Vänner,
Fromma seder och bruk har en tendens att överleva både mening och sammanhang. Jag kom att tänka på detta när jag loggade in på Katolskt Magsins hemsida och fann ännu ett läckert fiskrecept under rubriken ”Köttfri fredag”.
Jag tycker om fisk. Men det gäller att begränsa sig. Fisk är dyrt. Det är inte som i min barndom när vi ständigt och jämt åt färsk fisk från Västerhavet därför att det var så billigt. Tänk, torsk var billig mat. Nu är fisk lika dyrt eller dyrare än fint kött. Därmed till poängen med detta inlägg:
”Köttfri fredag” handlar så vitt jag förstår om abstinensen. Det gamla bruket att som botgöring inte äta dyrt kött utan billig fisk på fredagar, som en påminnelse om att Jesus korsfästes på en fredag. När jag blev kristen 1969 var det inte många som iakttog denna sed. Men jag minns att vi log lite åt en äldre dam i församlingen som i fromt nit alltid serverade lax på långfredagar. Det var före den djupfrysta odlade norska laxens tid och lax var mycket exklusiv mat. Men formellt sett gjorde alltså damen bot vid laxfatet.
Som så många andra obsoleta katolska bruk (seder som förlorat sitt ursprunliga innehåll och mening) har fredagsabstinensen funnit nya förespråkare med principen gammalt är bäst. Men om fredagsabstinens skall vara en meningsfull trosyttring och inte bara ett sätt att göra kyrkan till ett älskat hembygdsmuseeum, borde rubriken lyda: ”Fiskfri fredag”.
Riktigt billig korv är ett frommare alternativ, dussutom en botgöring att äta.
Gert Gelotte
