”Vad i fridens namn har teologernas kön och celibatet med detta att göra?” Alltså med abort och abortlagstiftning.
Med anledning av signaturen Mias fråga kan det vara på sin plats att referera till dagens huvudledare i DN ”Rätt till abort” där ett exempel ges vad ”samvetsfrihet” kan leda till.
” I en dom förra veckan fick Irlands extremt stränga abortlagar underkänt av Europadomstolen. Fallet gällde en kvinna som led av en ovanlig form av cancer och som blev gravid. Fortsatt behandling av sjukdomen skulle skada fostret – och en fullföljd graviditet skulle förvärra hennes cancer. Eftersom graviditeten utsatte kvinnan för en allvarlig hälsorisk borde hon, enligt den irländska konstitutionen, ha haft rätt till abort. Men hon hittade inte en enda läkare som var beredd att hjälpa henne – och tvingades därför åka till Storbritannien för att få aborten utförd. ”
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ratt-till-abort
En kvinna i livsfara ”hittade inte en enda läkare som var beredd att hjälpa henne ” trots att kvinnan enligt konstitutionen i sitt hemland borde ha haft rätt till abort.
Utifrån debatten om lagstiftning kring religions- och samvetsfrihet är det viktigt att här notera den bieffekt som kan uppstå och hota kvinnors liv.
Det är allmänt känt att i länder med mycket stränga abortlagar kan press, påtryckningsmedel och hot förekomma mot sjukvårdspersonal som INTE är villiga att åberopa ”samvetsfrihet” i samband med abortsituationer.
”Vad i fridens namn har teologernas kön och celibatet med detta att göra?”
Svar: Allt som rör kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa har i första hand med medicinsk kompetens att göra.
Inte teologisk.
Och eftersom det katolska läroämbetet är synonymt med celibatära manliga teologers åsikter så måste läroämbetets legitimitet ifrågasättas vad beträffar tillämpning på områden som har med kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa att göra.
Mia skriver ”Irène, nu glömmer du återigen att det i första rummet handlar om DET OFÖDDA BARNETS liv.”
Det är inte fråga om ”glömska”.
Det är frågan om att jag inte delar Mias uppfattning att Vatikanen ska utöva påtryckning på lagstiftare att kriminalisera abort genom att bla lobba i FN och EU och genom tex att via lokala biskopar och kardinaler (typ biskop Thomas Olmstedt i Phoenix och kardinal Burke i Vatikanen) påverka, hota och straffa individer och institutioner.
Den svensk- katolska organisationen Respekt arbetar bla med information, hjälp och stöd till ofrivilligt gravida. Och med stöd till kvinnor och män som genomgått abort. Utmärkt.
Detta sker INOM RAMEN för en abortlagstiftning som ger kvinnan möjlighet att välja abort tom 18 grav veckan.
Varför ska inte kvinnor överallt i världen behandlas som kvinnor i Sverige ? Med RESPEKT.
Tyvärr gör dock också RESPEKT skillnad i sin framtoning och information till kvinnor i Sverige och i sin syn på abort och kvinnor i tredje världen.
// Irène
Mina enda två kommentarer är:
1) Fortfarande: Vad har teologernas kön och celibatet med frågan att göra?
2) Irland har en lite väl liberal abortlag.
Mia.
Irène har just visat vilka absurditeter som blir följden av det katolska läroämbetets ståndpunkt i abortfrågan. Om du har någon heder alls i kroppen lägger du ner din blinda lydnad för det rättshaveristiska påvedömet och ansluter dig till den gyllene regeln uttalad av såväl hela Bibeln som Jesus själv.
Love should reign supreme heter det på swahiliska.
Vem sätter du främst? Gud inkarnerad i Kristus eller en hedniskt korrumperad och romerskt förgudligad påvemänniska med anspråk på att vara helig fader och Kristi ställföreträdare?
Sanningen personifierad eller lögnens fader?
Samuel.
Samuel!
Du får nog berätta för mig när Irène har lyckats visa på några absurditeter i läroämbetets ståndpunkter. De enda absurditeter jag hittills har sett, har jag hittat i hennes egna enögt feministiska resonemang.
Vidare:
Jag har faktiskt ännu inte lärt mig swahili, så innehåller den meningen i din kommentar någonting väsentligt, så har jag missat det.
Men jag har ännu aldrig hittat någon motsättning mellan Gud inkarnerad i Kristus, och Påven.
Och vem skulle vara ”lögnens fader” när båda för mig är sanningen personifierad?
Ta bara exemplet Irène ger ovan:
>”Fallet gällde en kvinna som led av en ovanlig form av cancer och som blev gravid.
> Fortsatt behandling av sjukdomen skulle skada fostret – och en fullföljd graviditet skulle
> förvärra hennes cancer.”
Stämmer den meningen med verkligheten förvånar det mig inte ett uns att hon inte hittade någon villig läkare.
Jag läser detta som att hon hade – och stod under livsnödvändig behandling mot – sin cancer då hon blev gravid, och torde ha vetat att behandlingen var farlig för ett eventuellt foster.
Att i det läget ställa till så att man blir gravid är ju rent kriminellt oansvarigt. Det är hur enkelt som helst att undvika. Man bara slopar ”sänghambon” tills behandlingen är avklarad, men se, det passade uppenbarligen icke…..
Jag tycker att kvinnan och Europadomstolen tävlar i dumhet i detta fallet, och inser inte Irène detta, så är hon absurt feministiskt enögd.
Mia
”absurt feministiskt enögd” .
Om det är enda förutsättningen inom katolska kyrkan för att legalisera BARMHÄRTIGHET.
Gärna för mig.
// Irène
Med tanke på att signaturen ”Mia” obehagligt drog ett skämt när det gäller detta ämne men då under rubriken ”Samvetet…” så finns mkt att betänka.
””Sänghambon” är också ett obehagligt och för mig känslokallt uttryck som direkt är cyniskt när ämnet handlar om en moders död gentemot ett foster.
Djupt osmakligt alltså och för mig en antydan att djävulsutdrivning trots allt kanske behövs. Nu hade jag nog önskat att önskan om aktivering av djävulsutdrivningen kom från fotfolket inom kyrkan gentemot prelaters pedofili och annat djävulskt och inte via någon prelat som vill synas i finkulturen …till varje pris.
Agneta
Agneta!
Nu tar du återigen upp prelaters pedofili, som om det vore någonting som vi som ställer oss upp till läroämbetets försvar skulle bejaka.
Jag kan bara tala för mig själv, och jag har ALDRIG försvarat dessa övergrepp.
Tvärtom, är sannolikt du och jag väldigt ense om att övergreppen var grova brott. och själv tycker jag att mörkläggningsförsöken var i ungefär samma klass.
På ett sätt var mörkläggningsförsöken värre eftersom de skadat Kyrkans goda namn värre än själva övergreppen hade gjort om de hade hanterats korrekt från början. Till detta kommer att åtminstone jag inbillar mig att antalet övergrepp inte blivit lika stort totalt sett, med ett korrekt och kraftfullt hanterande från början.
Man kan inte villkora samvetsfrihet, antingen har man den eller så har man den inte. Det går alltså inte att påstå att samvetsfriheten gäller för katoliker som följer kyrkans lära men inte för någon annan. Då gör man en logisk kullerbytta av stora mått.
Exemplet från Irland visar på hur omänsklig situationen kan bli om man följer regler slaviskt, utan hänsyn till individen och situationen. Mia för din information så är detta inte första gången som cancer upptäckts under en graviditet.
/Anneli
Anneli
För det första, så framgick det inte att cancern upptäcktes under graviditeten, tvärtom! Av det Irène skrev kan man inte utläsa annat än att cancern var diagnosticerad och behandlingen inledd innan kvinnan blev gravid. Skulle det vara som du antyder, så faller hela min kommentar, eftersom jag uttryckligen villkorade den till hur jag uppfattade att Irène beskrev situationen.
Om cancern upptäcktes före eller under graviditeten ändrar väl knappast den bedömning som Kyrkan gör i ärendet. Däremot är jag något mera förvånad att hon inte hittade någon som ställde upp, om det skulle vara som du antyder. Finns det verkligen inte t.ex. en enda judisk läkare på irland?
För det andra, var i denna diskussionstråd har jag påstått att samvetsfriheten bara skulle gälla katoliker som följer Kyrkans lära?