Förr hade vi inne gäster på bloggen som menade oss vara en form av 68-vänster och man raljerade hånfullt om detta. Troligen går rykten i kyrkan att vi är just detta: ett antal förlegade och till åldern komna 68-talister. Vad menar man då? Vad är det man egentligen säger?
Jag var 15 år 1968, kristen från en ateistisk familj. Några år senare kärnkraftsmotståndare, motståndare mot Vietnamkriget och kravodlare. Mullvadsockupant. Ett vackert hus med kakelugnar för arbetare som revs för dyra bostadsrätter likt så många andra gamla vackra kakelugnskvarter runtom i Sverige. Idag borde man applådera oss vår klokhet och vår tapperhet. Vår vision. Då var vi pest och pina. Idag är normalt funtade människor tacksamma för mycket av det som vi stred för då. Konservativa tycker fortfarande att vi var pest o pina. Konservativa katoliker tycker att vi är pest och pina. . Det vi strider för nu kommer att vara normalt 50 år. Troligen. Om kyrkan finns kvar. Den kan rasa lika snabbt som kommunismen i Kina o forna Sovjet.
Jag glömde en sak … jag var då kristen socialist. 1973. Men ingen maoist, stalinist eller Kuba-anhängare. Jag läste inget manifest, jag ville bara ett rättvist o solidariskt o tolerant samhälle. Då blev man socialist i andras ögon.
Micke Leijnegard har skrivit en synnerligen läsvärd bok ”Var blev ni av, ljuva drömmar….68:orna?” ML som själv är uppvuxen i ett kristet hem intervjuar vidsynt och öppet o intelligent Göran Rosenberg, Jan Guillou, Gunilla Thorgren, Pierre Schori , Mikael Wiehe m.flera. Vad skiljer en kristen dröm och passion från deras och vad har de gett oss dessa 68:or …om man lämnar förlöjligandet av denna epok o människor därhän. Och ändå är det just dessa förlöjligade personer inom vänsterns olika falanger som har skapat det samhälle vi lever i …idag. Kärnkraftselen är billigare därför att vindkraften håller på att ta över. Folk skriker efter kravodlade produkter och kvinnor har en möjlighet att göra karriär och gör det på bred front. När Mikael Leijnegard intervjuar Grupp 8:s ledare Gunilla Thorgren blir någonting mycket tydligt eller som han själv skriver:
”Jag har just läst boken Grupp 8 och jag och jag är själv helt utmattad. Berättelserna om tjejerna som i slutet av 60 och början av 70.talet bråkade, skrek och provocerade fram daghem åt alla svenskar är en beskrivning av panik. Alla tyckte illa om dem. Innan det vände, vill säga. För det gjorde det. De kontroversiella kraven i deras slagord är idag självklarheter”
Och Gunilla Thorgren säger ”För mig är det så att jag fortfarande vill ha ett annat samhälle. Och feminismen är ett redskap för att förändra världen, så att det finns större utrymme för alla sorters människor och där alla har samma möjligheter att överleva”.
I boken framstår med all tydlighet att de s.k. hårdföra kommunisterna (obs ett fåtal) var bokstavstroende och i sin läggning lika religiösa fundamentalister och bokstavstroende. Pinsamt, eller?
68 års rörelsen var global. Någonting hände. De flesta av 68:års rörelsens människor världen över ville ett rättvisare samhälle. Ett samhälle där lögn inte var så förhärskande. De ville mänskliga rättigheter.
När jag kommer till sidan 148 i denna bok blir jag mkt nedstämd. MLskriver om Chilejuntan följande:
”Jorge Contreras berättelse berör mig. Inte minst hans ögonvittnesskildring av hur delar av kristendomen ställer sig på mördarnas sida. Den katolske armépräst som besöker fångarna på Estadio Nacional förklarar för dem att tortyren sker enligt G-ds vilja. De plågade frågar då upprört vad han säger om soldaternas systematiska gruppvåldtäkter av de kvinnliga fångarna. ’Han påminde oss då om att Kristus hade blivit korsfäst levande, med en törnekrona, utan att klaga och att han dessutom förlåtit dem som var ansvariga för hans lidande’. Contreras berättar också att många av torterarna var aktiva katoliker, uppeldade av hat mot sina g-dsförnekande socialistfångar. Men hur resonerade de då när det gällde de fångar som själva var kristna? Ett av de partier som bildade folkfrontsregering under Allende var nämligen Kristna vänstern, och Jorge Contreras berättar om hur en av partiets medlemmar satt i en av de smutsigaste och trängsta cellerna. En dag fick han ett paket av sina anhöriga med fem apelsiner, fyra små bröd och en ost. Med en tråd från en filt lyckades han skära små, små bitar som räckte till 156 medfångar. Vilken skillnad mellan denne kristne och de kristna som torterade oss, säger han till Micke Leijnegard .
I Sverige läser man i lönndom KV:s blogg. Vi är ju reformister. Icke-katoliker. Icke renläriga. Vi är ju som de där 68:orna. Och jag har fått höra av katoliker att man läser KV :s blogg som om man i lönndom porrsurfar.
Hur många av er läsande katolska cyniker och konservativa valde att läsa detta inlägg pga av de målningar jag valt (Jon Åkerlind) till detta inlägg? Hur många av er blev än mer intresserade pga titeln för inlägget i samklang med bilderna?
Om ni kommer fram till att det födde och gödde ert intresse då är ni troligen tämligen lika de katolska torterarna i Chile. Betänk det.
ps: bilderna är poetiska…ej syndiga… och 68-vänstern är definitivt inte lika med synd som det med all önskvärd tydlighet ibland framkommit från katolskt håll här på bloggen. Kanske den mest syndiga är den luriga katolska kyrkan….själv.
Jag rekommenderar varmt denna fina bok. 20 kr på ICA-Maxi. Ej pocket.
Agneta
”
