(l’art Brut, Judith Scott)
”tanken skär
genom undret,
sönderdelar det,
dissekerar
förlåt oss, under,
våra tankars
vassa knivar”
av Anita Johanson, Lund
(I väntan på Ordet ..skrivande pennor…Pascal Nordmann, Geneve)
”också han ett ord
av Ordet
honom fattades intet,
han var sådan
han skulle vara
världen vet inte
vem han är;
den märker honom”
av Anita Johanson, Lund
Ha en riktig god dag önskar Agneta
Konstverken skulle kunna komma från documenta i min födelsestad Kassel 🙂
Berätta Thorsten….
Pascal Nordmann är en konstnärsvän från min ungdomstid/studier i Paris. Han bor i Geneve.
Judith Scott känner jag inte.
Anita är en kär Lundabo en underbar lundensisk profil o duktig kristen poet.
Du verkar vara intresserad av konst. Om du vill så får du gärna komma med konstbilder o gärna analys/egna reflektioner. Om u skickar idéer/tankar till Krister som admin vars adress du finner på hemsidan så vidarb. han det till mig. Jag vill inte lämna ut adressen här, det finns galningar! Man kan ju inte lämna in bilder som gäst men jag kan lägga in din text/bild.
Vi får se det som konstens ekumeniska samtal. Ifall att…
Alltså, du behöver inte men om du känner för det när andan faller på tycker jag det är hur fint som helst! Vi kan gott sticka emellan med lite konst o poesi. Katoliker har ju en förkärlek att vara även stubborn konservativa när det gäller konst. Det blir a) da Vinci b) Michelangelo 3) ikoner 4) möjligen Emil Nolde o sedan Tranströmmer åsså Tranströmmer igen. Jo…åsså Tarjkovsky förstås (filmen om ikonmålaren i synnerhet).
Nu överdrev jag men du vet nog vad jag menar.
Agneta
documenta är den största tillfälliga utställning av samtida konst som äger rum i min fördelsestad Kassel sedan 1955 ungefär vart femte år. Mera info lätt att googla fram, se även hemsidan http://d13.documenta.de/
Jag har många minnen från olika dokumentor, t ex 1968 när förpackningskonstnären Christo blåste upp en 200 m lång ballong i parken eller den 1 km långa mässingsstaven som har stoppats i ett borrhål på Friedrichsplatz mitt i staden. Jag är nog inget konstorakel, mest allmänt intresserat och observant, vilket jag efter mitt besök i Kassel i början av maj visade här: http://signum.se/konstverk-i-kyrktorn-blev-stotesten/ Sedan dess har det spridits ännu mer vågor i detta infekterade ämne.
Min förhållande till modern konst är kluvet, en del är äkta och har ett budskap, en annan känns mera som effektsökeri ”Kejsarens nya kläder”, gränsen är svårt att dra. Min morbror i Kassel som då jobbade hos loktillverkaren Henschel berättade att under documenta2 1959 (tror jag) hade ett gäng från företaget placerat ett 40 t tungt stålämne som dragit sig snett under produktionen i nattens mörker på utställningsområdet och försett det med en skylt ”Impressionen in Stahl” Nästa dagen flockades imponerade konstexperter runt konstverket och kliade sig i skallen – det fanns ju inte i katalogen.
Ännu svårare än med samtida konst har jag med modern musik – jag trivs bäst i döda mästares sällskap och panikspringer till avstängningsknappen på radion när P2 sänder något gnissel typ Stockhausen. Undantag finns förstås, t ex Arvo Pärt!
Thorsten,
Tack för bilden ”Impression in Stahl” himla kul!
Jag kan tycka att den samtida konsten är lite ursäkta som den lutherska kyrkan ibland …man vill förnya tills inget blir kvar av värde. Det går inte att finna nytt och till slut det blir bara platt fall. Ekar tomt effektsökeri. Konsten fylls av wannabee-konstnärer och lutherska kyrkan (ursäkta igen) fylls med präster som vill vara samtida så till den milda grad att man förlorar ämbetets värde.
Den konceptuella konsten har dock idag mött motstånd iom att målande samtida konstnärer typ Mamma Andersson och Lars Lerin stiger i värde (Håfström såldes för miljoner här om dagen!) och kanske har folk sett sig trötta på den tomma stolen i ett rum, repet med knutar på marken, eller burken med köttinnehåll. Texter på vägg är inte heller kul. Vem vill gå på en utställning och läsa spaltmetrar av text? För att inte tala om alla sexkonstverk. Allt flyter samman till ingenting i värsta fall …lite som jag upplever att Lutherska kyrkan (förlåt igen) blivit till ett flyt av ingenting. Nu är kläd-design vad konstakademins elever är inne på resp möbeldesign och designkonstnärer från olika Industridesignhögskolor tar plats på konst-arenan.
Allt flyter samman till vad?
Det är lite som med Lutherska kyrkan (jag vägrar säga svenska kyrkan) det som blev urvattnat blev helt olidligt urvattnat och kyrkan måste för att överleva som en trons samfund vända åter till sin ”hantverkskicklighet” till själva kunnandet. Så och med konsten. Eller poesin som ett tag var totalt oläslig! Och musiken…du nämner Arvo Pärt …jojo det tillhör det katoliker får tycka om o det med rätta… och visst är Stockhausen olidlig även för mig men Taverner eller Glass är det inte.
Kanske vi kan skönja religioners uppgång och nedgång via strömningar i samtidens kultur?
Om den tomma stolen i ett rum var den vanligaste konceptuella konsten de senaste decennierna så tror jag inte jag har fel när jag säger att efter upplysningstiden så är kanske Maria Magdalena den vanligaste religiösa bilden (förutom Jesus) i den religiösa o profana konsten.
Det säger inte så lite, det.
Samtidigt är ”den tomma stolen i ett rum” en fantastiskt intressant bild om man vänder på steken… sas… vad är det som saknas?… vem förväntas sitta på den tomma stolen? … varför är den kanske den allra vanligaste konstnärliga konceptet?
Det går att tolka som antingen ”I väntan på Godot” eller som längtan efter en Gud. Eller bara Någon.
Ja och jo… nu är jag ingen konsthistoriker…men man har ju ändå rätt att undra.
// Agneta
Nja, nu är Din bild av den lutherska kyrkan lika förenklad som den man får när man ser på RKK bara i massmedia och i kritiska bloggar som den här. Jag är själv frikyrklig (med i en församling som tillhör det nu bildade samfundet med arnetsnamnet ”Gemensam Framtid” ur baptistsamfundet, missionskyrkan och metodisterna) men känner värme och sympati både för Svenska Kyrkan och RKK. Och de som inte syns i massmedia och debatten är alla Herrens arbetare i vingården i alla kyrkor och samfund. Ett exempel i Svenska Kyrkan som jag av en slump har fått lite kontakt med är Järfälla församling, kyrkoherden Krister Kappels blogg är en vilopunkt för mig i det stormande blogghavet: http://kyrkoherdenstankar.blogspot.dk/
Och apropos documenta, så är radioprogrammet Kosmo i P1 lö 16:05 ägnad åt denna.
Torsten,
Tack för tipset om Krister Kappels blogg! Det lilla jag hann läsa nu var tänkvärt.
Visst är det så att det finns många bra arbetare i vingården på flera håll och det är viktigt att lyfta fram dem.
Anneli
Godmorgon,
Helt rätt… men för en gång skull hade jag lust att säga vad jag inte gillar i lutherska kyrkan. Det är viktigt att våga framföra sin kritik även av Lutherska kyrkan, jag har aldrig gjort det på 8 år här.
Hmm…fast….svårt detta… för med handen på hjärtat så tvivlar jag ibland på att det är en kyrka. Det beror ju helt på vilka församlingar det är. I vissa församlingar kan de ha coaching i new age o golfluncher o i andra är det högkyrkligt. Kanske någon nu talar positivt om mångfald men när det gäller detta fenomen – urvattningsfenomenet- ja då handlar det om annat.
Att det finns goda arbetare i vingården överallt är helt sant… fast förresten… Jehovas vittnen har jag riktigt svårt för … ang arbetare i vingården. Räknas de som en kristen kyrka?
Ja, bara några tankar…fast jag vill inte vara stygg…men vad göra när man inte accepterar urvattning…
Agneta
Konstverken skulle kunna komma från documenta i min födelsestad Kassel 🙂
Berätta Thorsten….
Pascal Nordmann är en konstnärsvän från min ungdomstid/studier i Paris. Han bor i Geneve.
Judith Scott känner jag inte.
Anita är en kär Lundabo en underbar lundensisk profil o duktig kristen poet.
Du verkar vara intresserad av konst. Om du vill så får du gärna komma med konstbilder o gärna analys/egna reflektioner. Om u skickar idéer/tankar till Krister som admin vars adress du finner på hemsidan så vidarb. han det till mig. Jag vill inte lämna ut adressen här, det finns galningar! Man kan ju inte lämna in bilder som gäst men jag kan lägga in din text/bild.
Vi får se det som konstens ekumeniska samtal. Ifall att…
Alltså, du behöver inte men om du känner för det när andan faller på tycker jag det är hur fint som helst! Vi kan gott sticka emellan med lite konst o poesi. Katoliker har ju en förkärlek att vara även stubborn konservativa när det gäller konst. Det blir a) da Vinci b) Michelangelo 3) ikoner 4) möjligen Emil Nolde o sedan Tranströmmer åsså Tranströmmer igen. Jo…åsså Tarjkovsky förstås (filmen om ikonmålaren i synnerhet).
Nu överdrev jag men du vet nog vad jag menar.
Agneta
documenta är den största tillfälliga utställning av samtida konst som äger rum i min fördelsestad Kassel sedan 1955 ungefär vart femte år. Mera info lätt att googla fram, se även hemsidan http://d13.documenta.de/
Jag har många minnen från olika dokumentor, t ex 1968 när förpackningskonstnären Christo blåste upp en 200 m lång ballong i parken eller den 1 km långa mässingsstaven som har stoppats i ett borrhål på Friedrichsplatz mitt i staden. Jag är nog inget konstorakel, mest allmänt intresserat och observant, vilket jag efter mitt besök i Kassel i början av maj visade här: http://signum.se/konstverk-i-kyrktorn-blev-stotesten/ Sedan dess har det spridits ännu mer vågor i detta infekterade ämne.
Min förhållande till modern konst är kluvet, en del är äkta och har ett budskap, en annan känns mera som effektsökeri ”Kejsarens nya kläder”, gränsen är svårt att dra. Min morbror i Kassel som då jobbade hos loktillverkaren Henschel berättade att under documenta2 1959 (tror jag) hade ett gäng från företaget placerat ett 40 t tungt stålämne som dragit sig snett under produktionen i nattens mörker på utställningsområdet och försett det med en skylt ”Impressionen in Stahl” Nästa dagen flockades imponerade konstexperter runt konstverket och kliade sig i skallen – det fanns ju inte i katalogen.
Ännu svårare än med samtida konst har jag med modern musik – jag trivs bäst i döda mästares sällskap och panikspringer till avstängningsknappen på radion när P2 sänder något gnissel typ Stockhausen. Undantag finns förstås, t ex Arvo Pärt!
Thorsten,
Tack för bilden ”Impression in Stahl” himla kul!
Jag kan tycka att den samtida konsten är lite ursäkta som den lutherska kyrkan ibland …man vill förnya tills inget blir kvar av värde. Det går inte att finna nytt och till slut det blir bara platt fall. Ekar tomt effektsökeri. Konsten fylls av wannabee-konstnärer och lutherska kyrkan (ursäkta igen) fylls med präster som vill vara samtida så till den milda grad att man förlorar ämbetets värde.
Den konceptuella konsten har dock idag mött motstånd iom att målande samtida konstnärer typ Mamma Andersson och Lars Lerin stiger i värde (Håfström såldes för miljoner här om dagen!) och kanske har folk sett sig trötta på den tomma stolen i ett rum, repet med knutar på marken, eller burken med köttinnehåll. Texter på vägg är inte heller kul. Vem vill gå på en utställning och läsa spaltmetrar av text? För att inte tala om alla sexkonstverk. Allt flyter samman till ingenting i värsta fall …lite som jag upplever att Lutherska kyrkan (förlåt igen) blivit till ett flyt av ingenting. Nu är kläd-design vad konstakademins elever är inne på resp möbeldesign och designkonstnärer från olika Industridesignhögskolor tar plats på konst-arenan.
Allt flyter samman till vad?
Det är lite som med Lutherska kyrkan (jag vägrar säga svenska kyrkan) det som blev urvattnat blev helt olidligt urvattnat och kyrkan måste för att överleva som en trons samfund vända åter till sin ”hantverkskicklighet” till själva kunnandet. Så och med konsten. Eller poesin som ett tag var totalt oläslig! Och musiken…du nämner Arvo Pärt …jojo det tillhör det katoliker får tycka om o det med rätta… och visst är Stockhausen olidlig även för mig men Taverner eller Glass är det inte.
Kanske vi kan skönja religioners uppgång och nedgång via strömningar i samtidens kultur?
Om den tomma stolen i ett rum var den vanligaste konceptuella konsten de senaste decennierna så tror jag inte jag har fel när jag säger att efter upplysningstiden så är kanske Maria Magdalena den vanligaste religiösa bilden (förutom Jesus) i den religiösa o profana konsten.
Det säger inte så lite, det.
Samtidigt är ”den tomma stolen i ett rum” en fantastiskt intressant bild om man vänder på steken… sas… vad är det som saknas?… vem förväntas sitta på den tomma stolen? … varför är den kanske den allra vanligaste konstnärliga konceptet?
Det går att tolka som antingen ”I väntan på Godot” eller som längtan efter en Gud. Eller bara Någon.
Ja och jo… nu är jag ingen konsthistoriker…men man har ju ändå rätt att undra.
// Agneta
Nja, nu är Din bild av den lutherska kyrkan lika förenklad som den man får när man ser på RKK bara i massmedia och i kritiska bloggar som den här. Jag är själv frikyrklig (med i en församling som tillhör det nu bildade samfundet med arnetsnamnet ”Gemensam Framtid” ur baptistsamfundet, missionskyrkan och metodisterna) men känner värme och sympati både för Svenska Kyrkan och RKK. Och de som inte syns i massmedia och debatten är alla Herrens arbetare i vingården i alla kyrkor och samfund. Ett exempel i Svenska Kyrkan som jag av en slump har fått lite kontakt med är Järfälla församling, kyrkoherden Krister Kappels blogg är en vilopunkt för mig i det stormande blogghavet: http://kyrkoherdenstankar.blogspot.dk/
Och apropos documenta, så är radioprogrammet Kosmo i P1 lö 16:05 ägnad åt denna.
Torsten,
Tack för tipset om Krister Kappels blogg! Det lilla jag hann läsa nu var tänkvärt.
Visst är det så att det finns många bra arbetare i vingården på flera håll och det är viktigt att lyfta fram dem.
Anneli
Godmorgon,
Helt rätt… men för en gång skull hade jag lust att säga vad jag inte gillar i lutherska kyrkan. Det är viktigt att våga framföra sin kritik även av Lutherska kyrkan, jag har aldrig gjort det på 8 år här.
Hmm…fast….svårt detta… för med handen på hjärtat så tvivlar jag ibland på att det är en kyrka. Det beror ju helt på vilka församlingar det är. I vissa församlingar kan de ha coaching i new age o golfluncher o i andra är det högkyrkligt. Kanske någon nu talar positivt om mångfald men när det gäller detta fenomen – urvattningsfenomenet- ja då handlar det om annat.
Att det finns goda arbetare i vingården överallt är helt sant… fast förresten… Jehovas vittnen har jag riktigt svårt för … ang arbetare i vingården. Räknas de som en kristen kyrka?
Ja, bara några tankar…fast jag vill inte vara stygg…men vad göra när man inte accepterar urvattning…
Agneta