Vinklat reportage i Sveriges radio om katolska kyrkan i Sverige

Kristoffer Tyvik, Anna Segerblom, Martin Segerblom och Johan Mårtensson från Kristus konungens katolska kyrka i Göteborg. Foto: David Berjlund/SR

I veckans Människor och Tro om konvertiter och katolska kyrkan.

”Någonting har hänt inom svensk kristenhet de senaste åren. Flera pastorer från främst pingströrelsen har konverterat till katolicismen, bland andra före detta Livets ord-pastorn Ulf Ekman.”

”Varför konverterar protestanter till katolska kyrkan och vad söker de som konverterar?”

”Reportage av David Berjlund som träffat bland annat konverterade katoliker i Kristus Konungens katolska församling i Göteborg. Efterföljande studiosamtal med Joel Halldorf, teolog, och Christer Hedin, religionshistoriker vid Stockholms universitet.”

Katolska kyrkan lockar protestanter i Sverige

// Irène

PS  Var och en måste få  bilda sig en egen uppfattning om reportaget.

Personligen anser jag inte att Sveriges Radio levt upp till sitt motto att ge  allsidiga  bilder  dvs låta olika åsikter komma till tals.  Reportaget kunde lika gärna ha gjorts på uppdrag av Biskopsämbetet.

Biskop Anders kompis  Christer Hedin tillåts tex att helt oemotsagd  påstå  om katolska präster rent generellt  i  Sverige  ”Att man skickar  hit de bästa med otrolig potential i form av alla ogifta och maxutbildade präster.”

Den bilden delar jag inte.   Istället är min bild att det i landet råder en obalans i katolska prästers utbildning, bildning och sociala kompetens.  Detta har jag känt leder till spänningar inom katolska kyrkans prästerskap i Sverige pga många nationella särintressen, olika utbildningsgrad och olika syn i tidens kontroversiella frågor.

Så hör jag Christer Hedin säga att det är   ”Fantastiskt högt i tak.”   Jo, jag tackar ! Biskop Anders måste känna sig helnöjd med reportaget och med sin ”etniska rensning” som är hans strategi.   Reformkatoliker med förändringskrav  anser biskop Anders  inte har bemyndigande att kalla sig katolska och skulle lika gärna kunna lämna honom ifred – men betala kyrkoskatt har han ännu inte förbjudit oss.  Nyfrälsta, kravlösa, lovprisande, nöjda, lydiga  konvertiter som fn har Ulf Ekmans bok på nattduksbordet – är det en svensk-katolsk dröm för BÄ ?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Vinklat reportage i Sveriges radio om katolska kyrkan i Sverige

  1. Gert Gelotte skriver:

    Irène, vänner,

    Å ena sidan tror jag inslaget väl speglar varför personer som tillhört Svenska kyrkan eller någon frikyrka konverterar till katolska kyrkan. Det är längtan efter klara besked, orubblighet och att få slippa att uttryckligen välja tro före vetande.
    Å andra sidan speglar programdeltagarnas beundran för den höga bildningsnivån i katolska kyrkan ett perspektiv på kyrkan som i Sverige inte sträcker sig utanför Lund, Uppsala och Stockholm.
    Är programmet ensidigt? Javisst! Det är en idyllmålning som kunde ha målats på biskopsämbetet. Men som gammal journalist inser jag svårigheten att med begränsade kunskaper vara heltäckande och tillfredsställa allas önskningar om objektivitet.
    Programmakaren skildrar en skärva att katolsk tillvaro i Sverige, en ganska stor skärva i Sverige men en betydligt mindre skärva i den katolska världen.
    Kunde programmakaren gjort ett bättre jobb? Ja, men det kräver kanske djupare kunskaper. Stiftet lyckas sedan en tid väldigt väl med att förmedla sin önskebild av kyrkan. Jag tror det beror på att svenska journalister med få undantag inte vet ett dyft om katolska kyrkan. Och vet man ingenting är risken stor att man ringer till officiella organ för att få veta och därmed enbart får den officiella bilden.

    Gert

  2. Irène Nordgren skriver:

    Gert

    ”Och vet man ingenting är risken stor att man ringer till officiella organ för att få veta och därmed enbart får den officiella bilden.”

    Absolut.

    Desto mer glädjande att DAGEN har journalisten Anna B. Sandberg -som där bla har som uppgift att bevaka katolska kyrkan – och som har det goda journalistiska omdömet och tillika modet att också vända sig till oss på KV för att också få våra synpunkter, som tex nyligen inför biskopssynoden om familjen. All heder åt DAGEN och Anna B Sandberg.

    Faktum är ju att som katolska lekmän är vi på KV både ovanligt intresserade och ovanligt insatta i vad som pågår inom katolska kyrkan såväl in-som utrikes. Och våra reformkrav delas ju av miljontals katoliker runt om i den universella kyrkan, något som Stiftet till varje pris vill undvika att offentligt tvingas erkänna.

    Men det krävs lite extra mod för journalister att vända sig till KV om de ”officiella organen” utmålat oss som extremister som bör undvikas.

    Stiftets syfte är att som du skriver kunna ”förmedla sin önskebild av kyrkan”. Och önskebilden får ju Stiftet fram genom att se till att all information ”först filtreras genom ett BULLERBYFILTER” för att åter låna din geniala formulering.

    Christer Hedin härvidlag Gefundenes Fressen.

    // Irène

    PS Här presenterar och berättar Anna B. Sandberg om Elisabeth Hesselblad – ”en alldeles vanlig tjej” – och Sveriges kommande nya helgon. 1391 var förra gången då Bonifatius IX helgonförklarade den Heliga Birgitta.

    http://www.dagen.se/vad-betyder-det-f%C3%B6r-katoliker-i-sverige-1.634175

  3. Sr Madeleine OP skriver:

    Hur kan det här inslaget i Människor och Tro få stå oemotsagt? De som uttalade sig, konvertiterna i Göteborg liksom Joel Halldorf och Christer Hedin, verkade helt sakna kunskap om något av det viktigaste i katolska kyrkan. Att det inte handlar om en ”konstant” lära, utan om tradition, där det finns en ständig förnyelse, inte bara i de språkliga uttrycken. Ett av de många ledmotiven i 2 Vatikankonciliet och nu även framhållet av påven Franciskus är att kyrkan är semper reformanda, alltid under en pågående reform. Sedan är inte katekesen något slags grundsten utan andlig erfarenhet och den sker i ett spänningsfält mellan tvivel och tro – inte i ett okritiskt försanthållande. Visst finns det enstaka välutbildade och öppna präster i det katolska stiftet i Sverige, men att merparten skulle vara ”maxutbildade” framstår som nästan löjeväckande. Jag älskar min katolska kyrka men jag förbehåller mig rätten att själv tänka kritiskt och ve mig om jag försöker söka trygghet i det som påven vill se som ett fältsjukhus och uppmaningen att smutsa ner mina händer. Om man söker trygghet i katolsk tro (den tro som omfattar alla överallt) då har man nog hamnat fel! Jesus rörde om i den religiösa grytan ordentligt på sin tid, om vi ska sägas vilja gå i hans fotspår får vi nog kavla upp skjortärmarna och vara i en obekväm dialog med vår samtid.

  4. Irène Nordgren skriver:

    Kära sr Madeleine

    Ett oerhört stort tack !

    Varje gång du tar till orda OFFENTLIGT känner jag en glädje och stolthet i att vara katolik.

    Du är den katolska företrädare och teolog i Stockholms katolska Stift som är mest katolskt uppdaterad och därför den som här i landet bäst företräder den breda, nyanserade och spännande kontinentala katolicismen som tyvärr här är tämligen okänd men som jag skulle önska att BÄ tjänstvilligt promotade som en RÄTTVIS motvikt till de konservativa nyfrälsta, nyblivna konvertiterna.

    Du är den företrädare som jag helst önskar höra i media när det krävs kommentarer om katolska kyrkan in-och utrikes.

    // Irène

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *