Jag vet att jag deklarerat min otro tidigare men jag förstår inte vad jag försökt att tro på o som andra så lätt verkar naturligt tro på? Ofta får man höra att det är ”ett mysterium” ”en tron’s sak”…men det kan faktiskt verka som en uppnäst adelsuttalande att säga så som vore de som inte tror lika märkvärdigt …är mindre utrustade. Det går liksom inte hem i dagens värld.
Om en e flera biskopar tvivlar på jungfrufödseln vad är då G-ds sonskap värt? Om uppblåsbara kyrkor levereras via budbil till bröllopet i trädgården för att festen efter den kanske inhyrda prästen gått ska bli festligare o spritblötare… vad är religion värt?
Om Sverigedemokraterna är större än kristdemokraterna i kyrkvalet o om katolska kyrkan helgonförklarar en påve som G-d glömde att ta i örat på när barn våldtogs av kyrkans präster…vad är både G-d o denne halvdöve påve värd?
Vänner o Kristna som läser denna blogg nu kommer ett S.O.S. från mig vars hjärta glider mot o för judendom allt starkare:
Var Nära o svara o diskutera med mig:
VAD ÄR G-DS SON ? VARFÖR SKULLE G-D NEGLIGERA ALLA ANDRA O GE EN BLODTÖRSTIG KRISTEN KYRKA EN … SON? FÖR ATT DEN SENARE SKULLE MÖRDA G-DS FOLK JUDARNA o FÖR ATT SEDAN EN MILJARDRELIGION SKULLE UPPSTÅ SOM INTE HADE YTTERLIGARE EN SON…eller Dotter:
Mellan alla dessa ändlösa kyrkopolitiska debatter o förslag o reformer :
VAD ÄR DET NI TROR PÅ NÄR NI SÄGER G-DS SON ?
Vad är viktigare än att svara på det ? Det går nästan inte en dag som jag inte stöter på folk som hatar kyrkan och efter pedofilhärvan blir det alltmer hatiskt. Sverigedemokraternas framgång i valet gör inte saken bättre. Man känner värme för buddismen eller privatreligiositeten. Jag hör folk tala ”om den sanne troende” till skillnad från den kyrklige. Den ”förste” Jesus bra men den kyrklige en förvrängning. Ja, så säger folk. En plastkyrka vid Triangeln i Malmö fick folk att förstummas…häpna. ” Utanför mitt soveumsfönster stod en uppblåsbar fet plastkyrka” sa en vän.
Jag skojar inte…detta är ett S.O.S.
Katekes o monotont tänkande som rabblande av redan godkänt stämplat material o dogmer—-undanbedes.
Vad är G-ds son?
er vän Agneta
Agneta.
”VAD ÄR DET NI TROR PÅ NÄR NI SÄGER G-DS SON ?
Vad är viktigare än att svara på det ?”
Vilken trovärdighet har nutida teologer i sina kristologiska teorier mot dem som var med när Guds son gav sig till känna inför deras egna ögon och öron? Som exv Tomas och Johannes:
Den tvivlande Tomas möter den uppståndne ffg:
”Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Joh 20.
Eller se inledningen av Johannes första brev:
”Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig.” 1Joh 1.
Till detta kommer Jesu eget vittnesmål inför folket och Stora rådet om vem han är. De skriftlärda anklagar Jesus för att häda när han förlåter den lame mannen i Kapernaum dennes synder: ”bara Gud kan förlåta synder”. Då svarar Jesus:
”… för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bår och gå hem.” (Alla tre synoptiker.)
Det är uppenbart att han anser sig ha samma gudomliga auktoritet som Gud fader själv.
Ingenstans framstår saken tydligare än när hans liv står på spel: Översteprästen Kajafas utbrister i desperation inför Jesu tystnad: ”Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.” Jesus svarar affirmativt medveten om att han därmed beseglar sitt öde: ”Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.”
Tydligare kan det knappast sägas och uppståndelsen bekräftar sanningshalten i hans ord.
Samuel.
PS. Känner du till Jews for Jesus?
Jews for Jesus takes the mainstream Christian positions that Jesus is the Messiah, that his coming was prophesied in the Hebrew Bible, and that Jesus is the son of God, the second person of the Trinity. Jews for Jesus believes that their views of the Messiah are entirely compatible with the view of God presented in Jewish scriptures, and that the doctrine of the Trinity, fundamental to the Christian faith, is not entirely alien to Judaism. Wikipedia.
Agneta.
”Vad är G-ds son?”
Energi och ljus tycks mig vara två av de mest upplysande metaforerna för Gud och Guds son. Såsom energin manifesterar sig i ljus, så manifesterar sig Gud i den gudomliga människan Jesus. Detta är dock något hela skapelsen har gemensamt med Jesus – vi är alla manifestationer av den gudomliga energin både fysiskt och metafysiskt – och i och med inkarnationen och passionen förenas och försonas vi med Gud.
Det är vad Guds son är: Gud med oss. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus.
Eller som Paulus uttrycker saken:
”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden…allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom” Kol 1.
”Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.”
Kol 1.
Som kristen universalist ser jag dig i Guds ljus oavsett hur din tro eller icke-tro ser ut.
Samuel.
Tack käre Samuel,
För att du finner mig djupt troende. Det är sant, det är jag o kommer alltid att vara. Det är min natur lika självklart som jag har tänder (jag föddes faktiskt med tänder).
Men vad betyder ”människosonen”?
Och i Kolosserbrevet beskriver Paulus att G-d låter all fullhet bo i Honom o att Jesus är G-ds avbild o den försfödde… är vi inte alla människo-söner o döttrar det?
I våra kroppar o i våra själar ligger alltings förstfödda. Vi är universell kretsgång. Av mull till mull. Av atom till atom. Kvantpartikel till kvantpartikel. Inget går förlorat…vi är själva skapelsen. Till stoft. Till Pneuma. Till Ruach. Fortfarande början o slutet. Alfa o Omega.
Vi har i det närmaste myntat en slogan ”Kristus lever i oss” iom det s.k. dopet o det är detsamma som att G-d lever i oss. Och så är det ju. Men varför benämna det G-ds Son så specifikt när rabbin Jesus benämner sig som ”människoson” en uppfattning av identitet som han säkert delade med andra – de flesta- av sitt eget folk.
Varför skulle en allsmäktig G-d tillåta en miljardreligion som Islam som inte har denne G-ds Son att bli till? Varför bortse från ett historiskt faktum? Eller ska man se islam som ett misstag, ett djävulens verk?
Vad händer om vi tar bort denna uppfattning om Sonskapet…blir vi inte ETT med både judar o muslimer? Som om en fantastisk väv till g-domlig matta breder ut sig ….för oss.
Med tusen skiftningar o Fred. Nyfikenhet på tolkningar av en o samma G-domliga röst?
G-d som Fader har ju även judarna o ”Fader Vår” borde likaväl kunna vara strikt judisk.
”Människosonen” är inte samma som ”G-ds ENDA son” …om så är …hur då?
Jag Agneta är ju G-ds människodotter o du Samuel är G-ds människoson. Eller?
Vad tänker du Samuel o vad tänker ni andra?
S.O.S. // Agneta
Agneta.
Det du och jag förenas av teologiskt är att räddningen Jesus åstadkommit har universell räckvidd oavsett människors religiösa tillhörighet, men vi tycks ha olika uppfattningar om detta faktum är grundat i Jesu identitet som både människa och Gud. Eller ej.
Visst kan alla människor sägas vara Guds barn – en frukt av Guds kärlek och skaparglädje, av den potential Gud begåvade universum med – men det är trots allt en viss skillnad mellan att vara ”född och icke skapad”. Den förstfödde i hela skapelsen är vår urbild.
”Allt blev till genom det (logosordet) och utan det blev ingenting till av allt som finns till.” Och utan den messianska gärningen skulle ingen räddning, ingen nådgiven försoning finnas i kristendomen. Inte heller finns universell räddning i någon annan religion (vad jag vet).
Det är den gudomliga uppenbarelsen som upplyser oss om denna räddning och därför behöver vi forska i skriften för att kunna söka upp Gud och så få smaka det liv han erbjuder redan på jorden.
Sista gången Jesus använder beteckningen Människosonen visar han vad den betyder för honom:
”Är du Messias, den Välsignades son?” Jesus svarade: ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.” Mark 14.
Han säger alltså att han är samtidigt människa och Gud, att Gud har tagit en människas gestalt. Och att han hämtat titeln från den tydligaste messianska profetian i Daniel:
”Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa [eg. människoson enligt hebreiskan] kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.” Dan 7.
Agneta, universalismen som jag bekänner mig till är otänkbar utan Kristi gärning. Jag har letat men inte funnit en motsvarighet i någon annan livsåskådning. Jesus är ett unikum.
Samuel.
Agneta, reformvänner.
Som du vet tror jag på framåtrörelsen och är lika proggressiv som de fyra miljoner som står bakom det öppna brevet till påven, men jag tror också att förutsättningen för denna rörelse, denna erövring av ny mark, är att sänka sina rötter allt djupare i gudsuppenbarelsen, den kod om verklighetens innersta innebörd Messias står för. Sådan fördjupning leder till tillväxt, till nya frukter.
Hade tänkt skriva något om behovet av resourcement i andra Vatikankonciliets anda när jag upptäckte att biskop Anders redan hållit ett vältaligt och kort föredrag om detta.
Detta citat sammanfattar saken: connexio mysteriorum inter se. Det finns ett samband och en ömsesidig korsbefruktning mellan de trosmysterier som blivit oss givna från början.
BISKOP ANDERS ARBORELIUS
Föredrag vid Trons års öppnande, 11 oktober 2012 . Till källorna – här och nu
(Ad fontes –aggiornamento)
Två grundtankar möter oss ständigt när vi försöker tränga in i det Andra Vatikankonciliets texter. Man söker sig både bakåt till källorna (lat. ad fontes) och rötterna ‐ och till nuet, till den dag och situation som råder här och nu (ital. aggiornamento). Vår kristna tro har sina rötter i uppenbarelsen. Grunden är redan lagd. Men tron måste alltid förklaras på det språk vi förstår och talar i dag. Ett koncilium vill gräva fram den ursprungliga trosskatten och putsa upp och förnya den, så att den strålar av Kristi skönhet och så ”låta alla människor upplysas av hans härlighet som avspeglar sig i kyrkans ansikte” (Lumen Gentium, 1). Kyrkan och alla hennes lemmar måste ständigt spegla sig i Jesu heliga ansikte och låta sig förvandlas till en allt större likhet med honom. Då kan hon och vi alla också på ett trovärdigt sätt ge honom vidare till de människor vi möter på vår väg. Kyrkan är alltid missionerande. Hon är sänd till folken för att ge dem sanningens och trons ljus. I alla tider och miljöer har hon samma uppdrag och budskap, men hon måste med den helige Andes hjälp hitta de ord och det sätt som gör att alla, vilka de än är och var de än lever, kan förstå och ta emot det hon vill förmedla.
Ett koncilium är alltid förankrat i en viss tid och skall på tidens språk tala till människor om honom som är den eviga Sanningen. Ett koncilium utgör alltid en viktig milstolpe i kyrkohistorien, som i sin tur är en del av frälsningshistorien. Det krävs alltid mycket tid och kraft att smälta det budskap som ett koncilium förmedlar. Det är en av den helige Andes största uppgifter att hjälpa läroämbetet och hela gudsfolket att förstå och tränga in i det som konciliet förmedlar. Kyrkans koncilier är själva grundstommen i traditionen, som i sin tur bara bygger på den ursprungliga uppenbarelsen i Jesus Kristus. Det är inga nyheter som framläggs och produceras av ett koncilium, utan det är en förnyelse och en fördjupning av det som ryms i uppenbarelsen. Det Första Vatikankonciliet har myntat ett mycket viktigt uttryck som hjälper oss till en djupare förståelse av detta förlopp: connexio mysteriorum inter se. Det finns ett samband och en ömsesidig korsbefruktning mellan de trosmysterier som blivit oss givna från början. Det tar tid att tränga in detta outtömliga förråd. Koncilierna hjälper oss att få en djupare inblick och insikt i trons sanning mitt i tidens virrvarr.

1(3)
Det finns alltid en hälsosam, men ibland också skarp kontrast mellan dem som mer betonar ad fontes och dem som sätter aggiornamento i centrum. Under ett koncilium blir detta alltid tydligt. Diskussionens vågor kan ibland gå höga och under tidiga koncilier ledde det ibland till rena handgripligheter. Också under det Andra Vatikankonciliet blev detta tydligt, både under konciliefädernas inbördes samtal och inte minst i medias rapportering. Det är väldigt lätt att då se på detta som en parallell till den politiska sfärens uppdelning i höger och vänster. Samtidigt måste man påpeka att dessa politiska kategorier inte omedelbart kan överföras på inomkyrkliga diskussioner. Det är en av vår tids stora frestelser, som har lett till många onödiga missförstånd och konflikter, att man har sett på livet i kyrkan utifrån en dragkamp mellan konservativa och progressiva, mellan höger‐ och vänsterkrafter. Det är alltid olyckligt och ofruktbart att urskillningslöst ta över inomvärldsliga betraktelsesätt, när man vill belysa inomkyrkliga processer.
Det Andra Vatikankonciliet lyckades med konststycket att hålla ihop kontrasten mellan ad fontes och aggiornamento, ja, att göra den fruktbar för kyrkan i vår tid. Ibland blir denna balansgång på smal lina under Andens försynta ledning helt tydlig, ibland kan det tyckas väga över åt det ena eller andra hållet. Det viktiga är att trons centrala budskap om Kristi frälsning blir ytterligare förklarat och att man ser att det berör oss på livets alla områden. ”Ty det ankommer på kyrkan att göra Gud Fadern och hans människoblivne Son närvarande och liksom synliga, därigenom att hon under den helige Andes ledning ständigt förnyar och renar sig” (Gaudium et Spes, 21, 5). Det är viktigt att varje lem i kyrkan ser sin kallelse att gå in i denna förnyelse‐ och reningsprocess, så att han eller hon så att säga kan synliggöra Gud i sitt sätt att vara och leva. Det har tyvärr blivit en tidstypisk frestelse för många kristna att se mer på kyrkan utifrån, som en organisation bland andra. I vår mediala och globala tid är det många som inte förmår att se på kyrkan inifrån. Men ser vi mer med trons ögon på kyrkan och lever vi i kyrkans hjärta, då är vi alltid medansvariga. Vi är lemmar i gemenskapen och genom vårt liv vittnar var och en av oss om hennes sanna skatt, Jesus Kristus.
Vi skulle kunna ta fram ett stort antal exempel på hur konciliet lyckas förena de två grundlinjerna, ad fontes och aggiornamento. Det kanske mest typiska är att konciliet som sådant gör ett hopp bakåt i tiden till Bibelns och kyrkofädernas nivå och hoppar över århundradena däremellan för att här och nu ser hur kyrkans liv kan förnyas av dessa källor. Något förenklat kan man alltså säga att Thomas av Aquino (som knappast blir citerad alls i konciliedokumenten) och konciliet i Trient, som tidigare stod så centralt, skjuts lite åt sidan utan att för den skull förnekas eller nervärderas. Men man vill gå ännu längre tillbaka, till uppenbarelsen och traditionens källor, och samtidigt belysa detta utifrån nutidens frågor och krav.
Samtidigt får vi inte glömma att konciliet inte bara är inriktat på det som varit och det som är nu. Allt i kristendomen är också eskatologiskt. Vi är på väg till våra sanna hemland. Vi är gäster och pilgrimer här på jorden. Vi har vår skatt i Guds eviga rike. Risken är stor i vår tid att detta evighetsperspektiv går förlorat. Konciliets texter kan hjälpa oss att återerövra Bibelns och fornkyrkans starka eskatologiska inriktning och att göra det på ett sätt som svarar mot våra nutida behov. ”Genom den helige Andes inverkan skall kyrkan aldrig upphöra att förnya sig, till dess hon genom korset når fram till det ljus som aldrig förgår” (Lumen Gentium, 9). Genom sin uppståndelse har Kristus öppnat den eviga härligheten för oss. Himlens port står redan nu på glänt. Genom tron får vi redan här och nu en glimt av det som väntar oss. Hoppet styrker oss under vår pilgrimsfärd och ger oss kraft att efterfölja Jesus, burna av hans kärlek.

Stockholm 2012‐10‐11
+Anders Arborelius ocd
Samuel,
Förlåt om jag är jobbig men kan inte annat vara!
Jag försöker o försöker förstå. Jag idkar självkritik. Jag tror på G-d men jag kan inte förstå det vettiga i ett Sonskap.
Jesus är g-domlig utan sonskap liksom vi är alla g-domliga. Jesus är den störste profeten, rabbinen, helgonet o ängeln denna jord skådat ….eller möjligen den mest begåvade extroverta av de heligaste…vi kan inte känna den djupt andlige indianhövdingen eller den enkla bortglömda småstadstanten som har en så stark bön för de döda’s själar att himlen öppnar sig i glädje.
Vladimir Solovjov var som du säkert vet en rysk mystiker o en utmanare av rysk rigiditet rent politiskt o naturligtvis religio-filosofiskt. I ett läge när antisemitiska övertoner blev ett alt starkare inslag i den slavofila nationalismen uttrycker han o manifesterar i handling allt starkare sympatier för Rysslands judar. Han börjar läsa hebreiska o studera Talmud. Han intresserar sig för den judiska Teokratitanken.
Han konverterar till katolicismen men den sista bön han ber är på sin dödsbädd ber han för Europas judar.
Detta för övrigt ger Lars Noren uttryck för i sin sista bok dvs varför förföljs Jesu folk? En fråga den dystre Noren inte kan överge o plågas av.
Liksom faktiskt Fidel Castro som i en intervju med Jeffrey Goldberg 2010 säger:
”The Iranian government should understand that the Jews ”were expelled from their land, persecuted and mistreated all over the world, as the ones who killed God. In my judgment here’s what happened to them: Reverse selection. What’s reverse selection? Over 2,000 years they were subjected to terrible persecution and then to the pogroms. One might have assumed that they would have disappeared; I think their culture and religion kept them together as a nation.” He continued: ”The Jews have lived an existence that is much harder than ours. There is nothing that compares to the Holocaust.”
Svaret på varför kan vara Sonskapet.
Samuel, läsare… jag vet att jag halkar in på judendom men när det kommer till frågan om G-ds son är det omöjligt att inte göra. Frågan är Samuel o andra intresserade om kristendomen inte lika väl (bättre?) hade kunnat vara en välsignande religionsform även utan sonskap. Kanske större ödmjukhet, demokrati och religionsfred (o därmed fred).
Korsfäst Mandela o en världsreligion växer fram. Kortfäst Obama o spotta på hans fru o barn o döda hans anhängare o en enorm religion träder fram.
Rabbinen är den störste … räcker inte det? Behöver vi jungfrufödsel o sonskap?
Agneta
Agneta.
Jobbig? Nej, saklig kritik och ärliga frågor är inte jobbiga, men jag är inte säker på att jag förstår när du skriver ”Svaret på varför kan vara Sonskapet” som svar på – anledning till – att judarna har drabbats av ett så bottenlöst hat och outsägligt lidande.
För romarna fanns inga teologiska skäl till deras folkmord och fördrivning av judarna. Den religiöst motiverade antisemitismen kom senare. Den tidiga kyrkan var ju i hög grad judiskt präglad – Paulus, Petrus, Johannes, etc. Senare uppstod myten om judarnas skuld till Jesu död och på 300-talet – då korruptionen av Kyrkan sätter in på allvar – finns de första tecknen på att ge judarna kollektiv skuld för gudsmordet/deicidas. Under medeltiden blev myten officiell teologi bevarad i liturgin in i modern tid.
Redan i kristendomens första predikan slår Petrus fast: ”Jesus utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom”. Jesu död var Guds beslut och han dog för hela mänsklighetens synd. ”Om en har dött för alla, har alla dött” skriver Paulus och därför är vi alla lika delaktiga i gudsmordet.
Men skam till sägandes dröjde det till efter Förintelsen innan den medeltida liturgin genomlystes och antisemitismen fördömdes och rensades ut från Kyrkans officiella hållning. Det om något visar på människans fördärv.
Vad gäller kristologin uppenbarar Jesus vem Gud är på det mest slutgiltiga sätt i passionsdramat. Utan det skulle kristendomens kärna inte finnas och det är Guds identifikation med människan, inkarnationen, som ger den dess universella mening. Vilket gör tanken att Jesus är både människa och Gud omistlig.
Frälsningen kommer från judarna som Jesus sa. Och bevisade. Ödmjukheten och freden är vårt ansvar.
Samuel.
Agneta, reformvänner.
Inför Nobelpriset.
Så här skriver DN:
”Upptäckten av Higgspartikeln är utan tvekan århundradets fysikhändelse, och på tisdag får vi veta om den även ger årets Nobelpris i fysik.”
Med higgsfältet är det fastslaget att universum är fyllt av en mätbar energi och att Einsteins ekvation som säger att materia är manifestation av energi är experimentellt bevisad trots att ingen kunnat observera den rena energin, energin i sig själv. Dess existens är begriplig för tanken om ej för blicken.
Inom teoretisk fysik gör man dock inte anspråk på att veta vad energi i sig själv är i ontologisk mening. Das Ding an sich. Men eftersom energin anges i bestämd form måste den kunna sägas vara ett enhetligt fenomen, som kan ges attributet enkel i motsats till mångformig och komplex. Dess rena enkelhet ger den perfekt och total versatilitet.
Men världen som vi uppfattar den kännetecknas av mångfald och komplexitet. Eftersom allt i grunden är energi har vi alltså i energin det definitiva begreppet för föreningen av enhet och mångfald, enkelhet och komplexitet. Det finns ingen gräns för energins rikedom av uttryck.
Härifrån är inte steget långt till hinduismen som i Upanishaderna säger att ”Brahman is the ultimate essence of material phenomena”. Till skillnad mot de gamla grekerna, som nöjde sig med atomism, uppfann de antika indierna ett begrepp för alltings innersta natur, den vi nu kallar energi. Eller Brahman.
Alltings energiska essens har nu vetenskapen bekräftat, men dess källa känner ingen. Energin har ju visat sig vara oskapbar på naturlig väg; dess existens konstateras som ett outgrundligt axiom i lagen om energins bevarande som kallas energiprincipen. Och enligt entropilagen minskar energins arbetskraft, exergin, oupphörligt och visar att kosmos går mot obeveklig död, maximal entropi. Universums energi/exergi är inte evig. Den har en absolut början, ett födelsedatum. Vem födde?
Vetenskapen lämnar därmed dörren vidöppen för teismen och låter logiken formulera det självklara: energin kan inte ha skapat sig själv ur intet, det krävs en skaparmakt, en makt med evigt och oberoende vara. Den makt som med sin befallning framkallat energin och ingjutit kosmos med de lagar inom vilka energin har att verka och manifestera sig meddelst materialisering för att producera och evolvera världen.
Skaparmakten har i sin messianska uppenbarelse visat sig vara en intelligent och personlig gud. Passionerat kärleksfull i att befria människan från slaveriet under orättens förtryck, från lögnen, från våldet, och ge sitt liv för hela världens räddning.
Den Gud i vars osynliga men energiska närvaro vi blir till som fria, etiska och spirituella varelser.
Samuel.
Samuel
Du är en oroande och roande person vilket du ska se som ett gott betyg! I alla fall från mig som har svårt att umgås med folk som inte har en galenskap i sig! Ta en grupp svenskar som just cyklat på motionsspår med ilande rödsvarta getinghjälmar på sig o som sedan står o försöker stelt samtala med termos. Långa välklädda o på blonda huvuden ilröda getinghjälmar utan tillstymmelse till närhet eller komik i samtal. Sådana är livsfarliga för en sådan som jag att ens samtala med. Det blir alltid fel.
Det kan aldrig bli fel med dig i samtalet eftersom du har bestämt dig för att jag är troende OAVSETT hur jag enligt katolsk tro hädar… är en avfälling. Det är gott. Det är en bra början. En nödvändighet.
Först då är vi andliga syskon. Utan galenskap inget roligt bevänt med religion!!!!
Nå, Samuel, du återkommer till den kvantfysiska Brahma-Nirvana-energin som för hinduer o buddister är opersonlig. Du frågar e låter vetenskapen fråga”vem födde” o jag kan lika fråga med första Mosebok i hand : vad kom först ordet eller bilden?
Hur kan vi bli fria etiska o spirituella varelser om vi har olika bilder av denne EVENTUELLT personlige G-d?
Blunda Samuel… blunda nu vid datorn när jag säger…
…….
…….
……
…….
…….
……
PRICKIG KANIN.
……
……..
………
……..
……..
…….
Såg du något? Eller var det ett ord bara? Var det en kanin eller en prickig korv…eller något annat prickigt?
Jag gjorde detta experiment under ett föredrag jag höll för konstintresserade häromsist.
Alla såg på bråkdelen av en sekund (intressant hur snabbt!) olika saker. En del ”såg” tomhet-ord- bilder.
Det var lätt för dem att vara olika när de såg ofarliga saker som typ ”rosa fisk i vatten, hus, amerikanare etc. Men så fort man kom in på mer laddade ord blev det tumult.
Orden då var : död o G-d.
När G-d kom upp som ord såg flera följande:
a) en gammal gubbe
b) altartavla
c) förtryckta kvinnor i slöja
d) Mose tavlor o Mose
Men flera såg flyktiga moln. När jag då menade att moln var en abstrakt motsade de sig detta starkt o menade att det trots sin genomskinlighet var figurativt.
????
Redan här kan du räkna in ytterligare ett mysterium.
Vad kommer först inom oss…ord eller bild… och om det är bild så följer onekligen en egentolkning. Utan tolkning skulle vi bli galna och det är rätten till tolkning som är Skaparens gåva i form av Fri Vilja till oss människor. För först av allt —- ständigt i var sekund av allt tänkande— kommer antingen ord eller bild.
Du beskriver Energin o Higgs partikel o det är underbart som realitet men det är trots allt så att bilderna av denna realitet ger sekundsnabba egentolkningar i flera miljarder människor på denna jord.
Några tolkar det som G-d. Du tolkar det även som G-ds son. Katoliker säger duktigt Treenighet vilket är så konstigt att det blir farligt att våga ifrågasätta (smart drag, säger jag trotsigt).
G-ds Son är en bild som innebär miljarder olika tolkningar.
Ordet ”son” i sin fysiska icke andliga bemärkelse skiftar dock inte. Det är ett barn/människa med en fysik som är olik dotterns. I övrigt skiftar vetenskapen i vad som är kvinnligt o manligt. Vi har tolkningar på manliga o kvinnliga hormoner o hjärnstruktur etc.
Vi är inte intresserade att se Jesus fysiskt… vi vill se något annat… SO… Samuel o andra… whats the deal with ”Son”?
Jag utmanar dig… er andra… för jag ska säga som det är:
Jag kliar mig i huvudet inför alla kyrkopolitiska vändningar, påvegubbars ambitioner o katolikers politiska önskningar när man inte kan diskutera vad denna tro på denne speciella G-dsbild är?
Vi har väl inga politiska falanger i himlen?
Så vad är det som en miljard lanserar som (bild)-tolkning när de säger ”Son”?
Agneta
Agneta.
Higgs och Englert fick priset!
Du läser mig som en prickig kanin och just därför befruktas samtalet av överraskande tolkningar och vändningar. Din fråga om vad som kommer först – ordet eller bilden – tvingar mig att tänka efter och säga att jag tror att de är samtidiga i Guds sinne. Som i det gamla uttrycket ”sagt och gjort” så uttalade Gud skapelsebefallningen i samma ögonblick hen fick idén och visualiserade universum…nej, Agneta, jag har inte den blekaste aning. Guds frihet är antagligen total och omöjlig att förutse.
Vad gäller människan däremot så måste bilden ha kommit långt före språket. Både under evolutionen och under vår tidiga barndom kommer det visuella först. Ordet träder in på scenen senare. Men när språkutvecklingen väl tagit fart och blivit varm i kläderna så kan en utsaga om prickiga kaniner framkalla konkreta bilder precis som alla andra satser som bär ett minimum av visuell konkretion. Jag är rätt säker på att alla människor fylls av en serie bilder så fort ett ord med visuell potential används.
Men dina kaniner är nog inte desamma som mina. Jag har exempelvis inte påstått att världens energi är identisk med Gud eller ens hens son. Som panenteist tror jag att energin är en metafor för den Guds närvaro, immanent och transcendent, i vilken vi blir till som spirituella varelser när vi interagerar med våra andliga energier. Men higgsfältet har gett denna metafor en maximal konkretion och jag tycker inte det vore fel att uppfatta den nya messianska verklighet Kristus åstadkommit som lika existentiellt konkret som ljuset – det sanna ljuset som ger alla människor ljus. Ljus bli till! kan ju sägas vara Guds ords summa.
En dag kommer vi att få möta honom och se honom som han är, och få ett nytt namn ingraverat i våra hjärtan.
Först bild. Sedan ord.
Samuel.