Anneli Magnusson skriver:
Principen att behövs det lagar och regler om något, är det ett tecken på att detta något förekommer gäller förstås även idag och inte bara på 1500-talet eller 1000-talet som jag skrev om nyligen.
På Signumbloggen kan man läsa nedanstående notis där det står att de katolska biskoparna i Skandinavien kommit överens om en gemensam syn på övergrepp mot barn. Vilket jag tolkar som biskoparna bedömer att sexuella övergrepp kan förekomma nu och/eller ske i framtiden. Säkerligen gör de här en realistisk bedömning, det är naivt att tro att kyrkan skulle vara befriad från något som finns i övriga samhället.
Bättre förebyggande åtgärder och snabbare behandling av fallen är förstås nödvändigt. Men jag noterar att det inte står något om att varje misstänkt brott omedelbart ska polisanmälas. Jag utgår från att biskoparna anser att det är en självklarhet, men det vore bra om de tydliggjorde det.
”De katolska biskoparna i Skandinavien har kommit överens om en gemensam syn på övergrepp mot barn. Vid sitt biskopsmöte i Jerusalem, beslutade biskoparna i Sverige, Danmark, Island, Finland och Norge om utveckling av riktlinjer. Det handlar om att snabbare behandla fall av övergrepp mot barn och att förbättra förebyggande åtgärder, meddelade den skandinaviska biskopskonferensen i Köpenhamn.
På grund av olika rättsliga förutsättningar i olika länder är det omöjligt att skapa en gemensam uppsättning åtgärder, sade biskopsmötet. Samtidigt betonade biskoparna att kyrkan vid ”brådskande problem” med barnmisshandel bör, med känslighet och uppmärksamhet, gå längre än statliga institutioner.”
/Anneli Magnusson
I Beredskapsplanen mot sexuella övergrepp på barn och ungdomar som inom kort kommer att distribueras till alla katolska församlingar i stiftet står under punkt 7:
”Alla misstankar om att det begåtts sexuella övergrepp ska anmälas till polis och sociala myndigheter.”
och längre ned i samma stycke: ”Inom stiftet är det generalvikarien som har högsta ansvaret för att polisanmälan/anmälan till sociala myndigheter görs.”
Det är alltså ingen tvekan om vad som gäller i vårt stift och vem som är ansvarig.
Helene -Dominique
Det låter jättebra !
Glöm inte att också meddela Signum !
// Irène
Utmärkt! Glöm inte heller att informera föräldrarna om vad som gäller. De är troligen de första som de utsatta barnen vänder sig till.
Dessutom har väl föräldrarna rätt att själva göra polisanmälningar utan att gå via generalvikarien?
/Anneli
Anneli,
Tack!
Synnerligen viktigt att föräldrar samt ANDRA VITTNEN kan polisanmäla. Det handlar inte om ”Har rätt”
Självklart ska man inte ligga i händerna på en enda människa som man eventuellt till och med saknar förstoende för. Det är en demokratisk rättighet.
Agneta
Agneta,
Du har rätt! Det är förstås så att var och en som misstänker att något inte står rätt till ska anmäla det till polis och sociala myndigheter.
/Anneli
Beeredskapsplanen behandlar inte vad man ska göra i egenskap av förälder, utan vad man ska göra som anställd eller frivilligarbetare i stiftet.
Citat ur Beredskapsplanen, samma stycke som ovan: ”Var och en har alltid rätt att själv anmäla sexuella övergrepp till polisen.”
Om man inte vill tala med generalvikarien finns det en manlig och en kvinnlig kontaktperson man kan gå till. Eftersom generalvikarien är ytterst ansvarig måste han få kännedom alla misstänkta fall, men man måste alltså inte själv tala med honom, utan kan gå via kontaktpersonerna. Namnen på dessa ska finnas anslaget i alla stiftets församlingar.
Helene
Liksom självklart att man varken behöver gå genom kontaktpersoner eller generalvikarien.
Historien med pedofiler har ju visat sig vara en historia av tystnad där många vetat men ingen vågat säga. Därav bör ingen vara naiv. Sociala kulturer uppstår i församlingar som inte alltid är de bästa. Idag o framöver.
Jag minns ex. hur en fd kyrkoherde fick sista semester-resa betald av stiftet/församlingen till Thailand fastän kollegor o församlingsmedlemmar sätt hans böjelse för unga män. Några uppmärksammade detta till ansvarig men som sagt lite senare blev kyrkans pengar tagna (och mina skattepengar) för att köpa denna gåva till kyrkoherden. Jag är skyldig en underlåtelsesynd om jag vetat att ett barn eventuellt kunde blivit illa åtgången i Thailand. Självklart viste kollegor om denna risk av ev. brott men höll tyst. De borde ha krävt ett annat resmål – åtminstone.
Inte för att vi ska dra upp denna historia (jag hoppas att någon eller några läsare skäms) men som ett exempel på tystnadens kultur.
Detta anser jag är mkt viktigt … att man står individuellt ansvarig först o främst att polisen får kännedom om brott. Lämnar man över till andra som man inte helt litar på kan detta få stora konsekvenser. Tyvärr är kyrkans historia som sagt inte det bästa när det gäller sociala kyrkliga miljöer-rädsla-tystnad och pedofili.
Agneta
Agneta,
Det går rykten om övergrepp och ofredanden, jag har också hört en del av dem. Några är kanske bara just rykten och skadar genom det. Men i andra fall finns personer som vet vad som hänt eller har välgrundande misstankar. Det är bara att hoppas och be för att deras civilkurage räcker för att göra ordentliga anmälningar.
/Anneli
Yes.
Av nedanstående artikel i New York Times framgår att Katolska kyrkan har en lång väg kvar innan man kommit till rätta med sexbrotten.
”The Roman Catholic hierarchy in this country has promised accountability and justice for children sexually abused by priests. We fear it has a long way to go. A new inquiry has found that nearly a decade after the scandal engulfed the American church, children are still in peril and some leaders are still stonewalling investigations.”
http://www.nytimes.com/2011/02/15/opinion/15tue2.html?_r=2&scp=1&sq=shame&st=cse
/Anneli