Peter Seewald intervjuar påven bla om dennes syn på kvinnliga präster.
– ”Kritiker ser förbudet som en form av diskriminering. Det sägs att enda skälet till att Jesus inte kallade kvinnor till att bli präster är att något sådant var otänkbart för 2000 årsedan. ”
Påven svarar
– ”Det är nonsens eftersom världen var full av prästinnor vid den tiden. Alla religioner hade sina prästinnor och det som förvånar är snarare att sådana inte fanns i gemenskapen kring Jesus Kristus, ett faktum som å andra sidan går tillbaka på Israels tro. Johannes Paulus II formulering är mycket viktig. Kyrkan har ” ingen auktoritet” att viga kvinnor. Poängen är inte att vi säger att vi inte vill utan att vi inte kan. ”
// Irène
PS Hallå påven.
Det förvånande är att det överhuvudtaget inte fanns präster runt Jesus. Jesus vigde ingen till präst. Och han kallade inte till sig några extralärda judiska rabbiner utan han kallade till sig vanliga män OCH kvinnor. Gifta män obs. Kyrkan har alltså haft ”auktoritet” att ändra på något som från Jesu tid och 1000 år framöver var praxis. Det går om man vill…….
Jesus sa till fiskaren Petrus ”Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.”
Alltså påven. Antingen anser Du att Du ärvt Petri nycklar eller inte.
Och om Du vill ha kvinnliga präster inom Din kyrka så kan Du få ett tips på vägen.
Börja med att sluta diskriminera biskopskandidater som i sitt CV har en positiv syn på kvinnliga präster.
Skaffa ett nytt frågeformulär inför biskopsutnämningar, som inte per automatik gallrar bort utmärkta biskopskandidater som gjort sig kända för att vara FÖR kvinnliga präster.
Och när det så småningom finns tillräckligt många förespråkare på biskopsnivå för kvinnliga präster så kan Du eller Din efterträdare kalla till ett koncilium och VIPS kommer Ni att kunna det Ni tror att Ni inte kan……….
Så poängen är visst om Ni vill……..
Och by the way när det gäller ”Israels tro” så finns det numera kvinnliga rabbiner
Jag har fått in en kommentar av Samuel, som enligt hans uppgift inte gick publicera den vanliga vägen; här är det. /Moderatorn
______________________________________________
Irène.
Utan att göra någon längre utredning vill jag lista ett antal punkter där ett fundamentalt skifte måste ske för att kvinnan ska komma till sin rätt; kunna åtnjuta sin gudomligt givna rätt till full jämställdhet i kyrkosamhället.
1. Personalismens egalitära filosofi måste få fullt genomslag så att man inser dess radikala konsekvenser för kvinnosynen, människosynen. Kvinnan är lika mycket Guds avbild som mannen är. Vi är inte våra kön. Vi är först och sist personer. När Jesus kommenterar hur barnens änglar alltid ser ”min himmelske Faders ansikte” gör han inte minsta antydan om någon könsskillnad; barnen är som änglarna, könlösa. Himmelriket tillhör oss på absolut lika villkor.
2. Patriarkalismen måste rensas ut ur Kyrkan därför att den saknar all teologisk grund; dess existens i den bibliska historien är följden av en kulturell anpassning för att lättare kunna få framgång för evangeliet i det misogyna antika samhället. När NT berättar om möten mellan Jesus och konkreta kvinnor slår den ömsesidiga kärleken mellan dem sönder alla kulturella konstruktioner som skulle kunna ha hindrat det nakna mötet mellan älskande så som evangelierna skildrar så övertygande trots och pga att författaren är en pryd, antik man. Efter årtusenden av underordning har kvinnokampen nu lyckats till den höga grad att det är dags för alla Kyrkans patriarkalister att inse att de förlorat slaget, gratulera segrarna och stiga ner från sina höga hästar.
3. Ämbetsteologin måste i grunden reformeras enligt det program Hebréerbrevet förkunnar. Hela prästfrågan löstes av den korsfäste Kristus när han gick in i det himmelska tabernaklets allra heligaste och en gång för alla offrade sitt eget blod för hela mänsklighetens synd och skuld. Det fullkomliga offret kan vare sig göras om eller göras bättre. Jesus fullbordade och gjorde slut på prästämbetet. Vägen till det allra heligaste är öppen alltsedan Jesu hjärta stannade. Att fortsätta med prästerlig praxis är därefter hedendom och synkretism. Pontifex Maximus ämbete är obsolet och innehavaren måste därför abdikera och alla vicarii Christi avgå med honom. Det var herde, äldste och biskop Petrus kallades till av Herren och inget annat. De församlingar apostlarna grundade leddes kollegialt och inte monarkiskt. Det är vi alla som utgör Kyrka, inte någon enastående monark. Kyrkofäderna har helt enkelt fel i sin patriarkalism. Dags att gå vidare.
4. Den heliga Ande gör ingen skillnad på kön när den utdelar sina gåvor, vare sig det är sk nådegåvor, ämbetsgåvor eller mera praktiska gåvor. Det är snarare naturlig begåvning och karaktärsdrag som bildar grund för vilken tjänst någon är mest lämpad för och som Anden och gudsfolket konfirmerar. Det är till exempel uppenbart att Anden har givit dig, Irène, gåvan att vara ledare tillsammans med dina jämlikar, Gert och Krister. Utan att vara utnämnd i någon formell process har Gud gjort dig till kollegial biskop i vår virtuella församling. Och efter att ha tagit del av strömningar där stridsrop som ”Joan for Pope” kan förekomma, inser jag att du är långt ifrån ensam och att vi befinner oss vid en historisk vattendelare där det urkyrkliga originalet kan återuppstå fast i ny skepnad, en med starkt kvinnliga linjer.
5. Om de fyra ovanstående förslagen får vägas in i den femte och mest komplexa frågan för RKK (och de andra historiska kyrkorna) – teologin gällande liturgin, i synnerhet eukaristin – finns vägen till en lösning utstakad. Problemställningen kan synas oöverstiglig, men om man låter det samlade vittnesbördet i Guds ord genom apostlarna fälla avgörandet – och därför återgår till urkyrkans mest centrala lära genom en radikal reformation där gudsfolkets trosmedvetande upplyst av apostlarnas gudsord får väga tyngst i ett Vaticanum III – då upphör problemet att finnas till och vi kan åter fira nattvard och ta emot kommunion enligt den gudomliga förebild Jesus gav oss när han firade försoningen med sina lärjungar den första påsknatten.
Alltsammans förutsätter en starkt pådrivande reformrörelse inom den globala Kyrkans ledd och upplyst av gudsfolkets trosmedvetande som i sin tur leder till en hjärtats omvändelse hos det högt tronande patriarkatet från hybris till apostolisk trohet mot Guds ord. Joan for Pope!
Samuel.
Anneli Magnusson skriver:
Iréne och Samuel,
En sak som ni båda är inne på är vad kyrkan faktiskt redan har ändrat tidigare.
”Det var nu inte så att det uteslutande var män som predikade för kvinnor under medeltiden. Trots beslutet vid konciliet i Karthago år 398, som förnekade kvinnor möjligheten att predika, så förekom det medeltiden igenom att kvinnor gav råd och andlig vägledning, spred from litteratur eller rent av utlade skriften. I nunneklostren var detta inte något problem, abbedissan och novismästarinnan hade centrala positioner och stort inflytande och dessa kunde självklart för medsystrarna kommentera bibel-texter etc.”
Skrev Magnus Nyman i Signum. http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1529
Om man år 398 förbjöd kvinnor att predika, borde man år 2010 kunna ändra sig och låta kvinnor som Gud kallat till präster få följa sin kallelse.
/Anneli
Samuel
Tur att det inte syns att man rodnar i bloggosfären……….
Katolska kyrkan är en diktatur. Och i diktaturer har alltid karikatyrtecknare haft en given roll att tydligast påvisa enväldets maktövergrepp på sina invånare. Jag ser mig själv som en verbal karikatyrtecknare.
Hälsningar
// Irène
Leve diktaturen !
Jag anser inte att Katolska kyrkan är en diktatur, men må den leva i alla fall!
Och reformeras ordentligt på många punkter. Hur den styrs, vad och hur den lär ut, etc.
Då skulle rikedomarna synas bättre.
Krister Janzon