”Förra veckan skulle den svenska artisten Anna von Hausswolff hållit konsert i en kyrka i Frankrike. Efter protester från en grupp katoliker ställdes den i och en annan fick hållas på hemlig plats. Motståndet mot konserterna möts av förståelse från ett antal katoliker i Sverige.”
Dagens krönikör Thomas Idergard SJ”stöder demonstranterna till 110 procent.” ÄvenAnna Beckman och Edward Blom ger sitt stöd till demonstranterna i Paris.
”Dominikanbrodern Filip Maria Ekman vill inte låta radikaliserade katoliker tas för religionens sanna ansikte.” Han ger en bakgrundsbild och skriver
”Och gossarna som demonstrerar? När jag klickar runt på deras Twitter- och Instagramkonton så handlar det mesta om vaccinationsmotstånd, jag ser tips om antisemitisk litteratur och skarp kritik mot påven. Här frodas det ilskna syndabockssökande och den deplattformeringslogik som tar så många former i vår samtid.”
Tyvärr brukar detta dock inte märkas så mycket av inom Stockholms katolska Stift eller svenska media. Tex kan Thomas Idergard SJ lätt ge intryck av att besitta universellt katolskt tolkningsföreträde …..
I Kyrkans Tidning reflekterar Susanne Wigorts Yngvesson – professor i etik vid Enskilda Högskolan i Stockholm- över en angelägen och tankeväckande fråga.
”Hur har vi hamnat här? Varför är inte ett teologiskt språk användbart på samma sätt som andra discipliners begrepp? ”
”Ska teologer och troende kristna lämna walk-over till psykologer, filosofer och konstnärer att tolka allt detta – alternativt vara med men använda psykologins språk? De bibliska texterna och de teologiska begreppen har kraft att upprätta både individer och folk. Inte bara genom att finnas givetvis, utan därför att orden utgår från ett gudomligt löfte. Kanske är det den sortens anspråk som gör teologins roll pinsam, obegriplig och obekväm i vår tid?”
”Hur ska man i detta läge hitta balansen mellan att å ena sidan värna den kristna trons begrepp och dess idévärld, å andra sidan att inte proklamera trons språk och bli betraktad som en religiös galning eller en nörd som övervintrat under en trave teologisk litteratur från tusentals år tillbaka?”
PS En av sin samtids lärdaste män men i synen på kvinnan var Thomas av Aquino ett barn av sin tid…….
”Det brukar sägas att Thomas av Aquino ”kristnade” Aristoteles och det är ett välkänt faktum att det var Thomas som gjorde Aristoteles känd i västvärlden. I detta inkluderas dock också Aristoteles antika konceptionsteori som gick ut på att mannen är den mänskliga normen och kvinnan en ”defekt” man. Detta synsätt har hållit i sig inom exempelvis den katolska kyrkan fram till våra dagar vad beträffar synen på bland annat kvinnliga ämbetsbärare. I det jordiska livet före döden var kvinnan i Thomas av Aquinos medeltida värld i allt underordnad mannen men Thomas var mycket noga med att framhålla att i livet efter döden var man och kvinna jämställda.”
5 föreläsningar ur olika perspektiv från Sankt Thomas av Aquinos Påvliga Universitet / Angelicum. Hade varit klädsamt om någon föreläsare också anlitats med förmåga att analysera Thomas av Aquino ur ett feministiskt perspektiv……… Men jag inser att just detta perspektiv är ointressant och ovidkommande på Angelicum. En konsekvens av detta är bla den alltjämt rådande klerikalismen inom katolska kyrkan.
Rose Mary Radford Ruether : ”Constructing a church of liberation from patriarchy requires dismantling clericalism. This means we have to understand the utter incompatibility of clericalism with a liberative understanding of church and ministry. Clericalism is the separation of ministry from mutual empowerment in community and its distortion into hierarchically ordered castes of clergy over laity. The clergy then monopolize sacramental action, education and teaching, administration and leadership in mission, turning the laity into passive dependents who are to receive these services from the clergy and carry out their orders, but not participate in shaping, defining and embodying these activities themselves. Ministry becomes the special preserve of the ordained, rather than based in the community and articulated within and by it.”
Kanske oartigt att inte svara när du frågar på Väks Fb sida om jag vill sitta med på referensgruppmöte för Katolskt Forum ”för att höra hur vi resonerar”.
Ibland finns bakomliggande orsakertill att en fråga kan upplevas som obehaglig och därför känns svår att svara på………du är en orsak …….
En ledtråd för att du ska förstå är en krönika påDagens Seglora 2017 som jag skrev med anledning av att sr Madeleine Fredell OP höll sitt lysande högtidstal i Storkyrkan – i samband med Riksmötets öppnande 2017 – i vilken jag omnämner såväl dig som Thomas Idergard…….. http://dagensseglora.se/2017/09/15/riksmotets-oppnande/
För andra gången efter reformationen – en katolik i Storkyrkans predikstol och därtill denna gång en kvinna och ordenssyster som talar om flyktingar och inkludering av den Andre och att ”DET GEMENSAMMA GODA INTE LÄMNAR NÅGON UTANFÖR”
En kompakt tystnad i katolska media ! Det kommer jag aldrig glömma !
Sr Madeleines ord handlade om flyktingar och utgick från den dagens bibeltext 5 Mos 26:5 ”Min fader var en hemlös aramé……..” och var i samma anda som Patricia Lorenzoni nu talade i Katolskt Forum.
Vad jag vet så blev inte Sr Madeleine – fd vice ordförande i Justitia et Pax – tillfrågad av arrangören Katolskt Forum att tex tillsammans med Patricia Lorenzoni vara panelist när ämnet för Katolskt Forum var ”Solidaritet Etik och Moral – I skärningspunkten mellan välfärdsstat och asylpolitik”
Det här du kommer in Erik Helmerson……..
I okt 2013 – ett halvår efter att Franciskus tillträtt som påve – deltog du i ”Människor och Tro” tillsammans med sr Madeleine FredellOP och Ulf Jonsson SJ. Du uttalade dig såååååå bra”Det här är inget nytt för katolska kyrkan att stå upp och vara en röst för rättvisa och mot rövarkapitalism och mot alla ideologier som sätter pengar istället för människan i centrum. Det är kristen katolsk baskunskap och verkligen inget nytt.”
Helt rätt Erik Helmerson ! ”Det är verkligen inget nytt! ” Med den inställningen 2013 vore det naturligt att du2017 backat upp sr Madeleine i katolska media…….
Det nya 2017varatt fd MUF ordföranden Thomas Idergard SJhade blivit präst i Sankta Eugenia……och sedan dess har du strukit begrepp som ”rövarkapitalism” ur din vokabulär….
Istället väljer du att ställa mig mot väggen när jag ifrågasätter Katolskt Forums val av en panelist som Carl Rudbeck som i media gjort sig känd för bla yttranden typ ”Att tala om inkludering om folk som vill mörda oss…..” ”Islam går inte skilja från politik…”
// Irène
PS Istället för att jag sitter och lyssnar i ett referensgruppmöte för Katolskt Forum skickar jag med dig ett tips ! Varför inte i dessa Zoom tider via länk inbjuda katolska företrädare – präster, biskopar och ordenssystrar – utanför den svensk katolska ankdammen som skulle kunna ge svenska katoliker en bredare / mer universell katolsk panoramabild ……
Under denna rubrik hölls 2 dec ett panelsamtal i Katolskt Forums regi i Sankta Eugenia kyrka i Stockholm.
”Solidaritet, Etik och Moral – I Skärningspunkten mellan välfärdsstat och asylpolitik. Välkommen till ett panelsamtal med IVAR ARPI, debattör och skribent, CARL RUDBECK, kritiker, politisk kolumnist och författare, samt PATRICIA LORENZONI, idéhistoriker och författare, kring migration och solidaritet. Moderator STINA OSCARSON, dramatiker och kulturskribent. Stora salen kl 19″
Patricia Lorenzoni inledde med att berätta att utgångspunkten för hennes deltagande i panelen var utifrån sin artikel ”Mot Gudsrikets horisont” som hon 2020 skrev i antologin ”Tidens tecken i Signum”. I den artikeln står bilden – som 2015 spreds över världen – av den drunknade 2- årige pojken Aylan Kurdi – på stranden utanför Bodrum i Turkiet – i fokus.
Jag citerar från artikeln :”Varför börja vid smärtpunkten? Det finns etiska såväl som kunskapsteoretiska skäl till att börja där det gör ont. Det handlar om den rättvisa som aldrig kan ges, men som det likväl är vår plikt att stäva efter.Men det handlar också om varifrån vi kan ställa diagnos på världen. Vi kan se flyktingmigranten som en manifestation av den fattige i filosofen och teloogen Enrique Dussels mening. Den fattige är tecknet på systemets strukturella sjukdom, men också som Dom Helder Camera uttryckte det, den i vars protest Guds röst ljuder. Läser vi flyktingmigrationen genom den fattige, blir flyktingens trotsande av gränser en praktik som på samma gång hör Gudsriket till och pekar på mot dettas frånvaro. I migrantens trots mot global gränsregim uppenbarar sig Gud.”
Det var med denna kunskap om Patricia Lorenzonis hållning i migrantfrågan som jag begav mig till Sankta Eugenia…….
Mendet blev med sorg, smärta och upprördhet jag som katolik bevistade panelsamtaletnär det gick upp för mig hur arrangören Katolskt Forum satt i system att styra utformningen av sina debatter genom sitt just medvetna val av panelsammansättning som avgörande styrmedel.….
Jag insåg att denna kväll i detta hänseende inte var någon engångsföreteelse. Jag påmindes om närRuth Nordström 16 sept i Katolskt Forum skulle lansera sin nyutkomna bok ”Till de utsattas försvar– om den svenska åsiktskorridoren”
Jag citerar mig själv från den gången ”Hela panelen består enbart av sinsemellan personliga vännersom alla är där för att stötta Ruth Nordströms uppfattning.” http://www.katolskvision.se/blog/?p=29253
Arrangörensuppenbara strategi 16 september var att Ruth Nordströms åsikter inte skulle kunna ifrågasättas. Ruth Nordströms uppfattningar skulle på så vis av publiken framstå som de enda rätta och sanna– särskilt som Thomas Idergard i panelen åtagit sig rollen som Ruth Nordströms försvarsadvokat !
I fallet Patricia Lorenzoni var strategin den motsatta ! Genom valet av 2 välkända manliga ochsåväl högljudda som högerkonservativa debattörer som Ivar Arpi och Carl Rudbeck förvissade sig arrangören om att deras meningsmotståndarePatricia Lorenzoni skulle bli kraftfullt ifrågasatt utifrån den ovan nämnda och citerade artikel hon gjort sig känd för.
Thomas Idergard behövde denna gång bara passivt sitta som åhörare i publiken…..Utan att lyfta ett finger – bara ibland nicka instämmande – framfördes Thomas Idergards åsikter lugnt och fint av herrarna Arpi och Rudbeck……
Patricia Lorenzoni uttryckte tydligt att hon är väl medveten om att det finns svåra intressekonflikter kring migrationsfrågor men att hennes deltagande i ett panelsamtal – som utspelas på platsen för en katolsk kyrka – krävde att hon insisterade på att INGÅNGEN till ett sådant samtal måsteske utifrån teologiska, moraliska och etiska utgångspunkter och inte de ekonomiskautgångspunkter som Ivar Arpi och Carl Rudbeck var där för att företräda ……..
Patricia Lorenzoni klaradesin uppgift med glans !
Men den obehagliga frågankvarstår varför det låg i arrangörens intresse att å ena sidan välja Patricia Lorenzoni som ENSAM paneldeltagare att försvara solidaritet, etik och moral i migrant-och flyktingfrågan för att å andra sidan se till att hon blir starkt ifrågasatt genom valet av motståndarduon Ivar Arpi och Carl Rudbeck.
I alla samtal kring migrationsfrågor dyker förr eller senare frågan om islam upp som ett problem. Så även denna gång på Katolskt Forum. Med tanke på katolska kyrkans officiella hållning i frågor som rör interreligiös religionsdialog blev valet av Carl Rudbeck – ökänd för sin islamfientlighet – en pinsamhet.
Carl Rudbeck skär all islam över en kam och menar på fullt allvar att ”islam är en religiös lära och en politisk lära och dom går inte att skilja åt” ….. Patricia Lorenzoni vill bemöta Carl Rudbecks uppfattning …….då hörs en man framför mig högt säga : ”Nu kommer fjollan ….” Folk vänder sig om mot mannen men ingen ansvarig ingriper …… Carl Rudbecks syn på islam får publikens applåder …..
// Irène
PS Patricia Lorenzoni fick ensam företräda påve Franciskus hållning i migrationsfrågor. Undrar vad påven skulle tycka om att en katolsk församling väljer att ge ekonomismen tolkningsföreträde genom numerärt övertag i en katolsk migrationsdebatt i en katolsk kyrka…..?
Jag citerar ur påvens budskap på 10 Världsdagen för migranter och flyktingar 2021
”In our day, the Church is called to go out into the streets of every existential periphery in order to heal wounds and to seek out the straying, without prejudice or fear, without proselytising, but ready to widen her tent to embrace everyone. Among those dwelling in those existential peripheries, we find many migrants and refugees, displaced persons and victims of trafficking, to whom the Lord wants his love to be manifested and his salvation preached. “The current influx of migrants can be seen as a new “frontier” for mission, a privileged opportunity to proclaim Jesus Christ and the Gospel message at home, and to bear concrete witness to the Christian faith in a spirit of charity and profound esteem for other religious communities. The encounter with migrants and refugees of other denominations and religions represents a fertile ground for the growth of open and enriching ecumenical and interreligious dialogue” (Address to the National Directors of Pastoral Care for Migrants, 22 September 2017).