Uppdrag Granskning visade förra veckan ett uppmärksammat program ”Bögbotarna” som diskuterats flitigt sedan dess. Jag tänker inte gå in i den diskussionen då jag påtagligt ogillade den undersökande journalistiska METODEN   som användes i programmet i syfte att illustrera inställning till homosexualitet bland präster inom svenska kyrkan.

Bengt Malmgren har ingående kommenterat programmet på sin blogg.

http://bengtmalmgren.wordpress.com/2014/06/03/lat-inte-homosexuella-bli-gisslan-i-kulturkampen-kyrka-queer-ideologi/

Biskopsvikarie Anders Piltz har uttalat sig i SvD

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/biskopsvikarie-lagt-av-uppdrag-granskning_3614908.svd

Det jag reflekterar  över är att samma vecka handlade programmet Människor och Tro i SR också  om inställning till homosexualitet,  men denna gång inom katolska kyrkan.  Och denna gång användes gängse vedertagna journalistiska metoder att illustrera  inställning till homosexualitet. Homosexuelle Tonny Gille – som lever i en samkönad relation-berättade att han förgäves väntat 5 år utan att att ha lyckats få tillstånd att konvertera till katolska kyrkan.  En präst intervjuades -Fredrik Emanuelsson- som tillika innehar tjänsten som pressansvarig på Biskopsämbetet.  Om någon därför får anses OFFICIELLT REPRESENTATIV för inställningen till  homosexuella som lever i samkönad relation  och vill konvertera till katolska kyrkan  så måste det vara Fredrik Emanuelsson.  Budskapet var tydligt. ”Det måste finnas samklang mellan tro, liv och lära.  Varför vilja konvertera till katolska kyrkan om man inte vill leva som katolska kyrkan lär.”  Underförstått i celibat när det det gäller homosexuella.

Nu vet de flesta katoliker i Stiftet att detta är en regel som inte  är undantagslös. Journalisten Erik Linfeldt som också intervjuades bekräftade detta och betonade att det som är avgörande är VILKEN  präst den eventuelle konvertiten möter och kändisfaktor spelar också in.   Det råder med andra ord  GODTYCKLIGHET  inom Stockholms katolska Stift som Fredrik Emanuelsson MÖRKAR inför radiolyssnarna.

Det menar jag är intressant att diskutera vad det beror på.  Lika intressant av vilken anledning    den flitige mediebevakaren Bengt Malmgren INTE tycker detsamma.    Eller stiftets så kunnige  biskopsvikarie tillika Stiftets chefsideolog ?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=5868568

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/biskopsvikarie-lagt-av-uppdrag-granskning_3614908.svd

// Irène

PS Varför vill  katolska fritidsgranskare såväl som   katolska   yrkesföreträdare – helst granska icke-katolska företeelser och missförhållanden – helst  inom svenska kyrkan – men inte inom katolska kyrkan ?  Varför är det inte intressant att i inomkatolska  media och bloggar  skriva om ett radioprogram där det framkommer att Biskopsämbetet bevisligen mörkar sanningen om GODTYCKLIGHETEN i när det gäller bemötandet  av katolska  homosexuella och bemötandet av homosexuella som lever i samkönade relationer och vill konvertera till katolska kyrkan. ?

Jag bara undrar hur det kommer sig att ett sånt  program bemöts med kompakt tystnad av såväl katolska lekmän som katolska media som katolska biskopsvikarier ?