Samvetsfriheten ur ett helkroppsperspektiv

Jag har redan nämnt Kerstin Hedberg Nyqvists artikel om Sverige, Europa och samvetsfriheten ur senaste Signum under ett annat inlägg.  Det är en rörig artikel och jag tycker att det är synd att Signums redaktion inte bad skribenten bearbeta den mer, inte minst för hennes egen skull. Men ämnet är aktuellt och kan få stora konsekvenser för tillgången på god vård och behöver därför genomlysas ordentligt.

Hedberg Nyqvist skriver om Europarådets resolution ”Resolutionen fastslår att medlemsstaterna ska försäkra tillgång till vård och hälsa och samtidigt upprätthålla respekt för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet för vårdpersonal. Man föreslår därför att medlemsstaterna tar fram sakliga och klara riktlinjer som garanterar samvetsfrihet.” Men hur får löser man den ekvationen?

För att få ett lite annat vinkling på ämnet ber jag  läsaren att höja blicken från det underlivsperspektiv som tycks råda bland katolska ledare och även i Hedberg Nyqvists artikel. I stället kan vi tänka oss vårdpersonal som av religiösa skäl vägrar att ge blodtransfusioner.  Som svårt skadad patient är man troligen överlycklig om man möter en läkare/sköterska som utnyttjar samvetsfriheten till att ge blodtransfusioner hos en vårdgivare som tagit ställning mot sådana. Värre vore det om samma patient hamnade på ett ”vanligt”sjukhus men hade oturen att möta en läkare/sköterska som av samvetsskäl vägrar ge blodtransfusion.

Ovanstående exempel ställer frågan på sin spets, går det att garantera att patienten får god vård samtidigt som vårdpersonalen får följa sitt samvete?  Måste man acceptera all samvetsfrihet och om inte vad är godkända skäl och vad är det inte? Katolska kyrkans ledare fokuserar huvudsakligen på samvetsfrågor som rör sexualitet, Men personer med andra livsåskådningar har andra preferenser och kan förstås hävda dessa.

Jag är själv väldigt tveksam, riskerar vi inte att få en ojämlik vård där patienten faktiskt måste ha många olika vårdgivare på nära håll för att vara säker på att mötas kompetent och arbetsvillig vårdpersonal? Varför inte behålla det nuvarande systemet där människor inte utbildar sig till yrken som innehåller arbetsuppgifter de inte kan tänka sig att utföra?

Anneli Magnusson

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Samvetsfriheten ur ett helkroppsperspektiv

  1. Anneli Magnusson skriver:

    För små sjukhus och mottagningar i glesbygden kan konsekvenserna av resolutionen om samvetsfrihet bli svårhanterliga om den nu går igenom. Kvaliteten på vården riskerar att försämras för att någon/ några i den lilla personalstyrkan har olika typer av samvetsbetänkligheter.

    En lösning kunde vara att arbetssökande redan vid anställningsintervjun måste upplysa om eventuella arbetsuppgifter han/hon inte kan tänka sig att utföra. Möjligen också i skriftlig form.
    Det blir extra arbete för alla och mer byråkrati men patienterna slipper i alla fall bli lidande.
    /Anneli

  2. Anneli Magnusson skriver:

    Det jag kan komma på som skulle orsaka mest praktiska problem är om en skolsköterska som är antroposof av samvetsskäl vägrar vaccinera eleverna. Detta med tanke på hur många elever varje skolsköterska ansvarar för.
    Men det kanske finns värre exempel?
    /Anneli

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *