Kyrkan är en – om vi vill det

Vänner

de kristna kyrkorna delar mycket. I en debattartikel i tidningen Dagen sammanfattade biskop emeritus Björn Fjärstedt enigheten till: ”Dopet, de bibliska skrifterna, trosbekännelsen, bönen Fader vår, fridshälsningen och välsignelsen”. Så varför består då kyrkans splittring?

Fjärstedt finner svaret i  ”häpnadsväckande avsteg från apostolisk tro och ordning i framför allt etiska grundfrågor – om livets uppkomst och avslut och i äktenskaps- och könsfrågor”.

Det är i princip samma ståndpunkt som kardinal Kurt Koch, ordförande i Vatikanens enhetsråd, intar. ” … att kyrkorna inte talar med en röst om stamcellsforskning, abort, eutanasi, äktenskap, familj och homosexualitet. Koch menar att den tidiga ekumenikens lösenord, ”tro skiljer- handling förenar,  ställts på ända. I dag är det framför allt etiken som skiljer och tron som förenar”.

I ett svar http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304899 skriver Irène Nordgren och Gert Gelotte bland annat:

”Så har vi alltså hamnat i en situation där splittringens teologiska motiv utslitna lagts åt sidan. Men i stället för att gripa enhetens möjlighet finner splitringen nya ursäkter i inställningen till homosexuella och kvinnliga ämbetsbärare. Det är torftigt och det är sorgligt … Kyrkan är en om vi vill det.  Att kyrkan inte är en beror på att de som har makten över kyrkorna föredrar splittring”.

Gert Gelotte

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 svar på Kyrkan är en – om vi vill det

  1. Anneli Magnusson skriver:

    Gert,
    Det är en saklig och välskriven artikel och jag tycker (förstås) att det är särskilt bra att ni belyser den historiska aspekten av striderna inom kristenheten. Bråken om vem som har rätt började direkt och har tyvärr aldrig slutar.

    Jag upplever det som att hackandet på oss reformvänliga katoliker här i landet har minskat. Sedan stiftets ledning slutade upp med att försöka beordra oss att vara tysta, har även gemene katolik slutat.

    Men hur ska man få stopp på dessa ständiga påhopp på Svenska kyrkan från katolsk sida?! Du och Iréne gör förstås en insats genom att visa att inte alla katoliker står för det.

    Frågan är om det skulle hjälpa att försöka reda ut varför detta klagande på ett annat samfund tycks eskalera?
    Man tycker att Katolska kyrkan borde ha nog av sin egna bekymmer, vilket givetvis är en förklaring. Hur många kungar och presidenter i historien har inte startat krig för att skyla över inrikesproblem?

    Jag har på senare tid talat med ett antal katoliker som helt ogenerat projicerar över RKK:s problem på Svenska kyrkan. T.ex. den låga nivån på prästernas kunskaper, eller att tonåringar lämnar kyrkan för att de tvingas följa med som små. Jag påpekar förstås att de här bekymren även gäller katoliker, men jag är inte säker på att det går in.

    En annan möjlig anledning till att Svenska kyrkan upplevs som ett hot kan vara att de genom att att acceptera kvinnliga präster, skilda och omgifta och gifta samkönade par ger de här personerna ett lika stort värde som alla andra vilket Katolska kyrkan inte vill.
    Det finns ju ett antal exempel i evangelierna på hur Jesus gör det samma, den samariska kvinnan, tullindrivaren som han äter middag hos osv.
    Om man ska tro evangelierna var det lika impopulärt då som nu.
    Anneli

  2. Samuel Johansson skriver:

    Vänner, särskilt Anna och andra påvetrogna vänner (som tror att vi i KV följer ”eget tycke och smak”).

    Irène och Gert skriver i Dagen:
    ”Kyrkan är en om vi vill det. Att kyrkan inte är en beror på att de som har makten över kyrkorna föredrar splittring”.

    Skulle den apostel som Jesus utvalde som den främste av likar, Petrus, föredragit splittring framför enhet? Nej. Hans liv handlade om trohet mot Kristus, om evangeliets framgång och att bygga en enad kyrka på den bekännelsegrund han uttalat inför Jesus: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Matt.16:16.

    Som svar säger Jesus bland annat: ”Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket.” Det är värt att lägga märke till att i Markus återgivning av samma händelse finns inte denna nyckelmening med. Mk:8. Markus är en Petrus medarbetare och i de brev som bär apostelns namn finns ingen teologi som rör denna utsaga om nyckelmakten. Ingenstans anges en maktposition baserad på Petrus unika kallelse.

    Unik? 1Petrus 2:5 säger uttryckligen att alla som tror är levande stenar, dvs klippor i ett andligt tempel.

    Petrus gjorde aldrig anspråk på någon nyckelmakt; han sågs inte som påve av sina samtida; han utnämner tvärtom troende till kungliga präster med rätt att ”frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus”. Herdarnas vördnad för barnet i krubban gör dem till kungliga högheter.

    Tillsammans utgör vi ”ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk”. 1Pet.2:4ff.

    Med Petrus första tal i Jerusalem på Pingstdagen börjar den muntliga traderingen av evangeliet som under kommande årtionden nedtecknas och resulterar i det av Guds Ande inspirerade, inandade Nya Testamentet. Dessa gudomliga texter är den heliga tradition som upplyser oss om vem vår hörnsten, vår klippa är och som därför hela vår Kyrka har att harmoniera med. Det är inte Petrus. Det är Kristus.

    ”Se, på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam.” Guds egna ord, citerade i 1Pet.2:6.

    Den som vill bygga en enad kyrka på Klippan måste göra som Petrus och vara trogen uppenbarelsen urkyrkan givit oss. Den som rannsakar skrifterna kommer finna att KV-manifestet harmonierar med Herrens ord, att alla troende är givna den helige Ande och därmed förmågan att förkunna Kristus.

    Men en ”Petri efterträdare” som inte går i Petrus fotspår i trohet mot Guds ord saknar rätt till sin titel.

    Samuel.

  3. agneta skriver:

    Bra artikel.

    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304899

    Kan vara intressant att läsa vår fd ofta förekommande gäst ”tidkunne” o dennes kommentar till artikeln.Han begär konsekventa samtal som han menar att vi inte för här o påpekar att vi är hatfyllda emedan han själv i kommentaren är hatfull o hänvisar till att vi är för fri sex vilket får mig att undra om det är ett konsekvent fört samtal gentemot ämnet i artikeln.

    Agneta

  4. Leif Ekstedt skriver:

    Till det stora landet i väster har invandringen från bl.a. Norden och Libanon fungerat under många år. Ett äktenskap mellan man och kvinna från Libanon och Sverige tycker man väl att det skall gå bra. När efter några år barnet kommer börjar teologin att knacka på
    dörren. Läs Paulus brev till Titus så klarnar det.

    En mycket väl genomtänkt uppmaning till Titus lyder i stort att en familj som skall fungera så skall mannen leva nyktert och kvinnan vara rekorderlig. Sonen i familjen skall även han
    vara omtänksam. Flickan som gift sig skall fostras och vägledas av pojkens mor och hennes uppgift är att se till att flickan underordnar sig hennes son.

    Fungerar kanske ibland – men det kan bli fel också.
    Den nygifta mannen menar att barnet(en gosse alltså) skall omskäras fortast möjligt. Pragmatisk nygifr kvinna menar att det kan vänta till dess barnet är myndig och redo för eget beslut.

    Där börjar det hetta till det som pojkens mor inte lyckades med klarade inte heller sonen att genomföra. Tuff brud i fin förpackning blev inte förrän hon hotats.
    Nu står kampen mellan kristna Katolsk pappa och Lthersk moder.

    Läser vi bibelsynen i Sverige och jämför med bibelsynen i Mellanöstern(katolsk) så har Svenska Kyrkan en hel del att redogöra för.
    Äktenskapsbalken är klar och tydlig(sekulär) och ger alla par en och tvåkönade samma villkor. En utmärkt idé som hälsades med glädje bland alla sekulärt inriktade människor.
    Så det var helt i sin ordning,Bra.
    Mindre bra var väl att Svenska Kyrkan ville behålla vigselrätten(välsignelse var ej tillfylles)
    Så nu funderar man varför Svenska Barn inte får fira skolavslutning i Kyrkan, men att pappa och pappa kan kyrkvigas. Ganska dåliga odds för barnets moder – eller???

  5. agneta skriver:

    ”Kan kyrkvigas”

    Staten erbjuder borglig vigsel. De statliga skolorna bör inte ha kristen skolavslutning då vi inte har en statskyrka längre. Det är logiskt.

    Hur många svenska barn är kyrktrogna? Varför styra en hel skola till kyrklig skolavslutning då en ytterst liten om ens existerande minoritet har föräldrar som besöker kyrka?

    Till din upplysning Leif, vi lever i en demokrati o staten gör rätt i att inte stödja hyckleri dvs att skolan låtsas vara kristen då den inte är det.

    Agneta

  6. Krister Janzon skriver:

    Kära Agneta,

    Enligt min uppfattning är staten sekulär – och skall så vara.
    Samhället är inte sekulärt, utan pluralistiskt. Det vill säga även konfessionella
    skolor existerar ju – under strikt kontroll som alla skolor skall vara.
    Den statliga skolan lossas väl inte vara kristen, tcker du det?

    Dessutom har jag läst någonstans att det alls inte är ovanligt att ungdomar från andra
    religioner och kulturer värdesätter en viss kontakt med ”gamla statskyrkans” goda rester
    i form av kyrkobyggnader. Även om inte deras föräldrar gör det.

    Detta var bara menat som ett vänligt ”addendum” till inläggstråden.

    Krister

    PS Har jag missat något från Dagenartikeln, jag såg aldrig någon kommentar från någon ”tidkunne”?
    DS

  7. agneta skriver:

    Krister,

    Först ang ”tidkunne” …jo..då han fanns men raderades. Av vem, vet ej. Hans skrev ungefär så här o jag försöker vara neutral/objektiv i min återgivning:

    ” Återigen kommer KV med osanning. Nästan allt är mellanmänskliga relationer o det är uppenbart att de 3-4 (!) skribenterna inte håller sams utan har oerhörda svårigheter med varandra. De kastar ut sitt hat mot påven o den katolska världen. De finner att världen mår bättre av att inte få på sig kristna värden o de är för fri sex. De vill inte låta de sexuellt oerfarna komma till tals. De kastar ut alla gäster med okvädingsord. De är hatfyllda. De kan inte hålla konsekventa samtal.

    Det är obegripligt att DAGEN låter denna grupp föra sin talan i tidningen”

    —————–

    Jag menar inte att den statliga skolan låtsas vara kristen över lag. Nej, nej. Men du vet ju att debatten gick het när det gällde skolavslutningen i kyrkan o då tycker jag inte att skolan ska vara i kyrkan om den inte är kristen. Jag kan bara säga som så att om jag inte gillar kyrkan skulle jag inte vilja att mitt barn tvingades dit… av dessutom en sekulär skola.

    Det finns ju kristna skolor. Folk kan sätta sina barn där.

    Jag är tom för avskaffandet av jul o påsk. Det har blivit så vulgärt … o man slår mynt på kristna värden/firande.

    Jag gillar när det är rent. Hellre rent än lagom o hycklande. Men detta är ett annat ämne …kanske kan du skriva ett inlägg om detta eller jag. Vore intressant att dryfta. Är du med på det? Jag kan skriva…ett inlägg … typ kristna firande i samhället…

    Agneta

  8. agneta skriver:

    Krister,

    ”dessutom är det vansinnigt komiskt när man beskyller oss för ”fri sex”.
    vad skulle motsatsen vara?

    ”Fyfy , de är för fri sex men vi är fina vi som är för ofri sex”.

  9. Krister Janzon skriver:

    Agneta,

    Du tar upp flera frågor i dina senaste kommentarer. Jag vill gärna haka på och dryfta några av dem, under denna inläggstråd eller en annan ny. Men min tid är dessa dagar lite ”tjock” som man plägar säga… Vi hörs!

    Krister

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *