Samvetets överhöghet gentemot Vatikanens överhöghet

Som katolsk gräsrot känns det ofta frustrerande att sakna  möjlighet att av någon officiell LOKAL företrädare OFFENTLIGT bli upplyst om hur högsta ledningen på CENTRAL nivå i Vatikanen resonerar utifrån sina göranden och låtanden.

Jag tror att jag med många katoliker i många länder delar  frustrationen om hur katolsk troslära i teorin hänger ihop med praktiken i  samtiden.

Det man som katolik SJÄLV inte förstår går ju inte heller att förklara för andra.

Än mindre försvara för andra.

Formuleringarna i Troskongregationens officiella dokument till Roy Bourgeois väcker  många frågor hos mig som katolsk gräsrot.

http://ncronline.org/node/42596

Jag undrar hur mycket Stockholms katolska biskopsämbete förstår vad exkommunikationen av Roy Bourgeois  väcker  för känslor hos gräsrotskatoliker över kyrkans högsta lednings agerande ?

Ingen från Biskopsämbetet säger något.  Strategin är största möjliga TYSSSSSSSTNAD……

I den engelska översättningen av Troskongregationens förkunnelse till Roy Bourgeois läser jag punkt 5 fotnot 3

”The ecclesiastical authority, to whom it pertains to communicate the decree to the above mentioned priest, should exhort him assiduously so that, once [his] proud behavior has been purified, he will participate in the life of the People of God in conformity (3) to his new condition, will give edification and in this way will show himself a worthy son of the Church”

(3) Literally: “according to the criterion of conforming

Bortsett från att Vatikanens sanktion gentemot Roy Bourgeois inte står i någon som helst RIMLIG proportion till den handling för vilken Roy Bourgeois straffas  så framstår hädanefter  katolska kyrkans lära  om samvetes överhöghet  som  ett HÅN.

Troskongregationens sätt att tänka illustreras i dess formuleringar.

Roy Bourgeois ”stolta handlande /beteende” måste  således först ”renas” som förutsättning för att Roy Bourgeois därefter ”ska kunna delta i Gudsfolkets liv ”

Och med ”renas” menas underförstått att Roy Bourgeois tar avstånd från sin uppfattning att kvinnor kan bli ämbetsbärare inom katolska kyrkan.

Vatikanen åskådliggör på ett tydligt sätt att samvetets överhöghet endast gäller så länge det går hand i hand med Vatikanens uppfattning om tingens ordning.

I andra fall gäller Vatikanens ÖVERHÖGHET.

Genom lämpliga sanktioner är det Vatikanens uppfattning  att det går att ”RENA”  samvetet dvs sin innersta uppfattning  tills uppfattningen  är kompatibel  med Vatikanens uppfattning.

Och när så har skett

SIMSALABIM

gäller åter lagen om ”SAMVETETS ÖVERHÖGHET” inom katolska kyrkan och Roy Bourgeois kan bli ”en värdig kyrkans son till uppbyggelse för oss andra.”

// Irène

PS Som katolik slås jag av hur katolska kyrkans ledning  I EFTERHAND i historien drar ut etiska aspekter av enskilda människors ETISKT MODIGA handlingar och gör dessa till FÖREDÖME för sin  samtids människor.

Det jag menar är att tex biskop Anders och hans nordiska biskopskollegor föredrar att ta föregående generationers etiskt högstående människor som exempel och föredöme för oss som lever nu.

Det kostar ju inget……

Det jag menar är att en vacker dag kommer  en manlig eller kvinnlig efterträdare till biskop Anders att framhålla Roy Bourgeois som ett exempel och föredöme …….

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 svar på Samvetets överhöghet gentemot Vatikanens överhöghet

  1. John Andersson skriver:

    Ett enda fattas Er:

    Gud!

    Ni har allt annat än Gud bakom Er. Vi ber för er, genom Guds kärlek, ska återvända till Gud.

    Speciellt Irene, denna ”psykoterapeut” som går vilse i sig själv och sina egna tankegångar. Det är Irene vi ber för i tysthet, här i S:t Eugenia församling i Stockholm. Att Gud ska vara barmhärtig mot henne och uppenbara sig för denna kvinnliga Saul.

    Guds frid, John

  2. Gert Gelotte skriver:

    John,

    att använda Gud som tillhygge är en mycket otrevlig, främst manlig härskarteknik. Din hycklande omsorg gör den än otrevligare.
    Du förtjänar en uppsträckning. Vet hut!

    Gert

  3. John Andersson skriver:

    Gert och Irene!

    Det är med Guds kärlek jag skriver detta å mångas vägnar. Kyrkan behöver inte förändras, den är en och densamma nu som för två tusen år sedan, det är av Gud givet och utvecklat, av biskoparna och påvarna bibehållet genom seklerna, genom framgångar och misstag, har kyrkan lyckats hålla sig kvar som den är.

    Det är en stor skillnad i orden: ”-Så här borde detta vara!” Eller: ” -Så här är det!”. Det borde en psykoterapeut veta, om någon.

    Att säga hur kyrkan bör vara är lätt. Det är svårare att accepterar ”att” kyrkan ”är” och inte behöver förändras, utan att kyrkan formar oss till hur vi ska vara. Det är svårare att förändra sig själv än att förändra världen. Världen behöver inte förändras, för den är redan dömd. Bättre att tillhöra kyrkan och förändra sig själv enligt Guds vilja och önskning.

    Det enda ni gör är att förhindra att människor kommer till tro genom kyrkan sådan Hon är, ni splittrar istället för att bygga upp. Det är nästan så att man kan tro att ni har en dold agenda som är motsatt till Gud. Att ni agerar å politikers vägnar för att hindra Gud i vårt gudsförgätna samhälle.

    Således är ni Guds fiender och dem ska man älska och be för. Därför ber vi ständigt för er, en rosenkrans varje vecka, ljuset mysterie, att Ni skall komma till tro, omvända och ångra er, vi vill inte att Guds vrede skall falla över Er, utan vi vill rädda Era själar.

    Ni är välkomna till S:t Eugenia för att delta i bön (varje fredag, efter mässa, vid Mariakapellet samlas vi, Fredrik Emanuelsson, S.J. vet mer) om kyrkans enhet under biskopen och påven, så att de må styrka att hålla all ondska borta från Jesu brud och bevara Henne tills den dag han återkommer till jorden, och att vi i väntan tills dess, må föra hem så många själar som möjligt.

    Detta initiativ kommer från Österrike, efter de skandaler som ”Wir sind Kirche” förorsakat i kyrkan de senaste året.

    Med Guds innerliga kärlek och i ständig bön,

    John

  4. Anneli Magnusson skriver:

    John,
    Kyrkan är och har alltid varit ett folk i rörelse, själva dess väsen är att utvecklas i enlighet med Guds vilja. Kan du komma på något i kyrkan som inte förändrats genom historien?

    Vi människor är också kallade att växa och bli just den som Gud har tänkt att vi ska vara, vilket kräver att vi precis som kyrkan är öppna för förändring.

    Du skriver att ni är en grupp som ber för Gert och Iréne. Vad jag undrar är om ni ber för dem förutsättningslöst eller om ni ber för att de ska bli som ni är? Man kan förstås be Gud om vad som helst, men det känns lite mindre kristet om ni rent egoistiskt ber om att få som ni vill.

    Jag tror mycket på bönens kraft och kommer att be för dig och din grupp och försöka göra det utan några särskilda baktankar. Det blir en utmaning men det är genom sådana vi växer som kristna, tror jag.
    Anneli

  5. Irène Nordgren skriver:

    Jag ser Gud framför mig med John i ena örat och Anneli i andra…….

    // Irène

  6. Bengt Malmgren skriver:

    Anneli!
    Där uttrycker du ngt av bönens väsen. Jesu bön ”Ske inte min vilja utan din” anger grunden för all bön. Sedan har vi de andliga nådegåvorna som profetia, att skilja på andarna etc. och den inre bönen, ”vi vet inte hur vår bön skall vara, men Anden ber i oss utan ord…” Men allt vi har förvaltar vi i lerkärl, det är itne vår styrka det kommer an på.

    Vi äger inte Gud, vi kan inte styra honom, utan det är han som skall styra oss, och vi äger inte fullständig kunskap, skulle vi be på annat sätt än i den ödmjukheten blir det bara besvärjelse och tomma ord.

    Det förtroendet känner jag för alla kristna som genom dopet är förenade, att vi har bönen gemensamt, hur oense vi än är på det politiska, filosofiska eller teologiska planet.

  7. Anneli Magnusson skriver:

    Det är ingen risk att Gud skulle få mig hängande i örat, jag vet min plats. Gud är ingen vi människor kan styra, inte en trollkarl som uppfyller våra önskningar. Vi ber, men vet aldrig vad svaret på våra böner blir.
    Anneli

  8. John Andersson skriver:

    Gud äger oss, inte vi Honom. Vi äger inte kyrkan, det gör Gud. Vi tjänar Honom genom bön, att göra Hans vilja, inte vår EGEN-vilja. Påven tjänar, biskopen tjänar, prästerna tjänar, ordensfolket tjänar. Vi tjänar Gud, vi troende, vi tar emot, vi får, men får också betala, men på Guds villkor, genom kyrkan, som Han talar till oss genom kyrkoåret, genom böneintentioner (av påven och lokalt i Sverige, där Ni för tillfället ingår vad jag förstått), genom enskild bön enligt den levande traditionen sedan 2000 år.

    Vad är större? Att tillhöra världens äldsta och största organisation där Gud lever och verkar i det osynliga, eller vara en del av det a-teistiska (gudsmotståndarna), moderna, västerlandet som inte är äldre än 200 år och på fall, rämnar, för varje dag, medan vi diskuterar detta? För det moderna samhället kan bara säga vad det inte är, inte vad det är. Det är dömt att gå under av sig själv. Att tro att Gud är synonymt med a-teistiskt tänkande? Finns inte Gud egentligen? Tillåter Han allt? Är det Han som egentligen har fel och vi rätt? Neej, det kommer inte från Gud, utan från andra intressenter om människors själar i denna tåredal…

    Vi kan inte tala om för Gud vad Han ska göra, hur Han ”bör” vara, hur Hans kyrka ”bör” vara. Vår Herren Jesus Kristus behöver inga människor som berättar för Honom vad Han borde göra. Han om någon, ty Han är Gud själv, vet precis vad Han gör. Gud är inte progressiv, inte traditionalist, inte konservativ, inte liberal, Han är den Han är och bara genom att leva tron kan man nå Honom, genom kyrkan. Som den är given av Honom, inte av oss själva. Låta Honom forma oss, ty vi är Hans barn.

    Gud är densamma då som nu och kommer alltid att vara sådan som Han ”är”. Hans kyrka ”är” som den har varit och formats av de som blivit kallade till helighet genom tiderna, som tjänar Honom, genom att göra Hans vilja, inte sin egen, inte denna världs vilja (som ytterst är den ondes vilja, för han har makten i denna värld, inte Gud, som i och för sig är allsmäktig, men tillåter ondska…).

    Det finns en sublim gräns som Ni passerat, troligvis medvetet för att hävda Er själva, göra Er till ”någon”, genom att tro att Ni kan vara med att utforma kyrkans struktur. Men det får bara Gud, genom sina heliga göra, vi andra ska ta emot.

    Vi ber varje fredag, för att Gud ska föra Er, Ni vilsna får, tillbaka till fårhjorden. Ty det är nämligen så att vår Herre ger sig ut efter de vilsna och det är det Han nu kallar fler och fler att be för, att just Ni ska återvända till gemenskapen.

    Skamsna, fulla av ånger och bekännande av era fel, brister och synder. Och då, kommer Ni att få möta Gud själv, om Ni bara är tålmodiga och Gud förlåter Er era synder. Att Ni möter den sanning, den kärlek, den genuina gemenskap som är av Gud givet och som man inte finner i denna värld, någon annanstans. Att Ni möter Gud och finner att sådana är också vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av…

    Varje fredag, efter mässa, ber vi för Er. I kärlek, i tro och förhoppning att Ni ska upptäcka det alla andra upptäckt som hängivet och allvarsamt söker Gud i kyrkan, som den är tänkt, som det ÄR. Vi ber inte för att vara Era motståndare, tvärtom. Vi ber för att Ni ska vara Guds vänner, kyrkans vänner, biskopens vänner, att ni blir en del av gemenskapen. Striden är nog så tung i världen med 100 000 mördade kristna varje år, att alla människors böner behövs just nu, medan striden i himlarymderna rasar obemärkt, medan detta skrivs…

    Det är detta vi ber för och Ni är välkomna! Saligare att ge än att få! Saligare att tyst be i sin kammare och se med glädje på en ångerfull syndare som återvänder. Att i glädje se att Ni fått del av det vi andra får dagligen, i det tysta, Andens goda frukter, genom tro, hopp och kärlek…

    (Fredrik Emanuelsson är OMI, inte S.J., mitt fel). Slut på denna diskussion för min del.

    John.

  9. John Andersson skriver:

    Bengt!

    Som den karismatiker du är styrs du av Anden i det mesta och det är gott så, men Anden är inte ett mål i sig, bara Guds redskap, även om den är Gud själv, en del av Gud. Det intet öra hört och inte öga sett, är inte den Helige Ande, utan Andens leder oss till Guds rike, där Herren själv, änglar, keruber, serafer, alla helgon och martyrer möter oss. Herren är mer än Sonen, Han är Fadern OCH Sonen OCH Anden. Det är innanför trons insegel i din själ (innanför din inre borg) som allt blir till vad Gud är, som Teresa av Avila så klokt kontemplerat över.

    Men Gud är inte enbart Ande, det är att förminska Gud. Det finns en substans hos Gud som Ni karismatiker saknar, men jag hoppas Ni söker den, just substansen hos Gud. Även Fadern och Sonen, genom Ande.

    För vi tror på syndernas förlåtelse, ett evigt liv och KÖTTETS uppståndelse. Att Gud är lika verklig som vi själva är. Annars vore det meningslöst, ett jagande efter vindar, inget annat.

    Men jag vill inte gå i polemik med dig, men även Guds eget mysterie och Sig själv finns för oss alla att ta del av, om vi bara frågar. Men Ni karismatiker levandegör Gud på ett sätt som bara kommer från Gud. Ni behövs verkligen i Kyrkans fulla gemenskap och är en given del av den sedan länge, efter det andra Vatikankonciliets tankegångar.

    När Gud finns där behövs inga ord, bara närvaro, att leva med Gud, sådan Han är.

    //John Andersson, Guds tjänare och ondskans fiende.

  10. Irène Nordgren skriver:

    John

    På vilket sätt menar du att biskopens informationskoordinator och tillika biskopsvikarie för evangelisation Fredrik Emanuelsson OMI är involverad och ”vet mer om förböner för KV och för mig speciellt efter mässan varje fredag vid Mariakapellet i Sankta Eugenia kyrka ” ?

    // Irène

  11. Anneli Magnusson skriver:

    Alla,
    Det måste finnas utrymme för många olika tolkningar och behov i Katolska kyrkan. John Andersson och den grupp han tillhör ska självklart få utrymme för att uttrycka sig på sitt sätt.
    Problemet är att de inte verkar acceptera några andra alternativ än sina egna. Jag tror att det finns all anledning för S:ta Eugenia och andra församlingar att vara vaksamma på den här typen av grupper. Så att hela församlingen får plats i alla bemärkelser.

    Jag har alldeles precis börjat läsa ”The Popes Armada” av Gordon Urquhart som tar upp sektliknande konservativa grupperingar i Katolska kyrkan. I första kapitlet beskriver han hur en av dessa grupper tar över en helt vanlig katolsk församling i London. Som gökungen slänger ut de andra ungarna ur boet, tvingar den här gruppen församlingsmedlemmarna att gå med i deras grupp alternativt försvinna. Det är skrämmande läsning. Och värt att ta i beaktande inte minst för att John Andersson så väl beskriver hur hans grupp resonerar och för att vara diplomatisk så kan jag säga att framställningen inte präglas av någon större tolerans.
    Men mina förböner ska det förstås få 🙂
    Anneli

  12. Gert Gelotte skriver:

    Vänner,

    värre kvasireligiöst dravel än det John Andersson levererat här tror jag aldrig jag mött tidigare, annat än som hörsägen. Finns hans bönegrupp i sinnevärlden ber jag på det bestämdaste att få slippa dess förböner. Har Fredrik Emanuelsson OMI verkligen något inflytande över gruppen förutsätter jag att han respekterar min önskan.

    Gert

  13. Gert Gelotte skriver:

    Vänner,

    enligt vad jag erfar läser Fredrik Emanuelsson OMI KV:s blogg. Ett klargörande från honom vore på sin plats.

    Gert

  14. Anneli Magnusson skriver:

    Gert,
    Ja, det här kan inte vara roligt för honom och inte för stackars Eugeniaförsamlingen.
    Anneli

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *