Igår hölls kvinnokonferens på Påvliga AntonianumUniversitetet i Rom där frågan om kvinnans roll i kyrkan ur ett internationellt perspektiv behandlades.
Antonianum -franciskanernas Universitet är det första påvliga universitetet med en kvinna som rektor. Syster Mary Malone stod som värd för konferansen och kardinal Ravasi -ordförande för Påvliga kulturrådet – inledningstalade.
En mängd olika konkreta förslag kom upp och alla var rörande överens om att det gällde att tala med kvinnor istället för om kvinnor. Mer kvinnliga lärare till prästseminarier. Se över kyrkorätten i syfte att mer frikoppla kyrkligt ansvar från ämbetsvigning. Anordna kvinnosynoder som ett nytt kyrkligt instrument i analogi med biskopssynoder. Kvinnliga röster måste få erkänd auktoritet.
http://de.radiovaticana.va/news/2015/04/29/weltkirche_wohin_gehen_die_frauen/1140536
”Why can’t a women head Pontifical Councils and Congregations, preach a retreat to the Roman Curia or be included in the Pope’s Council of closest advisors? If there is a unique “feminine genius”, as Pope John Paul liked to say, then why is it not being heard and included in the decision making process at both local and universal level?”
// Irène
PS Med på kvinnokonferensen var vår egen sr Madeleine Fredell OP – generalsekreterare för Justitia et Pax Kommissionen för Rättvisa och Fred i Stockholms katolska stift – och tillika spjutspetsen bland svensk-katolska feministteologer.
Irene,
Missförstå mig nu inte. Först …självklart ska kvinnor kunna bli präster…. Etc.
Men aj vad denna nunna Mary ser hård ut över ögonen o förhoppningsvis är det bara bilden. Personligen blir jag mer rädd för hårdblickade o hårdhudade kvinnor i maktposition än när män är det. Det är något med mobbande barn på skolgården. Flickor är listiga o skvallrar o kan vara enormt raffinerade i sin mobbning …pojkar är ofta kanondumma o korttänkta. Jag tror att församlingsliv o ordensliv kan vara grogrund för dessa vuxna flickor o pojkar. En obehaglig skolgård där vuxna barn kämpar om betygen som ska leda dem in i G-ds rike. En del fjäskar för betygen, andra är jätteduktiga på att läsa sina läxor och vissa är elaka o konkurrensmedvetna. Några ger upp o resignerar o glider bort. De kan vara de icke godkända i uppförande o i övriga betyg. Allt precis som i skolan när de var barn.
Nu menar jag inte att denna nunna är hård men det är alltid skönt att se det inbjudande o generösa i blicken på folk i bild. Som typ syster Madeleine Fredell. Påven har faktiskt en varm utstrålning i sin blick. Kanske är värme i blick även förknippat med humor o det har ju båda dessa sistnämnda. Det kan tänkas att det behövs de hårda kvinnorna hårda tag för att ta sig igenom den manliga dumdummuren men jag hoppas ….oj vad jag hoppas…. att andlighet framöver strålar värme. Från både män o kvinnor. Förmodligen i en helt ny värld.
Detta var en parentes men jag kan inte låta bli att kommentera. Jag är ju bildmänniska som du vet. Jag fick direkt ont i magen när jag första gången gick o såg bilden.
Det enda som lugnade ner mig var frammanandet av bilden av Clownen Burke i sin klänning, kappa o Pradaskor. Sätt ihop de båda bilderna med syster Mary blickande på Burke …. Kära nå’n….vilken andlig invit….till hoppfull gemenskap.
Sorry, det slet sig …jag blev tvungen till att skriva detta.
Må vi bli varma runt den hedniska elden ikväll // agneta
Hej Agneta,
du har en viktig poäng generellt, det finns verkligen personer som är som Syster Rachel i Gökboet, men du behöver absolut inte vara orolig när det gäller Sr Mary Melone. Jag har träffat henne, hon är varm och kul, med humor och distans till sig själv, ödmjuk och blixtrande begåvad. Ett stort steg framåt att hon blev rektor för Antonianum./Ulla
Bra Ulla! Då får jag inte ont i min överkänsliga mage när jag går in på bloggen!
Agneta
Ps: Ulla,
Nu gick jag tillbaka till bilden o tittade o då efter du har sagt det såg jag: humorn. Märkligt vad farligt det är med bilder o vad farligt det är med ens sinne …sitt fördagenhumör … och sitt antagande som i värsta fall bli dömande. Nu flyter bilden o ansiktet i alla möjliga riktningar efter orden du ger mig. Är jag knäpp? Extrasensibel? Är det kvantmekanik?
Men ärligt talat …vi gör det alla …antager utifrån vad vi känner o ser …var minut vi ser på en annan människa. Det gjorde vi på skolgården och vi gör det i kyrkan och vi gör det möjligen omedvetet när vi läser av bilder i media.
Vi är djur. Reflex. Reptilhjärna. Försvar.
Bilder av reformarbetare o reformarbete inom RKK är viktiga o gärna att de står i kontrast med traditioner av kyrkliga maktbilder. Men detta handlar inte ämnet om o inte om syster Mary. Det t ska jag ta upp som eget ämne o exemplifiera.
Det slet sig igen.
Agneta
Jag gick också tillbaka till bilden och tyckte att jag såg allvaret…..men ingen hårdhet.
Mycket viktigt detta med bilder och antaganden som du skriver./Ulla