Jag har återigen stött på argumentet att prästvigningen inte ”tar” på kvinnor, även om en biskop utför den. Så vitt jag förstår betyder det att prästvigningen är placerad i (det manliga) underlivet. Det skulle vara intressant att veta vilka belägg de som påstår detta har.
För min egen del tycker jag att det låter otroligt, men jag måste medge att det i så fall ger en förklaring till Katolska kyrkans oproportionerligt stora intresse för sex.
Anneli
Anneli,
den som hävdar att prästvigning inte tar på kvinnor bör erbjudas tillfälle att tala om hur han, för det är väl en han, vet detta.
Gert
Gert,
Det är troligen en man, men en som skriver under signatur på Bengts blogg. Vi får väl se om ”Sven” eller någon annan som delar hans åsikt har lust att ge oss en förklaring.
För min egen del undrar jag om vi inte har att göra med ytterligare antika kvarlevor i katolicismen.
Både i Egyptens och Roms mytologi förekommer magiska fallosar och tron på dessas kraft kanske lever kvar i en del katolikers föreställningar om prästvigningen?
Anneli
Anneli,
jag tror det behövs en ordentlig funderar kring vad prästvigning innebär. Är det ett uppdrag eller vad?
En gång samtalade jag om realpresensen med en katolsk präst och god vän. Jag hävdade att Kristi närvaro i sakramentet beror på att Han vill det, inte på att en präst uttalar vissa ord. Prästen höll inte med, varpå jag frågade om det innebar att han utrustats med förmåga att trolla? Det var skämtsamt men också allvar. Hur som helst fick jag inget svar.
Gert
Gert,
Naturligtvis, men jag upplever att det är svårt att föra en vettig diskussion om saken. Mest beroende på att argumenten för hur urvalet för präster sker inte är de verkliga utan konstruerade och därmed svaga. Man säger inte som det är att makten ska vara förbehållen män, ogifta män eftersom de är billigare för kyrkan än gifta.
Mycket energi går åt till att visa hur orimliga och i bland rent löjliga svepskälen, som de två exemplen ovan, är. Även om jag finner ett visst nöje i att göra det skulle jag hellre ägna mig åt ett mer konstruktivt samtal. Eller i varje fall en diskussion om de verkliga skälen.
Troligen är det så att framtiden ligger i ”att göra” som du gärna påpekar och att ta t.ex. de kvinnliga och/eller gifta prästerna i Svenska kyrkan som goda förebilder, i stället för motsatsen som kvinnoprästmotståndarna gör.
Anneli
Anneli och Gert!
Detta är väl ändå rena spökhistorier! Halloweenunderhållning. De kan vi väl ändå skaka av oss! När det nu blir allt mörkare på de här breddgraderna kan vi väl åtminstone avhålla oss från att släppa in gastar och andra dumheter.
Karin
Karin,
hur menar du? Det samtal jag beskriver har verkligen ägt rum.
Gert
Karin,
Jag tror att jag förstår hur du menar, det är obehagliga tankegångar som ligger bakom påståenden som att prästvigningen inte ”tar” på kvinnor.
För egen del har jag valt att behandla dem som boggartarna (jag är osäker på böjningen av ordet…) i Harry Potter. De som antar formen av det man är mest rädd för och som drivs på flykten genom att man tänker sig dem i en fånig skepnad och ropar ridiculous.
Man kan t.ex. fundera på om inte prästvigningen, enligt premisserna för ämnet, borde ”ta” extra bra på gifta män som fått barn? Men det innebär förstås att man tänker sig att prästvigningen också kan fästa vid en särskilt manligt prestation, inte bara ett konkret könsorgan.
Efter detta sista kreativa utbrott ska jag återgå till min vanliga seriösa framtoning, jag lovar!
Anneli 🙂
Anneli,
den som hävdar att prästvigning inte tar på kvinnor bör erbjudas tillfälle att tala om hur han, för det är väl en han, vet detta.
Gert
Gert,
Det är troligen en man, men en som skriver under signatur på Bengts blogg. Vi får väl se om ”Sven” eller någon annan som delar hans åsikt har lust att ge oss en förklaring.
För min egen del undrar jag om vi inte har att göra med ytterligare antika kvarlevor i katolicismen.
Både i Egyptens och Roms mytologi förekommer magiska fallosar och tron på dessas kraft kanske lever kvar i en del katolikers föreställningar om prästvigningen?
Anneli
Anneli,
jag tror det behövs en ordentlig funderar kring vad prästvigning innebär. Är det ett uppdrag eller vad?
En gång samtalade jag om realpresensen med en katolsk präst och god vän. Jag hävdade att Kristi närvaro i sakramentet beror på att Han vill det, inte på att en präst uttalar vissa ord. Prästen höll inte med, varpå jag frågade om det innebar att han utrustats med förmåga att trolla? Det var skämtsamt men också allvar. Hur som helst fick jag inget svar.
Gert
Gert,
Naturligtvis, men jag upplever att det är svårt att föra en vettig diskussion om saken. Mest beroende på att argumenten för hur urvalet för präster sker inte är de verkliga utan konstruerade och därmed svaga. Man säger inte som det är att makten ska vara förbehållen män, ogifta män eftersom de är billigare för kyrkan än gifta.
Mycket energi går åt till att visa hur orimliga och i bland rent löjliga svepskälen, som de två exemplen ovan, är. Även om jag finner ett visst nöje i att göra det skulle jag hellre ägna mig åt ett mer konstruktivt samtal. Eller i varje fall en diskussion om de verkliga skälen.
Troligen är det så att framtiden ligger i ”att göra” som du gärna påpekar och att ta t.ex. de kvinnliga och/eller gifta prästerna i Svenska kyrkan som goda förebilder, i stället för motsatsen som kvinnoprästmotståndarna gör.
Anneli
Anneli och Gert!
Detta är väl ändå rena spökhistorier! Halloweenunderhållning. De kan vi väl ändå skaka av oss! När det nu blir allt mörkare på de här breddgraderna kan vi väl åtminstone avhålla oss från att släppa in gastar och andra dumheter.
Karin
Karin,
hur menar du? Det samtal jag beskriver har verkligen ägt rum.
Gert
Karin,
Jag tror att jag förstår hur du menar, det är obehagliga tankegångar som ligger bakom påståenden som att prästvigningen inte ”tar” på kvinnor.
För egen del har jag valt att behandla dem som boggartarna (jag är osäker på böjningen av ordet…) i Harry Potter. De som antar formen av det man är mest rädd för och som drivs på flykten genom att man tänker sig dem i en fånig skepnad och ropar ridiculous.
Man kan t.ex. fundera på om inte prästvigningen, enligt premisserna för ämnet, borde ”ta” extra bra på gifta män som fått barn? Men det innebär förstås att man tänker sig att prästvigningen också kan fästa vid en särskilt manligt prestation, inte bara ett konkret könsorgan.
Efter detta sista kreativa utbrott ska jag återgå till min vanliga seriösa framtoning, jag lovar!
Anneli 🙂