Judarnas Sabbatsbröd.
Sätt er vid bordet eller ligg vid bordet och föreställ er att ni delar bröd och vin rituellt inför sabbatsmåltiden på Jesu tid. Rabbinens tid. När ni gör det glöm då inte att judar anser att vi är medskapare till G-d. Vi är alla bröd och vin. Vi är alla vatten och jord. Kropp och vin. Bröd och vin. Vi är dessutom delaktiga och ansvariga för skördens frukter: bröd och vin som kommer från skapelsen . Jordbruket. Vi är G-ds medskapare och G-ds gestaltare. Vi är G-ds kropp.
Nu står vi och minns detta inför vår måltid. Vi välsignar vår måltid genom att minnas detta. Vi gör detta till vår gemensamma åminnelse. Tack, Herre. Tack för vårt liv. Vi vill minnas, Herre!
Varför har kristna då gjort det till deras egen sak? Deras s.k. sakrament? Varför kniper de åt sig allt? Kidnappar och gör om. Var det inte vackert nog att vi stod där och tillsammans mindes ”Detta är min kropp…detta är mitt blod…gör det till min åminnelse” ????? Vi sa det till varandra och log. Renade i tanken inför måltiden. Vilken underbar gemenskap och vilket medvetandegörande av vårt gemensamma syfte med våra liv. G-ds tempel. Vi tar ansvar.
Vem har sagt att rabbinen vill göra en kristen elitistisk sak utav det enkla och naturliga? Förminska det hela till att vi ska bara kunna stå där och ta emot det som kristna? När sa rabbinen det? Vad var vinsten för juden o rabbinen Jesus av det? Var det att hans folk mördades och förföljdes? Att nattvarden han firade skulle bli en maktfråga. Ett vapen?
Vad säger att han inte stod där som jude bland judar och repeterade högt vad alla judar innerst inne vet. Ponera att vi stod där alla med rabbinen och sa högt …EN EFTER EN… ”detta är min kropp och detta är mitt blod …gör detta till min åminnelse” o i hans närvaro mindes vi detta mer än någonsin. Så fulländat vackert!
Oblat som liknar mynt med ett porträtt av en kejsare eller Kung Carl Gustaf av Sverige.
Nu blev det till små konstiga oblat som sägs vara sakrament och som man måste ha en inträdesbiljett för att få äta o för att få inträdesbiljett måste man lära sig en lära skriven av kristna män som lär en att nattvarden var absolut inte samma sak som den måltid som rabbinen hade med sina vänner och lärjungar. Om man tror det får man inte äta brödet och för det mesta får man i vilket fall som helst inte dricka vinet. Jude får man inte vara. Lutheran får man heller inte vara. Du får inte vara skild. Du får inte ligga med någon om du är skild eller inte gift. Du får inte känna sexuell lust till någon eftersom du bör ha styr på dina syndiga tankar. Kroppskänning är synd, det får du inte ha. Du får inte vara aktiv homosexuell. Du får inte vara ateist eller stapplande agnostiker. Du får inte tänka fel saker om kyrkan. Du får inte gå emot kyrkans lära (det är många som håller ögonen på dig och för anmälan vidare till högre ort där lämpliga åtgärder utfärdas) . Du får inte ….Det är inte många som är kallade e inbjudna till det bordet som rabbinen en gång bjöd in till. Eftersom G-d ser in i människans själ så ser han att kyrkan fixat det så att det är ett ytterst fåtal som har rätt inträdesbiljett till den forna brödbrytelsen. Eller dvs de som tror sig ha rätt inträdesbiljett. För de som nu har det är ju en elit. En mycket liten elit bland troligen miljoner andra. Miljarder?
Och bevare oss så blasfemiskt att mena att någon annan än prästen är rabbinens bröd och vin!
Den judiska brödbrytelsen är alla inbjudna till. Så var det också för rabbinen. Resten är en fråga om makt. Politisk makt. Inte andlig makt. Den andliga makten kan inte ägas.
Det är dessutom en fråga om oförnuft… à la Espinoza.
Agneta
”Jag är G-ds bröd och vin på jorden”.
