Katolsk Vision

Franciskus svarar på journalisternas frågor i  planet på väg hem till Rom  från Jerevan i Armenien och säger

”Katolska kyrkan och andra kristna samfund måste be om ursäkt till homosexuella och till många grupper som kyrkan svikit och kränkt under historiens gång ”

”I will repeat the same thing I said on the first trip,” Francis said today, referencing the press conference he held on a return flight from Rio de Janeiro, Brazil, in 2013. ”I will also repeat what the Catechism of the Catholic Church says: that [gay people] should not be discriminated against, that they have to be respected, pastorally accompanied.”

”The matter is a person that has that condition [and] that has good will because they search for God,” said the pontiff.

”Who are we to judge them?” he asked, reframing his famous phrase from 2013 into the plural. ”We must accompany well — what the Catechism says. The Catechism is clear.”

http://ncronline.org/news/vatican/francis-christians-must-apologize-gay-people-marginalizing-them

// Irène

PS   E pur si muove……..

Men ursäkter räcker inte  och formuleringar som ”respekt, medlidande och finkänslighet ” – som det står i katekesen § 2358 måste först korrigeras och bytas ut mot formuleringar som har med jämställdhet och lika rättigheter som heterosexuella att göra  innan Franciskus får  godkänt !  Och varför ska homosexuella människor vara mer ”kallade till kyskhet”   än heterosexuella ?

Och  ursäkter  räcker inte heller för gruppen kvinnor.  Inte heller utredning om kvinnliga diakoner räcker.  Även katolska kvinnor måste ha tillgång till 7 sakrament och inte som nu enbart 6 sakrament utan  här måste en ändring ske  av  kanonisk lag § 1024  ”A baptized male alone receives sacred ordination validly.”

http://www.vatican.va/archive/ENG1104/_P3P.HTM

Jag föreslår ändring till Baptized male and female receive sacred ordination validly.

Och varför inte i samma veva passa på att stryka en mening eller två  i katekesens § 2366 ”Och så lär kyrkan, som ”tar parti för livet” att ”varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare”.

Lysande  inlägg av John Milbank -professor i politik, religion och etik vid Nottinghams universitet

”The referendum was technically only a consultation exercise. Parliament and the executive are not bound to accept its verdict. Indeed, it should not do so. The British system is one of representative government and referenda are an anomaly. In Germany they are banned, since they are the tools of dictators and manipulators.

In the UK, now we need to question the legitimacy of this exercise. There are several crucial points:

1. The referendum was cynically called to solve an internal squabble in the Tory party.
2. Much of the population has been systematically misled for years by media controlled by a foreigner who wants to undermine Britain – Rupert Murdoch.
3. It is obvious that a huge number of people were voting Leave as a more than understandable protest against a remote establishment who has ignored their valid concerns on immigration, cultural identity and economic flourishing in the face of globalisation, and not really against the EU.
4. Equally, they voted on the basis of total misapprehensions about immigration, the economy and the powers of Brussels thanks to the appalling lies of the Leave campaign.
5. Above all, there is a faint but real echo of the democratic election of fascist and Nazi parties in the 1930s here. Too much of the sentiment behind the Leave vote is xenophobic and denies the cultural reality that Europeanness is as real as Britishness, such that the latter would not exist without the former. Democracy is not an absolute value and should be circumvented when the populace becomes so dangerously deluded (with whatever strong excuse) as to back ideas tending towards evil and politicians tending towards atavism and unscrupulousness. Representative government guards against this lurking danger of direct democracy and should now be invoked against it.
6. Christians are duty bound for theological and historical reasons to support the ever closer union of Europe (which does not imply a superstate) and to deny the value of absolute sovereignty or the lone nation-state. Tragically, the Reformation, Roundhead, nonconformist, puritan, whig, capitalist, liberal version of Britishness last night triumphed over our deep ancient character which is Catholic or Anglican, Cavalier, Jacobite, High Tory or Socialist. The spirit of both Burke and Cobbett has been denied by the small-minded, bitter, puritanical, greedy and Unitarian element in our modern legacy. Unfortunately it has duped the working classes, once again to their further ruination.
7. The vote was very nearly a 50/50 split. That is no basis on which to proceed with leaving the EU.
8. Young people much more voted Remain. We cannot allow deluded old people to destroy their future.

I do not accept this result as legitimate and I invite all true-hearted English and Welsh people (the Scots and Irish have voted to remain) to join me in a struggle against it, in solidarity with our fellow Europeans.”

http://www.abc.net.au/religion/articles/2016/06/24/4488874.htm

// Irène

Peter Wolodarski DN

”Ett tragiskt ögonblick för Europa”

”Vissa datum skriver in sig i historien. Fredag den 24 juni är ett chockartat ögonblick för Europa, för världen.”

”Vad vi bevittnar är en politisk jordbävning, vars konsekvenser vi bara sett början på.”

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-ett-tragiskt-ogonblick-for-europa/

// Irène

PS  En midsommarnattsmardröm …….Europas farligaste politiker med Geert Wilders och Frihetspartiet i Nederländerna och Nationella Fronten med Marine le Pen i Frankrike  fröjdar sig……Mörkerkrafter fått vind i seglen…..

’Nexit’ & ’Frexit’ – Geert Wilders call for Dutch referendum – FT.com

Bild: Joacim Dahlberg

https://www.youtube.com/watch?v=crhly2vf9A4

https://www.svenskakyrkan.se/goteborg/pilgrim/ma-din-vag-ga-dig-till-motes

Gert Gelotte

Vänner,

när ett politisk parti förlorar ett val brukar partiets företrädare förklara nederlaget med att man misslyckats med att föra ut partiets budskap. Slutsatsen att det kan vara motsatsen, att väljarna inte gett partiet sina röster därför att de förstått vilken politik partiet vill föra, är det sällan någon för fram.

Kyrkans prästerskap reagerar ofta på samma sätt. Gör kyrkfolket inte som de blir tillsagda har de inte förstått budskapet. Slutsatsen blir att det behövs mer och bättre undervisning.

Nu senast är det påven Franciskus som förklarar de många skilsmässorna med bristande kunskap om äktenskapets oupplöslighet:

http://ncronline.org/news/vatican/too-many-couples-do-not-understand-marriage-life-pope-says

http://signum.se/paven-franciskus-de-flesta-aktenskap-ar-ogiltiga/

Jag tror påven i huvudsak har fel. Att det katolska äktenskapet är för livet torde näst intill alla som gifter sig känna till. Näst intill alla hyser säkert också avsikten att det skall vara för evigt. Vem vill inte att kärleken skall vara?

Påven har däremot rätt i att många inte förstår vad ”för hela livet” innebär. Fast jag skulle vilja skärpa till det. Ingen förstår vad ”för hela livet” innebär. Det kan man inte utan att ha upplevt det och livet kan inte levas baklänges.

Det är med äktenskapet som med andra höga ideal. Ibland håller det inte, trots goda kunskaper och de bästa avsikter. Det är inte konstigare än att det högsta av alla gudagivna ideal, ”du skall icke dräpa” inte alltid fungerar trots de bästa avsikter och trots att det inte finns några som helst svårigheter att förstå budordet.

Livet är helt enkelt för komplicerat för svartvita resonemang. Därför måste vi lära oss att leva i gråskalan. Det har kyrkans präster och makthavare aldrig haft några problem med när de berör dem själva. Men när det gäller äktenskapet kan de sitta bekvämt tillbakalutade på höga hästar och uttala sig med absolut säkerhet om något de inte har den blekaste praktiska erfarenhet av.

Det vore befriande om påven och andra dogmatiskt tvärsäkra i stället för att sammanbitet försvara en bokstavlig tillämpning av ideal valde att utgå från verkligheten och fråga sig hur vi lever med ideal i livets gråskala.

Tror påven verkligen att mer utbildning skulle minska antalet skilsmässor så kommer han, om han hinner, att bli grymt besviken. Inget par som vill gifta sig kommer att avstå därför att de får en extra duvning i katolsk äktenskapsteologi. Att äktenskap havererar beror inte på bristande kunskaper inför vigseln utan på att livet därefter inte alltid blir som vi tänkte oss och det är inget konstigt med det.

Gert Gelotte

Gösta Tingström skriver i DN idag att svenska kyrkan (Lutherska kyrkan) borde bli varse elefanten i sitt vardagsrum och han radar upp en mängd adekvata problem som kyrkan negligerar. Så skönt att media ger plats åt kritik av Lutherska kyrkan! Själv var jag vikarierande skolpräst i Bromma kontrakt under 70 talet utan att vara prästvigd. Jag var biskop Ströms 21 år gamla lilla röda favorit och han tyckte tjänsten skulle heta så fastän det egentligen bara rörde sig om min praktik. Han trodde mycket på mig… och jag skulle reformera skolprästverksamheten i Bromma kontrakt. Under kontraktsprost Bengt Collste. Det gjorde jag onekligen. Jag tog eleverna till Beckomberga för att diskutera svensk socialvårdspolitik och kristen etik. Jag tog dem till Långholmens fängelse. Jag blev omåttligt populär och skolans aula fylldes av diskussioner.

Jag blev hatad och fruktad av lutherska manliga präster. De kunde prejja mig på vägen från bussen till arbetsplatsen för att öppna dörren och säga (väsa) att de ber till G-d att jag inte ska bli prästvigd. De tog till många fula medel av utfrysning och tystnadspolitik. Det fanns ingen biskop att stödja mig på marknivå, det glömde Ingmar bort. En 21 åring behöver stöd! Det gjorde han sedan men då var det försent. Jag hade insett att jag var för känslig för kyrkan. Jag hade insett att jag trodde för mycket på G-d för att tillhöra lutherska kyrkan. Och jag förstod halvt om halvt att jag var dåraktigt naiv! Biskopen bönade  och bad mig att inte lämna kyrkan nu när jag var nästan framme vid målsnöret med min teol.kand. Men nej…det hjälpte inte.

Många år senare arbetade jag med präster i bildterapi ..de skulle inte snacka utan måla sina inre bilder av sin teologi.

Nu var jag katolik med tiden en av katolska kyrkan föraktad reformkatolik…katolsk visionare…fy fy.  Återigen utfrusen och baktalad. Ja, så är det! Gläds eller sörj!

Vad blev och vad är min  erfarenhet av ”svenska” kyrkan?

Det bestående intrycket var och är än idag: tjänstemännen i en församling ber nästan aldrig tillsammans. Tjänstemännen talar sällan om G-d. Frågar jag någon vän inom kyrkan om detta får jag samma svar och de svarar ofta förvånat ” nej, det gör vi inte” .

Så jag ger verkligen Gösta Tingström rätt när han säger:

”Så varför fröjdar sig anställda och politiker inom kyrkan genom att åka på internationella fotbollsmatcher, besök på lyxkrogar och bo på dyra hotell? Varför engagerar man sig inte kring höga skilsmässosiffror? Varför utbildar man inte bort rädsla och okunnighet kring döden och döendet? Varför lär man inte ut vad det innebär att vi är själar och hur dessa kan förstås och värnas? Varför gör man inte tydligt vilken samhällsanalys kyrkan bygger sitt agerande på? Varför kliver inte kyrkan i ord och handling fram mer välkomnande kring den invandringssituation vi har i Sverige idag? Detta skulle väl vara en relevant kyrka i tiden ha längst upp på agendan?”

Här måste jag också nämna att jag kan bli till vansinne irriterad när jag går in i en kyrka om söndagen här uppe i Lappland och folket sitter och snackar högt om senaste skvallret i byn. Hej och hå!  Fler än en gång har jag vänt mig om som en ragata från Lund och rytit ”håll tyst detta är G-ds hus”.

Och jag håller med Gösta Tingström när han fortsätter:

”Svenska kyrkan saknar en uttalad krismedvetenhet trots att man tappar oändligt många medlemmar och de flesta viktiga nyckeltal pekar åt fel håll. Utan denna saknas förutsättningar till verkliga förändringar. Det är smärtsamt att som präst i denna kyrka nu ta bladet från munnen och berätta om många av de tokigheter som kyrkan rymmer. Jag gör det för att jag vill se en reformation av kyrkan. Det var 500 år sen sist. Det är hög tid att det sker en radikal förändring på nytt.”

En vanlig fråga vi kristna ställer oss är; ”Vad skulle Jesus ha sagt?” I ljuset av vad som nu kommer fram hisnar man i det perspektivet.”

Men för att också beskriva en dröm. Tänk om Lutherska kyrkan kan bli mer förandligad och Katolska kyrkan mindre arrogant och de kunde komma samman?

Men störst av av alla drömmar är detta:

’

Agneta

Vänner,

Thomas Idergard SJ har läst en artikel i DN som gjort honom nervös. Det gäller vilka krav som kan ställas på religiösa samfund som efterfrågar samhällets ekonomiska stöd: http:

//signum.se/extremism-ar-inte-att-tycka-annorlunda-an-riksdagsmajoriteten/

Statens krav är i grunden två. Kyrkor och andra organisationer som uppbär statsbidrag skall fungera demokratiskt och verka för alla människors lika värde. Det gör att jag förstår varför Idergard är så nervös.

Katolska kyrkan får statsbidrag. Jag förmodar därför att staten väljer att blunda med båda ögonen.

Katolska kyrkan är inte demokratisk. Det finns organ, som kyrkoråd, församlingsråd och pastoralråd som ser demokratiska ut, men som inte är det. I församlingarna har respektive kyrkoherde all makt och i stiftet har biskopen all makt. De respektive råden kan enbart besluta om de fattar beslut som respektive kyrkoherde eller biskopen godtar.

Katolska kyrkan respekterar inte alla människors lika värde. Kyrkans företrädare hävdar ihärdigt att man gör detta men den systematiska diskrimineringen av kvinnor går inte att resonera bort.

Det kan finnas goda skäl för staten att blunda med båda ögonen. Katolska kyrkan tillför mycket gott i det svenska samhället och tålamod är ofta en bättre metod än konfrontation – om man vill uppnå förändring. Men Idergard bör tänka sig för innan han brister ut i indignerade artiklar. Det kan komma surt igen.

Gert Gelotte

Vänner,

Tror du på Gud? En enkel fråga, kan synas. Men inför ett svar uppstår omedelbart två följdfrågor. Vad menar du med  tro och vad menar du med Gud? Följdfrågorna avslöjar ett hermeneutiska problem. Alltså att även till synes enkla och raka frågor innehåller personliga tolkningar. Frågan ”tror du på Gud” utgår från en uppfattning om Gud och möter i svaret en annan uppfattning om Gud. Av detta uppstår ett samtal om metaforer, Gud är som … mot Gud är som …

Det kan bli ett stimulerande samtal – om parterna vet vad de håller på med. Att ingen av dem kan säga vem Gud är eller vad Gud är. Den populäraste gudsmetaforen i dag är att Gud är kärlek. Men kärlek är ett mänskligt begrepp. Alltså kan man lika gärna säga att Gud inte är kärlek. Detta sätt att resonera kallas ibland negativ teologi eller med ett fackuttryck apofatisk teologi.

Hermeneutisk och apofatisk teologi är ämnet för förre ärkebiskopen i Svenska kyrkan K G Hammar i hans senaste bok ”Släpp fången loss”, utgiven på Verbums förlag.

Hammars point i den 128 sidor korta boken är att vi måste se upp så vi inte tillber föreställningar om Gud i stället för Gud. Det är ett mycket viktigt konstaterande och, som jag ser det, en nyckel till en bättre och mer framgångsrik ekumenik. Är vi nämligen medvetna om att all teologi är metaforisk behöver vi inte  bekymra oss så mycket för att det finns olika uppfattningar om Gud. Eller som den danske atomfysikern Nils Bohr uttryckte det: ”Motsatsen till en djup sanning kan vara en annan djup sanning”. Med olika teologier kan vi lugnt dela tro och liv. Den Gud vi tror på är ju bortom allt vi kan säga om hen.

Jag hoppas att jag med denna bokanmälan inte skrämmer bort någon läsare. K G Hammars ämne är svårt och hans text utmanande. Men den är skriven med lätt hand. Det är inte svårt att läsa boken. Och läsa den borde många göra. Det är en alldeles briljant bok.

Gert Gelotte