Bengt

Utifrån din senaste blogg ”Homosexualitet och kyrkan”  skriver jag följande kommentar på din blogg.

http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/09/30/homosexualitet-och-kyrkan/#comments

Det gläder mig att du inom dig har processat frågan om katolska kyrkans syn på homosexualitet. Din grundliga genomgång visar att du verkligen brottats med frågan.

Eftersom jag inte är lika imponerad av katolska Läroämbetets sanningar som du så behöver jag inte kämpa lika mycket för att få ihop allt.

Som kvinna har jag för länge sedan insett att Läroämbetet inte “vet” allt, då jag som kvinna insett att Läroämbetets syn på kvinnor helt enkelt inte stämmer, helt enkelt inte har med verkligheten att göra. Och om jag som kvinna av EGEN erfarenhet själv kan verifiera att Vatikanmännens syn på kvinnan inte stämmer så blir det lättare att inse att det faktiskt är möjligt att deras syn på andra grupper tex homosexuella inte heller måste stämma.

Jag noterar att du för dina läsare vill undandra det mest pinsamma med Katekesens syn på homosexuella.
Du skriver

“Idag är katolska kyrkan noga med att erkänna att homosexuella personer skall behandlas med respekt och får inte kränkas eller diskrimineras. Det är ett viktigt ställningstagande som förpliktigar att också lyssna till de homosexuella.”

Katekesen föreskriver också MEDLIDANDE. Det är detta som avslöjar synen på vad som ska betraktas som normalt och icke- normalt.
Att få medlidande av sin omgivning för sin sexuella läggning ? Vad ger det för signaler till den homosexuelle ? Att det är synd om honom /henne?
Vi  heterosexuella ska alltså tycka synd om de homosexuella. Heterosexuella ska underförstått vara tacksamma för att de är hetero och inte homo. Och denna tacksamhet ska bla yttra sig i medlidande för personer som inte haft förmånen / lyckan att födas med sexuell normal läggning.

Jag VÄGRAR tycka synd om homosexuella. Jag VÄGRAR  ha medlidande med dem då jag anser homosexuella är lika normala som heterosexuella.
Handen på hjärtat Bengt – känner du MEDLIDANDE med homosexuella ?
Det borde vara varje katoliks testfråga till sig själv.

Dags att påminna om

The Declaration on the Pastoral Care of Left-Handed Persons

http://www.users.csbsju.edu/~eknuth/rehu/dextera.html

Jag blev inte bara förvånad över ditt svar utan till och med smått ckockad.

Du skriver

”Jag tycker du överdriver angående den där detaljen med medlidandet. Vi vet inte ens vilken valör ordet hade innan det översattes till svenska. Det finns väl massor med skäl att känna empati, sympati, medlidande, eller vad du vill kalla det, med homosexuella: Homosexuell kärlek saknar möjligheten att få barn på naturlig väg, det är en minoritetsgrupp som är utsatt och diskriminerad också i vårt upplysta Sverige. På grund av den press de känner är psykisk ohälsa stor och självmordsfrekvens hög.”

Jag förstår mig med bästa vilja i världen inte på hur du tänker  och resonerar.

”Homosexuell kärlek saknar möjligheten att få barn på naturlig väg”

Tycker du  att  Sveriges alla heterosexuella adoptivföräldrar bör visas medlidande ?   Eller alla heterosexuella par som fått barn  på ”onaturlig” väg ?  Ska de ha medlidande ?

Tror du att  dessa heterosexuella föräldrar känner  annorlunda kärlek för  sina barn än föräldrar som fått barn på naturlig väg ?

Om ja på vilket sätt ?  Om nej varför skulle homosexuella par känna annorlunda än heterosexuella par?

Du skriver vidare

” På grund av den press de känner är psykisk ohälsa stor och självmordsfrekvens hög.”

Det är ju religionen som förorsakat OHÄLSAN  och fortfarande  direkt är orsak till att homosexuella far illa i samhället och till och med tar livet av sig eller blir mördade pga sin läggning.

Alltså först förorsakar kyrkan  (för att hålla mig till  kristendom ) genom sitt fördömande och sin samhällsauktoritet  att homosexuella  betraktats som sjuka och kriminella och när resultatet kommer som ett brev på posten att homosexuella  pga detta farit illa under tidernas lopp,  då  svarar  kyrkan med sitt  budskap om finkänslighet och medlidande.

En bild kommer för mig  att jag först slår ned någon som blodig faller till marken men därefter  hämtar jag förbandslådan  och anstränger mig allt vad jag orkar för att  lägga förband  på såren  som  jag är skyldig till.

”en minoritetsgrupp som är utsatt och diskriminerad också i vårt upplysta Sverige.”

Ja för att inte tala om hur det är i icke upplysta länder  dvs  sk katolska länder.

Jag är som kvinna påverkad av att jag vet  att om jag hade levt på medeltiden och varit katolskt troende då Thomas av Aquinos uppfattning  var rådande så skulle jag inte under mitt jordiska liv varken  fått känna  eller bli bemött  utifrån samma människovärde  som  tex du  som man.

Det är denna  horribla insikt  och tacksamhet över att ha blivit född  i en epok  och  fått leva i ett land där  katolska kyrkan inte har någon makt som  gjort att jag  kanske lättare än du som  vit  man kan sätta mig in i grupper som har en lång historia  av diskriminering bakom sig  som tex  kvinnor, homosexuella och  svarta.

För mig är det lika horribelt  att katolska kyrkan i dåtid genom  sin chefsideolog Thomas av Aquino  ansåg att kvinnor var DEFEKTA  människor  jämfört med normen mannen – som att katolska kyrkan i nutid genom sin chefsideolog B16 anser att homosexuella människor  saknar ”fullhet och komplementaritet”  jämfört med normen heterosexuella människor.

Till sist en kommentar till  det du skriver om preventivmedel och samvete.

”Till det som hör hemma i personlig själavård hör inte bara homosexuellas intima liv, utan också t.ex. hur gifta par hanterar detta med artificiella preventivmedel. Även om det i Humane Vitae sägs att sådana är inte tillåtna, så förutsades det redan i encyklikan som kom ut 1968 att det kommer att vara svårt att efterleva detta för många par, och i ett herdabrev som gavs ut av de nordiska biskoparna efter att encyklikan kommit ut konstaterades att det inte var ofelbar lära, och att var och en tillråds att följa sitt samvete – dock med tillägget att det handlar om det upplysta samvetet som i god vilja bemödar sig att lyssna till och förstå meningen i de kyrkliga dokomenten.”

Humanae Vitae  är det inte en kotte i västvärlden som blir lidande av.   Längre.

Vill man som katolik visa solidaritet  så är det för kvinnorna i tredje  världen  som  katoliker  i västvärlden måste fortsätta att  protestera  gentemot  Vatikanmännen.

Tyvärr har de ”nordiska biskoparnas  herdabrev ”  inte så lång räckvidd som till  Afrika.

Och tyvärr har de afrikanska biskoparna  ännu inte fått ett tillräckligt EGET  ”upplyst samvete”  som  är grundförutsättning  för  att  kunna tillråda andra  att ”följa sitt samvete. ”

Och dessutom – för kvinnor i tredje världen hjälper det inte med  bara ett ”upplyst samvete ”.   I den patriarkala struktur kvinnor där lever i kan ett ”upplyst samvete”  som nekar mannen sex  snarare vara till hinder än till hjälp.   Det är först i samhällen där det råder jämställdhet mellan könen som  ”ett upplyst samvete ” kan  vara den avgörande faktorn mot ofrivillig graviditet.

// Irène