-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juli 16, 2016
På lösan sand
Vänner, ropen på klarhet i Irènes blogginlägg nedan aktualiserar en fråga som jag aldrig funnit något riktigt bra svar på. Alltså: 1. De som ropar efter klarhet svävar inte i ovisshet. De vet exakt vilken klarhet de vill ha och … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
13 kommentarer
13 svar till ”På lösan sand”
Gert
Som svar på din fråga så citerar jag ur Bernt Hermeles fantastiskt bra bok ”Judejävel”.
Hermele är jude med en mor som dödades i ett bombattentat i Israel. Han kommer senare att möte den palestinske självmordsmördarens föräldrar i en dokumentär. Med tiden blir han starkt kritisk till Israels politik men även också till den judiska församlingen i Stockholm. Vad han skriver kan faktiskt översättas till katolskt. Hermele beslutade sig för att trots detta skriva offentligt vad han tyckte dvs en man med civilkurage!
”Jag fortsatte att fundera på vad det var jag var en del av och tankarna for iväg till mina ytliga erfarenheter av 1970-talets vänsterns sekterism. Fidel Castro hade konstaterat att ”inom revolutionen är allt tillåtet, utanför den -inget”, inte så olikt församlingskulturen här i Stockholm. Hederskultur, stamkultur, klankultur, sekterism, kärt barn har många namn. Så mycket begrep jag att jag inte längre ville vara en del av den kulturen, om jag nu någonsin varit det. Om jag ska tvingas hålla tyst för att accepteras av gruppen, då blir jag hellre utanför. Så farlig är inte den sortens ensamhet. Återstår några nära och kära som jag vet vill mig väl, men som ändå sårats, kanske förfärats, av det jag skrev. Jag behöver hitta ett sätt att förklara, samtidigt som jag också visar dem respekt. Dessutom behöver jag acceptera att det jag uppfattar som tvång eller hot från deras sida, också kan förstås som en omtanke om min person. Återstår hur det ska gå till”
Och så skriver han det underbara:
”Jag behöver också rannsaka mig själv, mitt agerande, som mellan varven tenderar att bli lika fantatiskt och enkelspårigt, som de vars handlande och åsikter jag själv kritiserat”.
Så skriver, menar jag en person som har förstått den mänskliga viljans och hjärnans bumerangeffekt. Och som förstår vår obotliga omedvetna rörelse mellan gemenskap i grupp och friheten att få vara…den man är.
Agneta
Agneta,
du har rätt i att de judiska förhållandena Hermele beskriver i sin bok kan översättas till hur det står till inom katolska kyrkan i Sverige. Även om mycket är annorlunda och vi inte är förintelsens barn eller barnbarn.
Jag har läst Hermeles bok och när jag träffade honom på en bokpresentation i Göteborg nämnde jag denna parallellitet för honom och att jag känner igen mig själv i det han skriver. Då hade vi inte tid att utbyta erfarenheter, men det vore spännande att få göra det.
Som du skriver lever vi en evig pendelrörelse mellan vårt behov av gemenskap och vårt behov av frihet. När vi har det ena saknar vi det andra.
Kanske är fanatism ett sätt att skydda sig mot saknaden efter frihet? En saknad som kan vändas i rädsla för frihetens ensamhet, ytterst dess tomhet. Kanske är det en del av svaret.
Men rimligen kan man då också vända på resonemanget. Fanatism kan i så fall också vara ett skydd mot saknaden efter gemenskap …
Gert
Gert, måste de nödvändigtvis ha sådana baktankar?
Det är väl inte ett tecken på bräcklig övertygelse att gå tvärt emot den rådande kulturen och förespråka alla dessa opopulära och ålderdomliga läror i tro att omvändelse är nödvändigt för evigt liv? Utan snarare ett tecken på starkare övertygelse.
Yaroslav,
kanske pratar vi förbi varandra. Jag menar att en stark övertygelse som övergår i fanatism och behov av att kontroller andra kan vara ett sätt att bemästra en djup inre osäkerhet.
Den som är trygg i sin övertygelse, även en stark övertygelse, behöver inte kontrollera andra, tar inte steget till fanatism.
Gert
Gert och Yaroslav
Jag tänker så här att en frihetlig -fri-frihetssökande människa kan väcka avund och beundran som blir till en negativ uppvaktning i form av regler, rutiner, dogmer och fanatism hos den ofrie. Vi ser det kanske hos fundamentalistiska muslimer i mellanöstern gentemot det fria Europa. En avund som slår över till angrepp på det avundsamma.
Sedan tror jag att man bör betänka att i många länder råder jante. Vi har som exempel svårt att tillåta att människor i samhället vill leva sina liv på eget sätt. Utan barn kanske. Utan karriär, Utan partner. Fortfarande får ensamma kvinnor eller män som inte har en partner eller barn en massa spekulationer om deras liv (homo? ? A-sexuell? Psykiskt sjuk?) på sig. I det fattiga Västerbotten bodde förr de annerledes ute i små halvstugor (kojor nästan) men nu berättade en skogsarbetare för mig att farbror staten har sytt in dem alla på hem. De dör nästan på direkten när de kommer in.
Farbror Stat och Farbror kyrka vill att alla ska vara lika mot överheten. Lätta att ha att göra med.
Den frie behöver behöver inte känna ensamhet i skogen ex. Bland människor ja men inte i skogen och definitivt inte med G-d. Den sårbare (som jag själv anser mig vara dvs esp-are extra sensitive personality) mår dåligt och lider bland människor som spelar teater och vill exploatera eller invadera andra människors själsliv och jag liksom jag tror andra sårbara mår gott av att slippa vara i en teatervärld. Frihet blir då den enda möjligheten att på ett för dem/oss lyckligt sätt vara med G-d.
Kyrkan har inte fattat detta trots att de vurmar för ökenfäder. En paradox. En ökenfäder idag blir en särling i skogen, inte en fromlig institutionaliserad underdånig prelatdyrkare. Mellan den absolut frie i skogen och den församlingsberoende finns alla andra och allt är relativt.
Vad vi saknar är frihet inom oss att tillåta.
Demokrati helt enkelt.
Och Yaroslav… omvändelse är mellan G-d och människa. Det kan ingen kyrka eller annan människa slå mynt på eller säga sig veta: när-var-hur. Då vore G-d bara en ytlig prick som kyrkan tror sig kunna sudda bort…efter behag.
Agneta
Gert, ja, vi kanske pratar förbi varandra. Fattade jag korrekt att de som anklagades för att vara fanatiker var Biskop Schneider och hans anhängare?
Är det så svårt att tänka sig någon som tror på katolska kyrkans läroembete och följer den tron till sin logiska slutsats utan att ha baktankar om att vilja kontrollera folk? För det är väl inget som han har sagt som är läroembetsvidrigt?
Agneta,
>Och Yaroslav… omvändelse är mellan G-d och människa.
Visst, men är det inte alls möjligt att kyrkan har något att lära oss om saken? Var hade vi varit idag, till exempel, om inte för kyrkans fyra evangelister? Platon och Aristoteles lyckades klura ut förvånansvärt mycket på egen hand, men det är väl inget emot vad kyrkan har sammanställt?
>Det kan ingen kyrka eller annan människa slå mynt på eller säga sig veta: när-var-hur. Då vore G-d bara en ytlig prick som kyrkan tror sig kunna sudda bort…efter behag.
Vem har påstått att kyrkan kan gå emot Gud? Jag kan inte tänka mig ens den mest inbitne ultramontanisten som skulle acceptera en dogmatisk definition av Guds icke-existens.
Yaroslav,
jag ser det som uppenbart att personer som biskop Schneider vill kontrollera andra. Deras version av kyrkan medför ju att det är föreskrivet inte bara vad man i detalj skall tro utan också hur man skall tro samt att detta är obligatoriskt. Det är att använda tron och kyrkan som matinstrument.
Men det är min uppfattning. Biskop Schneider ser det säkert annorlunda.
Vad som är läroämbetesvidrigt eller inte är ingen enkel fråga att svara på eftersom det beror på vilka befogenheter man ger läroämbetet. I den frågan råder som bekant mycket delade meningar i kyrkan och Schneider får väl, om jag placerar hononm rätt på skalan, sägas stå för den ena ytterligheten.
Gert
Yaroslav
”Det kan ingen kyrka eller annan människa slå mynt på eller säga sig veta: när-var-hur. Då vore G-d bara en ytlig prick som kyrkan tror sig kunna sudda bort…efter behag.
Vem har påstått att kyrkan kan gå emot Gud? Jag kan inte tänka mig ens den mest inbitne ultramontanisten som skulle acceptera en dogmatisk definition av Guds icke-existens.”
Tyvärr brister du i logiken här. Det handlar om om-vändelsen …dvs det som biskop Anders bad mig och Gert och Irene att göra dvs ”vända om till G-d” möjligtvis menade biskop Anders G-d / katolska kyrkan. Jag kan acceptera att han utifrån sin synvinkel vill att jag vänder åter till hans kyrka även om jag ger honom fel i att säga det offentligt. Men om det gäller att omvända mig till G-d så gör han sig till G-d. För det är mellan G-d och mig och ingen prelat eller påve eller katolsk myggsvärm i världen kan veta om G-ds närhet eller icke närhet till mig. Så här leker i såna fall biskop Anders G-d och det är inget ovanligt… det leker de flesta av katolska präster och dessvärre också lekfolk med…att tro sig föra G-ds talan. Bara orden ”omvänd er” kan egentligen bara sägas av G-d. Här brister din logik.
Tja, det finns underbara judiska läror innan kristendom. Det finns underbarheter i andra religioner! Även islam fastän det är senare. De fyra evangelisterna? Vad hade vi varit idag utan dem? Jo förallan del. Men de var judar och de kunde sin judiskhet …för allt där var inte nytt under solen.
Men nej kyrkan har sammanställt en hel del smörja och påvarna har skapat mycket elände. Hade kyrkan från början inte varit så hysteriskt makthungriga så skulle de inte ha jagat bort den lära som sufismen vilar på …på flykten… och sufismen hade inte behövt att så mycket förknippas med islam. Sufiska läror fanns vid Jesu-Joshuas tid. Ingenting är djupare, vidare och ödmjukare än många av de sufiska mästarnas läror. Dessutom var de inte paniskt rädda för kvinnor eller sensualism. Det hade berikat och skapat en helt annorlunda värld. FRAMFÖRALLT IDAG. Jesu-Joshuas förhållande till Maria Magdalena kan mycket väl igenkännas i den sufiska poesin. Se Lukas och mötet vid graven.
Att som papegojjor tjata ”kyrkans lära” hoppas jag att världen får ett nyktert förhållande till och jag tror att vetenskapen redan kommit fram till religioner gräver mer eller mindre ur samma tros-skatt. Att förstå djupet av kärleksmystiken som handlar om kärlek till ALLT LEVANDE … det om något är i dessa dagar värt att omvända sig till. I min värld är det kyrkan och andra religiösa institutioner som bör om-vända sig. G-d verkar i allt fler människor utanför kyrkan. Allt ifrån nära-döden-upplevelser hos icketroende till icke-troende ungdomar som arbetar för rättvisa, fred och fair trade.
Ge mig ett unikt exempel på vikten av kyrka.
Jesus-Joshua som G-ds son? Förklara gärna det för mig …så att det håller.
Allt gott Shalom
Agneta
Gert,
>jag ser det som uppenbart att personer som biskop Schneider vill kontrollera andra
Det är väl knappast uppenbart när jag nu har påpekat en alternativ förklaring som ännu inte har uteslutits med några argument.
Om man försöker se saken från biskop Schneiders synpunkt, vore det inte annat än ett grovt tjänstefel som Kristi apostel att inte se till att läran efterföljs i de olika församlingarna, liksom vi ser i Nya Testamentets epistlar?
Kan man inte vara en eran meningsmotståndare utan att direkt anklagas för att ha onda intentioner?
Yaroslavsky
Ingen tror dig ha onda intentioner. Släpp fångarna loss!
Och om du vågar svara mig så bevisar ju det : det.
Agneta
Agneta,
>Ingen tror dig ha onda intentioner. Släpp fångarna loss!
Jag syftar på hierarkin, biskopar som Schneider, Sarah, Burke, etc. Även Arborelius får genomgå, och han knappast sagt något kontroversiellt.
>Tyvärr brister du i logiken här. Det handlar om om-vändelsen …dvs det som biskop Anders bad mig och Gert och Irene att göra dvs ”vända om till G-d” möjligtvis menade biskop Anders G-d / katolska kyrkan. Jag kan acceptera att han utifrån sin synvinkel vill att jag vänder åter till hans kyrka även om jag ger honom fel i att säga det offentligt.
Vilken annan kyrka finns det? Ni säger att jag brister i logiken, men vilken är då den rätta logiska slutsatsen till Matteus 16:18-19? Om kyrkan är instiftat av Gud med auktoritet att binda och lösa, har den inte rätt att kräva våran omvändelse?
>Men om det gäller att omvända mig till G-d så gör han sig till G-d. För det är mellan G-d och mig och ingen prelat eller påve eller katolsk myggsvärm i världen kan veta om G-ds närhet eller icke närhet till mig. Så här leker i såna fall biskop Anders G-d och det är inget ovanligt… det leker de flesta av katolska präster och dessvärre också lekfolk med…att tro sig föra G-ds talan. Bara orden ”omvänd er” kan egentligen bara sägas av G-d. Här brister din logik.
”Detta är min lekamen” eller ”jag löser dig från dina synder” kan också egentligen bara sägas av Gud. Men vad ska en Guds ställföreträdare på jorden vara bra för som han inte får föra Guds talan?
>Men nej kyrkan har sammanställt en hel del smörja och påvarna har skapat mycket elände.
Otvivelaktigt sant, men föga relevant, om du inte föreslår någon sorts neo-donatism. Inte ens Alexander VI vågade röra läroämbetet. Eller när menar du, trots Jesu löfte om det motsatta, att helvetets dörrar blev kyrkan övermäktig?
>Ge mig ett unikt exempel på vikten av kyrka.
Vad med sakramenten?
Yaroslav,
jag tycker nog att jag har underbyggt min uppfattning om Schneider med argument. Men de är förstås mina argument. Och jag kan förstå om du inte godtar dem.
Jag tror, väljer att tro, att Schneider är ärlig i sin uppfattning. Han predikar evangeliet som han uppfattar det. Problemet är att om Schneider skulle få sin vilja fram, så får det allvarliga konsekvenser för katoliker som inte delar hans uppfattning. Däri ligger problemet.
Jag tror varken att du eller Schneider har onda intentioner. Men goda intentioner får inte alltid goda konsekvenser.
För mig får Schneider tro vad han vill, argumentera för det och leva därefter. Men han har ingen rätt att tvinga sin tro, sin kristendomstolkning och sitt livsval på andra. Han har rätt till respekt men är skyldig andra samma respekt.
En katolsk biskop som jag respekterar högt sa en gång till mig när vi hade ett allvarligt samtal: ”Jag kan ge dig ett gott råd om du vill, men jag kan inte bestämma åt dig”. Om fler biskopar hade den inställningen skulle kyrkan må avsevärt mycket bättre.
Gert
Yaroslav
Även en Satans ställföreträdare i en pedofilpräst säger sig kunna lösa och binda och föra G-ds talan.
”Eller när menar du, trots Jesu löfte om det motsatta, att helvetets dörrar blev kyrkan övermäktig?”
I pedofilhärvan. Exempelvis.
”Vad med sakramenten”
Allt är heligt och genomsyrat av G-ds kärlek. Varje avsteg från visshet om G-ds kärlek i sparvens fjäderdräkt eller myrans trogna slit är att bejaka Satan. Påbörjan av en separation från G-d. Sakramentsläran säger mig ingenting. Det är övergångsriter som människor behöver som bevis och bekräftelse.
Jesus-Joshua instiftade nattvarden, det är sant. Om nu vi ska tro på NT. Det är en judisk sabbatssed med djup fredssymbolik. Kyrkan gjorde om det till att G-ds son ger sitt blod och sin kropp.
Politisk strategi.
Du har inte svarat mig på Jesus-Joshua som G-ds son. Jag förstår att det inte är så kul att jag ber dig göra eftersom det är en trosfråga. För mig är Jesus-Joshua juden som firar sabbat och vad han säger är att vi är alla delaktiga och ansvariga som varande G-ds människosöner (döttrar)…i varandra och i G-d.
Förmodligen kommer den nya forskningen om medvetandet att lösa denna fråga. Vi vet så oerhört lite om människans telepatiska förmågor (eller djurens). G-d lever mellan och i och genom människosonen/sönerna i en ständig ström av innerlighet och det kan vi minnas/känna genom den störste av människosöner Jesus-Joshua när vi delar hans vin/blod bröd/kropp.
Det räcker med att tre är samlade enligt Jesus/Joshua, även det kanske medvetandeforskningen kommer fram till en dag.
Sorry I am lost in my paradise…men inte för kyrkor (det finns fler än en!) och deras olika dramaturgier och liturgier/mässordningar och kostymparader. Att jag skulle tro på en präst som behöver hävda detta kyrkliga för att få mig att vara nära G-d , är idag fullständigt otänkbart. Det vore att sälja min själ…möjligtvis inte till Satan men till något ihåligt och tomt, Förhoppningsvis inte fullt ut ihåligt och tomt för det är ju en definition av Satan eller psykopati. Och så dåligt är det nog inte ställt eftersom kyrkans intentioner är att göra gott.
Agneta