Påven har börjat skriva för barn och om barn. Om barnet Jesus.
Gli amici di Gesù – Jesu vänner heter en ny bok för barn skriven av påven som handlar om apostlarna och Paulus.
Inledningen är skriven av den spanske prästen fader Julian Carron ordf för Fraternity of Communion and Liberation.
”One upon a time there was a small group of men who, one day two thousand years ago, met a young man who walked the roads of Galilee. Each had his own job and family but, in an instant, their lives changed. They were called Andrew and John, Peter, Matthew, Thomas, etc. They were twelve and we know them today as the ’Apostles’. … In Jerusalem at that time everyone knew that they were Jesus’ ’friends’. … Later they were joined by St. Paul … who from being a persecutor of Christians became the greatest witness to Jesus”, writes Fr. Carron.
http://www.piccolacasaeditrice.it/scheda_BXVI2010.pdf
Kolla bilden ! Barnet räknar.
Uno, due, tre, quattro, cinque, sei, sette, otto, nove, dieci.
– Men PAPA varför är det bara 1o apostlar på bilden ?
– Och PAPA den där som inte har något skägg. Är det en tant som håller i brödet ? Una donna?
http://visnews-en.blogspot.com/2010/07/friends-of-jesus-new-book-for-children.html
Samtidigt meddelar påvens presstalesman Federico Lombardi att påven nu i sitt sommarresidens Castel Gondolfo påbörjat en bok om Jesu barndom.
http://religion.orf.at/projekt03/news/1007/ne100723_papst_fr.htm
// Irène
Eftersom boken är illustrerad av Franco Vignazia förstår jag att det är en vacker och livfull bok, bildmässigt. Vignazia är en modern konstnär som jag tycker mycket om. Hans illustrationer kan levandegöra de bibliska berättelserna.
Om texten vet jag inget.
Har jag fattat det rätt att boken är upplagd i dialogform? Barnet ställer frågor och den vuxne får chansen att berätta vad det är som händer. som t ex här om omslagsbilden, då den uppståndne Jesus visar sig för lärjungar innan Tomas anländer – Tomas, han som inte tror på vad de berättar för honom sedan.
Inte förrän nästa gång Jesus kommer och Tomas får sticka fingret i spikhålen och handen i hans sida kan han verkligen tro.
Och Judas, vad hade han gjort?
Det är dramatiska händelser att berätta för barnen. Kanske låta dem få dramatisera.
Det finns ju en katekes på svenska för barn med illustrationer också de av Franco Vignazia, men jag har skam till sägandes inte haft tillfälle att läsa den. Men nu blir jag verkligt nyfiken och kommer att beställa den. Till dess kan väl ni som använder den i undervisningen berätta lite om hur just den är upplagd.
Många frågor infinner sig.
Hur berättas det om kvinnorna vid graven till exempel?
Elisabet Albertsson
Elisabeth
Det är roligt att tolka bilder då det inte finns rätt eller fel .
Själv blev jag oerhört förundrad över omslagsbilden till barnboken av il PAPA, då jag jättetydligt tycker mig se una donna stående bredvid Jesus vid en måltid som jag tolkade som
FÖRSTA NATTVARDEN.
Jesu sår visar att han varit död, bröd och vin pekar på en måltid EFTER uppståndelsen. Men före och efter flyter ihop. Så ock judendomes ”sista nattvard” med kristendomens första.
Hur många som då var med vet vi inte. Kanske 10 ?
Men varför blanda in en kvinna i en nattvardsmåltid ? Inte en feminin Johannes utan en tydlig kvinna. Och håller hon inte rent av ett bröd i handen?
Varför skriver påven en barnbok om apostlarna och Paulus och låter konstnären blanda in en kvinna på omslagsbilden föreställande en tvetydig måltid ?
Varför sätta griller i huvudet på frågvisa ungar? Är inte det livsfarligt med tanke på framtiden?
Varför ta risken att någon unge frågar om det är Maria Magdalena som står bredvid Jesus bland de andra APOSTLARNA.
Vore det inte bättre att undvika sådana frågor genom att ta det säkra före det osäkra och bara ha skäggiga apostlar runt Jesus vid ett så känsligt tillfälle som en nattvardsmåltid ?
Vad menar il Papa ?
Så gick mina tankar.
http://www.piccolacasaeditrice.it/scheda_BXVI2010.pdf
Vad säger Agneta, KV bloggens egen konstnärinna ?
Agneta som gjort den vackra blå ”omslagsbilden” till KV hemsida, som jag tolkat som KV väg mot SOLUPPGÅNGEN.
// Irène
Irene och Elisabet
Jovisst är det Maria Magdalena!
Maria Magdalena inom den kristna ikonografin bär i det närmaste alltid en röd mantel eller en röd klänning. Inte vinröd utan klart röd. Detta till skillnad från Maria Jesu moder som vid korset/korsnedtagningen ofta bär svart och det är för övrigt den enda gång de två kvinnorna avbildas tillsammans. Det finns ju tre viktiga klassiska bilder där Maria Magdalena figurerar: Noli me tangeremotivet, Korsnedtagningen och Maria Magdalena på berget vid Saint Baume utanför Marseille. Det sista motivet är Maria ofta naken eller skyld av sitt långa hår resp klädd i någon pälsliknande klädnad.
Bilden på Maria Magdalena uppe på berget (eller i öknen i Egypten eftersom hon förväxlades med en annan kvinnlig mystiker i Egypten) är spännande för oss alla som en motbild till alla de fromma och undergivna kvinnorna som avbildas i den kristna konsten.
Maria Magdalena är vild, hängiven, stolt i sin kroppshållning och ofta sittandes med en döskalle i sin hand reflekterande över livet och döden. Det sistnämnda kanske ni känner igen från den grekiska konsten och under romantiken på 1800-talet .: männen som betraktar något de håller i handen. Nu alltså en kvinna. Sedd naturligtvis utifrån konstnärens värld och seende.
Jag råder alla att googla på Maria Magdalena och bilder. Ni ser en mängd föreställningar som finns av henne. Jag har ju själv forskat i det och hittade naturligtvis inte alla de bilder som nu finns på löpande band sida upp och sida ner. Fantastiskt!! Kolla in moderna föreställningar om henne och kolla den röda manteln som återkommer.
Att påven tillåter henne jämte Herren tycker jag är friskt.
TACK … att man får säga något gott och bra för en gång skull. Sist när jag skrev med pseudonymet NV blev jag depppad efteråt. Det är inte kul att gå in i dyster kristendom inom mig själv och framförallt en misströstan att det finns en glad och levande värld. Inte heller är det kul att jag ibland kan bli så sur och purken på män som vill mästra via konstigheter … som jag blev på bloggen imorse (bort med det nu!)
Så gulligt av dig Irene att bjuda in mig nu till diskussion. Ja, jag struntar blankt i om jag är lite personlig. Det är nämligen det som män inom kyrkan är rädda för : en magdaleansk kvinnlig teologi. Kvinnor som är personliga och som vill vara nära det personliga levande rörliga dansanta poetiska livet. Ty glöm inte att i Nag Hammaditexterna finns en dans vari Jesu lärjungar och Magdalena dansar med Herren. I min fantasi en typ av sakral zorbadans. Maria Magdalena är den kvinnliga kraft som behövs bredvid Petrus. Klippan/Stenen bredvid kreativitet/rörelse etc etc.
Alltså att han påven väljer ”Apostlarnas Apostel” bredvid Jesus är riktigt bra.
Och systrar och bröder…. alldeles korrekt.
Agneta
ps:
Lite kul oxå att påven vågar driva med da Vincikodens numera kända tolkning av
da Vincis nattvard.
Om han nu gör det men låt oss hoppas… att lite krut finns i farbrorn – trots allt.
Agneta och Elisabeth
Med tanke på Vatikanens utpräglade sinne för att tima rätt saker till rätt tidpunkt eller festdag i syfte att illustrera en symbolik finns det anledning att påpeka att påvens barnbok med den i mitt tycke smått sensationella omslagsbilden ”kungjordes” i L’Osservatore Romano i samband med Maria Magdalenas festdag 22 juli.
Festligt ! Eller hur ?
Barn är inte dumma och påven löper nu en klar risk att katolska barn som fördjupar sig i omslagsbilden kanske frågar
– Var Maria Magdalena präst ?
Ett nekande svar kan leda till den farliga följdfrågan
– Kan tanter bli präster ?
– Nej det går inte,
– Varför inte det ?
– Nej det går inte därför att det inte går.
-Men tänk om jag vill bli präst ändå, kan en katolsk flicka fråga och visa vad hon underförstått tänker.
– Var inte tanter lika mycket Jesu vänner som apostlarna ?
Eller så kanske det är en försigkommen liten pojke som undrar samma sak.
En försigkommen liten pojke, kanske blivande påve………..
Ja, så kanske nuvarande påven bidrar till att kvinnoprästdebatten sprids ända ned på dagisnivå.
Undrar om påven vet vad han gör ?
Man kan alltid hoppas………
http://www.catholic.net/index.php?option=zenit&id=29967
// Irène
Agneta och Irène,
Kul att ni svarat.
När jag läste om att påven skrivit en bok för barn om apostlarna och Paulus,
http://www.piccolacasaeditrice.it/scheda_BXVI2010.pdf
och samtidigt som jag såg omslagsbilden var det första jag tänkte på:
– Vilken händelse i bibliska historien är detta?
Jag trodde då, och tror även nu, att bilden föreställer då Jesus första gången efter uppståndelsen besökte sina lärjungar:
”Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: – Frid åt er alla –. Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. /…/ En av de tolv, Tomas, som kallades tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom… ” (Johannes 20:19 ff) .
Judas kunde inte heller vara där för han var ju död. Alltså var det tio lärjungar samlade vid det tillfället. (En vecka därefter kom Jesus igen och då var Tomas där… resten vet ni. enl Johannes ovan)
Huruvida en av lärjungarna är en kvinna, har ofta varit uppe till diskussion, främst kanske efter Leonardo da Vincis målning, som Agneta tar upp. Där vet vi ju inget absolut säkert vad konstnären menat, och kommer väl aldrig att veta. Tack Agneta för den fina genomgången om Maria Magdalena i konsten!
Vi vet också att Johannes framställs på bilder som ung yngling med slät hy och långt hår, oftast lockigt. Han har också en röd klädnad. Vi kan se det på målningar i gamla medeltida kyrkor.
Så, vad vill jag säga med det här? Jo, Irène, att jag tror inte alls att bilden föreställer den måltid då nattvarden instiftades. Den här omslagsbilden föreställer en annan måltid, den första måltiden tillsammans efter uppståndelsen.
Och jag tror inte bilden är förbryllande för barnen. Om de frågar bör de få ett ärligt svar. Barn brukar vara väldigt förnuftiga inför olika alternativ.
Timingen den 22 juli är verkligen intressant,
men jag tror trots det inte att påven har någon särskild avsikt annat än att förklara för barnen vad som står i bibeln.
Men, vem vet? Vi får vänta och se.
Elisabet Albertsson
Elisabeth
”Jo, Irène, att jag tror inte alls att bilden föreställer den måltid då nattvarden instiftades.”
Var har jag påstått det?
”Den här omslagsbilden föreställer en annan måltid, den första måltiden tillsammans efter uppståndelsen. ”
Men det är ju precis det jag säger.
”FÖRSTA NATTVARDEN.
Jesu sår visar att han varit död, bröd och vin pekar på en måltid EFTER uppståndelsen. Men före och efter flyter ihop. Så ock judendomes “sista nattvard” med kristendomens första. ”
För mig finns inget rätt eller fel.
Hälsningar
// Irène
Förlåt mig Irène,
för okunniga mig har alltid benämningen ”första nattvarden” varit den måltid då ”nattvarden instiftades”.
Så tokigt det kan bli.
i all hast
Elisabet
Elisabet och Irene och Anneli och alla våra manliga medskribenter och gästtyckare
Nog tycker jag att det är en kvinna. Man ser ju brösten och midja och ett mer lockigt hår än på männen. Nä, jag håller fast vid att det är M.M. och att påven antingen menar allvar eller driver lite med daVinci-koden. Väldigt många människor saknar humor och speciellt saknar fanatiker humor enligt min erfarenhet… alltså gäckar nog inte påven. Det finns en intimitet mellan JK och MM, märker ni det? De bär båda röda mantlar och det kan man undra vad det betyder. För mig som betraktare ger det mig en känsla av union.
Likaså går mina blickar till den andre runt bordet som bär rött. På grund av placeringen i bildytan så blir min omedelbara känsla att det är Petrus. Men titta ordentligt för konstnären har lagt in en annan ton i den röda färgen och tro inte att en konstnär inte gör det medvetet. Vore det så skulle tre personer bära rött: Herren, Maria Magdalena och Petrus. Och då går tankarna till Nag Hammaditexterna…. hoppla!! Men om en röd nyans skiljer Petrus från de övriga två ja då betyder det något kanske. Jag säger kanske. Men låt oss tänka att det gör det. I såna fall så beyder det att MM är närmre JK än Petrus.
Agneta
Är det så att påven är lite förvirrad och inte sett ordentligt vad konstnären skapat som i såna fall dold symbolik (lik enligt vissa daVinci gjorde)? Eller bejakar han en ny tid?
Den här bilden, som heter den korsfäste Kristus med Maria och Johannes, är också intressant på ett sätt, från år 1515.
http://www.reproarte.com/picture/Albrecht_Altdorfer/Crucified+Christ+with+Maria+and+John/204.html
Vad ser ni?
Själv kan jag tänka mig att av de små svartklädda kvinnorna, knäböjda vid korsets fot, är den med vit huvudduk moder Maria. Bakom henne står älsklingslärjungen Johannes med ryggen åt oss, och till vänster i bild står Maria Magdalena. Bilden visar i så fall hur två av de vänner som följde Jesus har en särställning i och med att de var särskilt älskade och därmed framhålls i röda färger. Det är min gissning. Men någon som läser här vet kanske bättre?
http://www.reproarte.com/picture/Albrecht_Altdorfer/Crucified+Christ+with+Maria+and+John/204.html
PS kom nu att tänka på att påvens bok heter ”Jesu vänner” – det måste eller bör väl innebära att även kvinnorna som enligt bibeln följde honom måste finnas med i boken.
Elisabet Albertsson
Boken ”Jesu vänner” får kritik.
Kritik mot påvens bok för barn har nu kommit – finns att läsa i nyheterna i kväll:
Valerie Stroud från We Are Church i England påpekar att påven fokuserar endast på de manliga lärjungarna. Det ger barnen en föreställning om att kvinnor är en andra klassens medlemmar inom den kristna religionen. – Inga kvinnliga vänner tas upp.
”No mention was made of Mary Magdalene or any other female friends of Jesus, the report said.” (som vi anade)
Vatikanens talesman Lombardi säger att boken var sammanställd av en förläggare som säger att påven hade sanktionerat användandet av sitt namn Benedict XVI på omslaget.
(Så var det med det roliga. Han har inte ens skrivit den själv, om man får tro rapporten.)
Lombardi säger också att påven har gjort en katekes som särskilt handlar om kvinnor i evangelisk tjänst och som var Jesu lärjungar. (utgivningsdag, frågetecken)
Jag förstår inte varför kvinnliga lärjungar måste särskiljas från de manliga. Som någon slags apartheid. I kyrkan i dag.
Så tråkigt att barnen måste få denna underliga föreställning om kvinnor och män.
http://www.cathnews.com/article.aspx?aeid=22597
Elisabet Albertsson
Elisabet
Jo, det var en märklig bild du fått fram. Även här får jag fantasin om att konstnären lagt in en dold historia. Jag tycker att det ser ut som en man och kvinna som är svartklädda och sitter nedanför korset. Maria brukar vara svartklädd och inte så röd och ”dansant” som kvinnan i den främre gestalten som även jag känner av som Maria Magdalena. Alltsån tänker jag som du att Jesu mor är den svarta och Johannes mannen i svart bredvid henne. Den bortvände främre mannenär oxå intressant. Varför har han ryggen mot betraktaren? Det väcker ju undran. Vad finns det att förstå? Att Johannes var vad?
Den är från 1500 talet. På 1500-talet fanns en hel del konstnärer som lade in dolda historier i religiösa av kyrkan beställda målningar. Jag kan hitta fler exempel. Konstnärer har väl i alla tider velat stå fria i både tankar och konstnärlighet.
Bravo Elisabet. Fann du denna bild på nätet när du googlade?
Agneta
Having lived until the age of 67, Leonardo experienced a very long career that was filled with times during which the painter was celebrated, but at times he was also humiliated and cast away. His life experiences all influenced his works and often, his paintings never left the sketchpad, or were only partially completed, as Leonardo often abandoned his commissions in order to flee from social situations.
Jag citerar mig själv lite längre upp:
”Lite kul oxå att påven vågar driva med da Vincikodens numera kända tolkning av
da Vincis nattvard.
Om han nu gör det men låt oss hoppas… att lite krut finns i farbrorn – trots allt.”
Det var skrivet den 29/6 2010
Det är skickligt av dig som använder en daVinci länk (spel o lek) på nätet och sedan presentera vad du vill säga i kodform just här 11/2 år senare. Du måste lagt ner mkt energi för att hitta detta i vårt numera välfyllda arkiv. Troligen är du bra fäst vid KV:blogg för att lägga ner denna energi.
Förmodar att koden du vill att vi ska förstå är att den åldrande mästaren daVinci står för någon annan, en nu levande person i den ungefärliga åldern 67.
Agneta