National Catholic Reporter och Global Post startar en gemensam artikelserie ”En ny Inkvisition” om bakgrund mm till Vatikanens angrepp på USA ordenssystrar.
http://ncronline.org/node/41826
”Franciscan Sr. Pat Farrell and three other sisters crossed St. Peter’s Square through the fabled white columns, paused for a security check and entered the rust-colored Palace of the Holy Office.
It was April 18, 2012, and on entering the palazzo, they were aware of its history, that in this same building nearly 400 years earlier Galileo had been condemned as a heretic by the Roman Inquisition for arguing that the Earth orbits around the sun.
They were walking into what Fr. Hans Küng, the internationally renowned theologian who has had his own battles in the palazzo, calls ”a new Inquisition.”
Hans Küng :
”Påven Bendikt har en medeltida syn på påvedömet ”
”De flesta stannar inte kvar i kyrkan därför att de identifierar sig med den lokale biskopen eller kyrkan utan för sin lojalitet mot sin församling inte gentemot den romerska kurian. ”
”Det går inte att förneka att påven har tro men han är definitivt mot frihet. Han kräver lydnad.”
”As doctrinal congregation proceedings targeted more church scholars, such as U.S. Fr. Charles Curran and Leonardo Boff, the Brazilian scholar of liberation theology, Küng likened Ratzinger to the Grand Inquisitor of Dostoevsky’s The Brothers Karamazov — the sinister monk who tells Jesus the masses must be subdued by superstition for religion to maintain its power.”
”Det går inte att plädera för mänskliga rättigheter i samhället men inte inom kyrkan .”
http://ncronline.org/node/41831
// Irène
PS Idag när kristna förföljs och dödas i Mellanöstern kan det vara värt att påminna om ett stycke kristen kyrkohistoria -om Inkvisitionens historia i Spanien då kristna – förföljde,torterade och landsförvisade eller dödade muslimer och judar.
”Modern forskning räknar med att den spanska inkvisitionen under åren 1478-1834 avkunnade mellan 3000 och 5000 dödsdomar.”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Inkvisitionen
Om ”Den nya Inkvisitionen” förklädd till Troskongregation (mitt uttryck) säger Hans Küng
”The Roman Inquisition continues to exist,” he writes, ”with methods of psychological torture and the use in our day of many enforcement manuals.”
Bengt
Du har stängt av kommentatorsfunktionen på ditt senaste blogginlägg ”Fortsatt analys av påvens tal till kurian 21 dec.
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/12/28/775/
vilket jag tolkar som att du vill stå OEMOTSAGD och därför måste jag få ställa följande fråga
Gör du anspråk på att din tolkning av påvens olika uttalanden är den enda sanna tolkningen eller är det upp till dina läsare att göra egna tolkningar som är LIKA sanna och därför inte per automatik lika positiva och därför inte heller fn hemmahörande på din blogg ?
Läser man ditt blogginlägg kan åtminstone jag lätt få uppfattningen att du Bengt har begåvats med en mycket sällsynt TANKELÄSNINGSFÖRMÅGA dvs att veta vad /hur påven menar när han säger si eller så.
Du tar även i förbigående upp intervjun med Hans Küng men varför inte också här dra nytta av din tankeläsningsförmåga och bre ut dig lite mer ?
Varför så FÅORDIG när det gäller Hans Küngs tankar och så MÅNGORDIG när det gäller B16 tankar ?
Varför så ”kortrandig” när det gäller Küng men så LÅNGRANDIG när det gäller B16 ?
// Irène
Hej Irène.
Inte som du tror, utan ett tekniskt missöde. Måste ha hänt något när posten skapades, nu går det inte att sätta på kommentarsfunktionen. Det får vara så.
Men cyberrymden är ju redundant, så vi kan ju diskutera här.
Tack för att du länkade till min text.
Som du märker har jag en positivare syn på påvens jultal än Gert Gelotte som skriver: ”en gammal from man som inte förstår sin samtid och därför bekämpar den”
Att jag fokuserar på påven mer än Küng: Helt enkelt för att det är påvens jultal jag analyserar, inget annat.
Bengt
”Som du märker har jag en positivare syn på påvens jultal än Gert Gelotte ”
Om du själv får göra en bedömning ?
Vems syn på påvens jultal är den mest sanna ? Din eller Gerts syn ?
Eller är ”synerna” lika sanna ?
// Irène
Irène!
Där kommer du in på filosofins och kunskapsteorins område.
Vad är sanning? Frågade Pilatus.
Är sanningen gripbar?
Finns det en objektiv sanning bortom tolkningarna?
Är min sanning lika sann som din sanning eller finns det en bakomliggande objektivitet som gör att en sanning är mer sann än en annan sanning?
Finns yttervärlden bara som en föreställning i mitt medvetande? Det menade Schopenhauer. Denna totala metafysiska subjektivitet kallar vi kunskapsteoretisk psolipsism.
Men ofta tar vi ändå våra sinnesintryck för givna och sluter oss till att de säger något väsentligt om verkligheten. Vi talar då om naiv realism. Då upphör psolipsismen att vara ett filosofiskt problem. Den naiva realismen kan väl duga för vår del.
Lättast är det givetvis när vi rör oss på matematikens och logikens område, där vi uttalar oss om sådant som entydigt går att bevisa eller falisifisera.
Bertrand Russell visade att matematiken i dess helhet kan härledas från ett litet antal logiska principer. Den tyske matematikern Frege hade redan 1893 utvecklat teorier i samma riktning. Frege menade att de logiska lagarna är inte psykologiska lagar om hur man håller något för sant, utan lagar om sanningen själv. Det är detta område, vad som är vetbart över huvud taget genom logikens principer som intresserade språkfilosofen Wittgenstein.
Wittgenstein ser språket som ett logiskt system som avbildar verkligheten. En språklig sats utsäger något om verkligheten. Satsen kan vara sann eller falsk, men däremot kan vi inte med språket ställa samman något ologiskt, för då skulle vi gå utanför språkets gränser vilket är omöjligt. Därav de berömda slutorden i Wittgensteins Tractatus: ”Vad man inte kan tala om, därom måste man tiga”. Världens logik föregår all sanning och falskhet. Logiken studerar inte om en sats är sann eller falsk – bara att den skall kunna vara det.
Vi har ett språkspel med olika input som vi definierar. Trons begrepp och föreställningar är sådana inputs, liksom etikens och föreställningar och våra föreställningar om varat, om Gud och om vad det är att vara människa, den metafysiska världen. Detta är ju storheter som är mer komplexa och diffusa än t.ex. numeriska värden, geometriska figurer eller fysiska företeelser som våra sinnen uppfattar relativt samstämmigt. Det går ändå att tala meningsfullt om metafysiken om vi har någorlunda samstämmiga input.
Logiken är en del av filosofin som är skild från metafysiken som mera behandlar frågan om hur världen faktiskt är beskaffad. Wittgenstein menade att studiet av logiken också var ett studium av tänkandet och språket. Han avvisade den fenomenologiska skolan som menade att det har något med studiet av psykologiska processer att göra. I Tractatus skriver han: Mitt språks gränser betyder min världs gränser”. Utanför ”världen” och ”språket” kan vi inte komma. Det är Wittgensteins gräns gentemot mystiken.
Åter till din fråga: Är min egen syn på saken eller någon annans mest sann? Det kan ju vara så att vi har olika ”input” i det språkspel vi spelar, då kan vi inte tala begripligt med varandra. Men aktat att vi förutsätter någorlunda samstämmigt input av begrepp, så måste jag naturligtvis anse att min bedömning är mera sann än motpartens. Varför skulle jag annars över huvud taget bemöda mig om att göra bedömningen och förmedla den i språkspelet? På samma sätt: Gert måste anse att hans syn är den mest sanna, varför skulle han annars ge uttryck för den? I spänningsfältet mellan våra olika bedömningar uppstår dialogen som kan leda till ökad gemensam förståelse.
Var det inte precis detta påven beskrev i sitt jultal då han talade om dialogen mellan religionerna?
Bengt
Syftet med min fråga var bara att i all enkelhet undersöka om du accepterar att det är mottagaren av ett budskap som har tolkningsföreträde dvs att du och Gert är 2 olika mottagare som var och en har rätt att tolka påvens tal på olika sätt utan att göra anspråk på en ”sann” tolkning.
Jag noterar att du inte alls har samma behov att problematisera begreppet ”sanning ” när påven tar detta begrepp i sin mun som tex i sitt tal till kurian där du citerar honom
”the search for knowledge and understanding always has to involve drawing closer to the truth.”
”we do not possess the truth, the truth possesses us: Christ, who is the truth, has taken us by the hand, and we know that his hand is holding us securely on the path of our quest for knowledge.”
Du sväljer rakt av påvens användning av begreppet ”sanning” och kommenterar utan att blunda
”En dialog som är på allvar syftar djupare, att närma sig sanningen, det är själva drivkraften i vår kristna tro”
Varför ställer du dig inte upp i katedern och håller en liten miniföreläsning om ”sanning sett ur filosofins och kunskapsteorins område ” när du lyssnar till påven ?
Varför bara undervisa mig ?
// Irène
Irène!
Det är en självklarhet och ett faktum att var och en står för sin egen tolkning.
Men för att dialog skall bli meningsfull behövs att deltagarna har en gemensam strävan att närma sig sanningen och en beredskap att försöka förstå den andre.
Det var du som tog upp den kunskapsteorietiska diskussionen, inte jag.
Bengt
”Men för att dialog skall bli meningsfull behövs att deltagarna har en gemensam strävan att närma sig sanningen och en beredskap att försöka förstå den andre.”
Utifrån påvens perspektiv.
Hur kan han närma sig en sak som han redan är i besittning av dvs hur ska påven ”sträva efter att närma sig sanningen” ?
Påven ÄGER ju redan ”SANNINGEN ”.
// Irène
Den retoriken köper jag inte.
Bengt
Ursäkta. Så här skulle det vara.
”we do not possess the truth, the truth possesses us”
Påven äger inte sanningen. Det är sanningen som äger honom.
Den retoriken av B16 köper du utan att blunda !
Vet du vad som är problemet som jag ser det ?
Det är att B16 får häva ur sig precis vilka FLOSKLER som helst utan att någonsin behöva ställas till svars dvs utan att behöva gå i dialog OFFENTLIGT med andra katolska yrkesteologer.
En offentlig dialog mellan B16 och Hans Küng skulle göra susen.
// Irène
Irène!
Du har sagt att det slår lock för öronen på dig när du läser påvens text, och det verkar klart att vi har helt olika ingångsvärden då vi tolkar texten. För dig är ingångsvärdet att påven statiskt HAR hela sanningen, är oföränderlig, är inte intresserad av dialog utan av lydnad. Du håller säkert med om det Küng skrev i intervjun ”He is against the paradigm of Vatican II.” Bortsett från att ett sådant uttalande också behöver tolkas och skärskådas, så blir det med denna din utgångspunkt förståeligt att alla texter, som utgår från påven, hur bra, hur bra de än är, för dig framstår som ett spel för gallerierna och floskler.
Så vi kunde stanna där. Fortsatt dialog kring texten är meningslös om vi har så olika ingångsvärden. Men du vill ju ha dialog, och jag utgår från att du inte själv är lika statiskt fyrkantig som du anklagar påven för att vara. På grund av det och att det finns fler läsare som vill höra mina textanalytiska kommentarer, så fortsätter jag.
Ingångsvärdet för min texttolkning är inte påvens person. Han är inte viktig i sammanhanget annat än att han är en trosfrände. Jag utgår från att vi delar den gemensamma kristna tron, och i det perspektivet tolkar jag hans text, vår gemensamma kristna tro är ingångsvärdet för mig.
När påven skriver ”we do not possess the truth, the truth possesses us”, så är det en nyckelformulering som sammanfattar kärninnehållet i texten, det han skrivit om dialog. Jag kan inte se det som annat än en öppen och dynamisk formulering som uttrycker både vår vördnad för sanningen som något vi förvaltar, inte kan förfara oförsiktigt och godtyckligt med, samtidigt som att vår egen tolkning är partiell och vi söker oss framåt. Jag förstår att denna formulering blir provocerande för dig, den går ju på tvärs mot det du skrev i din näst sista kommentar:
”Påven ÄGER ju redan ’SANNINGEN ’ ”
När du ser formuleringen att påven säger att vi inte äger sanningen, utan sanningen äger oss måste du oskadliggöra den formuleringen genom att avfärda den som en floskel.
Men jag läser den inte som en floskel, utan som en noga vald formulering för att säga något väsentligt. Jag ser flera väsentliga tolkningsnivåer i detta:
Den mest näraliggande är syftningen på Trons skatt, det uppenbarade Ordet som vi kristna fått ta emot som en gåva, inte något vi hittat på eller förfogar över och kan förändra efter eget gottfinnande. Det Johannes talar om i 1 Joh 1:
”Det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord… Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus.”
Det är en självklar utgångspunkt för alla kristna att Jesus är Herre. Han är sänd av Gud, all fullhet bor i honom. Han är inte vår lekboll, utan en gåva att förvalta och göra levande i våra liv. På så sätt äger inte vi sanningen, utan den äger oss.
Den andra tolkningsnivån är mer generell: Sanningen i vidare mening, den som vi uppfattar med vårt förnuft och vårt samvete. Det etiska imperativet att vara sannfärdig, aktsam om sanningen, hela tiden söka vishet och klarhet, inte vara manipulativa, omforma sanningen så att det gagnar våra mera kortsigtiga egoistiska intressen istället. Också i denna bemärkelse äger vi inte sanningen, utan sanningen äger oss.
En annan dimension som gäller båda dessa tolkningsnivåer handlar om att stå fast vid den sanning vi funnit. Inte förråda och kompromissa med det som är väsentligt bara för att undvika konflikt. Gemenskap och dialog måste bygga på sannfärdighet, inte att vi sopar saker under mattan. Sådana dolda konflikter eller spänningar kommer förr eller senare i dagen ändå. Samtidigt måste vi vara ödmjuka och inse att vår kunskap är ett styckverk. Därför är vi hela tiden på väg, vi behöver utvecklas, och då behöver vi varandra. Andra kan ha viktiga perspektiv som vi saknar, därför är den respektfulla dialogen viktig. Sådana överväganden är också viktiga i perspektivet att vi äger inte sanningen, utan vi har förpliktelser mot den, att söka den, själva och i gemenskap med andra, att dela den med andra.
Bengt
Tack för ditt svar.
Jag tar din följande mening som utgångspunkt för vår fortsatta dialog.
”Gemenskap och dialog måste bygga på sannfärdighet, inte att vi sopar saker under mattan. Sådana dolda konflikter eller spänningar kommer förr eller senare i dagen ändå.”
Det var precis detta jag hade i sinnet när jag skrev
”Jag är ledsen Bengt. Jag behöver bara läsa / höra introduktionen där påven hälsar välkommen så slår det lock för öronen på mig.
”I greet each one of you cordially, beginning with Cardinal Angelo Sodano, whom I thank for his kind words and for the warm good wishes that he extended to me on behalf of all present.”
Att påven fortfarande fjäskar för den kriminelle kardinal Sodano (läs Soprano ) är kvittot för mig att det som pågår i Vatikanen är ett enda spel för galleriet.”
För att du ska förstå lite bättre vad jag syftar på ber jag dig först läsa nedanstående artiklar i NCR
http://ncronline.org/blogs/all-things-catholic/what-do-about-sodano
http://ncronline.org/news/vatican/hierarchy-deeply-damaged-within
När du gjort det ber jag dig lyssna en gång till på inledningen till påvens tal till kurian och notera hur påven särsklilt lyfter fram kardinal Sodano i sina välkomstord och hur kameran då zoomar in Sodano bland alla de andra kardinalerna och hur nöjd Sodano då ser ut.
http://www.romereports.com/palio/pope-addresses-roman-curia-explains-role-of-the-family-and-rebates-gender-ideology-english-8574.html#.UN7AvXfMLZ4
Det är då det slår lock för öronen på mig.
Samtliga kardinaler som sitter i salen och lyssnar på påvens tal VET vilken hycklare Sodano är men samtliga kardinaler godkänner också att ”VI SOPAR DET UNDER MATTAN ” för att citera något som du Bengt menar hindrar SANNFÄRDIGHET.
Om det var något Jesus EXPLICIT var tydlig med så var det hans avsky för HYCKLERI och att våldföra sig mot barn.
Det står utom allt tvivel att Sodano har skyddat vår tids grövste prästpedofil Marcial Maciel Degollado och Sodano var också den som enligt kardinal Schönborn hindrade utredningen kring anklagelserna om kardinal Groërs sexuella övergrepp .
Du skriver
”Det etiska imperativet att vara sannfärdig, aktsam om sanningen, hela tiden söka vishet och klarhet, inte vara manipulativa, omforma sanningen så att det gagnar våra mera kortsigtiga egoistiska intressen istället.”
Påvens PRIORITERING att fokusera på ordenssystrarna i USA – som är de som är de SANNFÄRDIGA i sammanhanget – istället för att ta itu med sin ICKE sannfärdiga närmaste omgivning är det som slår lock för öronen på mig och därefter orkar jag inte höra mer av påvens utläggningar om SANNING.
Påven skulle äventyra sin egen ställning om han tog itu med Sodano och istället ger han sig på ordenssystrarna i USA.
Dessa systrar som ägnar sitt liv åt att lindra nöden för de fattigaste människorna i USA. Vatikanen anser att systrarna istället borde lägga mer av sitt sociala patos på att i katolska kyrkans namn göra gemensam sak med USA biskopskonferens och gå ut och propagera mot homosexuellas likaberättigande, för kriminalisering av abort och ett tydligt avståndstagande mot kvinnliga ämbetsbärare.
Ordenssystrarna har valt en annan prioritering som de anser mer går i evangeliets anda.
Kanske man med dina ord skulle kunna säga att påven och hans kardinal Sodano har ett ”annat ingångsvärde” än ordenssystrarna när det gäller att TOLKA evangeliets anda.
// Irène
Bengt och alla
”Det är inte vi som äger sanningen, utan sanningen som äger oss, är ett påstående som ger möjlighet till både goda och onda handlingar. Om utfallet ska bli gott krävs det av påven en enorm lyhördhet för vad Gud, sanningens upphov, önskar.
Hur lätt är det inte att blanda ihop sina egna värderingar och åsikter med sanningen?
Resultatet av sådana medvetna eller omedvetna förväxlingar kan bli ödesdigert. En religionens diktatur, där inget annat än den nuvarande ledningens syn på olika frågor tillåts.
Katolska kyrkans historia är fläckad av dess ledares försök att tysta varandra och utomstående. Hittills har det aldrig fungerat under någon längre tid. Vi får hoppas att det fortsätter att vara så det kommande året och i framtiden.
Gott Nytt År!
önskar
Anneli
Irène!
Tack för dina länkar ang kardinal Sodano. Det är viktigt att våra biskopar och kardinaler granskas, de får inte vara immuna mot kritik. Dock använder NCR´s reporter John Allen inte så kraftiga ord som du och reserverar sig angående vad som är sant och vad som är rykten angående de grövsta anklagelserna. Att kalla honom kriminell vill jag inte göra rakt av utifrån den den information som finns.
Det kan inte uteslutas att Sodano precis som Johannes Paulus II var i god tro angående den mycket manipulative Degollado och trodde att anklagelserna mot honom var förtal. Om det skulle vara så att Sodano visste att Degollado missbrukade barn och ändå skyddade honom med följd att fler barn for illa måste han betraktas som kriminell, men som jag förstår är detta inte visat.
Det tycks dock vara en man med ett ”rymligt” samvete som inte drar sig för att ta emot penningsummor som enligt de värderingar vi har angående svenska regeringstjänstemän skulle betraktas som mutor. Också hans slappa hållning till att ta pedofilskandalerna på allvar och problematisera kritiken mot kyrkan istället för de inre problemen, gör att Sodano inte är en lämplig man att ha posten att interimistiskt leda kyrkan när förr eller senare ny påve skall utses. Jag håller med John Allen om att detta är djupt bekymmersamt, då allt detta givetvis kommer att dras upp i den situationen då kyrkan står i fokus för världens uppmärksamhet.
Påven skulle mycket väl kunna ha gjort något åt detta, och varför han inte gjort det vet jag inte. Man kan bara spekulera om vilket maktspel och vilka grupprocesser som pågår i de inre cirklarna i Vatikanen.
Under tiden är det viktigt att vi som ser problemen (John Allen, du m.f.) kommenterar och sätter fokus på dem, jag ger dig ett erkännande i detta.
När det gäller hanteringen av systrarna i USA, så är det också ett område som det är viktigt att hålla fokus på. De granskande artiklar som varit i NCR är ju tillbakablickande och sammanfattande. Jag ser emellertid mycket fram mot att se hur det går med den dialog mellan LCWR´s ledning och dialogen med Troskongregationen. Min förhoppning är att missförstånd kommer att redas ut och att det blir en bra lösning.
Nu tillbaka till huvudfokus för vårt samtal: Vad våra ingångsvärden är när vi analyserar texten till påvens jultal till kurian:
– Ditt ingångsvärde: Korrumperad påve och kuria, allt är hyckleri och floskler.
– Mitt ingångsvärde: Påven som trosfräde, biskop och kyrkans ledare. Jag tolkar texten i ljuset av vår gemensamma tro.
29/12 var det en gudstjänst på Petersplatsen där 40.000 ungdomar från hela Europa tillsammans med Taize-ledaren br Alois mötte påven:
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/12/30/taize-ett-profetiskt-tecken-for-kyrkans-enhet/
Det gav mig material till den fortsatta analysen av vår diskussion.
Liksom en präst som firar mässan och förrättar sakramenten kan göra det giltigt oberoende av sin moraliska vandel, så kan påven trots sina tillkortakommanden ändå fungera fullt ut i den tjänst han har som Petri efterföljare, han kan utfärda teologiskt och dogmatiskt riktiga och högtstående texter trots att man skulle kunna beslå honom med att han inte lever som han lär. Jag kräver inte av påven att han skall bli helgon innan jag tar honom på allvar som innehavare av Petrus-ämbetet.
Det är en bra grundregel rent allmänmänskligt för oss alla att tro och förvänta sig gott av människor till dess motsatsen är bevisad. Svarar de inte upp till förväntningarna är det inte vårt problem, då samlar de glöd på sitt huvud, och sanningen kommer ändå att bli uppenbarad. Men om de har positiva och goda intentioner inom sig kommer våra goda förväntningar att hjälpa dem att än mer förverkliga dessa.
Precis så verkar det som om br Alois också ser det när han möter påven. Titta gärna noga på hans tal (sista delen av videoupptagningen från 29/12, titta på deras möte, påvens tal och hur bröderna från kommuniteten hälsar på påven efter gudstjänstens slut).
http://player.rv.va/vaticanplayer.asp?language=en&tic=VA_M14G38CY
Jag tror nog att br Alois och Taizebröderna också är medvetna om påvens tillkortakommanden och svårigheter, men de väljer inte att tillrättavisa honom och problematisera detta, utan de möter honom i rollen som Petri efterträdare och vill profetiskt föregripa den enhet som finns i bönegemenskapen i Taize genom att fira denna gudstjänst tillsammans med påven som en samlande mittpunkt.
Genom att fokusera på det positiva och förvänta sig av påven att han lever upp till det som är det egentliga syftet och meningen med hans ämbete och profetiskt föregripa det så hjälper de påven och hela kyrkan, hela kristenheten att komma närmare det målet. Att enbart komma med kritik och kräva hans och andra kardinalers avgång skulle inte vara konstruktivt. De skulle då ersättas av andra med mer eller mindre stora fel och brister.
På samma sätt som Taizé lever ut ekumeniken i kyrkan i gemenskap med påven, inte i strid med påven, så menar jag att vi som utövar konstruktiv kritik mot korruption och maktmissbruk i Vatikanen bör göra: Det är viktigt att outtröttligt sätta fingret på och problematisera det som inte är bra, men göra det i gemenskap med och inte mot påven. Genom att profetiskt föregripa och förvänta att Petrusämbetet och dess innehavara skall fungera funktionellt hjälper man påven, kyrkan och hela kristenheten framåt.
Bengt
”Påven skulle mycket väl kunna ha gjort något åt detta, och varför han inte gjort det vet jag inte. Man kan bara spekulera om vilket maktspel och vilka grupprocesser som pågår i de inre cirklarna i Vatikanen.
Under tiden är det viktigt att vi som ser problemen (John Allen, du m.f.) kommenterar och sätter fokus på dem, jag ger dig ett erkännande i detta.”
Tack !
Du skriver
”Nu tillbaka till huvudfokus för vårt samtal: Vad våra ingångsvärden är när vi analyserar texten till påvens jultal till kurian:
– Ditt ingångsvärde: Korrumperad påve och kuria, allt är hyckleri och floskler.
– Mitt ingångsvärde: Påven som trosfräde, biskop och kyrkans ledare. Jag tolkar texten i ljuset av vår gemensamma tro.”
Nej Bengt du tar fel angående mitt ”ingångsvärde.”
Mitt ”ingångsvärde” är snarare Gerts nedanstående fomulering som jag delar
”När jag själv läser talet möter jag en gammal from man som inte förstår sin samtid och därför bekämpar den. För Benedikt var allt bättre förr. Då förmådde människor binda sig för livet. Då visste män och kvinnor att vara män och kvinnor.
Det är tragiskt att en så viktig institution som katolska kyrkan leds av en man som inte ser att människor i första hand är individer. Vi ingår i gemenskaper, vi formar och formas av gemenskaper men vi är inte gemenskaper. Vi är individer och så sett var ingenting bättre förr.”
Kanske kan vi fortsätta samtalet på nästa blogginlägg där jag också tar upp Taizémötet som nu pågår i Rom och där jag också citerar dig och länkar till din blogg.
// Irène