt av Signum på en ”latte” i hopp om att även han ska ”simma över Tibern.”….
PS Apropå MARKNADSFÖRING inom Stockholms katolska Stift. KV fick inte ens sätta in en betald annons i Katolskt Magasin för att marknadsföra sig själv – med påföljd att Ulf Jonsson SJ senare i Signum kunde håna oss för att i Sverige inte ha lyckats locka till oss så många andra katoliker. Du och jag förbjöds att skriva i KM. Våra namn fick inte förekomma oavsett vad saken gällde. Vi sades ”skrämma sköra katoliker.”
Ytterst är det varken Ulf Ekman eller förlaget som jag vill anklaga utan Stiftsledningen och dess motbjudande styrmetoder vad beträffar tillåten och otillåten marknadsföring.
// Irène
Irène.
om detta är vi överens.
Gert