Bästa Marcus Birro

Du skriver i din bloggkrönika

Låt oss mötas i Kristus.

”Det har höjts en del indignerade röster rörande min kristna hemvist” ”Jag har aldrig skrivit eller sagt att jag är medlem i den katolska kyrkan. Däremot bekänner jag mig till den katolska läran i mångt och mycket.”

Tyvärr råder nog ingen tvekan om att du vid ett flertal tillfällen i tidningsmedia presenterat dig som katolik på ett sånt sätt att du inte kan ha varit omedveten om att du givit läsare (inklusive katolska tidskriften Signum) intryck av att du är medlem i katolska kyrkan.

Som ”född” katolik och intresserad att diskutera trosfrågor brukar jag inte bekymra mig över vilken kyrka en människa formellt är medlem i. Jag bekymrar mig inte heller över vilken religion en icke-kristen människa bekänner sig till eller om en människa inte formellt bekänner sig till någon religion alls.

Det som bekymrar mig är vad som händer i katolska kyrkan när du bekänner att du inte är medlem där.

Ty det som händer illustrerar ovanligt tydligt att det tyvärr pågår en tilltagande och mycket olycklig polarisering inom svensk kristenhet.

Du ska veta Marcus Birro att det inte är vem som helst som katolska tidskriften Signum lockar med en espresso inför en eventuell simtur ”över Tibern………”

Signum.se

Du skriver att du ”sätter en ära i att få röra dig fritt i svensk kristenhet.”

Om det innebär att du också rör dig fritt mellan olika nattvardsbord i svensk kristenhet och som ”sökande katolik” känt dig välkommen till kommunion också i katolska kyrkan så gratulerar jag dig men beklagar att kommunion annars ur katolsk lärosynpunkt inte är ett uttryck för – som man skulle kunna hoppas – communio dvs kristen gemenskap över samfundsgränser utan mer är som ett belöningssystem för ”riktiga” katoliker. Tror du mig inte så kolla gärna med de lärda jesuiterna på Signum ! De skulle inte uttrycka sig så burdust som jag men andemeningen blir densamma hur vackert de än ”teologiserar” över katolsk nattvardssyn.

Men nu är ju du inte du vilken ”sökande katolik” som helst ! Du är bla krönikör i Expressen där du som Signum skriver ”gjort en beundransvärd insats för att ta upp etiska och religiösa frågor i offentligheten”. Underförstått ”etiska och religiösa frågor” inte hur som helst utan på absolut ”rätt” sätt.

Tex din ” beundransvärda insats” i din Expressenkrönika för ca 3 månader sedan när du tog upp valet av Antje Jackelén till ärkebiskop och skrev  att ”6 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan begåvats med en ny ärkebiskop som i grunden avsagt sig sina kristna värderingar.”

http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/manniskor-soker-efter-frid-och-sammanhang-som-racker-langre-an-till-nasta-fylla/

Jag lovar att sånt skriver man inte obelönad av den manliga hierarkin i katolska kyrkan i Sverige.

Gissa du blev poppis hos the boy’s club på Signum som samtidigt offentliggjorde hur det är ohistoriskt och närmast skrattretande att svenska kyrkan kan få för sig att ha fått sin första kvinnliga ärkebiskop på 1000 år ………

”Människor som vill använda sin egen mall, sitt eget sätt att tro, och som bygger sin position genom att klanka ner på andra kristna, är ett gift i Kristi kropp” skriver du i din krönika.

På den punkten Marcus Birro är vi överens till 100 procent!

Det som bekymrar mig är att du samtidigt inte alls är främmande för att utnyttja din mediala position till att anse dig ha företräde att kunna tolka och bestämma vilka värderingar som har rätt att definieras som kristna och vilka värderingar du anser dig ha rätt att utmönstra som icke-kristna. Jag tänker närmast på dina texter om blivande ärkebiskopen, om homosexuella, om abort mm.

Du befäster mitt intryck av att splittringen inom svensk kristenhet idag inte längre går mellan samfund utan i allt högre utsträckning inom samfunden.

Mot den bakgrunden blir det bekymmersamt för mig som reformkatolik i Sverige att Signum är så ivrig att få bjuda dig på en stärkande espresso inför en eventuell ”simtur över Tibern”.

Ty detta befäster tyvärr också min bild av att katoliker som riktar kritik mot det sekulära svenska samhället och mot svenska kyrkan men håller knäpptyst med inomkatolsk kritik är gefundenes Fressen för hierarkin i Stockholms katolska stift där Signum ingår som en viktig aktör.

Shalom

Irène Nordgren