En som inte heller ser positivt på Ekumenikuppropet är ”Vatikanens ekumenik-minister” kardinal Kurt Koch som betonar att man ”inte kan inskränka ekumenik till bara politiska frågar och dessutom kan man inte lösa problemet med kyrkosplittring enbart i Tyskland och inte enbart genom kontakt mellan katoliker och protestanter.”
”Det återstår mycket teologiskt arbete.”
http://www.kath.net/detail.php?id=38019
// Irène
PS Ännu har ingen nämnt de ”etiska frågorna” i samband med Ekumenikuppropet.
På hemsidan för COMECE dvs EU biskopskonferens finns i klartext
An Ecumenical Ethical Charter
”One of the important problems the ecumenical dialogue is confronted with is the fact that today the controversies among Churches are mostly ethical.”
”In an interview on ecumenism Cardinal Kurt Koch said that one of the important problems the ecumenical dialogue is confronted with is the fact that today the controversies among Churches are mostly ethical. For this reason it is absolutely necessary to make them a part of the dialogue. The majority of them are linked with the general vision of the human being. This means that we are challenged – said the Cardinal – by the necessity to develop a common ecumenical anthropology, a common teaching on the human being.”
”Most, if not all of the controversies discussed in political life have their ultimate source in different understandings of what is a human being. Who is man? When starts and when ends human life? Is sexual identity rooted in human nature or is it just a matter of free choice? Is a father and a mother necessary for the normal education of a child and do they have a priority in decisions concerning its upbringing or perhaps children are mainly the ”common property“ of a society which has the right to organise educational institutions without restraints?”
http://www.comece.eu/europeinfos/en/archive/issue149/article/4897.html
Att Kurt Koch framhärdar i att tro att det går att hitta gemensam lösning i ”etiska frågor ” inom alla kristna kyrkor och samfund innan kyrklig enhet kan manifesteras i interkommunion är ett bevis på att det inte är kyrklig enhet om sådan som är något primärt för katolsk hierarki. Inte alls. Det finns viktigare saker.
Det absolut primära är att behålla patriarkatet INTAKT i Vatikanen. Det är prio nr 1.
Att göra frågan om kvinnliga ämbetsbärare till en icke-fråga som inte ens får komma upp på dagordnigen är det absolut säkraste sättet att lyckas.
Iréne,
Det är intressant att Koch så tydligt uttrycker vad Katolska kyrkans ledning anser är viktigt. Man väljer en ingång som har med makt över och kontroll av människor att göra. Människans värde, livet och döden är förstås i grunden existentiella och andliga frågor och fick man bara in Gud så skulle det kunna bli givande samtal kyrkorna emellan.
Men jag ser som sagt inget som tyder på att Koch vill närma sig ämnet från det hållet, vilket är oroande.
Jag hittade tre bloggar av svenskkyrkliga präster som tar sig an ekumeniken och religionsdialogen från olika utgångspunkter. I Svenska kyrkan är det ju till skillnad från i Katolska kyrkan möjligt för präster att göra det.
Christer Hugo ligger nära den officiella katolska inställningen till dialog, det vill säga han följer spåret vi har rätt och (Svenska) kyrkan har alltid gjort så här.
Hans Leander analyserar Christer Hugos inlägg ur ett religionsvetenskapligt perspektiv och konstaterar att ”alltid” i fallet missionsbefallningen som är exemplet innebär sedan slutet av 1800-talet. Min reflektion är att tradition och lära för en del kristna inte minst katoliker är synonymt med att försöka stänga ute, vilket inte är bra för en dialog
Åke Bonnier slutligen har en linje som jag anser är betydligt mer konstruktiv. Han fokuserar, som jag uppfattar det, på inställningen snarare än enskilda frågor. Med en lyssnande och öppen inställning och tryggt förankrad i sin tro först de bästa ekumeniska och interreligiösa samtalen.
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/09/ut-i-varlden-med-oppenhet-
och-schvung.html
Tyvärr verkar lyhördhet, öppenhet och trygghet i den egna tron vara bristvaror inte bara i Katolska kyrkan utan på andra håll t.ex. Svenska kyrkan. Men där har de yttrandefrihet vilket är guld värt.
Anneli
Här är en fungerande länk:
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/09/ut-i-varlden-med-oppenhet-och-schvung.html
Titta gärna också på kommentarerna till Hans Leanders blogg. Av någon anledning är det Annika Borg som försvarar Christer Hugos synpunkter.
Anneli
Vänner,
när väl en kyrkosplittring övergått från ett akut teologiskt tillstånd till vana tror jag att vårt starkt varierande behov av kontroll spelar en avgörande roll.
De som behöver ”veta hur det är” behöver avgränsningar. De bildar grupper som hävdar revir – mot andra grupper som hävdar sina revir.
Behovet av revir är det primära, motiven för hävdandet är sekundära och kan anpassas efter situationen. Typiskt, om än häftigt, är att katolska kyrkans ledning utan större konvulsioner kan lägga 500 år av teologiska konflikter åt sidan och finna nya skäl för splittringen. Skäl som är mer aktuella och som därför kan sätta sinnena i brand.
Gert