Vänner,
i en krönika i Expressen meddelar Marcus Birro att han lämnar Svenska kyrkan och blir katolik på riktigt:
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/birro-jag-konverterar-fullt-ut-till-katolicismen/
Birro har varit på väg länge och var och en har sin väg i livet. Jag önskar jag kunde gratulera honom till att ha funnit sin väg, men krönikan är fylld av hat och förakt mot Svenska kyrkan, gränsande till rena lögner. Som denna inledning:
”Snart är Svenska kyrkan kliniskt befriad från allt kristet.”
Hur vet Marcus Birro det? Hur vågar han som kristen föraktfullt avfärda andra kristnas sätt att uttrycka sin tro i ord och handling? Och hur kan han med att göra sig själv till norm för vad som är kristet?
Förhoppningsvis börjar Marcus Birro nu en lång resa som kommer att lära honom att katolsk tro kan uttryckas på många sätt, men aldrig, ALDRIG formuleras som förakt och översitteri mot andra kristna. Skillnaden mellan katolska och Svenska kyrkan handlar inte om vilken som är mest kristen. Skillnaden är som mellan två olika språk. På båda språken säger Jesus: ” Kom och följ mig”.
Gert Gelotte
Gert
Bara Marcus Birro få synas och höras i media så är han nöjd. Om detta kräver att tumma på sanningen så what ……För Birro gäller ändamålet helgar medlen.
2010 ville Birro ha utrymme i media för att kritisera pedofilskandalerna inom katolska kyrkan. Som icke-katolik hade det varit svårt att få utrymme på prestigefyllda DN-debatt i just detta syfte. Så VIPS löser Birro detta dilemma genom att helt enkelt påstå
”Jag är katolik. Fortfarande stolt sådan.”
http://www.dn.se/debatt/min-gud-dras-i-smutsen-av-praster-och-biskopar/
Birro må vara som han är.
Det jag tycker är mest pinsamt och sorgligt är att katolska företrädare och Stockholms katolska stift beter sig olika mot olika katoliker -presumtiva katoliker inkluderade – beroende på om vederbörande är medial kändis i kombination med att ha uttrycka sig nedsättande om svenska kyrkan och dess företrädare.
Birro tog hem priset i sin tidigare Expressenkrönika om ärkebiskop Antje Jackelén.
”Är alla religioner jämnbördiga? Är allas Gud rätt Gud?
Frågorna infinner sig och vägrar lämna mig efter att 6 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan begåvats med en ny ärkebiskop som i grunden avsagt sig sina kristna värderingar.”
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/manniskor-soker-efter-frid-och-sammanhang-som-racker-langre-an-till-nasta-fylla/
När Signum fick klart för sig att Birro inte formellt var katolik bjöds han offentligt in på ”en espresso ” ……….
För Stockholms katolska Stift är det gefundenes Fressen med varje katolik som har tillgång till media och där utnyttjar sin möjlighet att angripa svenska kyrkan och dess företrädare men där aldrig säga PIP när det gäller inomkatolsk kritik.
Det pågår ett fult tvärkyrkligt maktpolitiskt spel inom svensk kristenhet där biskop Anders och Signumkillarna bakom kulisserna är viktiga aktörer.
Alliansbildningar och nätverkande med ”RÄTTA” företrädare för olika kristna samfund är A och O.
Mot denna bakgrund ser jag också det MAKTPOLITISKA ÖVERGREPP biskop Anders gjorde då han som högste ledare för katolska kyrkan i Sverige förkunnade att Katolsk Vision inte har ”bemyndigande att kalla sig katolsk.”
Med dig – en katolsk ledarskribent inom svenska media som INTE går i biskop Anders ledband och inte kan utnyttjas som MEGAFON för Stiftets åsikter – och som samtidigt är skribent på KV blogg gällde det för biskop Anders att OMEDELBART sätta KV på plats.
Att vi som KV skribenter därefter blir portförbjudna att skriva i biskopens husorgan Katolskt Magasin blir för mig beviset för att biskop Anders är mer intresserad av KYRKLIGA MAKTFRÅGOR än av KYRKLIGA TROSFRÅGOR.
// Irène
PS Signum kommenterar
http://signum.se/birro-pa-vag-att-bli-katolik/
DAGEN
http://www.dagen.se/nyheter/marcus-birro-lamnar-svenska-kyrkan-blir-katolik/
Den pålitliga megafonen för katolska stiftet i Världen Idag – Bitte Bessermo
http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/07/09/Marcus-Birro-blir-katolik/
Jag trodde att man måste gå i undervisning o göra generalbikt för att sedan be om upptagning o att prästen måste godkänna. Att bara helt plötsligt gå denna process i förväg o ta ut ”vinsten” är inte möjligt. Det borde katoliker informera Birro om…men kanske de hellre vill skryta med att han Birro o Ulf Ekmans konverteringar gagnar kyrkans anseende. Skytte är nog näste man till att lansera sig följt av typ Carolina Gynning o andra kändisar som vill vara allt möjligt för att synas.
Att katolsk press ens drar växlar på kändisars konvertering är just sånt jag avskyr mest. Fjäsk från två håll. Katoliker har mkt lätt för att fjäska.
Lutherska kyrkan dvs fd svenska kyrkan har landets sämsta arbetsmiljö med mobbing etc o många är inte troende som arbetar inom kyrkan…det har Birro rätt i. Och att han tar i tycker jag är bra eftersom debatten måste vara nykter o ärlig. Den lutherska kyrkan har problem o som en lundensisk debattör skrev…det är så lite folk i kyrkan att man borde ta betalt de gånger folk går till G-tjänst istället för stöd från stat.
Att Birro har ett uppmärksamhetsbehov ska inte katolska kyrkan slå mynt på…av…det om något är lika mkt en pelikan-andlighet som pinsamt.
Agneta
Agneta
Jodå någonstans läste jag att Birro nu förbereder sig för katolsk undervisning mm…….
Stiftet kommer att få ytterligare en LAKEJ som tillsammans med Ulf Ekman kommer att bilda FÖRTRUPP i den nya kristna HÖGERN som alltmer efter modell från USA håller på att ta form även i Sverige.
Katolikerna Erik Helmersson, Roland Poirer Martinsson och Thomas Idergard är sedan tidigare pålitliga biskopliga KÄNDISLAKEJER i stiftet…
By the way så går linslusen Idergard fn i jesuitskola och kommer att med sin ”RÄTTA” munsvada bli hur användbar som helst för Stiftet …….
http://www.youtube.com/watch?v=brF–A0PvTg
// Irène
Agneta,
du skriver att många som arbetar inom Svenska kyrkan är icke troende. Om så är fallet, tror du det är annorlunda i katolska kyrkan – där denna är folkkyrka? Och, för att vara lite petig, vad menar du med att vara ”icke troende”?
Gert
Marcus Birro tar sig gärna rätten att anklaga andra för att ljuga och Birro anser också i all ödmjukhet att han har ensamrätt att tolka vad som ska anses som kristet och inte kristet.
Ty ödmjukhet vill nog Birro själv se som sin starka gren och vad är då inte naturligare än att till sina medmänniskor vilja dela med sig av denna Gudagivna förmåga……genom tex lite undervisning till kollegor eller Expressen-och Världen Idag läsare……..
http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article3810716.ece
// Irène
Du förstår…jag är lika modig som jag är skakande feg…jag vågar inte se det där you tubeklippet. Vem vet det kanske påvisar fjäskeriet o då blir jag ledsen å G-ds vägnar. Att kyrkan fjäskar för kändisar o överheter (inom kyrkan såklart) är någonting som för mig är ett bevis att de som fjäskar behöver gå i undervisning om G-ds allmakt o genomsyrande existens i den minsta av näbbmöss.
Höger eller vänstervindar …jag ger katten i detsamma så länge de inte förvanskar G-ds kärlek till att bli egna självglorifierande teorier eller ett gemensamt illusionistiskt fängelse där de anser att G-d ristat in sina lagar i dess fundament.
Både vänsterfolk o högerfolk kan bli fångar i sina fundament o än mer trist o farligt blir det om de lägger sig till med en religion som krydda på sin politiska uppfattning.
Idegran o Ekman o alla dessa män…. ja det förblir väl kyrka…för dem. OBS för dem. Kvinnor …många…blir kyska o snälla o duktiga…i deras kyrka.
Jag förbereder mig nu för att skriva ett inlägg Women of the Wall dvs om judiska kvinnor som bär mantlar,torahrulle o böneremsor vid västra muren. Männen de ultraortodoxa visste inte vad att göra o tuppade upp sina kammar o gick till attack….till dess att en domare tog ställning för kvinnorna. Rörelsen växer.
Det finns ingen väg tillbaka, Irene.
Agneta, din Inter-religiösa-reformvän
Bra Gert!
Frågan är onekligen på sin plats. Skillnaden är väl att de som arbetar inom den lutherska kyrkan är födda in i den och om man frågar katoliker i Frankrike så är även de födda in i den o väldigt många där är icketroende. De flesta. Franska icketroende katoliker väljer dock att inte arbeta inom kyrkan eftersom katolska kyrkan inte anställer via arbetsförmedlingen vilket jag tror att Lutherska kyrkan gör när det gäller övrig personal än präster o diakoner. På grund av att jag läste till präst när jag var ung måste jag i tid o otid berätta att jag så gjort varav folk blir intresserade o inte så sällan aggressiva mot präster o kyrkan. Då kommer ideligen historier upp om kyrkvärdar som är shamaner o diakoner som inte tror längre men att det är ett juste jobb. Just nu befinner jag mig på ett konstnärsägt torp med en massa konstnärer o var kväll när man har druckit några öl så kommer aggressioner mot kyrka o präster fram. Det finns en längtan efter andlighet o kunskapen är stor men avskyn är stor o det är faktiskt lite jobbigt för mig att möta. Tjatigt ibland.
Nej, jag tror faktiskt att om du frågar de flesta katoliker om treenigheten så pyser de iväg till kaffestunden hellre än svarar….de kan inte svara…o de vet inte vad de tror på…men de vågar inte ifrågasätta sig själva i rädsla för att bli uteslutna ur gemenskapen ..the holy family.
”icke-troende” fy fasen vilken fråga…men alltså korrekt att ställa eftersom vi (jag) svänger oss ofta med ord som egentligen är mkt laddade. Troende är en människa som tror G-d….eller?… Hjälp ….god eller ond?…..
Klarar ej från min iPad att svara mer än detta: en icke troende tror inte på ett liv efter detta eller en högre makt.
Säg du Gert…vad är en troende?
Agneta
Agneta,
tro handlar väldigt mycket om hur vi lever och väldigt lite om vad vi säger. Svaret på din fråga finns i den kompassriktningen – tror jag.
Trons människor är de som arbetar för fred, för alla människors lika värde, för medkänsla med de fattigaste, för frihet åt de förtryckta, för rättvisa och, inte minst, för barmhärtighet mot dem som kommer till korta inför rättvisan.
Gert
Svårt svar,det där Gert.
Tro för dig kan reduceras till solidaritet o medkänsla o detta kan ju både en troende som icketroende känna o utöva. Varför är du katolik och inte aktiv inom humanisterna, Gert?
Vad skiljer? Jag tvingas genom ditt svar att ställa frågan.
Möjligen överlämnar du svaret till G-d att bedöma. Eller? O i såna fall whats the point with religion?
I all välvilja som du vet…Agneta
Agneta,
bra fråga, varför är jag katolik och inte aktiv inom ”humanisterna”? Något uttömmande svar har jag nog inte, men några anledningar:
Jag är katolik därför att jag är det. Det är ett faktum som jag måste förhålla mig till. Om jag skall svara högtidligt så tror jag att Gud vill det. Varför får du fråga hen om.
Jag ser ingen motsättning mellan att vara katolik och att vara humanist. Några av historiens mest betydande humanister var katoliker – Erasmus av Rotterdam kanske den mest kände. Kunde han och kan andra stora andar, så vågar även jag vandra i deras skugga.
Whats the point with religion? Ja, säg det? Religion svarar på ett mänskligt behov som kan se väldigt olika ut för olika människor. För några är tron en korsett, för andra en ryggrad, för några ett pansar, för andra den stora friheten, jämförbar med den man kan uppleva på kalfjället eller till havs.
Det är ett uppmuntrande faktum att solidaritet och medkänsla inte beror på tro eller otro. Detta säger något väsentligt om vår mänskliga identitet och för mig är det ett litet gudsbevis. Det visar att trots alla våra gudsbilder, så är det ändå ytterst Gud som skapar oss och inte tvärtom.
Gert
Det är väldigt tråkigt om Magnus Birro blir katolik för att han inte tycker om Svenska kyrkan. Jag skulle önskat honom att känna en längtan till Katolska kyrkan inte bort från ett annat samfund.
Dessutom lär han bli besviken, Katolska kyrkan är sannerligen ingen idyll, även om den säkert är nog så trevlig för Birro som är kändis och man.
Men hur är det t.ex. med den låga takhöjden när det gäller vad man får tycka och framföra i Katolska kyrkan? Jag är inte säker på att Marcus Birro kommer att känna sig bekväm med den. När det gäller att gnälla på Svenska kyrkan, som jag för min del uppfattat som föredömligt mångfacetterad, är det dock förstås fritt fram.
Jag tar mig friheten att tipsa om min blogg om gnällande gubbar i kristenhetens historia. Där tar jag bl.a. upp hur tokigt det kan bli när man automatiskt klagar på det Svenska kyrkan gör utan att tänka efter. För inte är väl värdekonservativa kristna överlag nazistsympatisörer?! http://annelimagnusson.wordpress.com/2014/07/05/gnallande-gubbar-i-kristenhetens-historia/
Anneli
Gert, Agneta, Irène, Anneli.
Gert: ”tro handlar väldigt mycket om hur vi lever och väldigt lite om vad vi säger”
Instämmer oförbehållsamt i den första satsen, men för att kunna praktisera tron måste vi veta vad den säger. Som att kunna svara på frågan Vad är en människa? Den barmhärtige samariern definierade inte den döende mannen vid vägen till Jeriko på sekteristiskt religiösa eller politiska grunder utan bara som den nakna människa han var.
Jesus dog naken. Jesus dog för oss i vår nakna mänsklighet för att försona oss med honom som skapat oss till personer med sig själv som matris. Personer vars absoluta värde ingen har rätt att kränka, skada, gradera, än mindre ta ifrån oss. Utan evangeliets insikt om vad en människa är öppnar vi fältet för fascistoida graderingar av människovärdet på det sätt som nu sker överallt i världen, inte minst i Europa.
När vi ser och förlåter varandra i vår nakna mänsklighet blir vi förmögna att leva vad vi är. Så säger tron.
Samuel.
Samuel,
svaret på frågan vad är en människa är mänskligt, inte konfessionellt. Men om detta är vi kanske överens?
Jag håller med dig om att vi måste kunna formulera vår tro i ord – åtminstone någorlunda. Men vårt formulerings- och definieringsbehov rymmer också en fälla. För mycket definitioner, som exempelvis i katolska kyrkans katekes, förvandlar tron till en bur.
Gert
Gert.
Jag gissar att du med mänskligt menar vetenskapligt eller en definition enligt en existensialistisk eller annan humanistisk ideologi. Min poäng är att evangeliet går längre än dessa definitioner, att det lägger grunden för humanismen och personalismens syn på varje människa som en varelse med ett inherent absolut värde eftersom Gud ger sitt liv för att rädda henne.
Ateism eller naturalism ger ingen grund för ett absolut värde, annat än som ett godtyckligt attribut.
Samuel.
Samuel,
med mänsklig menar jag mänsklig – som en gemensam grundläggande struktur för samtliga mänskliga språk – religiösa eller icke religiösa. Det som gör oss till människor är, menar jag, inte beroende av vilka religiösa eller andra urkunder vi använder. Eller för att parafrasera Grundtvig:
Människa först, därefter kristen, sedan katolik.
Gert
Gert.
”Det som gör oss till människor” är naturligtvis inte ideologiskt betingat, men däremot är vår syn på vad en människa är betingat av våra tankekategorier och frågan om vilket värde hon har – relativt eller absolut – är ideologisk. Människan som imago dei är en ytterst filosofisk fråga. Den rent religiösa dimensionen infinner sig först när vi som kristna för människans förmåga till imitatio Christi på tal.
Grunden för de mänskliga rättigheternas universalitet är ideologiskt given i synen människans värdighet.
Samuel.
Samuel,
att människovärdet är absolut är de flesta, oavsett tro eller otro, överens om – i varje fall i teorin – genom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Gert
Ja, Gert, dessbättre, men min fråga gäller grunden för vårt avvisande av nihilism och fascism. S.
Samuel,
jag är lite osäker på vad du menar. Men om du menar att kristendom är en förutsättning för att avvisa nihilism och fascism så håller jag inte med.
Jag menar att vår förmåga att uppfatta alla människor som lika mycket värde är en mänsklig förmåga.
Gert
Alla,
Jag håller med om att vi måste formulera vår tro för att alls kunna kommunicera. Problemet är att hur bra vi än gör det kommer ingen att helt och fullt förstå vad vi menar. Det finns lika många tolkningar som det finns människor, även om en del ligger närmare varandra än andra.
Det håller förstås inte heller att som Marcus Birro definiera vad som är ”rätt tro” och inte. Några håller med om just hans åsikt om den rätta tron, medan många andra säger som Magnus och Eva i ”Fem myror” , – tycker han ja.
Anneli
Gert.
Såväl historien som samtiden visar att den mänskliga förmågan att tillskriva den andre värde kan variera kraftigt, milt uttryckt. Människosynen behöver ett filosofiskt fundament – där är kristendomen bara en av många möjliga ideologiska grundvalar vilket exempel som Malala och Mahatma Gandhi visar.
Men som deras fiender också visar griper den fascistoida tribalismen omkring sig och hotar ta över människors medvetanden. Här i Europa kallas fenomenet den främlingsfientliga ”identitära rörelsen” och som senaste EU-valet visade växer den kraftigt.
Vad har den humanistiska universalismen att sätta emot? En konvention? Pragmatism ad hoc?
Samuel.
Samuel,
vi kan välja att sätta emot. Det är en mänsklig förmåga att välja gott framför ont, oegennytta framför egennytta. Den bottnar i vår mänskliga identitet, i skapelsen. Jag menar att humanismens och humanitetens hjältar uppstår oavsett ideologi eller tro.
Gert
Anneli,
mellan var och en av oss och vår omgivning ligger alltid språkets symbolvärld. Det får vi leva med.
Gert
Gert.
Till skillnad mot de övriga djuren är människan i behov av att hennes samvete väcks och informeras av en etik, av att hennes medkänsla och rättskänsla odlas i en etiskt medveten kultur, det som förr kallades fostran och som de flesta kulturer ännu praktiserar. För att kunna ”välja gott framför ont” behöver barnet få veta vad som är gott, vad som är ont. Vad ett leverne i ömsesidig respekt innebär. Egocentrismen tar annars över by default, automatiskt.
Som en reaktion mot globaliseringen tappar universalismen och humanitetens hjältar alltmer mark.
Samuel.
Samuel,
vad menar du att vi är oense om?
Gert
Gert.
Vi är båda kristna humanister/universalister så i praktiken är det inte mycket vi är oense om, men i fråga om teorin så ser jag en skillnad: vad är en människa? Du tycks säga ”en människa är vad hon är” – en tautologi – medan jag menar att människan – till skillnad mot andra djur – behöver ett filosofiskt/ideologiskt medvetet svar på frågan för att veta vem hon är.
Att hon behöver en intellektuellt given identitet som grund för en humanistisk, universell etik för att inte förfalla till identitär tribalism/etnifierad nationalism/fascism så som vi nu ser överallt växa till i västländerna, men kanske tydligast i Ryssland (fast man förnekar förstås att det är just fascism).
Alltså, hur formulera ett svar på frågan – vad är en människa? – så att alla människor inkluderas.
Samuel.
Samuel,
jag tror inte vi är oense. Vi använder bara språket på lite olika sätt. När jag resonerar i termer av att en människa är vad hon är, så är det för att markera att en viss ideologi eller religion inte skapar en bättre människa.
Att vi behöver reflektera över vad det innebär att vara människa menar jag är självklart. Vi kan inte låta bli.
Gert
Ja, vi kommer nog inte längre än så.
Gert.
Vad är en människa?
Människans berättelse är inskriven i universums berättelse. Samtidigt med vårt samtal ser jag ett inspelat program om universell historia (som kallas Big History). Det stärker mig i tron på det Stephen Hawking kallar The Grand Design, att världen är följden av en medveten skapelseakt. Allt, bokstavligen allt som är, bestämdes där.
Fundamentalkrafterna som bestämmer världens utseende och innehåll är i sin tur mycket exakt bestämda – kalibrerade – sedan begynnelseögonblicket för att göra vår värld inte bara möjlig utan nödvändig. Där tar människans berättelse sin början i en skapelseakt ex nihilo.
Redan i universums första sekund – i själva skapelseakten – var kosmos havande med all den potential som skulle evolvera till liv, intelligens och mänsklighet. Eftersom big bang ägde rum överallt i den punkt som utgjorde kosmos, och eftersom bangens expansion ännu pågår – den accelererar – befinner vi oss mitt i skapelseakten. Vår värld, våra jordiska liv är en direkt följd av skapelseaktens ingångsvärden – det har bara varit en fråga om tid och rum att bli nu och här.
Svaret på vad en människa är uttalades i skapelsebefallningen och graverades in i kosmos evolution.
Samuel.
Gert,
För att återgå till själva inlägget så undrar jag varför det bara är du av de offentliga personer som hör till de mer reformsinnade katoliker som deltar i debatten? Man kan lätt få intrycket av att alla mer eller mindre kända katoliker eller för den delen kristna är värdekonservativa.
Så är det ju inte men tyvärr väljer de flesta mer normala ( i betydelsen som de flesta) ”kändisarna” bland katolikerna att ligga lågt och hålla tyst. Varför? Är det för att inte bli stämplade som katoliker och därmed värdekonservativa av omgivningen? Är de mer rädda än t.ex. du och jag för att bli utfrysta i sin församling? Eller vad?!
Tyvärr bidrar deras tystnad till att ”kuf-stämpeln” förstärks hos allmänheten. De gånger jag träffar en ny person och det på något sätt framgår att jag är katolik får jag stå till svars för vad värdekonservativa katoliker som nu Birro basunerar ut. Jag är tvungen att förklara att de flesta katoliker, åtminstone i västvärlden däribland jag, inte har något emot preventivmedel, sex utanför äktenskapet, samboförhållanden, samkönade äktenskap, kvinnliga präster o.s.v. Att vi liksom de flesta andra ser legala aborter och skilsmässa som ett nödvändigt alternativ.
Jag är trött på att behöva försvara mig, egentligen utan anledning. Samtidigt som jag inser att det jag säger och skriver inte gör så stor skillnad. Det gör däremot du och andra katoliker som är offentliga personer. De skulle, liksom du, kunna påverka omvärldens bild av katoliker i synnerhet och kristna i allmänhet om de bara klev ur sin bekvämlighetszon lite grand.
Anneli
Anneli,
jag vet inte och det är svårt att spekulera om andras motiv. Men om jag utgår från katoliker jag talat med kan jag urskilja två motiv till att de hålla tyst i offentliga sammanhang med vad de egentligen tycker.
Lojalitet. Kyrkan ses som en familj. Problem diskuteras inte med utomstående.
Rädsla. Den som har sin försörjning av stiftet är rädd om sitt jobb.
Jag tror också det är relativt vanligt att katoliker lever i två världar samtidigt. Det som är självklart måndag till lördag, exempelvis jämställdhet mellan könen, är det inte på söndag.
Gert
Gert,
Nej, det är klart att vare sig du eller jag kan veta hur andra resonerar. Det är jag som är frustrerad efter att ha fått försvara mig, eller snarare förklara skillnaden mellan Katolska kyrkan och katolikerna ovanligt mycket den senaste tiden.
Det här med att leva i två världar är intressant och något som innebär lite olika saker så vitt jag kan se.
Dels är det en förmån som katoliker i Sverige har och som jag tycker att många inte uppskattar tillräckligt. Vi har tillgång till mycket av det som många katoliker bara kan drömma om, jämställdhet och en utbyggd föräldraförsäkring och barnomsorg och en ännu så länge någorlunda fungerande äldreomsorg. Sådant som gör det möjligt för kvinnor att kombinera karriär och familj. Vi har tillgång till preventivmedel för alla, det är inte tillåtet att avskeda homosexuella o.s.v.
De flesta katoliker tar med glädje del av allt, men håller tyst och ler milt när präster och andra klagar på det.
En annan aspekt av att leva i två världar är att t.ex. i alla sammanhang som inte rör Katolska kyrkan hävda barns rättigheter, men bagatellisera de sexuella övergrepp som begåtts av katolska präster. Eller att tala sig varm för att ingen ska diskrimineras för egenskaper man är född med, utom när det gäller ”katolska” frågor som homosexualitet eller kvinnliga präster.
Jag har inget emot diplomati och kompromisser men jag tror inte att det är bra när rädsla är drivkraften bakom dem. Jag tror heller inte att vi katoliker bör känna oss riktigt så trygga som vi gör med att ”alla andra” garanterar oss de rättigheter och möjligheter vi tar för givna. Vi måste själva bidra till att värna dem, så att inte samhället i missriktad välvilja t.ex. inte tillåter katoliker att skilja sig för att några få värdekonservativa katoliker i högt tonläge talat om ”religionsfrihet”. En lätt överdrift, men ändå.
Dags för ett av mina favoritord, vaksamhet. Det skadar aldrig.
Anneli
Anneli,
på det personliga planet tycker jag att det väsentliga är att vara samma människa, med samma åsikter. på söndag som på måndag och på måndag som på söndag.
Gert
Om jag får jämföra judar med sin andliga folkfamiljegemenskap som dessutom slår det mesta med dess syn på utvaldhet samt erfarenhet av holocaust …med katoliker o dess heliga dopfamiljegemenskap så slår mig följande:
De olika reformrörelserna bör ta lärdom av varandra. Att katoliker tiger lydigt men viskar bakom är en kyrklig sed tycks det mig …. inte en judisk där debatt är själva förutsättning för sann familjekänsla.
Där debatten är fri respekteras olikhet. Är det så att ett à folk som anser sig utvalda har lättare att acceptera olikheter pga att de är ju förvisso alla utvalda o godkända….men att de kristnas nya förbundsfamiljtillhörighet har frusit till is pga den osäkerhet angående godkännandet vilket leder till ett kontroll o bedömningssystem.
Vad är ett nytt förbund om debatter äventyrar familjen …….?… om det gamla förbundets familj har lättare att debattera utan att äventyra familjen?
Hur många av oss har inte erfarenheter av familjesituationer där locket är på o det pyser olycklighet o i familjer där samtalet är fritt o man kan både skälla o skratta?
Tankar. Agneta
Agneta,
Jag tror att du har rätt i att lösningen ligger i ett öppnare samtalsklimat. Katoliker ska kunna ha olika åsikter och framföra dem utan att känna att de sviker ”familjen”. Jag är inte så bekant med judiskt församlingsliv, men som du beskriver det låter det absolut värt att inspireras av.
Anneli
Du har läst texten fel. Den var mer undrande om förutsättningar för andlig gemenskap o fri debatt. Jag undrar om jag har kommit till pudelns kärna…redan av G-d godkända o utvalda gentemot kontroll o bedömning hos dem som måste bevisa sig.
Och jag är inte inspirerad av utvaldhet eller egendomsfolksteorin. Det är lika sanslöst för mig som att kristendomen har fått G-ds son.
Men vi har kommit från ämnet.
Agneta