Vänner,

I Stockholms katolska stifts inåtvändhet är Eugeniaförsamlingen i Stockholm ett undantag. Där hölls den sjätte september ett slags politisk debatt runt frågan om man kan vara både katolik och partipolitiskt engagerad. Frågeställningen kan ses som ett mått på inåtvändheten, men att den togs upp är hoppingivande. Efter debatten annonserades nästa debatt – om kvinnans ställning i kyrkan. Hoppsan! Visserligen i en neutral ickekatolsk lokal, men ändå …

Vi som deltog i debatten fick inleda med var sitt svar på frågan om man kan vara katolik och … Jag svarade såhär:

Givetvis kan man förena katolsk tro och politisk övertygelse. Det går inte att undvika. Vi är politiska vare sig vi vill det eller inte. Det sätt varpå vi förhåller oss till andra människor och till det samhälle vi lever i är politik.

Som katoliker har vi en skyldighet att engagera oss i det samhälle vi lever i för att göra det bättre. I en parlamentarisk demokrati gör vi det genom att rösta och genom att engagera oss i och för politiska partier.

Självklart kan vi därför förena katolsk tro och partipolitisk aktivitet.

Finns det några gränser? Ja, såväl generella som personliga. Jag har svårt att se hur främlingsfientlighet och nej till familjeåterförening i asylpolitiken  skall kunna kombineras med kristen tro. Men visst, det finns tolkningsmöjligheter. Till sist är det en personlig fråga. Vi måste vara hela människor. Vi kan inte vara en person i politiken och en annan framför tabernaklet.

Står vi för kvinnors och mäns lika värde och möjligheter utanför kyrkan måste vi göra det även i kyrkan. Det är samma sanning och rätt i kyrkan som utanför kyrkan.

Relationen mellan katolsk tro och politik är för mig självklar. Politik är tro i praktiken. Politik är den trosbekännelse som betyder något på riktigt allvar. Den trosbekännelse vi läser i kyrkan är ju mest en metafor. Men den tro vi bekänner när vi röstar är på praktiskt allvar i vår egen tid.

Det är när vi röstar som vi bekänner vad vi tror på och vaddet innebär för oss att vi skall behandla andra som vi vill bli behandlade själva.

Tro utan politik är död eftersom tro utan gärningar är död. Och en död tro har sin enda plats på museum.

Gert Gelotte