Vänner,
Sällsynta morgnar vaknar jag med en känsla av att världen inte är vad den var igår. I dag är en sådan dag.
President Donald Trumps beslut att flytta USA:s ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem ändrar förutsättningarna för krig och fred. Konsekvenserna är oöverskådliga.
Trumps beslut innebär inte endast att USA erkänner Jerusalem som Israels huvudstad. Det innebär också att USA godtar Israels planmässiga kolonisering av Västbanken i strid med interantionell rätt. Palestinierna lämnas lottlösa, än en gång upplysta om att mänskliga rättigheter gäller israeler men inte palestinier.
Trumps beslut innebär vidare att USA inte längre kan upprätthålla skenet av att vara en neutral medlare i Mellanöstern. Trump har formellt ställt USA på Israels sida, sparkat på palestinierna, som redan ligger ner och spottat resten av arabvärlden i ansiktet. Det kommer inte att passera obemärkt:
– Trump och alla som tror att vårt folk, nation och motstånd inte kan slå tillbaka mot hans plan har fel, säger Salah Bardawil från islamistgruppen Hamas, enligt Washington Post.
Palestinierna är både rånade och lurade. Deras ledare har erkänt Israel och förhandlat och förhandlat och förhandlat trots bosättare och ständiga förödmjukelser. Nu står de med byxorna vid fotknölarna till allmänt beskådande.
Vilka slutsatser bör unga palestinier dra?
FN:s säkerhetsråd är inkallat till ett krismöte. Som så många gånger förr blir det mycket prat och en uppmaning till alla inblandade parter att avstå från våld och tro på fred. Men är det inte våld som pågår? Israel angriper Palestina varje dag och världen ser på. Och vilken fred förväntas palestinierna tro på? Israels? USA:s? Sin egen? Hur då?
Vem kan klandra de unga palestinier som drar slutsatsen att det enda som återstår är väpnat motstånd? Att det är bättre att dö stående än att leva liggande på magen med en israelisk militärkänga på nacken.
Judarna fick tillbaka löftesland Israel 1948 en nästan obefintlig landyta mitt i det som brukade vara det Ottomanska riket och som den Turkiska Erdogan nu vill upprätta igen.
Det är ju ingen hemlighet att araberna helst vill avskaffa Israel och utrota alla judar och alla kristna.
Palestinierna (ett folk som inte finns, de är egyptier och jordanier) har fått alltför mycket godkännande på sina håll.
Jerusalem har historiskt alltid varit Judarnas huvudstad och att tvinga Israel att återgå till 1967 års gränser är en utopi.
Beslutet att flytta ambassaden till Jerusalem och därmed officiellt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad var sen tidigare redan fattat, de tidigare presidenterna hade dock inte implementerat beslutet vilket nu Trump har gjort.
Vi som Kristna är uppmanade enligt Guds Ord att välsigna Israel och dess folk. Sen behöver vi kanske inte vara så naiva att tro att allt som de gör alltid är rätt enligt Guds vilja.
Inge,
att vi inte skall vara naiva en en klok ståndpunkt.
Gert
Gert
Naivitet kan även ge sig uttryck i en övertro på nationella, världsliga, ja även religiösa beslut, speciellt om de går emot de av Gud givna löften. Vi gör därför klokt i att lita på Guds Ord och de löften Han givit.
Inge,
”av Gud givna löften” är en problematisk formulering. Om du tänker på Gamla testamentet så är Guds givna löften judiska författares tolkning av historien. Fram till Jesaja var Gud en israelistisk stamgud i konflikt med andra folks gudar. Det är först efter den babyloniska fångenskapen som tanken på gud som alla människors Gud vinner insteg i bibeln.
Idag tänker vi entydigt på Gud som alla människors Gud, alltså även palestiniers gud. Det blir då fullständigt orimligt att försvara fördrivningen av palestinierna från Palestina med att det skulle vara en konsekvens av ”Guds givna löften”.
När staten Israel utropades satte den första israeliska stats- och militärledningen igång ”Plan Dalet”. Den innebar systematisk fördrivning av 700 000 palestinier för att lämna plats åt judiska immigranter. Sedan dess har fördrivningen och koloniseringen av Palestina fortsatt.I dag bor cirka 600 000 judiska bosättare på Västbanken.
Israel bryter mot internationell rätt på alla tänkbara sätt.
Men oss emellan handlar det förstås också om vilken Gud vi tror på. Jag tror på en Gud som är alla människors Gud. En Gud som är stamgud för judiska och kristna sionister har jag inget intresse för.
Inge
Även jag vill kommentera ”av Gud givna löften” och ”Palestinierna (ett folk som inte finns, de är egyptier och jordanier)”
Bortsett från att dagens palestinier inte håller med dig…..antingen är du bokstavstroende eller inte. GT berättar ju också om Abrahams son Ismael. Vilka menar du är Ismaels avkomlingar om inte araberna ?
NT utvidgar sonskapet ytterligare.
Gal 3: 7 Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham.
Även Rom 4 talar om tro som grunden till Abraham som allas vår far mm
Hur förklarar du att dagens mest ultraortodoxa judar – Neturei Karta – är de som är mest anti en judisk statsbildning ? https://sv.wikipedia.org/wiki/Neturei_Karta
Och hur kommer det sig att sekulära judar är de som tycks tala mest om ”Guds givna löften” dvs judar som inte tror på en Gud tror på löften från en Gud som de tror inte finns ?
Håller du med om att bibelläsare kommer fram till olika tolkningar vad Israel beträffar ?
// Irène
Gert och Irene tack för era svar, har dock svårt att kommentera era svar från mobilen, då det är mycket ni berör, hoppas kunna återkomma, men helt klart så har vi olika bibelsyn ang. Gudsbild och tolkningen av Israels historia och dess utveckling fram till idag och framöver.