Vänner,
För er som inte läser relativt komplicerad engelsk text har jag gjort utdrag ur La Civiltà Cattolicas stora intervju med påven. Intervjun är gjort på italienska men jag översätter till svenska från tidskriften Americas översättning till engelska. Det finns alltså flera felkällor än min bristfälliga engelska. Jag hoppas ändå att ni skall ha glädje av översättningen. Det påven säger är på många sätt revolutionärt – i varje fall som ansatser. Det är en viktig text som kommer att vara utgångspunkt för alla kommande diskussioner om kyrkans framtid.
Gert Gelotte
Påven om att använda omdöme:
Omdöme tar tid. Exempelvis tror många att förändringar och reformer kan genomföras snabbt. Jag tror att vi alltid behöver tid för att lägga grunden till verklig förändring.
Om ultrakonservatism:
Mitt auktoritära och snabba sätt att fatta beslut ledde till att jag fick allvarliga problem och anklagades för att vara ultrakonservativ … Jag har har aldrig tillhört högerflygeln. Det var mitt auktoritära sätt att fatta beslut som skapade problem.
Om ofelbarhet:
Att tänka med kyrkan är mitt sätt att vara en del av detta folk. Alla de troende, sedda som helhet, är ofelbara i trosfrågor … därför skall vi inte ens tänka tanken att tänka med kyrkan endast betyder att tänka med kyrkans hierarki.
Om kyrkan:
Kyrkan, som vi skall tänka med, är allas hem, inte ett litet kapell som endast rymmer en liten grupp utvalda människor.
Om vad kyrkan behöver:
Det som kyrkan behöver mest i dag är förmågan att hela sår och värma de troendes hjärtan … Jag ser på kyrkan som ett fältsjukhus efter ett slag. Det är meningslöst att fråga svårt sårade personer om de har högt kolesterol eller problem med blodsockret. Du måste hela hans sår. Därefter kan vi tala om allt det andra.
Om kyrkans reformbehov:
Den första reformen måste vara kyrkans tilltal
Biskoparna, i synnerhet, måste kunna stödja stiftsmedlemmar som vill följa Gud (the movements of God) så att ingen lämnas efter. Men de måste också klara av att följa med dem som har smak för att finna nya vägar.
Om abort, homosexualitet och preventivmedel:
Vi kan inte enbart betona frågor om abort, homosexuellas äktenskap och preventivmetoder. Det är inte möjligt. Jag har inte talat mycket om dessa ting och det har jag blivit kritiserad för. Men när vi talar om dessa frågor måste vi tala om dem i ett konkret sammanhang. Kyrkans undervisning är tydlig och jag är en kyrkans son, men det är inte nödvändigt att tala om dessa frågor hela tiden.
En person frågade mig en gång , på ett provokativt sätt, om jag godkänner homosexualitet. Jag svarade med en annan fråga: Säg mig, när Gud ser på en homosexuell person, omfattar han den personen med kärlek eller avvisar och fördömer? Vi måste alltid se till personen … Det är nödvändigt att visa barmhärtighet.
Om ekumenik.
Den gemensamma reflektionen, när vi betraktar hur kyrkan styrdes under de första århundradena före splittringen mellan öst och väst, kommer så småningom att bära frukt. I ekumeniska möten är det viktigt att inte bara lära känna varandra bättre utan också att se vad Anden har försett de andra med som en gåva till oss.
Vi måste gå eniga med våra skillnader, det finns ingen annan väg till enhet. Detta är Jesu väg.
Om kvinnan i kyrkan:
Vi måste arbeta hårdare för att utforma en gedigen teologi om kvinnan. Bara så blir det möjligt att bättre reflektera över deras roll i kyrkan. Den feminina kallelsen behövs överallt där vi fattar viktiga beslut. Utmaningen idag är att fundera över kvinnans bestämda plats överallt där kyrkans auktoritet utövas.
Om tridentinska mässan:
Jag anser att påven Bendikt beslut att tillåta ett bredare användande av den tridentinska mässan var på sin plats och motiverat av en önska att hjälpa människor som har detta behov. Det oroande är emellertid risken för ideologisering och exploatering.
Om tvärsäker tro:
Om någon har svar på alla frågor, så är det ett bevis på att Gud inte är med honom. Det betyder att han är en falsk profet som använder religion för egna syften. De stora ledarna för Guds folk, som Moses, hade alltid utrymme för tvivel. Du måste lämna utrymme för Herren, inte för tvärsäkerhet. Vi måste vara ödmjuka. Osäkerhet finns i varje gott omdöme …
Om den kristne är en återställare, en legalist, om han vill ha allt klart och säkert, så kommer han inte att finna någonting. Tradition och minnet av det förflutna måste hjälpa oss att finna modet att öppna nya områden för Gud. De som idag alltid söker efter disciplinära lösningar, de som längtar efter doktrinär säkerhet, de som istadigt försöker återvinna ett förflutet som inte längre existerar har en statisk och inåtvänd syn. Då blir tron en ideologi bland andra ideologier.
Om förändring i kyrkan:
Tänk på när slaveriet accepterades och dödsstraffet var tillåtet … Efter hand växte vår förståelse av sanningen. Exegeter och teologer hjälpte kyrkan att mogna … Även utvecklingen i andra vetenskaper hjälper kyrkan att växa i självförståelse. Det finns kyrkliga regler som tidigare fungerade, men som har förlorat värde och mening. Synen på kyrkans undervisning som en monolit som måste försvaras utan nyanser och utan olika tolkningar är felaktig.
Det är många mycket bra saker som påven tar upp. Det som känns bra är också att han menar att det är många områden som ska utvecklas!
Jag känner mig så glad för det!
Men en fråga stannade jag för.
I stycket Om kvinnan i kyrkan säger påven att vi måste utforma ”en gedigen teologi om kvinnan”. Jag undrar nu vad ”en teologi om kvinnan” egentligen betyder. Vad skiljer den teologin från ”en teologi om mannen”? Menas det teologi i kvinnligt respektive manligt perspektiv? Men vad är då ”teologi i kristet perspektiv”? Den måste väl vara lika för såväl kristna kvinnor som kristna män?
Påven ser som utmaning idag att ”fundera över kvinnans bestämda plats överallt där kyrkans auktoritet utövas.” Här har jag inte riktigt klart för mig om det är teologin (eller traditionen) som säger att det är enbart män som ska utöva kyrkans auktoritet.
Vill någon snäll och klok läsare ge mig ett upplysande svar?
Elisabet
Elisabeth,
det positiva med påven är att han ser problemen och inte förnekar dem. Men han sitter fast i gamla föreställningar om kvinnans speciella uppgift i kyrkan – givetvis underordnad mannen.
Det är positivt att påven tillåter sig själv att tänka och därmed även öppnar för andra att tänka. Reformerna kan nog bli mer långtgående än vad han just nu tänker sig. Givetvis behövs ingen speciell teologi för kvinnor.
Gert
Gert, Elisabet,
Vad menar egentligen påve Franciskus med “the feminine genius”? Existerar det begreppet i verkligheten? Vad är en ”gedigen teologi om kvinnan”? Är kyrkans lära om komplementära kön objektiv kunskap eller tidsbundna, kulturella föreställningar?
De frågeställningar ni tar upp analyserar professor, Sr. Margaret Farley i sin bok: “Just Love: A Framework for Christian Sexual Ethics”, redan en samtida klassiker.
Farley ger som ett exempel den antika kulturens förståelse av människans fortplantning som innebär att mannens säd planteras i kvinnans jordmån, vilket förstärkte uppfattningen om essentiell manlig aktivitet och kvinnlig passivitet. Idag vet vi att kvinnans ägg är lika oumbärligt för fortplantningen som mannans sperma.
“Threaded through the massive economic, political, and social shifts in twentieth- and twenty-first-century culture has been access to new knowledge and practical possibilities that have specifically influenced sexual choice and behavior. . . . There is, for example, the quite astonishing (relative to past ignorances and distortions) increase in scientific knowledge about sexual response as such and about the human reproductive process. While the ovum was discovered as early (or as late, depending on one’s point of view) as 1828, little was known until the next century about the physiologically active contribution of the female partner in the reproductive process. In prior centuries it was possible to sustain an image of male ‘seed’ and female ‘ground’ for reproduction, which in turn supported a view of the male as essentially active and the female as passive in reproduction and in sexual relations overall.” (s. 3-4)
Västerlandets kultur har producerat en dualism mellan manligt – kvinnligt och själ – kropp som i sin tur har konstruerat en hierarki mellan könen där mannen har värderats högre. Män har ansetts mer intellektuellt högstående än kvinnor och bättre lämpade för ledarskap. När kvinnorna upptäckte diskrepansen mellan sina egna erfarenheter och könsrollerna protesterade de mot orättvisan.
“Challenges to the meanings and the importance of gender arose first out of the recognition that role differentiations disadvantage women. Masculine/feminine dualism is as likely as spirit-body dualism to breed hierarchy. Hence, as feminists have noted, throughout Western history the male has been more valued than the female; men have been considered more appropriate for roles of leadership; men have been identified with mind and women with body; women have been considered intellectually inferior to men; women are thought to be passive, while men are active; and on and on. Moreover, women came to recognize a profound disparity between their own experience of themselves on the one hand, and on the other hand, the ways in which their gender identity had been construed. The conclusion drawn by many women in response to blatantly inaccurate interpretations of female gender identity and role capabilities was that indeed gender is a constructed concept. Questions quickly became how to counter the injustices spawned by inaccurate views of gender and of women.” (s. 134-135)
Enligt Farley har den samtida teologin lämnat det mesta av hierarkiska könsordningar bakom sig, förutom Troskongregationens och påve Franciskus teologi kan tilläggas.
“The majority of contemporary theologies eschew the kinds of gendered hierarchies of the Christian past. Few if any theologians today argue that women are intellectually inferior to men. Not many argue that a binary division of gender characteristics (men are strong, women weak; men are active, women passive; men appeal to requirements of justice, women to compassion; men prefer principles, women focus on relationships) applies absolutely. So theological claims for gender hierarchy are to some extent removed or moderated, the most contestable attributions of gender characteristics have faded, and in some theologies gender plays a completely new and transforming role. There is, however, no serious or widespread move to eliminate the binary construction of gender as such. Yet within Christianity there is some basis for doing just this, at least in the context of relationships among Christians.” (s. 140)
Katolska kyrkan, Vatikanen, som har utnämnt sig själv till den universella kyrkan, kan omöjligen leva kvar i sin provinsiella kultur och mentalitet. Ingen kommer undan den ofrånkomliga bearbetningen av föreställningar kring kön och sexualitet.
“The solution to the gender divide, however, does not lie in an uncritical notion of ‘complementarity.’ No one of us is complete as a person, and maybe not as a gendered person. Yet when all determinations of, for example, masculine and feminine ‘traits’ prove nonuniversal; when these characterizations of what is normatively a woman or a man prove deeply culturally constructed; when someone, for example, do not find themselves in the descriptions of the traits they are supposed to represent; then we must see these characterizations as what they are: social and cultural stereotypes that promote hierarchical relations, and that do not, in the end, succeed in making us complements cross a gender divide.” (s. 156-157)
Finns det några könskillnader kvar efter att vi har skalat bort fördomarna? Personligen vet jag inte, men vetenskapens och teologins utveckling måste återspeglas i kyrkornas lära och etik. Det viktiga måste vara att genomskåda hur våra värderingar har utnyttjats och brukas till att deformera kristen tro och kvinnors och mäns liv.
Jag ger gärna Farley sista ordet:
“All along I have been struck by the urgency of contemporary issues in sexual ethics not in spite of but along with the many other urgent ethical issues that demand our attention today. What happens in the sexual sphere of human life is not isolated from what happens in other spheres – whether familial, religious, social, political, or economic. The possibilities for human flourishing in general are nurtured or hindered by the ways in which we live our sexual lives. Everyone is aware of not only the fulfillment and joy promised through human sexuality, but the harm, violence, and stigma that unjust actions, relationships, and attitudes bring to our sexual selves. Perhaps never before have words of healing and hope been so needed, especially from the churches.” (s. xi)
Inez
Inez
Ingen är så skicklig på att pricka in profeter som Troskongregationen som brukar ”ringmärka” dem med en sk NOTIFIKATION.
Sr Margaret Farley bok ”JUST LOVE. A FRAMEWORK FOR CHRISTIAN SEXUAL ETHICS”
har fått en sådan Notifikation som avslutas med orden
”With this Notification, the Congregation for the Doctrine of the Faith expresses profound regret that a member of an Institute of Consecrated Life, Sr. Margaret A. Farley, R.S.M., affirms positions that are in direct contradiction with Catholic teaching in the field of sexual morality. The Congregation warns the faithful that her book Just Love. A Framework for Christian Sexual Ethics is not in conformity with the teaching of the Church. Consequently it cannot be used as a valid expression of Catholic teaching, either in counseling and formation, or in ecumenical and interreligious dialogue. Furthermore the Congregation wishes to encourage theologians to pursue the task of studying and teaching moral theology in full concord with the principles of Catholic doctrine. ”
http://www.vatican.va/roman_curia/congregations/cfaith/documents/rc_con_cfaith_doc_20120330_nota-farley_en.html
Visst är det tragikomiskt att en grupp celibatära Vatikanmän har mage att fördöma en ordenssysters bok för att dess åsikter sägs strida mot kyrkans lära – något som i sin tur ENSIDIGT bestäms av samma grupp celibatära Vatikanmän – hjärntvättade under sina prästutbildningar med ANTIKENS syn på relationen mellan män och kvinnor härrörande från Aristoteles. Han som ”kristnades” av Thomas av Aquino på 1200-talet och vars kvinnosyn under 800 år förts vidare till kyrkans företrädare.
Inte undra på att Vatikanmännen tappar anhängare bland västvärldens läskunniga internetanvändare…….men har sina största fans bland fattiga analfabeter i tredje världen som inte har en aning om varken feministteologer eller notifikationer.
// Irène
Irène,
Instämmer.
Sr Margaret Farleys bok är både omfattande och djupgående.
Vilken kardinalsynd var det då som Troskongregationen först och främst slog ned på? Jo, att hon godkände masturbation. På den nivån är det. Tragikomiskt är ordet.
I en kort video från nyhetsmagasinet 60 Minutes berättar Farley om sin förvåning över detta:
http://www.cbsnews.com/video/watch/?id=50143031n
Jag beundrar alla reformkatoliker som kämpar på i enfaldens motvind.
Inez
Inez
Böcker som får en Notifikation brukar ju bli succéböcker ur försäljningssynpunkt…….
Tänk att påvedömet inte lär sig. Redan när böcker sattes på INDEX så borde påven och hans män ha lärt sig att förbjuden frukt smakar bäst. Folk visste att de böcker som hamnade på INDEX var de verkligt spännande där det fanns nya tankar och idéer att inspireras av.
Kolla på det här lilla videoklippet – också från 60 minutes med prästen som vet hur Jesus tänkte när det gäller kvinnor, ”han valde ju bara män”……… Så synd att inte intervjuaren då påpekade att Jesus dock inte företog sig några vigningar av dessa män till präster……
Kolla på hans ansiktsuttryck när han lägger ut texten …….Så pinsamt! Kårandan bland katolska präster både möjliggör och tvingar präster att säga precis vilka floskler som helst….
http://www.cbsnews.com/video/watch/?id=50143033n
Skulle jag skriva ett manus till en teaterpjäs om hur det går till i Vatikanen så skulle jag bli anklagad för att göra en NIDBILD av kyrkan trots att jag bara skulle använda mig av autentiska fakta som tex låta ”kardinal Levada ” först ha lite högläsning ur Farleys bok för publiken och sedan visa upp nära han sammanträder med sina polare i Troskongregationen och låta publiken höra hur hela gänget av män sitter och förfasar sig…….. och sedan förfasar sig ännu mer …….och sedan låta publiken delta i hur man filar på HÖGTIDLIGA formuleringar till Notifikationen ……
Oj, vad jag skulle bli utskälld för att vilja svartmåla katolska kyrkan……
// Irène