”Med Gud in i tankelättjan” är rubriken på  en kolumn skriven  av  Lena Andersson i DN 19 oktober som avslutas med anspelning på nyvalda ärkebiskopen Antje Jackelén  –  ” Att ”Gud alltid är större” är en flykt in i tankelättjan.”

Om  Antje Jackelén-  en kristen biskop- värjer sig inför  absurda frågor huruvida Jesus eller Muhammed ger en sannare bild av Gud  så känner jag mig manad att  protestera om  någon väljer att kalla detta   ”tankelättja ”.

http://www.dn.se/ledare/kolumner/med-gud-in-i-tankelattjan/

Jag solidariserar mig snarare med  gruppen i Kyrkans Tidning som skriver under rubrik

”Ställ inte den enes tro på sanning mot den andres”

”Att kandidaterna blev obekväma med frågan och att deras svar av många uppfattas som osäkra hedrar dem, menar vi. I dagens Sverige, där muslimska medborgares tro och normer ständigt pekas ut som problematiska, bör vi undvika att bidra till kontrasteringar av det slag som frågan om ”Jesus och Muhammed” gör. Det är lovvärt att kandidaterna uppfattade frågan som provocerande och att de ”inte vågade” beskriva sin egen tro som överlägsen den andres.”

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/stall-inte-den-enes-tro-pa-sanning-mot-den-andres

En Gudstroende människa är en människa som tror på Gud men i den definitionen ingår inte per automatik att tro på Jesus som Guds son.  Att Jesus är Guds son – är en specifik kristen tro och därför lite befängt att ställa en kristens tro mot en muslims tro vad beträffar vem som har den sannare bilden av Gud.   Det är inte en fråga om ”tankelättja”att som KRISTEN värja sig mot att svara på en dylik fråga  utan snarare en fråga om JÄV.

http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4v

Av vilket värde är ett svar från en jävig person ?  Alla bilder  om Gud som kristna, muslimer och judar jämför sinsemellan är sinsemellan JÄVIGA bilder.

Vem kan göra anspråk på opartiska bilder om Gud ?

// Irène

PS  Jag ser på Bengts Blogg att han om saken i fråga skriver

”Det är sant att ateistiska humanister ofta föredrar att betrakta kristendomen ur fundamentalistiskt perspektiv, för att det är lättare att kritisera en sådan schablonbild än en mer teologiskt och filosofiskt utvecklad sådan, det kan man också kalla tankemässig lättja, men jag tycker inte det är frågan om det här, Lena Anderssons kritik har mera substans än så.”

http://bengtmalmgren.wordpress.com/2013/10/20/biskop-eller-teolog/

Denna gång har ”substansen”  i Lena Anderssons kritik tyvärr gått mig spårlöst förbi.

http://dagensseglora.se/2013/10/21/pinsamt-okunnigt-av-lena-andersson/